Heja Abbe.

Riktigt fint inlägg att ramla över en lördagnatt

gotta read this: Heja Abbe.: Ryska posten.

jag blir kär

AprillAprill är något av det finaste jag sett på länge.

Inte bara så himla fina barn utan så fint inne och så många fina tankar.

- Tummen upp!

"kärlekens natur" #1: uppvaknandet

Det är tidig morgon i december, och solen skiner genom snöflingorna. En viss kvinna sover ovetandes i sitt rum, bredvid sin ettårige son. Det är hennes födelsedag, och utanför smyger en liten orkester genom snön. Ute är det tyst och stilla. Hon vaknar av stråktoner från detta stycke, som han har skrivit åt henne. Efter mycket om och men har hon slutligen fått förenas med den hon älskar. De levde tillsammans i trettio år, och 1883 sörjde hon hans bortgång, vid dödsbädden med den livlösa kroppen i famnen i ett dygn, innan hon kunde möta livet utanför ensam.

Undertecknad vaknade denna morgonen av ett ofantligt behov att snyta sig. Jag hade sovit i en säng i det otroliga rosa huset med vackra stuckaturer i taket. All stress rinner av mig, och idag ska vi vandra runt en hel sjö. Hon lagar frukost åt mig, ser till så att jag dricker nån konstig naturmedicin mot min förkylning, och skrattar åt mig när jag inte fattar hur man loggar ut från skype eller spiller saker på de idiotiska insändarna i DN. Alla har sin beskärda del av begåvning. I eftermiddag ska vi till apoteket, och köpa snytnäsdukar åt mig (jag får skavsår på näsan av hushållspapper). Cicero påstod att äkta kärlek finns bara mellan två nära vänner.

dagen då krullet kom

Dagen då Krullet kom att bli en mycket innehållsrik dag

Jag har bytt om bakom tennisbanorna, Gilda har badat i ån.

Jag har pratat med min doktor om hurvida min näsa är liten eller inte - något som blev mycket förvirrande för omgivningen då jag helt plötsligt utbröt :

"Jag har ju aldrig haft någon annan näsa".

Sen har vi tittat på akvareller över vyer och några fruktstileben, tittat på framtida kläder åt Edvin och Astrid (host barn, nej nej host host), upptäckt att morötter kommer ur jorden och hur spenat växer - tillagat spenaten och hängt på torget med valarbetare.

Vi har käkat marmelad, druckit massa te och Krullet kom med veckans lätt bästaste förslag hitintills; att Krullet ska dela med sig av sina ofta tänkvärda men allra oftast fullkomligt oväntade betraktelser från världen, Oxford och musikens häpnadsväckande mysterier.

Krullet, utanför le Château de Versailles!

Om jag får gissa kommer vi få höra ett och annat om gegga, men det tror jag vi kan leva med!

Krullets kommentar på det hela var:

"Det här är knäppt, men kul. höhö"

Krullets kommentar på det här inlägget var:

"När man ser den där bilden och läser texten ovanför tänker man Riiight, hur blev det såhär?"

Mer om Krullet

ordning i kaoset

När jag flyttade in på Fosievägen för en månad sen så höll jag mig mest därifrån. Sen i förra veckan kom mina föräldrar ner med ett par gardiner hemifrån, lite knäckebröd och örtsalt (förutom att de tog med mig och Mattias på en liten minisemester till Österlen)

I slutet på förra veckan bestämde jag mig för att ge stället en chans. Jag tog hit min kontrabas och min smutstvätt liksom för att markera för mig själv att det är här jag bor, det här är mitt hem. Det sammanföll med att hon som tidigare bott här flyttade ut (det är en tredje som äger lägenheten som kommer hem först i september). Vi letade runt lite efter inneboende, det kom förbi två tjejer, vi mailade med en Olof som läste ljudteknik. Sedan flyttade P ut och jag ärvde hemmet, letandet och en hel massa annat.

Tidigare hade det varit en smått kaotisk, anarkistisk ordning. Inte lite skit i hörnen, ett överfyllt skafferi där tidigare inneboende hade lämnat och utvidgat förråden. Samma gällde kylskåpet och tja, det mesta.

Jag gillar kaos, men ett ordnat kaos.

Så när vi till slut hittade den perfekta (?) inneboende. En mkt trevlig ung kvinna från Marocko med en barn på ett år (ett udda val, men udda är intressant). (Dottern är bara alldeles för gullig). Så insåg jag hur huset såg ut. Som ett slagfält. I dagarna tre har jag därför städat och fejat.

Kylskåpet, sylt som gick ut 2006.

Skafferiet, sesamkakor som gick ut 200?

Köksfönstret som inte såg ut att ha blivit tvättat, sen ungefär förra istiden.

And more to come.

Jag hatar att städa, men det är ett nödvändigt ont.

allt snack om barn; jag förstår alldeles inte var det kommer ifrån

det är år sen jag gick runt och spanade in barnvagnar, såå 2007

men om omgivningen ska envisas så ska inte jag vara den som är den

heders åt er alla som håller elden vid liv

• ta Philip till exempel
• eller Krullet - Kronken goes wild n' crazy
• eller Ketchupmamman - hur klockrent kan det bli?

(för att inte hyckla, så även undertecknad då, ni har antagligen inte glömt mammabloggsinlägget?)

pratade vi om barn?

jag har en profetia vilandes över mig

P säger: oj

att den dagen jag blir gravid

kommer jag inte kunna motstå frestelsen*

att äta kött

jag känner behovet ibland

kanske för att jag här inte får

någon vettigt näringsriktigt sammansatt måltid

över huvud taget

P frågar: längtar du efter att bli gravid då, eller är det något du fasas över?

jag svarar att det går i vågor

om ungefär tio minuter.

sen byter vi samtalsämne.

* det var mannen med gitarrerna, han urmakaren på Norrtullsgatan, uppe vid Odenplan som förkunnade detta

Emma minns honom.

handfängsel och husarrest

"What you call love was invented by guys like me,

to sell nylons."

En ny era. Kränga cigaretter, sextiotal, whiskey, män i kostym,

sekreterare med skrivmaskiner och framtiden framför oss.

- Mad Men s01e01

"What do women want?"

Ett nytt armbandsur, hemmafru, två barn och en älskarinna vid sidan av.

- Mad Men s01e02

"Any excuse to get closer."

"Det är tuffa tider. För en del." - P G

jag minns fortfarande när jag var liten och racade runt med kundvagnen på konsum

rakt in i stapeln med smörgåsgurka

av någon underlig anledning hade de placerat den mitt i vägen, på hörnet från messmöret mot brödet, då får man väl skylla sig själv tänker jag nu

det blev en väldig smäll och en himla massa glassplitter och gurkspad om vartannat

jätteunderligt

som fortsättning på barntemat

jag var ett mycket välartat barn

jag har fastnat i mamma-bloggsträsket

ibland undrar jag vad jag håller på med

ibland längtar jag efter en egen kotte

bara ett barn att prata med?

lite gravid i alla fall?

pratade med en kurskamrat, om hon var tillsammans med sin pojkvän om två år skulle hon ta studieuppehåll, skaffa barn och sen fortsätta musikstudierna för att bli solist i Tyskland (av alla ställen, men så sa hon).

för något år sedan spanade jag in form och funktion på barnvagnar,

jag tvingade nästan Joel att följa med mig till barnvagnsaffären

vore det inte fint att tvingas ta lite ansvar utanför sig själv, inte längre behöva vara den viktigaste personen i ens liv

fast jag får det inte helt att gå ihop

jag bryr mig väl inte om någon annan heller? jag?

jag har full förståelse för att det här inte direkt gör mig till flickvänsmaterial

men jag menar, vadå, jag har ju fullt sjå med att försöka leva med mig själv

kom inte här och blanda in någon annan i det här, va.

(nej, jag är inte bitter, inte ens när jag ramlar över sånt här

eller kanske sånt här, the Sartorialist skrev faktiskt en helt fantastisk text - samt refererade till högkvalitativ kultur

inte ens när killen på pappershandeln frågar om jag inte ska ha ett kort till valentines day

inte ens då, jag säger er det, är jag bitter

jag skrattar honom rått i ansiktet

samtidigt som han inser sitt misstag och försöker släta över det med:

- nej, det ska du naturligtvis inte. det är fånigt och förresten om Du skulle uttrycka din kärlek skulle du göra det på något annat sätt

smart grabb det där)

hörrni, nu tycker jag att ni tar och trycker upp de här länkarna

så drömmer vi oss bort tillsammans

[: båern, har ni båern?]

simma ifrån problemen

- det är lösningen på ALLT!

Simma bort problemen!

Ett lite för dyrt månadskort och college-gymmet alldeles runt hörnet.

Tillgång mellan 7-16 och hela helgen - lite för mycket lediga dagar och förmiddagar!

Yogaklasser på förmiddagarna typ tre dagar i veckan (pilates, spinning, sånna gymgrejer), roddmaskiner och svettiga människor huller om buller - inte ens några tanter som simmar i bredd i snigelfart!

Inte heller skymten kaossimmandet på längden och på tvären som i Heidelberg.

- Har jag några ursäkter för att inte träna?

Jag har till och med ett gäng träningskompisar.

Hon som går upp och simmar klockan 7 några dagar i veckan, hon som ska utforska gymmet, nån som tyckte yoga lät toppen, bara hon inte behövde gå ensam. Inte ens det kan bli en undanflykt.

Det här är början på något nytt - kom ihåg var ni hörde det först:

Simma ifrån problemen - det är våren 2010 års melodi.

Idag har jag avklarat en bok, alldeles för mycket kaffe, åtminstone 50 längder (i bassängen, inte kanelvarianten, det vore illa - men väl en bit bananaktig kaka).

Det är bra, det är något och klockan är bara barnet.

jag ser ett krig vart än jag går

God morgon.
Det är en härlig lördag va? (Själv är jag förvånad över att jag överhuvudtagen är vaken, igår var ju ändå den sista fredagen på länge här i Istanbul, nä, nu börjar jag gråta nästan! Det här med sovmorgnar har spelat ut sin roll i mitt liv. Ha, sådant trodde man inte hände före man fyllde 30. Och jag är bara 23.)

1. Igår skrev jag en text där jag faktiskt refererade till min och Karins skype-chat. Har ni tänkt på att när man trycker på att få se konversationen "Från början" så blir det som en bok, ett evighetsdokument, en dikt.

2. Då lyssnade jag på the Clash - this is England på repeat. Det rekommenderar jag för de som känner något starkt, i hjärtat, magen, halsgropen och vill förändra det. Fungerade också utmärkt när man vill skriva ner det man har i huvudet på ett papper även om det bara är virtuellt papper.

3. Efter halvår har jag lyckats etablera kontakt med han som städar här i den stora restaurangen. Numera hejar vi och han ler! (han är supergullig när han ler.) Nästa steg är lätt att säga "kolay gelsin". Yes!

4. Så här refererade jag från skype-chatten igår:
K: åh hej, åh hej, åh hej!

M: hejhejhejhejehej

K: what's up?

K: http://svtplay.se/v/1756510/guds_tre_flickor/del_1_av_12?cb,a1364151,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v,,1766983/sb,p115426,1,f,-1

K: du måste kolla in det här!

M: jag ska

M: ska bara gå på toa

M: är lars-kalas där?

K: nope nope

K: han har åkt nu

K: du måste ringa till mig mer än titta på det där

K: men barnprogram is the shit

*** Samtal till K, längd 42:33. ***

[...]

K: hölöö!

K: jag har tänkt skaffa dreads!

M: hallå koko

M: fortfarande uppe?

K: ja

K: jag hoppas väl fortfarande

M: vadå?

K: på vad som helst, vad som helst

5. Nu är det så att jag är inne i en slutexam period här i på Sabanci University där jag spenderat ett halvår. Har skrivit klart uppsatser om kurdisk lobby och dess inflytande på turkisk EU-progressande, också om frivilligt slöjbärande som symbol för en frihetskamp mot imperialism, neo-kolonialism etc, och nu senast om hedersvåld med empirisk jämförelse mellan Sverige och Turkiet. Ska idag börja på sista uppsatsen! Den handlar om korrelationen mellan online och offline aktivism, mina exempel kommer vara den iranska motståndsrörelsen och dess användande av proxy-servers, och sen kanske Piratpartiet. Skulle behöva ett tredje exempel, så om någon här kommer på något bra så hojta gärna till i kommentarerna!

6. Om någon skulle vilja så kan jag skriva ett specialinlägg om ex kurdisk lobbys inflytande, eller varför inte om slöjan. Ska fundera på det. Tar emot önskemål.


Puss&kram
/Maja
ps I. Jag önskar dig som läser här en trevlig lördag och föreslår aktivteter såsom att äta körsbärsmarmelad (har jag gjort!), promenera (alltid bra, hjärnan tänker smartare!), allmänt chilla till the Clash kanske. Nä, nu får det vara nog. Hade fint. ds

ps II. Om någon vill läsa skypie-texten i dess helhet ska den med största säkerhet publiceras i en tidning som går att prenumerera på här. ds.

gästinlägg II från krullet

Asså heeeejj igen killar å gööörlies, så jävla kul att jag skulel träffa er igen nuuu!! *:)*

Idag har jag inga stora planer på att ge er ännu ett spännande, omspännande inlägg om renässansmedicin ur mitt stora och eklektiska kunskapsförråd. Istället blir det lite snabba spekulationer om vad som ska hända när Karin skaffar sina barn. Eftersom jag inte vill ha några småkottar själv (det enda jag vill ha i min vita villa vid Medelhavet är en stor passionerad kärlek, gamla instrument, orientalisk konst, nån som städar, och en massa böcker), så har Karin lovat mig att jag ska få passa hennes.

Viktor och Alexandra och Edith (som kommer att bli lite retad - självklart på ett kärleksfullt sätt -och kallas "Toaletten" när hon är hos mig......) ska komma och hälsa på mig nån helg då och då, så att Karin och hennes judisk gentleman kan få vara lite ifred.

Vad jag framförallt ska jag göra är att lära barnen Konsten Att Njuta Av Livet. Första steget i detta blir att ge dem lite klassisk bildning genom att läsa högt om kungen Penteus i Grekland som blev söndersliten av galna kvinnor, eller Scylla som blev våldtagen och förvandlad till en näktergal så att hon inte kunde berätta för någon. Sen ska vi lyssna på Palestrina.

Jag ska också visa dem att ingenting är vad det ser att vara (som många filosofer har hävdat) - croissanter med marmelad kan verka vara en maträtt, men man kan lika gärna klistra upp dom under bordet och få sig ett gott skratt. Denna gränsöverskridande attityd är verkligen något jag ska lägga ner största möda på att förmedla.

En annan viktig grej för att man ska kunna Njuta Av Livet är att kunna uppskatta skönhet. Vi ska titta på lavalampan och uppskatta dess lugnande, 90-talsterapeutiska effekt. Och såklart Botticelli. Romersk poesi - Catullus, Ovidius "Kärlekskonsten". Monteverdi.

Nu tycker Karin åter igen att det räcker. Jag ska lära Viktor, Alexandra och Toaletten allt jag kan. Jag lovar!

På återseende girlzz and boyz!!!! *lyssnar på Lady Gaga*

Grymt många puzzzisar på er från

*:)*////Krullet (L)

hundarna i mitt liv

Vi skaffade hund när jag var 8. Hund var verkligen inget naturligt steg i vår familj. Jag hade knappt ens varit i närheten av en hund och var egentligen hundrädd.

Vi kände en familj som födde upp hundar, de hade riktigt fina schäferhundar för skydd och barnen, såvitt jag minns, tävlade förutom i längdskidor och gång, även i drag med bland annat vorstrar.

Det råkade sig så, som det ibland går när tillfälligheter bara råkar passa, att de hade en pensionerad hund som behövde en fodervärd. Jag tror aldrig mina föräldrar hade tänkt sig en hund i vår familj, pappa tvärvägrade i början. Mamma lät sig nog övertygas med argumentet att uppfostra en hund är inte värre än med barn, och vi var ju så bra barn så det skulle alldeles säkert gå bra...

Så en sommardag när jag och min syster kom hem efter att ha varit på besök hos våra kusiner så störtade det en stor schäfer ut genom dörren.

Kickwas Lizzie blev min bästa vän, min nya lillasyster (jag behövde inte längre vara minst i familjen och förklaringen till varför jag som yngsta barn inte är mer bortskämd än vad jag är) och en trogen och entusiastisk pinnapportör.

Sen rullade det på. Kickwas-schäfrar spred sig i bekantskapskretsen.

Kickwas Yana, förtidspensionerad på grund av arbetsskada, liten, envis och fruktansvärt arbetsglad hund. Kortnost som en liten björn och världens gladaste hund bodde hos oss från det att hon var runt 4. En extremt mammig hund.

Vi har aldrig sysslat med hundsport och liknande, hos oss har alla de här fina hundarna bara varit superfina sällskapshundar - men deras potential har lyst som en gloria kring dem.

Någonstans har jag ett hundsinne, de har alltid visat mig respekt. Under mellanstadiet brukade jag gå ner till vår granne och plocka upp deras hund Lydia och tillsammans med Yana prommenera med dem. Det var nog en underlig syn. Lydia var något av en problemhund, men tillsammans med mig och kanske framför allt Yana var hon snäll som en ängel.

Många fina stunder framför allt sommararna när jag var 12-13 och vuxna pratstunder med vår granne, som har en speciell plats i mitt hjärta.

Yana hade sedan 3 valpkullar hemma hos oss. De första kullarna om 6 valpar och sedan 3 i den sista. Det var något alldeles speciellt när de tumlade omkring där några veckor i hundrummet och köket och ute i trädgården i snön.

En valp hamnade efter omvägar hos en bekant hos oss. Hon hade hundvanan men hade nog aldrig tänkt sig en schäfer. Lukas är en stor lika kort-nost som sin mor, på gränsen till långhårig schäfer. Jag kan inte det där med definitioner, men som långhårig är man inte rastypisk vilket kanske ger komplikationer. En stolt och fin hund i alla fall. Det var så fint att se de tillsammans, han så stor men så respektfull inför Yana.

Sista kullen på tre valpar kunde efter komplikationer inte säljas under kennelnamnet och registreras som renrasiga trots perfekt stamtavla. De var nog i mycket de perfekta valparna. Och det är där Gilda kommer in i bilden.

Hon blev kvar hos oss, jag var 14 och jag har lärt henne allt jag kan. Steget från att vara fodervärd och "färdiga" hundar till att uppfostra en valp är så mycket större än man tror. Gilda skulle säkerligen ha mått bara bra att få arbeta mycket mer - det var ju tanken från början. Vi har gjort så gott vi har förstått och det är ingen tvekan om att hon är en mycket fin hund!

Jag pratade med pappa tidigare idag. Jag ska åka till Sverige nästa vecka för en kammarmusikkurs med min lärare här. Det ska bli riktigt kul att träffa lite svenska musikstuderande. Mamma och pappa tänkte försöka komma eftersom jag inte kommer ha tid att åka hem och antagligen skulle de ta med sig Gilda också.

Men idag var hon inte hemma. Pappa jobbar mycket hemifrån när han inte är ute på vägarna och på möten - det är nog fint att få ett avbrott för en hundprommenad då och då mellan telefonsamtal och pappersarbete.

Idag är Gilda i alla fall terapihund. Vetrinären hade sagt att Lukas hade en depression och behövde umgås med andra hundar och därför hade vår vän varit och hämtat Gilda för att hon skulle pigga upp honom.

Om hundar fungerar lite som människor så är det nog inte konstigt. För Lukas hade länge sällskap av en annan hund i familjen, men som av ålder inte längre finns kvar.

Gilda är nog det perfekta sällskapet, ett stycke kompakt energi!

Det lät så fint att de skulle "umgås".

Tillägnat hundhimmeln, där hundarna får springa runt!

Gilda in action.

Alla bilderna på Gilda, tagna av mig.

någon fantastisk, någon som ler, skrattar, blänger och gråter

jag har funderat så på vad som är kvalitéter hos en partner

jag tror att det ska vara en han

han måste kunna dansa

han måste kunna vara mamma åt mina barn

"Karin, du behöver någon som kan säga ifrån, ge motstånd"

någon som ser det jag kan och gör, som kan det jag kan lika bra och lite bättre*

"Karin, du behöver inte någon att rädda, du behöver någon som räddar dig lika ofta"

någon som tänker, vill och gör

någon att älska, som älskar mig

någon som ser det vackra i livet och lösningarna

någon som tar plats och släpper fram

någon som ler, skrattar, blänger och gråter

någon som pratar, lyssnar, frågar och undrar

någon fantastisk

Inläggsmaraton:

girls are more beautiful/a good kisser is a good kisser

torsdag

i arvika

Kårin tvättar

the seducing plan of mine eller hur det är att va' rak

men det här med att vilja hångla om vartannat

Varför ska man alltid behöva krusa nån i ett killgäng för att få vara med och leka?

det här är kanske svaret på systerysters utmaning.

jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är ett kap & en fantastisk människa

min vän tipsade mig om Final Fantasy, fantastiskt intressant!

jag vill också kasta in Sufjan Stevens

*inte nödvändigtvis på musikfronten, t.ex. att dejta en kontrabasist skulle vara gränsen av att förena nytta med nöje, mina kontrabaskompisar är mina kollegor

Det är fredag och världen behöver skakas om!

Fantastic freekin' nice busy friday.

En dag för stordåd. Vi spelar Beethoven i eftermiddag på String Faculty Class. + medverkan på the Chilingrian Quartet's konsert ikväll.

Igår hade vi lunchkonsert för barn och pöbeln med Sinfoniettan. Rossinis Wilhelm Tell och ett fantastiskt stycke av italienske Respighi - Pini di Roma.

- Did you enjoy the concert?

- Mmmm. I like loooud!

- Mmm. I like good ear-plugs!

Heute Abend Oktoberfest - Jawohl! Echt tote Hosen!

Tack för det Televerket!

CSN har humor! De har bestämt sig för att dela upp min studieavgift i 3 terminsavgifter (17550+17550+3471). För att göra hela utbetalningen på en gång kräver de ett intyg att skolan kräver hela avgiften för att jag ska få börja eller att jag förlorar mer än €500 på att dela upp avgiften. För att få dela upp avgiften krävs i gengäld antagligen ett intyg från CSN som säger hur de delar upp och när de betalar ut avgiften. Byråkratin går alldeles för långsamt.

När jag ringer och frågar CSN varför och om det är möjligt att få hela studieavgiften på en gång så får jag svaret som ovan, att de behöver ett intyg samt att det är så för att det är så CSN gör.

Vad ska jag då säga till min skola? Fråga om jag kan dela upp studieavgiften för att det svenska systemet behagar göra det så...

Om jag mot förmodan inte skulle fullfölja hela året (vilket var ett argument från den första handläggaren fick prata med) så lär jag 1 behöva betala hela studieavgiften och 2 få problem med CSN i vilket fall som helst. När jag börjar ifrågasätta varför, du får prata med nån som kan reglerna, säger handläggaren och jag blir kopplad rakt ut i CSN-rymden. Hur länge jag ska få sitta där vet jag inte.

Allt det här beror på att jag hade tagit sommarlov och därför inte satt mig in i systemet och tagit reda på fakta. Sen är CSN ändå ganska bra, antar jag. I brevet jag fick efter att skickat in min ansökan skrev de att de hade varit i kontakt med min skola och tagit reda på att studieavgiften var höjd med £100. Det är sånt man blir lycklig och får en varm känsla i magen av. Att det sen inte verkar funka så bra i praktiken är en sak man får jobba på.

Har de även varit i kontakt med min skola angående hur de vill lägga upp betalningen av studieavgiften? Nej. Enligt det mail jag får från en som jobbar på Finance Office Supervisor så har de ingen koll på det.

Tur att jag jobbade på mitt sommarlov, att jag har de pengar som fattas att sticka emellan som CSN tänker skicka mig i v.2 och v.15 2010.

Som det står i sluttexterna till filmen Att angöra en brygga - Detta hade aldrig hänt om de hade haft telefon - Tack för det Televerket. (Hasseåtage 1965, festivalpris i Barcelona 1966 för bästa färgfilm)

Sen Televerkets reklam - så enkelt att till och med ett barn klarar av det.

Polarpriset

Jag tittade på Polarpriscermonin från Konserthuset i Stockholm. Årets Polarpris gick till José Antonio Abreu och Peter Gabriel, nyskapande musiker, frontman för Genesis samt engagerad inom mänskliga rättigheter.

José Antonio Abreu (vars namn prisutdelaren Jan Eliasson dessvärre snubblade på mer än en gång, varför?) tilldelades priset med motivationen:

The Polar Music Prize 2009 is awarded the Venezuelan conductor, composer and economist José Antonio Abreu. Driven by a vision that the world of classical music can help improve the lives of Venezuela’s children, he created the music network El Sistema, which has given hundreds of thousands the tools to leave poverty. José Antonio Abreu’s successful creation has promoted traditional values, like respect, fellowship and humanity. His achievement shows us what is possible when music is made the common ground and thereby part of people’s everyday lives. Simultaneously, a new hope for the future has been given children and parents, as well as politicians. The vision of José Antonio Abreu serves as a model to us all.

Resultatet, ett fantastiskt lyft för Venezuelas barn och unga, för Venezuelas musikliv och världsscenen - se bara Gustavo Dudamel, Göteborgssymfonikernas unge stjärnskott, nu även chefdirigent för Los Angeles Phillharmonic, en produkt av El Sisterna. Abreus tal var fantastiskt!

Något som också var fantastiskt var Lilla Akademiens insats. Det de gör är ständigt beundransvärt, med ett åldersspann mellan kanske 15-20 levererar de med en sån glädje och perfektion.

I publiken satt våra kungligheter, politiker som Margot Wallström, Borg & Olofsson med flera. På scen stod en blandning av svenska musiker, Salem Al Fakir, Maia Hirasawa och Uno Svenningson, Martin Stenmark, Moto Boy och Andreas Johnson.

Något som inte var imponerande utan direkt dåligt var dock TV4s bevakning av det hela. Jag skulle vilja säga skandalöst. Varför ens välja en direktsändning då fokus varken låg på musiken eller pristagarna. Tv4 väljer att bryta sändningen planenligt, mitt i Peter Gabriels tal, för att meddela att man senare sänder från banketten; efter det reklampaus och damfotboll - det är sorgligt!

När man senare lägger upp programmet på sin hemsida som "Se hela Polarpriset igen" är det fortfarande med reklampaus i mitten som bryter av Lilla Akademiens framträdande och avbrott mitt i Gabriels tal... Sista numret, Sledgehammer, med Stenmark, Moto Boy, Johansson tillsammans med LA är inte ens med.

Vi fick ju åtminstone veta att man kunde få se direkt från banketten 22:40.

Livebloggning av Barbro Alvings Sommar i P1 från 1981

Öppnar stort med en ypperlig anekdot om telefonkataloger.

Lägger ribban med att spela Verdi, Fångarnas kör, som öppningsmusik.

oops, jag glömde av mitt ansvar.

Det svänger!

Hon ger en hacka åt de som säger skaffa barn. Det är inget man bara skaffar, som en båt eller villa. Kan man inte åtminstone säga väntar barn?

Alltså Barbro Bang Alving i Sommar i P1 från 1981

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2071&artikel=3001416&date=2009-07-01

jag tröttnar aldrig

Jag sitter inlindad i filtar på en balkong på söder

sista natten

grannarna bråkar med balkongdörren öppen, sthlmsbruset hörs i bakgrunden och fiskmåsarna

Big in Japan går på repeat.

Träffade både Krullen och Sanna efter om och men för picknick i Högalidsparken.

SysterYster, pappa, jag och krullet var på Moderna museet och såg fotoutställningen , Åter till verkligheten den var vacker. Jag hann inte vara där länge nog, men samtidigt så är varken barn med vapen, knark eller rått naket sex något som roar mig, ibland får man känna äckel.

Följde upp med bror och middag på indisk restaurang och utställningen Fotoboken om Sverige ett nattöppet Marie Laveau.

Imorgon lämnar jag storstan.

På fredag börjar Arvikafesten, funkisfest på en åker! Oh jäh!