ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

vadå, tvätta håret två ggr i veckan!!?

Behöver köpa nytt schampo och gick in på Boots igår för att se över utbudet. Jag är inte tilltalad av att stoppa vad sjutton som helst i mitt huvud - min senaste hårtvättregim är både hård och rättvis - ni vet det där som står på alla flaskor som man aldrig gör - massera in hårbotten dvs - inte gnugga runt allt hår uppe på huvudet och slita det mot varandra - sedan bara klämma ut det i längderna. Det on top of att duschsituationen är som den är och jag av gammal vana ändå inte tvättar det så ofta gör att mitt hår och min hårbotten mår bättre än någonsin. (Lite sjysst hårbottenmassage, inget balsam i hårbotten där det inte hör hemma så är det liksom klappat och klart)

Men har ni egentligen tänkt på vad schampo innehåller - vad alla de där ingredienserna gör med ditt hår? Är du någorlunda bevandrad har du hör det där med att det sliter ner det naturliga skyddet - ju mer du tvättar det dessto mer i obalans blir det - flottigt hår till dig.

Tydligen är schampo egentligen ett rent rengöringsmedel i stil med diskmedel, the shining touch det lämnar är bara fejk, bluff och båg. Det rensar bort allt naturligt skydd, har flera agenter som bryter ner hårets och hudens naturliga skydd för att andra agenter ska addera fejk -shine, -volume & "-skydd"

Med vattnet vi har idag behöver vi något som bryter ner det - jag kan inte min kemi helt - men man behöver något svagt basiskt. Eg, tvål, diskmedel, schampo - det är här vi kommer till det den magiska faktorn - BAKPULVER. Tydligen ska man kunna skippa allt bull, använda bakpulver, ev lite äppelcidervinäger eller citron för shine i längderna och det ska vara bland det bästa du kan göra för ditt hår.

Tänk bara det himmelska, hur mkt kan bakpulver tänkas kosta - du behöver inte välja märke och böka, en tsk med vatten och you're ready to go. Tänk bara vad du gör för miljön, både i produktion- och restavfallssynpunkt alla dessa produkter som hanteras för att du ska göra ditt hår en gentjänst.

Sorry om ni tycker att det här är bull - men det för mig är det i klass med att jag inte vill smörja in min kropp med mineralolja och bensinrester som täpper igen huden - slippa tvätta håret så ofta och kanske framför allt slippa undra om det verkligen är värt multum med pengar för att köpa något fancy schampo.

I'll go baking soda!

Två länkar:

Schampoo and the planet - om vad ett schampo kan innehålla

How to clean your hair without schampoo - en av länkarna jag ramlade över när jag googlade runt lite - en been there done that guide utöver min nyfrälsta utlägg här ovan.

Och ni får ju ändå erkänna - det är ett av mina återkommande teman om ni har varit med ett tag. Smuts på en piedestal borde ju egentligen ha ett eget kapitel eller något liknande. Kanske en varningstriangel för finkänsliga människor uppe i hörnet?

Precis när jag tror att livet är slut as I know it.

2010 har innehållit väldigt, väldigt lite böcker, tidningar, skriven text och väldigt, väldigt, väldigt mkt tvserier (tom. en och annan film - även om jag i regel är lite anti film).

Det har varit Grey's Anatomy, from the very begining, for the very first time.

På temat, Private Practice.

House. Scrubs.

Dexter. Brothers and Sisters.

How I Met Your Mother, 30 Rock.

Gossip Girl, 90210

True Blood!

Nip/Tuck

Crossing Jordan, Ally McBeal.

Cougar Town, Gary UnMarried, Nurse Jackie,

Ni förstår ju själva - juluppehåll ...

Lösningen?

Mer serier!

Och on top of that - bra sådana.

The Big Bang Theory & seriöst Life Unexpected.

Hysteriskt rolig och feelgood. The perfect combination.

Jag gav dock upp Glee efter halva första säsongen - så ovärt. Allt som börjar likna musikal går fetbort - tillfälliga musikalinslag för att liva upp en serie på sjätte säsongen inklusive.

Eller borde jag kanske hellre skriva ingen nämnd ingen glömd?

Jag borde skriva, tack och lov att Nip/Tuck äntligen, äntligen är slut. För den var verkligen inte bra inflytande. Nördar, olösbara sjukdomsdilemman och fosterbarn är såå, såå mkt bättre än fettsugning och bröstinplantat.

Men bäst av allt är kanske att åka tillbaka till London, get a room (vilket jag ska, vilket jag HAR!!!), plugga, öva, skärpa mig och gå upp innan lunch (en nödvändighet för de tidigare).

De här spill it all out-inläggen känns ju lite lagom roliga - men man måste ju få skryta med det man har! Och om 2010 var året då jag såg ungefär alla serier man kan se är det ju bara att vänta och se vad 2011 blir för år - böcker, övning, feel good och äkta humor?

Det blir en vår i London - jag gick liksom lite miste om den 2010. Det blev en vår i Malmö istället. Om än en tårdrypande, så en damn good one.

Det är väl nu det är dags att säga, jag ångrar ingenting - jag vet inte om det är sant, men ärligt talat så spelar det ingen roll.

Mitt nyårslöfte á 2010 - dvs to do before 2011 lyder ju nämligen, något i stil med, att acceptera. Inte säga att allt kommer bli ok, tänka positivt eller något annat; men acceptera.

Kanske lite som Kübler-Ross modellen - the 5 stages of grief.

Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Acceptera, för att kunna gå vidare. Jag bläddrade igenom mina post-its på mitt virtuella skrivbord - gud vet vad jag har samlat på mig där - men på en av de så stod det: "Hallå, orka känna de här känslorna, det är ju en dag imorgon också."

Eller kanske som den dödsdömde fången som fick vård på Seattle Greys sa till Meredith - "What ever makes you sleep at night." Det är precis vad jag behöver - sova, på nätterna (inte från halv fem till ett)!

(För övrigt saknar jag att umgås intensivt med Grey's Anatomy, det är något helt annat när man har 6 säsonger, till synes oändlig, tillgång till dem - men en gång i veckan, juluppehåll, tillfälliga uppehåll - it's not good enough.)

För övrigt 2, så tror jag att det var allt.

Heja Abbe.

Riktigt fint inlägg att ramla över en lördagnatt

gotta read this: Heja Abbe.: Ryska posten.

jag är kall om näsan, vaken och skrattar seriöst åt Katherine Heigl i filmer som Knocked up* och 27 dresses

*seriöst kul film

(etiketten senromantik är humor i kvadrat här - bara så ni inte missar det)

Här sover jag så fridfullt - och under tiden så ploppar det upp värsta inläggen om klavikord, engelsmän och gud vet vad - persiska mattor.

Eller fridfullt. Jag drömde om krig.

Jag drömde att vi var tvungna att gömma oss, smyga och att ingen var på vår sida. Det var något med en skog, väldigt intensivt och förfärligt farligt med öppna platser.

- Inte undra på att jag har ont i huvudet nu.

Idag ska jag skaffa en kalender - (ta reda på när det där som jag inte vet när det var nu igen ska vara) - tydligen laga en kantarell, spenat och valnötspaj, - öva! och maila London!

När jag vaknade undrade vad jag skulle göra, sen kom jag på att jag kunde läsa en bok. Fantastiska tanke. Inte behöva oroa sig, jag kan ju läsa en bok. (Något jag alltså inte pallat göra på gud vet hur länge!)

Elisabeth ringde, hon hade dubbelbokat sig till juldagen. Därför undrade hon när jag kanske behövde min nästa pepplektion, vi kunde ju spela Wagenseilkvartetterna! Den 15e kanske? Ni hör ju att jag behöver en kalender.

Har hunnit skicka 6 sms. Ringa ett samtal. Som om det vore något slags tidsmått.

Nu, dricker förmiddagskaffe med π som är på andra sidan landet.

Lyssnar på ett otippat fynd Tomas Andersson Wij – Evighet

Grannen klipper gräset, hunden snarkar och Bananer i Pyjamas har tydligen varit i Fagersta ...

nytt inlägg: ett fynd i sajbervärlden: "Film: Så tränas en kantarellhund"

Förra hösten från Svampbloggen- märk väl den fantastiska

låten och smått oförglömliga kommentarer som:

"hunden älskar att arbeta"

"träna på spontana lägganden"

"det är viktigt att ligg blir ett odelat positivt beteende"

"doften blir snart en stark signal för att lägga sig ner"

"nu lägger vi kantarellen på marken, där den hör hemma"

om sömn och om (men inte) så mkt folk som går och lägger i i rimlig tid

jag tror bestämt jag var vaken okristligt tidigt idag... *hrkl hrkl*

- jag har fått två kemiska lösningar för att befria mig från sömnlösa nätter

utöver de oändliga möjligheter jag har att påverka det själv*

den ena är john blunds sömndroppar - som på två timmar ska få dig att känna grus i ögonen, en oändlig lust att själv krypa till kojs och sova gott natten igenom

- men som till nackdel för oss båda (både john blund** och mig) får mig att vara så groggy långt in på eftermiddagen dagen efter att jag helst ligger kvar i sängen och sover bort dagen

dock ej vanebildande

till skillnaden från den rackaren som kommer i läcker illgrön folieförpackning och på ett nästan än mer magiskt vis är en insomningstablett i litet format***

- men som då är vanebildande: vilket borde betyda att man slutar somna av sig själv om man tar den mer än de två gånger i veckan som farbror doktorn säger är ok; jag vågar inte riktigt utmana ödet

i natt är jag dock uppe av fri vilja(*) och därmed villig att ta konsekvenserna - vilka de nu kan vara

Gilda muttrar lite försynt om att är det inte dags att sova nu snart kanske?

och jag snyter mig en sista gång

*i form av att lägga sig och gå upp på regelbundna tider

ha mörkt och svalt

inte ligga efter kl 15 (eller nåt; för det ska tydligen vara dåligt för sömnen)

eller dricka kaffe osv som då den ena sömnmedicinen föreskrivs är ok att ta med

(vara uppe av fri vilja klassas som milt motstånd mot ovanstående och går inte att bota med kemikalier)

**dennes rykte då

***inga referenser till Schweiz, som om det skulle vara något slags tråkigt land eller

något alls i den stilen

bra information

"Du bist im Begriff, π zu anzustupsen. Er wird darüber auf seiner Startseite informiert." - vill ju inte göra ett misstag där inte.

fredag

Fredag och en ny chans att prova på Hundtricket.
Jag har en stabil, solid plan den här gången.
Kl 1 ska jag vara i Fagersta och göra en svår och jobbig grej.
Innan dess tänkte jag att man kan ta en kaffe när man ändå är på främmande mark.
Och kommer Gilda med så kan vi ta en sväng runt den här sjön, Eskiln efteråt.
Att gå runt Eskiln är som en instutition i Fagersta.
De älskar sin prommenad runt sjön, sinnessjukt mkt.
Tipsprommenad runt Eskiln samlar 150 personer en tisdagkväll, står det i lokaltidningen.
I alla fall, Gilda är ju världens charmigaste hund - så det kan ju inte gå annat än bra!

Dessutom är det lite underhållande att sitta på torget i Fagersta där Vänsterpartiet är i full rulle med att valkampanja. Fagersta som en av de få kommuner där (V) har ensam majoritet i kommunfullmäktige. Lite som Norberg där det har stått mellan (S) och (V) - det är som det ska vara i gamla gruv- arbetar- bruksorter.

kom kom kom!

Till Krullet:

För en vistelse i Norberg tages, för personlig säkerhet och välmående, med följande

Varma sockar eller innerskor

Ett par rejäla skor

Gegga

Många anekdoter

Kläder för alla väder

Varma tröjor

Badkläder

Undervistelsen

Väntas ett pass simtur a 1500 m

Långa hundpromenader samt sight seeing av Bergslagsbygd

Marmeladsmörgåsar med Norbergsmarmelad

Många koppar te

Låånga nätter utan sömn

Fri tillgång till kök

Samt många äventyr

Kommentarer på det?

a confession:

Ja, jag erkänner.

Hej, jag heter Karin och jag är serie-oman.

Det är en ofrihet. For better or for worse - 'till death do us apart.

Under året som gått var det sex säsonger Grey's Anatomy, sex säsonger House, två säsonger Private Practise - to catch up, det var fyra säsonger Dexter, två säsonger Mad men, sjätte säsongen Heroes, fem säsonger Ally McBeal, tre säsonger 30 Rock, för många säsonger och avsnitt av How I met your Mother, Top Model, Gossip Girl, 90210 - nästan så jag kan säga - you name it! (Då har jag inte sett Californication och de senaste 365 dagarna)

Men fjärde säsongen av Brothers & Sisters slår nästan allt! Jag är lätt på first name basis med the Walkers. Vi har hållt varandra sällskap de senaste månaderna. Virkat mattor, varit arga, glada - vissa av oss har gift oss och skaffat barn, stökat ner och städat våra rum flera gånger om. För vissa går tiden så oändligt mycket fortare - flera år har passerat.

Jag höll på att glömma vad jag skulle göra idag - för att jag har så mycket att tänka på. Både mina och fiktiva problem. Jag har kommit en bra bit på mina handledsvärmare - mitt rum är enligt utsago instängt och VARMT (för pappa har varit oändligt snäll och inte bara bytt ut brännskålen som spruckit i botten på pannan utan också satt på cirkulationen).

Nu ska jag rycka upp mig, äta något mer än bara en näve mandlar, dricka ordentligt med vatten. Klä på mig något presentabelt och dra i väg på körrepetition.

Damkören - here I come.

Det är måndag och det är väl ok att veckan börjar, antar jag.

lördag, solo

Jag har så gott som valt ut dagens skog!

Jag hoppas att Gilda kommer bli nöjd, hon tycker jag är ganska tråkig.

Håller tummarna för svamplycka, efter de senaste dagarnas regnande borde de snart börja ploppa upp!

Best wishes!

Jag vill komma ut, men jag vet inte från vad.

Jag mår inte bra. Under mitt vanliga, glada, kloka jag så är inte allt som det ska.

Har inte varit på, alldeles, alldeles, för länge.

Jag försöker inte hyckla eller gömma, men det kommer inte fram så lätt.

Jag åkte hem från London, hem till Sverige, hem till Malmö i mitten på mars.

Jag hade redan åkt Malmö tur och retur ett par gånger då under vintern och våren

& känt att allting inte var som det skulle - borde vara.

Att ta beslutet att avbryta Royal College of Music, pausa London och att ta ett steg åt sidan var en sådan stor lättnad. Låta fasaden falla för en gång skull, för det var ungefär vad som var kvar om man räknade bort paniken, oron, kraftlösheten.

Och alla var förvånansvärt förstående.

Jag hade träffat en doktor redan i London. Träffade en i Malmö.

Det blev vår. Det blev sommar.

Och jag kände att jag måste ännu mer hem.

Malmö räckte sedan inte till. Tryggheten och lugnet ville inte riktigt infinna sig

och jag behövde få komma hem till skogen.

Så jag åkte hem, hem till Norberg.

Sommaren kom och nu börjar den gå över i höst.

Semestrarna är över, skolorna börjar. Men jag blir kvar här.

Ett tag till. London kan vänta.

Jag är välkommen tillbaka, när den tiden kommer och om det passar.

Jag tänkte bara, att ni skulle veta.

Jag är här och jag ska ingenstans.

Kram

Edith Södergran

Vilkoret

Utan att handla

kan jag icke leva,

fjättrad vid lyran skulle jag dö.

Är ock mig lyran det högsta på jorden

bleve jag den trogen,

vore jag icke en flammande själ.

Den som icke med blodiga naglar

bryter sin bräcka i vardagens mur

- må förgås därutanför -

han ej är värd att skåda solen

Edith Södergran ur September (1918)

Sånger ur jorden.

Gymnasiet.

Fredagar, repetition med sinfoniettan mellan åtta och kvart i tio.

Ibland var det enda anledningen att stiga upp på morgonen.

Orkestern, tyskan, orgellektionerna, musikteorin.

Det fick iväg mig tis-fredag åtminstone.

Klockan tio en fredag under första terminen i ettan

Det var Musikanalys på schemat och Mark spelade för oss Karin Rehnqvists

Sånger ur jorden för diskantkör. De trollband mig! Texten, det öppna ljudet av acapellakör.

Var inte rädd för mörkret och Natt över jorden

två dikter av Erik Blomberg.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

---

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

semester - so long

packar den lätta semesterpackningen

molnen ligger lågt, lätt solnedgångsrosa

kattvakt, hundpassare, blomvattnare, gräset klippt, allting avklarat

på semesterplanerna ligger ett besök vid Vadstena Akademien

och årets operaproduktion på slottet - Star cross'd lovers

vi ska bo hos en agronom och en lanthushållslärare ute på östgötaslätten

vi tänker bege oss till Vätterns stränder, Omberg och Ellen Keys Strand

kanske en tur ut till visingsö och kanske, bara kanske måste vi också titta på flygvapenmuséet eller vad det nu var

men framför allt ska vi ha semester

& på vägen ner ska vi titta in i en av landets bästa second handbutiker;

Esters i Eskilstuna - finare har världen sällan skådat!

2008

do kiss and do tell - my personal weltschmerz (sic!)

någon fantastisk, någon som ler, skrattar, blänger och gråter... *

Jag hann inte ge mitt hjärta. Jag gav en burk chili.

Och för det fick jag prinsessan och halva kungariket.

men

fanfanfan

den låten har dykt upp i min omgivning för många gånger för att det ska vara bara ett sammanträffande, först på radio, sen random spotify-shuffle, vad näst?

och

vad gör tigrar om natten? De var ute och spatserade vid nio.

Jag kom att tänka på en barnbok av Ulf Stark vi läste på lekis, Jaguaren. Vi gjorde ett bildprojekt i stil av också. Mitt mästerverk hänger fortfarande över skrivbordet på pappas gamla kontor.

"Elmer är liten och obetydlig men en kväll förvandlas han. Plötsligt bli han stor och jättefarlig, han bli en Jaguar. I sin nya skepnad ger sig Elmer ut och skrämmer grannens elaka hund, läxar upp en tant som drömmer om en jaguarpäls."

- från Wikipedia, bara så att vi är överens om vad vi pratar om.

* favorit i repris