lost within space

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

#prataomdet

Jag hämtar min syster vid tåget och i bilen på vägen hem pratar vi om #prataomdet*. Jag har bara hört talas om det, inte riktigt fått något grepp om det eller kollat upp det. Hon ger mig länken till prataomdet.se och jag läser sida upp och sida ner. Jag kan inte sluta, men det gör ont.

Jag inser att vi måste våga vara människor som inte går över varken våra egna eller andras gränser - inte tassar omkring i gråzoner.

Och som tar gränser för vad de är. Ett nej ska inte behöva förhandlingsbart.

Och en tvekan ska tas på allvar.

Och jag vill aldrig, aldrig mer vara 15 och tro, att jag är kär och att någon ser mig, bend over backwards för att saker ska vara bra, utforska världen men inte reagera på tveksamheter och övertramp - vara osäker och inte inse när människan i andra ändan av är minst lika osäker hen med, men agerar ut det på ett helt, helt annat sätt. Jag vill ta den 15 åringen i handen och säga att du är bra och saker ska ske lika mycket på dina villkor som på någon annans.

Och jag hittar ett utdrag ur dikten Text till min son av Olivia Bergdahl på en blogg och det träffar mig i hjärtat - kanske hela dikten ännu mer.

H.264

H.264

*"I samband med ett samtal om mediebevakningen kring Assange-fallet började Johanna Koljonen twittra om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken#prataomdet, ett samtal som sedan fortsatt att utvecklas och fördjupas.

...

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet."

body inc.

mer anatomi!

kyrie eleison - lacrimosa - hallelluiah

Här är bilder från två av höstens konserter - Mozarts Requiem i Västerås domkyrka som jag spelade med en hedersam gammal gubbe i den ringa åldern av 76 år och Händels Messiah från Västanfors kyrka.

Fotos by pappa

jesu liv och återuppståndelse -

Sitter uppe och filosoferar över Mozarts Requiem, KV 626

Preppar inför nästa helg då jag ska vara med och riva av den i Västerås Domkyrka.

Det är dels den mentala förberedelsen - känna in stycket, få lite överblick. Studera stämman, se över stråk, mördande legatobågar, observera, markera dynamik och göra en mental markering på kluriga ställen.

Hitta en fräsch inspelning i fråga om interpretation och framförande. Tända mysbelysningen och ha pennan i högsta hugg. Känna in tempi, stil och reflektera lite över (när sextondelarna travar sig på varandra) över begreppet WWJD - what would jesus do? - det är ju trots allt honom det handlar om - eller är jag helt ute och cyklar nu? (borde bara vara att få fart på stråken, ha koll på strängväxlingen, vilka fingrar som ska vara var, när och sen hoppas på det bästa va?).

Det som återstår är att realisera högen med noter till något toner, upp- och nedstråk, fjärde-finger eller 1-2 och musik på det hela taget.

Jag hittade en sån väldans fin wiki-sida med över 77 000 uppladdade partitur och utgåvor.

Se själva, här, vad underbart! Partituret, kören, de separata orkesterstämmorna - här i inte mindre än 3 olika utgåvor.

Inte för att tror att vi på en helgs repetitioner kommer gå ner på djupet och frågan hurvida de där tonerna vid F verkligen ska vara bundna eller inte är vad som kommer spela roll - sedan att det inte verkar finnas något som styrker att de borde vara det är dessvärre en helt annan fråga för nu - det här är mkt bättre än Mozarts utgåva av Händels Messiah där duetter och fri musik hade plattats ut och liksom försökt vara något det inte var - legato eller inte legato är klart en fråga för diskussion men inte på samma nivå som när Händel inte längre får vara Händel.

jag är leonardo da vinci!

Kroppens anatomi!

Muskler - organ - benstruktur.

Jag lodar runt på internet i jakt på vackra bilder av anatomi, fysik, figur och uppbyggnad. Bombar π med bilder och tankar om att trycka tröjor med revben - hjärtklumpar och lungor

Måla tavlor, andas leva och beundra kroppens vackra underligheter.

Tittar jag för mycket på sjukhussåporna? Har jag känslorna utanpå kroppen nu igen?

(Jag har bara fått ner femte säsongen, revival, av Grey's anatomy textad, på fuckin' franska.)

Denna veckas mission: inte se två säsonger av Grey's. ... Varav parantesen ovan därför är en bra sak. Sa vi något om andra serier? Nya bekantskaper? Senaste avsnittet av gamla favoriter? ??

Har varit lite under vädret. Levt i ovisshetens land - nu är det konstaterat, inte av mig utan av medicinsk expertis att jag huserar ett inre krig, punkt, typ. Nej, men dels det. Till följd av ett påstått trauma och min konstnärliga själ i ett litet existensiellt kaos. Kaos och krig alltså. Tills vidare skriver vi under på planen med fokus framåt.

Leka traumabearbetning, åka till London med min konstnärssjäl och leva, dricka öl och andas.

Bilder: 1 Handprint of Amelia Earhart's hand the first woman to fly solo across the Atlantic Ocean and a women of power, 2 Anatomy of Love by Anna Bond, 3 The anatomy of the 4 and 6 Studies by Leonardo da Vinci from his emperic studies of the human body from here. 5 Illustration from Shutterstock.com

Jag kom att tänka på de gamla Färdlektyrböckerna* när jag skulle packa just färdlektyr. Jag hade pratat med en Håkan-vän och sagt läste du någon gång den, Håkans novell(här publicerad i sin helhet på Sydsvenskan).

Det här var 2003, då när jag sa, "Håkan Hellström såklart." och några undrade vem, i smyg, och sen sa lika dant själva när någon frågade. - Ja, alltså SO-Håkan utan Håkan, med stort H.

"vissa tror på gud andra tror på Håkan"

I vilket fall som helst, så var jag frälst!

Jag och Frank Sinatra (utdrag)

...

Arg klockan tre
Häromdagen träffade jag en pojke som jag inte träffat på länge.
Vi sa inte så mycket. Har aldrig varit kompisar, och jag var inte särskilt glad åt att se honom. Jag gillade honom inte, hade aldrig gjort det heller för den delen. Han var hånfull och log fånigt och irriterande hela tiden. Försökte sätta sig över mig. För mig spelar DET ingen roll, men med det där leendet var det värre. Han stank ur munnen. Jag fick lust att kasta mig fram och slå honom på käften, men gjorde inte det. Han skulle väl ha krossat mig under foten, precis som han gjorde när vi var små. Precis som flickan i blommig klänning. Krossat mig under foten. Smack. Och det där groteska leendet.
Irriterande, hånfullt.
Han hade en flickvän och redan en stor bil och allt gick bra för honom.
Utmärkt förresten.
Bilen stod brevid. Alldeles blänkande, en sån där gammal tvåfärgad, med en massa krom. Verkligen vacker, som de där plasthuvarna, stor och bullig. Enorm. Som läderlappens bil, som en gangsterbil.
Själv har jag bara en rostig jättetrehjuling med ett Harley Davidson klistermärke på, ingen flickvän och allt går åt helvete vilken timme som helst. Jag SKULLE ha slått honom på käften.

Jag satt på en bänk vid Hedens parkeringsplats och läste skvallerspalterna i föregående dags Expressen och jag tittade på bilen. Den vackraste jag sett. Klockan var omkring tre, de andra hade gymnastiklektion och jag befann mig i mitt vanliga tillstånd. Jag menar, ni vet, ingenting funkar: flickor, kompisar, värdet, pengar, bristen på pengar, de rykande fabrikerna.
Så kom han där med flickvännen. Jag kände igen honom direkt på det där flinet.
- Nämen är det inte lilla Håken ponken!, sa han (hånfullt) när han fick syn på mig.
- Kalla mig inte Håkan, sa jag.
Vet du inte vem jag är? Jag är mycket mäktig, jag är Frank.
- Vem då, Frank?
- Frank Sinatra!
- Okej då, Frank Sinatra, vart är du på väg?
Jag njöt faktiskt lite.
- Till helvetet, svarade jag.
- Du har då inte växt ett skit sen jag klådde upp dig sist. Va en man, din barnrumpa.
- Nej, jag tycker det verkar väldigt tråkigt. Förresten är jag mer intresserad av tjejer.
- Jag tycker verkligen att du är en skitstövel, Håkan.
- Jag med. Stick nu, du besvärar mig.
Han och flickvännen, som också flinade sådär, klev in i läderlappsbilen och åkte iväg.
Och jag tog min rostiga jättetrehjuling till helvetet.

*Färdlektyr, en bok som delades ut till alla gymnasieelever av länstrafikbolagen.

Noveller av kända författare och profiler samt ett urval av dikter av studernade.

... als wäre ich Superman!

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad, inte hur, jag skriver!

När min polare* Philip avhandlande av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska inte väl stå före det. Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

"Det är väl inte du som skulle vara ("jag vore"!?!!) tacksam utan de som ska vara tacksamma - du tycker det skulle vara trevligt."

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!

– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon faktiskt kunde spela så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

* polare och polare, i det här fallet beskrivning av en person jag inte träffat, men som

jag haft ett visst samröre (olämplig samverkan?) med ändå - internet luckrar upp definitionerna.

Han kommer trots allt från Värmland.

hur karin pratar om böcker:

det finns en jättebra bok, jag tror du skulle gilla den men jag kommer inte ihåg vad den heter
den är grön

så här går det till:
jag är råkall

jag gjorde youghurtglass!
mixade hallon och björnbär med turkisk youghurt och honung
gott, men burr
blir det glass, säger du då?
jorå, för bären är frysta och yoghurten liksom fryser också
Vilken turkiskt youghurt jag använde?
- om det var den med den där greken på framsidan?
Milkos, det var den vi hade hemma! Turkisk youghurt från Hedemora.

Det är ju kul ändå, att den där gubben verkligen fick flera miljoner, eftersom att han var från Grekland
Det kan vara riktigt känsligt det, riktigt kränkt var han.
Men det är ju en gammal historia
Gammal å gammal säger du. Nån månad kanske?
Några kanske.
Men det om Grekland-Turkiet.

Så kommer jag att tänka på att:

Det finns en jättebra bok, som jag tror du skulle, men jag kommer inte ihåg vad den heter.

Den är grön
Kommer inte riktigt ihåg vad den heter.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189204506 ?
Lite mer Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa kanske?

AAHH, Middlesex heter den
Fick lov att googla det!

"grön bok, turkiet" ?

fick googla fram det ord för ord typ
det grekiska namnet på området i nuvarande Turkiet - det där man har konstiga backgammonregler Izmir/Smyrna
vad det heter när man är tvåkönad - hermafrodit
och för att hitta boken
Smyrna, hermafrodit, bok, tre generationer (för det är en bok om tre generationer, från det att man flydde från Turkiet via Grekland till det att man bosätter sig och växer upp i Middlesex, USA)

mhm!

Läs den i alla fall.

Middlesex!

kontring; fyra i rad - the good kind

De förtjänar en plats i ens hjärta, nära nära ens hjärtslag.

jag visste att jag hade något om en säng, så öppnade jag en skattkista med små fina underligheter:

2006-10-30

ligga stilla

inte röra

90 x 180 ungefär

jag vet inte om luften räcker åt oss båda

ligga stilla

andas omärkt

inte märkas

se

andas stilla

men inte röra

höra hjärtan slå

rubriken hade varit minst tre tecken lång 2006-11-04

säg igen:

- your inbox contains no unread conversations

your inbox has never been as empty as today

Fragment 2006-08-30

Man kan inte bära runt på exploderande bomber.

gapa! Imperativ 2006-07-13

har övat på att blunda

nu, öva på att öppna ögonen igen

på att ligga still

och att bara känna efter

det är den tiden på året nu

till π och en alldeles speciell 17 åring

iakttagelser från venusberget

Innan du läser något mer av denna text, tryck först på DEN HÄR länken.

... on one moonlit night, I clambered around the ruins of the Schreckenstein castle wrapped only in a sheet, and delighting myself with the thought that some nearby wanderer might see me and be terrified. On this trip I wrote down in my pocket-book a comprehensive draft of a three-act opera to be called Der Venusberg, and wrote the whole libretto entirely in accordance with this sketch.*

Nu undrar ni förstås: vad fan är det här?! "Venusberg-musik"; ett spöke från mellanstadiets lektioner i sexualkunskap? Och den där texten; en full student med hybris, mitt i natten utanför Uppsala högar? Nej, fel, fel, fel!

Det är Richard Wagner, den store kompositören, som berättar fritt ur hjärtat om ett äventyr ur sin ungdom. När han var gammal och grå dikterade han sitt livs historia för sin tredje stora kärlek och sista fru, som skrev och publicerade texterna i Mein Leben ("Mitt liv", 1880). Richard tillbringade en av sitt livs bästa somrar i en alpstuga (tillsammans med bl a Hans von Bülows fru...), med inspirerande nattliga eskapader och för en gångs skull tillräckligt med mat på bordet**. Ur detta växte sakta operan Tannhäuser fram, en otrolig historia om en mans val och kval mellan sakral och profan kärlek...

På Venusberget bor, inte helt överraskande, kärleksgudinnan Venus och hennes, eh, hov (de dansar till den fantastiska musiken som ni har fått höra). Där hålls Tannhäuser, en stackars sångare, fången. En dag beslutar han sig för att rymma; efter att ha fått alla sina sinnliga begär tillfredsställda vill han söka den gudomliga kärleken.

Ute i den riktiga världen träffar Tannhäuser träffar sin tjej Elisabeth, men vågar inte berätta för henne var han har varit och vad han har gjort. När han deltar i en sångartävling om kärlekens natur och påstår att den mest äkta kärleken är den sinnliga, vägrar hans vänner att tro honom, varpå han säger: well, I doubt you would say that if you've been there, done that... vallfärda till Venusberget, och se själva! Detta ger hela gänget panik, och de övertalar honom att göra en pilgrimsresa till påven och be om förlåtelse, vilket han gör -- och påven säger, "ingen förlåtelse för dig, inte förrän det börjar växa löv på min stav!"

Det hela slutar med att Elisabeth offrar sig av kärlek till sin kille: plötsligt börjar löven spira även i Rom, och Tannhäuser är förlåten... Förutom denna lilla introduktion har jag tre frågor och inga svar som jag vill dela med mig av. Som med de flesta av Wagners verk drabbas lyssnarna av hundra moraliska och filosofiska dilemman samtidigt***.

1. Asså, vad e Tannhäuser för jävla snubbe egentligen!? Vem rymmer frivilligt från denna plats, och vem kan någonsin få sina "sinnliga begär" fullständigt tillfredsställda?

2. Vad ska man egentligen tycka om den här uppdelningen av sakral och profan kärlek? Är det nödvändigt? Varför ska Tannhäuser be om förlåtelse för vad han har gjort -- kan man inte både ha kakan och äta upp den? Är inte det egentliga problemet i det här dramat att vi har splittrat två saker som egentligen hör ihop?

3. Och den stora frågan: är Wagner en obotlig (och smått störd) romantiker som tror på förlåtelse och förlösning genom kärlek? I så fall, är det inte lite unket? Är Elisabet, den självuppoffrande kvinnan, bara ett offer (för Tannhäuser, och för en nedrig kvinnosyn) eller gör hon något beundransvärt? Det är intressant att det är Elisabet (föremålets för Tannhäusers "djupare" kärlek) och inte Venus som offrar sig för att sin älskade ska kunna leva i frid. Kanske är det så att vi måste känna djup, icke-romantisk/sinnlig kärlek för att verkligen våga uppgå helt i den andre och offra oss själva för honom eller henne (detta går även att relatera till fotnot 1 om hushållsproblematik: VEM i hela världen är beredd att laga mat åt någon varje dag i 60 år?)****.

Now: discuss!


Pussar////krullet!!!1
Mitt första inlägg som inte-längre-gästbloggare-utan-på-riktigt. Hurra!


FOTNOTER:

* Richard Wagner, My life, p. 225.

** framdukad varje kväll av hans egna fru -- kära läsare -- TÄNK ER: varje kväll, när man kommer hem, har NÅGON LAGAT MAT åt er! Tanken svindlar, blodet rusar genom kroppen. Uppföljare (kanske under titeln "Kärlekens sanna natur") och förklaring utlovas.

*** Detta är mycket intressant och värt ett inlägg i sig. Hört på stan om Wagners musik:
"vadå, va inte han nazist, ja kan ju inte lyssna på nazistmusik liksom!",
"den här musiken är förkastlig ur ett religiöst, genusmedvetet, queerteoretiskt och allmänt moraliskt perspektiv... för att inte tala om kompositören själv, som verkar ha varit genomrutten!", samt
"alltså... det här musiken påverkar mig på ett obehagligt sätt! Den berör mig utan att jag har gett tillåtelse till det!"

**** Om du som råkar läsa det här inlägget känner dig träffad, så ta och skriv ett svar, eller varför inte bara ring mig direkt på 08-5--------, så kan vi träffas för en 'fika'. Gräddbakelser, smält choklad, hela kittet...

karin deklarerar sin kärlek denna vecka 2.0:

Jag älskar Les Talens Lyriques!

Lyssna! Ta till ditt hjärta och älska det!

Spotifylänk

En av mina första klassiska skivor som jag köpte under gymnasiet. Noga utvald i Sthlms bästa skivaffär Bel canto på Tegnergatan, mellan Sveavägen och Birger jarlsgatan. Tummen upp för det urvalet!

kom kom kom!

Till Krullet:

För en vistelse i Norberg tages, för personlig säkerhet och välmående, med följande

Varma sockar eller innerskor

Ett par rejäla skor

Gegga

Många anekdoter

Kläder för alla väder

Varma tröjor

Badkläder

Undervistelsen

Väntas ett pass simtur a 1500 m

Långa hundpromenader samt sight seeing av Bergslagsbygd

Marmeladsmörgåsar med Norbergsmarmelad

Många koppar te

Låånga nätter utan sömn

Fri tillgång till kök

Samt många äventyr

Kommentarer på det?

så sant som det var sagt:

Daniel Suhonen När Storbritanniens krigsminister mitt under brinnande andra världskrig vill ta pengar från kulturanslagen till kriget, sa Churchill:
"Vad har vi då att försvara?"

Edith Södergran

Vilkoret

Utan att handla

kan jag icke leva,

fjättrad vid lyran skulle jag dö.

Är ock mig lyran det högsta på jorden

bleve jag den trogen,

vore jag icke en flammande själ.

Den som icke med blodiga naglar

bryter sin bräcka i vardagens mur

- må förgås därutanför -

han ej är värd att skåda solen

Edith Södergran ur September (1918)

hur?

jag har tappat begreppet sömn

hur mycket, när

varför

hur?

hur?

vila, tupplur, dvala,

som blir till dröm;

en fantasi, en uppenbarelse, ett luftslott,;

som alltid landar med

att komma till insikt, slå upp ögonen;

att bli vaken

att vakna, då i motsats till

att somna

Sånger ur jorden.

Gymnasiet.

Fredagar, repetition med sinfoniettan mellan åtta och kvart i tio.

Ibland var det enda anledningen att stiga upp på morgonen.

Orkestern, tyskan, orgellektionerna, musikteorin.

Det fick iväg mig tis-fredag åtminstone.

Klockan tio en fredag under första terminen i ettan

Det var Musikanalys på schemat och Mark spelade för oss Karin Rehnqvists

Sånger ur jorden för diskantkör. De trollband mig! Texten, det öppna ljudet av acapellakör.

Var inte rädd för mörkret och Natt över jorden

två dikter av Erik Blomberg.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

---

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg