2010 - als wäre ich Superman

2010 har jag

januari: 1, 2, 3

gråtit en hel sjö (och Frankensteins monster gick ned till havet)

februari: 1, 2, 3

mars: 1, 2, 3

lämnat London & tagit ett steg tillbaka

hängt i Malmö, käkat falafel, lagat pannkakor med Grodan och blivit kompis med världens sötaste 2 åring

sökt jobb i smyg men varit sjukskriven

1.

semestrat vid Vägs ände

gjort slut med en psykolog och senare en hel psykiatriavdelning - de kan se min rygg när jag går (våga vägra permanenteras i den svenska sjukvården)

april, maj, juni: 1, 2, 3, 4, 5, 6

flyttat hem och haft en hund snusandet på golvet bredvid mig ungefär 24/7

erkänt, börjat acceptera och slutat älta

inte druckit en öl på 8 månader

juli, augusti, september: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

hängt på Queertopiafestivalen

fikat med ett blivande kommunalråd

klappat getter i Landskrona

varit i Tyskland, Danmark och Östergötland (med en liten detour till Småland)

blivit hämtad in the middle of the night med bara en resväska

sett alldeles för många tvserier

slagit mig gul och blå

varit på en hel polsk mässa utan att förstå ett ord

oktober 1, 2, 3

2.

spelat Händels Messiah & Mozarts Requiem - 2011 önskar jag mig att få spela Bachs Juloratorium

november, december: 1, 2, 3

hängt måndagar med mina nya polare, damerna i Belladonnakören

åkt till London och mot många odds tagit tillbaka min plats på College

hamnat på Odd Fellows julbord

tappat bort mig själv #mission2011

lärt känna Monteverdi, Vampire Weekend & mot min vilja, om än smått underhållande, Wagner

funderat på att ringa dig, men nog inte kommit mig för

3.

årets rubriker:

1. poetry et artibus
2. Inget kontorsjobb direkt-taggen
3. för Krullets skull Wwagner

• utanför listan måndag, tisdag & torsdag
• samt decembers bubblare urtidstrollet

årets playlist

ett kärt återseende

Dagens höstbild från Oxford:


Oj oj oj, mina lära bloggläsare. Det händer så mycket här i det spännande livet! Idag tänkte jag berätta några historier från Krullets liv den senaste veckan; alla fulla av HÅRT ARBETE och LITE SÖMN (dvs fyra timmar om natten -- ska man studera så ska man!).

Dagens 'romance and reality':
Det var en gång en stor, ståtlig och stark man, som levde för X antal år sen. Han såg ungefär ut så här (välj vilkensom) och var kung i Persien. Eh asså, det är inte riktigt säkert att han fanns på riktigt faktiskt... Men hur som helst, han fanns i en viss fransk abbotts fantasi. Denne klosterman skrev ner påhittade persiska historier, som blev 1740-talets kioskvältare. Rameau (även känd som världens gulligaste kompositör) komponerade ett stycke om den stolte kungen mr. Kouli-Khan. Fransmännen blev som tokiga.

Dagens 'Musique Astuce':
Igår var jag på en konsert, och fick höra några av Rameaus triosonater live, bl a den musikaliska versionen av ovannämda man: 'La Coulicam'! Rameau kan vara krigisk, komisk, exotisk och förförisk (lyssna på cembalostämman i detta stycke... mmmmm). Med andra ord, han är lite som Frankrikes Bach! Jag fick också höra otrolig musik av Telemann. Han skrev dessa kvartetter under en vistelse i Paris, strax efter att hans fru hade rymt med en svensk soldat (inte helt ovanligt på den tiden, verkar det som). Mitt första riktiga möte med en TRAVERSFLÖJT ägde också rum: mysigt instrument spelat av en tjusig dam från Australien.

Dagens 'skämtstunden':
Ett gäng musiker gick till puben (detta börjar bra) efter konserten. På något vis blev undertecknad övertalad att demonstrera sina konstnärliga talanger och rita porträtt UTAN ATT TITTA på teckningen. Ni kan ju bara gissa hur det slutade*. Den vansinniga teckningen av Rameau slutade kvällen som en present i en ovetande väns brevlåda. För att ge er lite känsla av detta, så här är en bild på Telemann:

Dagens 'domestic issues':
Ikväll lärde jag mig inte bara att spela riktigt bitska ornament, utan också att installera en tvättmaskin, och jag bevittnade också en slags "kulturkrock". En man med världens cockney-accent knackar på, och han har en tvättmaskin med sig till behövande** som inte har kunnat tvätta på tre veckor. Tvättmaskinsmannen tittar förbryllat in i ett rum fullt av kompositörsporträtt, inlagd sill och gamla klaviaturinstrument. Han ser en barfota man som spelar klavikord, och nån tjej som läser högt ur en bok om ornament på 1600-talsitalienska. Hans reaktion är mycket engelsk: "Hmm...how eccentric".

Det var allt för nu! KRAMAR OCH PUZZZIZZZZZAJ PÅ EJ!!!!!! /Krullet

* citat, från någon: "Hm... det finns en viss punkt när man bör sluta göra såna där porträtt, även om folk ber om det. Grejen är, dom kommer att ångra det sen, eftersom allt ser ju ut som skit."

** "jag har i alla fall lärt mig en sak av detta: jag harmer än tillräckligt med kläder..."

KAFFE med BACH!!!!!!!!!!!

Det är något speciellt med kaffe, det visste redan Johann Sebastian Bach -- en bekant berättade om sin vana att starta varje morgon med en av Bachs koraler och en stor kopp varmt kaffe, för att känna hur livet sipprar in i händerna och huvudet*. Själv är jag något av en samlare: jag har många kaffesouvenirer i mitt rum: en cafetière, ett urval av finska kaffekoppar, en guldfärgad Gustav Klimt-mugg och numera tunt, vitt kaffeporslin från SCR.

Ni vet, det finns så många människor som kategoriserar J.S. Bach antingen som en djupt religiös, metafysisk nummermystiker, eller som vilken annan praktisk barockkompositör som helst som producerade stycke efter stycke utan eftertanke ("Telemann + 21 barn"). Vad jag verkligen aldrig har förstått är alla de som säger att Bach inte hade någon humor. De vet inte vad de talar om...... mina damer och herrar, får jag presentera, en man med ett universiellt budskap:

J.S. Bach: "Kaffe-kantaten", BWV 211!

Narrator (recitative)
Be quiet, stop chattering,
and pay attention to what's taking place:
here comes Herr Schlendrian
with his daughter Lieschen;
he's growling like a honey bear.
Hear for yourselves, what she has done to him!

Schlendrian (aria)
Don't one's children cause one
endless trials and tribulations!
What I say each day
to my daughter Lieschen
falls on stony ground.

(Recitative)
Schlendrian
You wicked child, you disobedient girl,
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Father, don't be so severe!
If I can't drink
my bowl of coffee** three times daily,
then in my torment I will shrivel up
like a piece of roast goat.

Lieschen (aria)
Mm! how sweet the coffee tastes,
more delicious than a thousand kisses,
mellower than muscatel wine.
Coffee, coffee I must have,
and if someone wishes to give me a treat,
ah, then pour me out some coffee!

(Recitative)
Schlendrian If you don't give up drinking coffee
then you shan't go to any wedding feast,
nor go out walking.
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Oh well!
Just leave me my coffee!
Schlendrian
Now I've got the little minx!
I won't get you a whalebone skirt
in the latest fashion.
Lieschen
I can easily live with that.
Schlendrian
You're not to stand at the window
and watch people pass by!
Lieschen
That as well, only I beg of you,
leave me my coffee!
Schlendrian
Furthermore, you shan't be getting
any silver or gold ribbon
for your bonnet from me!
Lieschen
Yes, yes! only leave me to my pleasure!
Schlendrian
You disobedient Lieschen you,
so you go along with it all!

Schlendrian (aria)
Hard-hearted girls
are not so easily won over.
Yet if one finds their weak spot,
ah! then one comes away successful***.

(Recitative)
Schlendrian
Now take heed what your father says!
Lieschen
In everything but the coffee.
Schlendrian
Well then, you'll have to resign yourself
to never taking a husband.
Lieschen
Oh yes! Father, a husband!
Schlendrian
I swear it won't happen.
Lieschen
Until I can forgo coffee?
From now on, coffee, remain forever untouched!
Father, listen, I won't drink any!
Schlendrian
Then you shall have a husband at last!

Lieschen (aria)
Today evendear father, see to it!
Oh, a husband!
Really, that suits me splendidly!
If it could only happen soon
that at last, before I go to bed,
instead of coffee
I were to get a proper lover!

Narrator (recitative)
Old Schlendrian goes off
to see if he can find a husband forthwith
for his daughter Lieschen;
but Leischen secretly lets it be known:
'no suitor is to come to my house
unless he promises me,
and it is also written into the marriage contract,
that I will be permitted
to make myself coffee whenever I want!'.

Trio
A cat won't stop from catching mice,
and maidens remain faithful to their coffee.
The mother holds her coffee dear,
the grandmother drank it also,
who can thus rebuke the daughters!

* Även kända som de viktigaste delarna av kroppen.

** märk väl ordvalet: a bowl of coffee! Det har framkommit kritik mot mitt sätt att bjuda gäster i Oxford på vin ur skålar, men detta är egentligen en gammal lutheransk sedvänja.

*** t ex kaffe, choklad eller klavikordspel.

En kaffedoftande PUSS,

Krullet

PS. Varning för inspelningen av den här kaffekantaten. Som vanligt är det MYCKET SVÅRT att realisera Bachs otroliga ideal i praktiken...

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

personal message: missing person report

Krullet!

Bloggen, jag;
vi saknar dig!

Var håller du hus, vad håller du på med?

Om du inte passar dig kommer jag att bomba dig med svampbilder
- you better watch out ...

Dessutom nojar jag.
Jag vågar inte börja öva - var är du?

Jag menar, jag vet att du är tillbaka i Oxford och att du har fått ett nytt rum - har du fått en cembalo installerad?
Men var är du?

till Krullet som snart kommer vara tillbaka i ett faraway gråmulet Oxford

Jag var på en konsert

den var sådär ska jag säga;

men de spelade ett stycke av Ditterstorf

(med harpa och stråkkvartett)

en av hans fem cembalokonserter menar jag -

Krullet om du någon gång vill spela en av de sleazy-cheezy konserterna lovar jag att styra ihop en kammarorkester till dig - så vi kan framföra dem som de var tänkta att framföras.

Vi ska nog bara akta oss för England. Britter tenderar att skratta åt Ditterstorf - om jag minns rätt så är det så att de kontrabaskonserterna (ja, två blir plural) som står som obligatorisk repertoar för orkesterauditions i resten av Europa är underförstått bannlysta och möts med flatskratt på en audition i England. Så är det bara. Underskattade eller genomskådade - men när du är redo för rock'n roll Kronken - ring mig!

Tankar om Rameau och den rena läran (OBS: seriöst inlägg)

Hej tjejer och killar i alla åldrar!!!!

Hoppas ni njuter av sommarlovet, det gör sannerligen vi på attvarak.blogspot.com! Jag, Kronken, blev tillfrågad att skriva lite inspirerande om livet, sommaren och den rena läran (i positiv bemärkelse). Svårt, tänkte jag! Sen mindes jag ett samtal om Jean-Philippe Rameau, hans raffinerade humor och sätt att se på livet... detta är till och med svagt relaterat till sommaren tack vare en och annan simpel bonde!

Över en kopp te diskuterade jag och en vän i vintras ett visst av Rameaus verk, Les Niais de Sologne (sopig inspelning), och vilka problem, eller utmaningar, för den som är så lagd, detta stycke medför. Den nutida cembalisten som vill följa 'den rena läran' (i positiv bemärkelse!) och låta Rameaus musik tala själv, till en nutida publik i en konsertsituation, måste hantera ett antal svårigheter. Rameaus 'Les Niais de Sologne' innefattar inte bara musikaliska idéer som kan identiferas och framföras så att de talar till alla människor, från alla kulturer och alla tider...

På Rameaus tid var en 'Niais de Sologne' Paris/Versailles-slang för en bonde från provinsen Sologne i centrala Frankrike, som hade tjänat bra, lyckats komma upp sig i societeten och skaffat sig någon slags utbildning MEN fortfarande var simpel och dum*. Le Niais de Sologne kunde t ex ha kommit till Paris för att studera, och bli en klok, förnuftig människa som vet allt om allt och förstår hela världen, men egentligen bara var en förmäten, trånsynt själ.

Med andra ord: vi har ett musikstycke som är så tätt sammanlänkat med en utommusikalisk idé att denna idé för kompositören och hans samtid antagligen tog musikalisk form i stycket och framförandet... när man vet vad denna idé (un niais de Sologne) är, kan man börja höra den i musiken! Frågan är: hur gör man, när man framför detta stycke idag för en ovetande publik? Naturligtvis kan musiken fortfarande stå för sig själv, naturligtvis kan man göra sitt bästa för att uttrycka den simple bonden turned rich and famous i sitt spel. MEN vi vill ju komma Rameau så nära som möjligt... är det inte tråkigt att missa en så stor del? Vi vill kanske inte reproducera vad Rameau hade, men vi vill förstå och kommunicera med honom!

Jag hörde en gång detta stycke på konsert, och medveten om ovanstående bakgrundshistoria kunde jag sitta i Oxford och småskratta åt vissa i publiken**, som inte hade nån aning om att Rameau just gjorde sitt bästa för att retas och busa med dem. Även om jag hade roligt, så var det kanske synd att cembalisten inte berättade om bönderna från Sologne för publiken. Eller? Låt oss föreställa oss följande scenario: en äldre, manlig cembalist (kanske inte helt olik Sveriges mest kända musikvetare Gunno Klingfors, som vi alla älskar och beundrar......) kliver upp på scenen och börjar med dryg röst berätta om "på J.P Rameaus tid, dååå var det minsann så, att ett gäng bönder flyttade in i Paris, städernas stad...etc".

Förutom att detta skulle vara JOBBIGT att lyssna på, så finns att resultatet skulle bestå av ett gäng självgoda människor i en konsertsal, så upptagna av att tänka på hur bra de förstår Rameau och hans fascinerande tid, att de inte ens hör musiken. Ödets ironi - Rameaus lilla stycke om Les Niais de Sologne har plötsligt skapat en salong nutida Les Niais de XXX. Kanske ska vi helt enkelt lita på att Rameaus musikalitet är tillräckligt stor för att kunna kommunicera med oss trots vår okunskap om hans tid och tankar?

Puss,
Kronky xxxxx

Fotnoter

* Här kan vi dra oss till minne skämtet: 'vad är värre än en simpel och dum lantis?', 'en simpel och dum lantis i förklädnad!'. Wanda Landowska uttryckte detta genom bilden av en ung lantlig tjänarinna som på söndagen står framför spegeln, beundrar sina nya kläder och tänker 'Om dom där hemma bara kunde se mig nu, så skulle dom bli gröna av avund...'.

** Kanske skulle en nutida, engelsk översättning av Rameaus stycke vara 'The Simpletons of Oxford'...?

PS. Jag lovar er ett lite roligare och mer underhållande inlägg nästa gång (önskemål kan tillgodoses!), pris till den som tog sig från början av denna text ända ner HIT.

vild, arg, stark eller glad - någon att se i ögonen och stå bredvid

Oxford, del III

Se ett eminent gästspel på Krullets blogg.

En fin dag på det hela taget.

Oxford the continuation

sova massor

ligga på golvet i en liten hög under ett täcke

stiga upp och sova mera

varit ute och ätit brunch i harry pottermatsalen (inte den riktiga harry pottermatsalen, även om den är filmad här i oxford på ett annat college)

scramled eggs!

croissant med silver shread!

nam nam nam

oxfordterminen är slut, så alla håller på att åka hem, massa hej då hej då

när inte ens egen termin är slut och man bara ramlar in i det känns det lite underligt

ha cembalopaus och hitta yelly beans under bordet

nu; ut på äventyr

Oxford - det bästa av två världar?

Det är sånt man kommer på när man åker till Oxford.

Sen kommer man på hur jäkla koolt det är med cembalokonserter, grannar som förfestar med dunkande bas och Disneylåtar. Sista kvällen på terminen - klart det ska festas till!

Vad passar bättre än kroppsmålning, minimal klädsel och Hassans rullande kebab.

Jag kan inte tänka mig något bättre.

Det vore kanske en afton i ett rum med heltäckningsmatta, en grön spinett och en lysande rosengirlang - Det bästa? Du måste inte välja.

oxford, krullet, cembalomusik

- om katten själv får välja!

EUSKEFEURAT

Hej bloggen!

Jag sitter här och dricker kaffe med mjölk i gott sällskap.

Till frukost var det nybakta scones med hallonmarmelad.

Idag har jag ätit stuvad spenat, potatis [sic!] och världens bästa linsröra med tahini, spiskummin och stekt lök, mums mums mums!

Igår åt jag falafel som kommit direkt ur fritösen - vi snackar riktig falafel och sen gick vi ut för att dansa. Fast vi dansade aldrig, men vi hade grymt trevligt.

I förrgår träffade jag Jocke-Pocke som har rymt hem till Sverige och inte kommer och tar med mig ut på en kaffe eller London Pride längre. Han hade ett himla fint kammarorkesterprojekt på gång med några drivna musikstudernadekollegor. Jag blev bara så glad, glad, glad! Ta mig dit liksom.

Vad mer? Spenatpaj, ostomelett, Karin-linser-lök-tomat-kryddor-deluxe och i måndags på lokal i Oxford med KRULLET; italiensk pizza och tiramisu.

Ikväll pratar chattar jag med min syster på skype.

Hon skickar mig en sån himla fin lista som hon gjort till sin tidningsredaktion.

Det är musik som ska beskriva Sverige, säger hon. Och det är fint, fint, fint!

Mitt i allt det där så ser jag en låt med EUSKEFEURAT!!11 På SPOTIFY!!!!! 11111ett ETT ett!

Jag lyssnade på de här skivorna om och om igen när jag var liten.

Det var Euskefeurat, De lyckliga kompisarna, lite Uggla och Carola(!!111ett).

Jag tyckte om så många av de där Euskefeuratlåtarna.

De var lite roliga, melodiösa och fulla av känslor.

Jag tog till och med med mig skivan till musiklektionen på mellanstadiet.

Det var Aqua, Markoolio, Spice Girls och sen jag ...

Maja sitter hemma i Uppsala och sjunger med till en av våra favoritlåtar.

[2010-02-27 18.02.12] Maja Nordström:

"och de sa att det var framtiden och den framtiden är idag"

Det gjorde mig så fantastiskt glad

[2010-02-27 18.03.38] Karin Nordström: Euskefeurat
[2010-02-27 18.03.41] Karin Nordström: det håller
[2010-02-27 18.03.44] Karin Nordström: det är faktiskt bra gjort
[2010-02-27 18.03.56] Karin Nordström: roligt, textmässigt, musikaliskt, sångmässigt

Det är lycka!

Vi hörs snart!

listan

Häj läsarna.

Jag tänkte berätta lite om vad Karin har att se fram emot på måndag.

* Bachs matematiska geni materialiserat i underbara inspelningar av Brandenburgkonserterna
* Oxfords bästa sushi (Bach och sushi VS Scarlatti och pizza - vad väljer man?)
* diskussioner för att lösa livets alla problem
* att få ge mig grovt bröd
* solen som skiner ute, fåglarna som sjunger
* ett Krull på gott humör
* kryddigt te och persisk poesi
* live klavikord, om hon har lyckan med sig

Som ni ser kan listan göras mycket lång. Själv längtar jag förstås också dit, men även till nästa lördag då jag ska få träffa Bollen i London :) puss på Bollen!

Mitt nästa inlägg kommer att handla om klavikordet - guds instrument på jorden - dess historia och dess funktion. Utlovas: 101 sätt att använda ett klavikord! Något att se fram emot, minst sagt.

/Krullet

dagens behållning

Jag hoppas att ni inte har missat den magkittlande samlingen av etiketter här till höger. En kan hitta det mesta av det bästa.

Bara en knapptryckning (och aktualisering) bort.

Dagen till ära har jag på ingen mans begäran samlat ihop uppdateringar om HÅR i en förtjusande liten katalog.

Om det någonsin, mot all förmodan (förbannad vare den dagen) skulle vara så att denna, med finess utformade, bloggkreation inte är fullkomligt uppdaterad - då, mina damer och herrar, behöver det således föga gå någon nöd på er.

Det finns etiketter för ALLT.

---edit---

Förutom nattliga äventyr styrda till Oxford snickrar jag på något som ska likna en presentation. Den är nu ute på revidering och så småningom, när den fått godkänt från högre ort och känner sig mer redo att möta världens granskande blickar ska bloggen få första tjing på den. Tills vidare, skicka ett brev vettja!

det här var ingen vanlig dag

det var vår käre Albert av Kölns högtidsdag anno år 2008

det firades som ni ser med både ballonger, tårta, pompa och ståt

idag är heller ingen vanlig dag

idag ska jag åka upp till Oxford och träffa Krullen

det är strålande, underbart och sagolikt härligt

jag blir glad av Krullen (och kålrabbi höhö)!

The words of a drunken Couperin

Krullet: Mina nära och kära, nattugglor och sjusovare,

Vad jag tänker avhandla idag (inatt) är kort och koncist, en liten konversation. It will tell you the story of one man, with a million of wishes. I present to you: the legendary, Francois Couperin "le Grand"!

Francois: Eh ja, asså jag heter ju inte så egentligen. Det är bara nåt folk kallar mig för.

K: Vadå, "jag heter inte så egentligen", vad menar du?

F: Ja asså. Le Grand. Jag är ganske petit faktiskt. En klar 36a

K: Vadå, 36a? Det är ju en tjejstorlek. Har du tjejkläder eller?

F: Nej, klart jag inte har..... men på min tid så hade killar stumpbyxor, högklackat. Vi bejakade den feminina, känsliga sidan hos männen.

K: Vadå, det förklarar fortfarande inte storlek 36-grejen?

F: Vadå, vadå, vadå. Måste du börja alla dina menar med "vadå"?!

K: Okej förlåt då.

F: Är det här den första intervjun du gör med en kompositör?

K: Nej, faktiskt inte. När jag gick i åttan intervjuade jag Beethoven för en uppsats i engelska. Det gick inte så bra. Han var typ sur hela tiden.

F: Hm.

K: Så, berätta lite om dina mål med komponerandet?

F: Nämen gud så förutsägbart. Ska jag berätta lite om min familj också eller vadå? Vad jag egentligen vill tala om är nånting helt annat. Min namn.

K: Ditt namn?

F: Ja, mitt namn. Jag är så jävla trött på att alla ska missbruka mitt namn. Jag hörde er nog idag på den där middagen!! "Hahahaha! That's such a funny name! "Le Grand", why is he called "le grand"!? Hahahaha!"

K: Ja alltså eh, jag försökte ju faktiskt försvara dig.

F: Jag ska säga er alla att jag heter så för att jag var den störste kompositören i min familj, och vi är en stor familj med många kompositörer. Så det så! Det har bara att göra med min musikaliska talang. Jag tycker det är så himla jobbigt när folk skämtar om mitt namn.....

K: Så, var det därför du gömde dig under bordet tidigare?

F: Ja.

K: Åh. Jag tyckte väl att det var nån som kröp runt där och nöp folk i fötterna.

F: Hehe. När han organisten vaknar imorgon bitti kommer han tänka dels: ahh, vad gjorde jag igår!? samt: varför är mina tår alldeles blå!? Han behöver öva lite mer, han är en sån slöfock.

K: Ehh.

F: Mhm. Dessutom, jag tycker det är lite skumt hur saker funkar på det här plejset. Ni kan ju inte bara gå ut och supa med era lärare sådär, kan ni?

K: Ehhh. It's part of "The Oxford Experience".

F: Bah, humbug.

K: Var det där en imitation av Scrooge?

F: Nä vadå? Shit vad trött jag är.

K: Kan du inte spela nåt för mig? Snälla!

F: Okejrå. Jag kan väl improvisera lite. Här kommer ett stycke bara för dig, om dig, av mig: http://open.spotify.com/track/5lJqCVOmYxgx92GMGCBWLd

K: Vicken konstig titel hörru.

F: (för sig själv) Ah, inspirationens musa är alltid lika nyckfull. Hon blandar högtravat och ädelt tal med meningar som "vicken konstig titel hörru".

K: Va, vad snackar du om?

F: Kristina. Nu ska jag visa hur man rör vid cembalon.

K: Näru, jag tänker sova nu.

F: Imorgon?

K: Okej, på ett villkor: du förklarar för mig den där grejen om 36an.

F. Je te promets.

Så; kära läsare! Jag tackar er för ert tålamod och hoppas att ni fann denna lilla konversation upplyftande. Vi höörs hihi :---D

//// Kronky

Foto des Tages

Jag presenterar temat kort på människor framför okända turistaktiga attraktioner.

Det här är min bror, från vår minitrip till Oxford (då det förnämnt nog serverades vin i skål och gjordes djur av sockor) i höstas, framför ett okänt torn; förslagsvis tillhörande en mycket gammal kyrka.

Om man går ungefär åt vänster från där vi står kommer man till en väldigt spännande butik, som dessvärre sällan tycks vara öppen - belamrad med kläder - bättre än en skattkammare.

Foto des Tages, mina damer och herrar.

Lôndon

Krullet kommer och bara klampar in på mitt rum. Eller hon knackar först.

Hon är i alla fall bara helt plötsligt här! Och sen säger hon, nu går vi.

Hon och Loui har varit på Harrods och klarat av julbestyr och tittat på chokladpraliner.

Jag får tillåtelse att virra runt lite i mitt rum, var är min plånbok, får jag ta på mig lite mascara, jag ser hemsk ut... ska jag ha mössa på mig? - ja, DU ska ha mössa på dig. kom nu går vi!

Det är kanske ganska bra på det hela taget. Jag hade ju på känn att hon skulle komma förbi, hade fått vissa hintar om det, att hon lämnat Oxford för storstan osv

Äsch, jag skulle egentligen ha följt med henne tillbaka, sova i hennes gästsäng som hon roffat åt sig någonstans osv osv. Nu sitter jag här men jag har i alla fall fått kaffe och skickat med en banan till Bollen.

Hon och Bollen ska gå på underlig opera och balett om jag inte har helt fel.

Och de säljer lösgodis på Tescos, om man skulle behöva sånt. Krullet behövde. Men engelsmännen vet inte riktigt hur de ska beter sig, medan vi stod och tittade på det kom det en dam som stoppade ner handen och tog två skumbananer och la de i handen, sen gick hon. Underligt!

redan tisdag

jag ägnade helgen åt att i lyckorus vinna en ny vän och få mitt hjärta brustet.

träffa världens bästa Krrull, upptäcka att det är som om tiden stått stilla och få en öppen inbjudan till Oxford om baileys, hommus och övernattning

samt prata med bort en natt med en gammal vän.

det blev lite för mycket - jag kraschlandade in på landingsbanan för en ny vecka och gick och la mig igen efter lunch. sov 4 timmar, packade upp kontrabasen, gick ner och åt nån middag och satte igång att öva - i allt virrvarr av känslor kändes det skönt att återvända till basen - till en fast punkt.

sen efter ännu ett samtal långt in på morgonkvisten, sov jag långt över arla morgon och drömde drömmar om underliga relationer, brutna löften och osäkra människor

världen är sig lik och så även jag

imorgon har Bruno lovat att ta med mig ut på en fika så fort han kommer tillbaka till stan, jag ska roa dig, har han sagt, vi ska bara ha roligt. it's not a date or anything, remember I hate you

ett unikum av stycke fin människa