ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

Krullet säger att jag måste blogga mer & jag misstänker att hon har rätt.

Jag har kört fast lite och sen har jag fastnat på twitter - ni skulle bara veta vad tok man kommer på sig själv med att skriva där.

Söndag var dagen idag.

På eftermiddagen gick jag ut och spatserade lite. Införskaffade mig skräp på storpack att ha med russin i min mjölk. Jag hittade också en sån underbar liten manick som renar vattnet från klor och allt möjligt - äntligen är dilemmat med simbassängsvattnet avklarat - det smakar nästan, men bara nästan som hemma! Väl investerade £13. Till skillnad från att välja mellan att vara uttorkad, bära hem vatten eller spä ut simbassängsvattnet med socker/sötningsmedels-stinna koncentrat så tror jag att dessa £13 i längden sparar mig månget besvär.

Uppdateringen på min ont i halsen som jag haft hela veckan och en bit in i veckan innan har gått över till att vara inbordes slem, ett berg av näsdukar och torrhosta. - Jag låter riktigt sjuk, men det är inte så illa.

Igår var det lördag. Jag träffade Kymi för en sen liten minisemester och varm choklad vid kl 10 på den gasolvärmda uteterassen - de tycker inte riktigt om oss där, men vi tycker om stället, så vi går dit ändå. Jag menar, kulörta lampor, värme och varm choklad mitt i natten, kan det bli bättre än så?

Jag har även byggt en liten borg av min säng. Vi hade alltid klossar under benen i huvudändan av sängen när vi var små - så nu provar jag höghöjdsmetoden för min hosta.

Lägger också in en bild innan slemmet och högfärdshostan tog över (ni vet, man bli grön, inifrån och ut, det röda runt näsan är bara en skenmanöver - men snyter sig och snyter sig - men det tar banne mig aldrig slut) - jag var lycklig då - det är så jag vill bli ihågkommen om jag begravs av detta berg av snorpapper!

Nu är det efter läggdags. Håll till godo.

Det kan hända att det händer ngt spännande i veckan - vem vet?

Ja, jag ska inte glömma att säga att jag har cyklat på fel sida av vägen. Det är totalt förvirrande att vara trafikant av alla sorter i det här landet där högersvängar är livsfarliga.

Och bakpulverkuren går över förväntan - ni ser väl själva vilka lockar. Jag gillar't.

På återseende!

a free woman

Jag se vad London har att erbjuda nu när jag kommer vara en fri kvinna.
Jag flyttar in i på vinden hos en författare i Notting Hill i hennes barndomshem, om sisådär en vecka. £600/månaden för rum, kök, badrum men ingen tvättmaskin. Men ack så ljuv friheten känns jämfört med kvinnofängelset, frukost mellan 7.30-8.30 - ingen övning innan eller efter 9, obligatorisk knock knock housekeeping VARJE dag kl 10 och världens knackigaste internet.

Hon var lite tveksam - vi hade ju inte träffats, men jag lät ju så trevlig på telefon. Vi bytte mailadresser och jag lovade henne att skicka en bild på mig själv.

2 minuter efter att vi lagt på ringer hon upp mig igen för att säga att jag inte får glömma lakan, för det har hon inga. Piece of cake.

Förhoppningsvis kommer jag vara en fri kvinna även i den meningen att jag kan ha gäster på de tider som behagar mig - dvs innan kl 10 efter 23 (även om det var väldigt convenient att dra till med jämtemot enträgna uppvaktare).

I källaren bor en indisk författare och kvinnan själv är halvt tysk (och en fjärdedel dansk) så om det uppstår något så är hon inte den som tassar runt problemet - vilket, som hon la fram det, engelsmännen har en tendens att göra. Det är ett finlir att umgås med britterna - tala fint om de som är närvarande, tala illa om dem så fort de har gått. Lätt att glömma vilken fot det är man ska balansera på.

edit

För de som ev tvekar så ska kontrabasen med. Vi funderar på att åka båt den här gången :)

"I want you to be a constant"

om när jag hittade en gris på vägen

1. Hur gammal är du om fem år? Sechs und Zwanzig på mitt 27e.

2. Vem var den sista du träffade? Stenis

3. Hur lång är du? 160 cm

4. Vilken var den senaste film du sett? Vad kan det ha varit, .

5. Vem ringde du senast? Landstingets växel

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Taxi Norberg at your service ... till brorsan.

7. Vad är dagens planer? Flytta ur Kalles rum på nedervåningen,

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Rrrring, rrring.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Si sono sposati!

10. När såg du senast din mamma? Igår, men jag råkar veta att hon kom hem nyss.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå-gröna.

12. När vaknade du idag? Alldeles, alldeles för tidigt! Eller om jag somnade mig alldeles, alldeles för sent - nån gång vid 4.

13. Har du någon gång hittat en katt? De dyker upp hela tiden på de mest olämpliga ställen här hemma - en gång hittade jag en gris däremot. Jag trodde att det var en katt eller kanske en hund som var ute och virrade på vägen, men det var en minigrisen och jag visste inte alls vad jag skulle göra - jag hade ju bara 25 minuters förmiddagsrast. Lärarrummet bara skrattade åt mig när jag ringde och sa att jag inte skulle hinna till min nästa lektion.

14. Vilken är din favoritplats? Just nu framför kakelugnen i biblioteket.

15. Vilken plats föredrar du minst? .

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Sveriget, skogen, utan tvekan.

17. Vad skrämde dig som barn? Mardrömmar om eld, mördare under sängen, rånare bakom dörren och änder.

18. Vem fick dig att skratta senast? Elonreklamens julklappstips i lokaltidningen, Varmt, aromrikt kaffe - för endast 499 kr.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Jo.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Simon X är av högst portabelt format.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Ohne, vad ska det vara bra för?

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre, men bara ett litet hörn under huvudet.

23. Hur många landskap har du bott i? Det engelska landskapet, Schonen, Ack Wermeland du sköna, Ouppland, Soedermanland & Vestmanland.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jobbar inte så.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? I det här klimatet? Sockor. På sommaren barfota 24/7.

26. Är du social? Om jag vill.

27. Vilken är din favoritglass? Hemkokad frusen youghurt med hallon.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Blunda.

29. Tycker du om kinamat? Nja, inte biff i sötsur sås-stuket.

30. Tycker du om kaffe? Tanken på det - men jag blir bara illamående.

31. Vad dricker du till frukost? H₂O

32. Sover du på någon särskild sida? Faktiskt.

33. Kan du spela poker? Inte direkt, men jag är en fena på backgammon.

34. Tycker du om att mysa? Mjau.

35. Är du en beroendemänniska? Knarkar sömn luft och vatten + kontroll och någonslags trygghet

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte på rak arm.

37. Vill du ha barn? Barn!

38. Kan du några andra språk än svenska? Några stycken sådär.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Bara i GTA.

40. Föredrar du havet eller en pool? Trivs bäst bland tång, hajar och maneter.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Pengar!?

42. Äger du dyra smycken? Inte mer än av ett högt personligt värde.

43. Har du någon gång testat narkotika? Aber doch nicht.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett kuvert - dock inte hela.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Din mamma?

46. Välj ett ärr på din kropp? Vänster handflata, där Henrik körde sin blyertspenna i den på lågstadiet.

47. Vad har du för ringsignal? Burr, burr.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hemsnickrad prinsessklänning från utklädninslådan.

49. Flirtar du mycket? It wasnät me!

50. Vart togs din profilbild för din blogg? På Tingshuset hösten 2008! Wanted!

51. Kan du byta olja på bilen? Kan jag nog.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Blir du ledsen om jag dör?

54. Läser du dagstidningen? Jeden Tag.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Hur gör man deT?

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kalle - en myriad gånger - that's how we roll in tomteland när julkorten-måste-postas-igår-allra-minst-hetsen slår till.

59. När var du i kyrkan senast? På den polska adventsmässan i Katolska domkyrkan för två veckor sedan. Dlaczego, dlaczego? (Jag visste inte ens att den var på polska förrän den var slut ... )

Lista från Aenigma på Whatsup Sthlm

body art 2.0

omfamna urtidsmänniskan i dig

Det är två problem med den här lilla urtidsmänniskan.

Den är livrädd och skräckslagen för ungefär allt.

Vi snackar ingen balans alls - jag menar, man måste ju ta hand om sin lilla urtidsmänniska och få den att känna sig trygg och omhändertagen.

Samt det, att den drar så snabba slutsatser.

Innan du vet ordet av har den sprungit iväg, långt in i skogen.

Och du undrar hur det hände - men den agerar bara på instinkt.

Må hända att tunnelbanan inte är en björn och vi idag kanske är lite mer självständiga än vad som kanske är nyttigt för oss (vi dör inte om vi blir övergivna av vår grupp det finns sätt att lösa också & vi byter miljö och grupp snabbare än den lilla urtidsmänniskan hinner blinka - jag skulle också vara vettskrämd).

Vi kan inte på det personliga planet hindra utvecklingen. Vi kan inte göra om världen som den är idag. Men vad vi kan göra, är att omfamna den lilla urtidsmänniskan i oss och ge den största möjliga trygghet. Rutiner, stabilitet och någon som den kan lita på. Ni är ett oslagbart team - men det krävs att ni jobbar åt samma håll och har ansvarsfördelningen klar.

Det är trots allt urtidsmänniskan som ser till att du inte ständigt och jämt bränner dig på spisen, förstår värdet av att bonda med andra människor & fortplantning. Men kom i håg att urtidsmänniskan är lat, största möjliga effekt för minsta möjliga ansträngning - vem vet vad som lurar bakom nästa krök - högt gräs, inga lejon?

lucia

Dorothy Russ, 1937

Heja Abbe.

Riktigt fint inlägg att ramla över en lördagnatt

gotta read this: Heja Abbe.: Ryska posten.

underkläder och jordnötssmör

Här kommer en liten inblick i mitt och Karins vardagliga liv - såhär brukar konversationerna gå:

1. OM KLÄDER OCH MATERIAL
Karin: det enda är att jag måste tvätta den för hand
alltid
igen och igen
men vad gör man inte för kärleken och konsten
Krullet: jag vet hur det känns
typ allting jag har köpt det senaset halvåret måste tvättas för hand....
Karin: det är för att du inte riktigt är närvarande i stunden
typ tänker på konsekvenserna av att köpa fantastiska saker
eller kanske alltför närvarande i stunden ska jag kanske säga
Krullet: det är så fantastiskt med fina material
Karin: jag vet
såklart det är
men du kommer typ få anställa en egen liten kemtvättare
Krullet: men gud haha
Karin: en liten piga
Krullet: jag kommer att bli världens hemskaste människa när jag växer upp
Karin: som bara går och plockar upp dina snorpapper och tvättar dina rosa sidenunderkläder
Krullet: jag råkade säga till en av mina kompisar igår: 'I know that I require a lot, but I also give a lot.'

2. OM LIVSSTIL
Karin Nordström skriver: typiskt dig
du baaah halllååååååååå
kan aldrig hålla dig till det måttliga
Krullet: alla har olika definitioner av måtta
Karin: typ urtvättade bomullstrosor och h&m koftor som de vanliga dödliga
man lever bara en gång, eller hur var det

3. OM MAT
Krullet: mm jordnötssmör direkt ur burken
Karin: du vet att jordnötssmör ligger på big no no listan?
eller inte om man ska njjjjuta
Krullet: varför!?
det är ju så gott
Krullet: vad ska jag äta istället? papper?
Karin: vad säger du när du inte vågar gå upp på vågen längre
vet att du inte kommer knäppa översta knappen
Krullet: ahhhhh
Karin: eller jag vet vad du säger
Krullet: shit
Karin: du är ett offer
för en komplott
som gjort jordnötssmör onyttigt
mmm

Har lite syverkstad här. Det är ju lördag trots allt.

Rullen med mönsterpapper och de stora mönsterarken har kommit fram.

Ett blått tjockare ylletyg med ett lite rostigt rosa foder ska få tjänstgöra som jacka.

Jag köpte det för några år sen, men det är först nu som det passar (tillgången på varmare, välskräddade jackor behöver helt klart utvidgas ... ) och när jag öppnade min lilla tygsamling kände inte riktigt för att börja med sommarkjolarna som också ligger och väntar (även de bara på idéstadiet i form av oklippta tyger - det kan vara att jag varit lite fast i byxanvändandet och inte riktigt använt kjol som spökar, eller kanske valet av modell - när det bara passar sig helt enkelt, typ bättre tider).

Foto by pappa

Mönstret som från början var ett enkelt, lättsytt skjortmönster med ett passande axelparti manipuleras med extra byst- och axelinsnitt, lite utsvängt här, en annan krage där, en passpoal-ficka, ärmidéer, ett insytt veck i ryggen. Det tar sin lilla betänketid och lite pillande.

Nu sitter jag och funderar nu på om något vattenavstötande mellanlägg kunde infogas. Vem vill bli blöt om axlarna liksom.

Jag lämnar tillskärningen av yttertyget till en något vaknare timme. Speciellt som tillgången kan komma att tryta något - vilket inte är så lyckat om det ska bli en hel jacka. Att pyssla med mönstret har jag inget emot, men att vrida och vända på ett tyg för att få det att räcka till allt kan helt klart både ge mig huvudvärk och få mig att gå genom taket. Den sortens pusslandet får helt enkelt nerverna att krulla sig.

Det känns i alla fall bra att ha gjort något, kliat hjärnknölarna och kunna se resultatet. Jag anar att imorgon och resten av veckan väntar mer råövning. December är alldeleles, alldeles snart här. Hua.

jesu liv och återuppståndelse -

Sitter uppe och filosoferar över Mozarts Requiem, KV 626

Preppar inför nästa helg då jag ska vara med och riva av den i Västerås Domkyrka.

Det är dels den mentala förberedelsen - känna in stycket, få lite överblick. Studera stämman, se över stråk, mördande legatobågar, observera, markera dynamik och göra en mental markering på kluriga ställen.

Hitta en fräsch inspelning i fråga om interpretation och framförande. Tända mysbelysningen och ha pennan i högsta hugg. Känna in tempi, stil och reflektera lite över (när sextondelarna travar sig på varandra) över begreppet WWJD - what would jesus do? - det är ju trots allt honom det handlar om - eller är jag helt ute och cyklar nu? (borde bara vara att få fart på stråken, ha koll på strängväxlingen, vilka fingrar som ska vara var, när och sen hoppas på det bästa va?).

Det som återstår är att realisera högen med noter till något toner, upp- och nedstråk, fjärde-finger eller 1-2 och musik på det hela taget.

Jag hittade en sån väldans fin wiki-sida med över 77 000 uppladdade partitur och utgåvor.

Se själva, här, vad underbart! Partituret, kören, de separata orkesterstämmorna - här i inte mindre än 3 olika utgåvor.

Inte för att tror att vi på en helgs repetitioner kommer gå ner på djupet och frågan hurvida de där tonerna vid F verkligen ska vara bundna eller inte är vad som kommer spela roll - sedan att det inte verkar finnas något som styrker att de borde vara det är dessvärre en helt annan fråga för nu - det här är mkt bättre än Mozarts utgåva av Händels Messiah där duetter och fri musik hade plattats ut och liksom försökt vara något det inte var - legato eller inte legato är klart en fråga för diskussion men inte på samma nivå som när Händel inte längre får vara Händel.

ett kärt återseende

Dagens höstbild från Oxford:


Oj oj oj, mina lära bloggläsare. Det händer så mycket här i det spännande livet! Idag tänkte jag berätta några historier från Krullets liv den senaste veckan; alla fulla av HÅRT ARBETE och LITE SÖMN (dvs fyra timmar om natten -- ska man studera så ska man!).

Dagens 'romance and reality':
Det var en gång en stor, ståtlig och stark man, som levde för X antal år sen. Han såg ungefär ut så här (välj vilkensom) och var kung i Persien. Eh asså, det är inte riktigt säkert att han fanns på riktigt faktiskt... Men hur som helst, han fanns i en viss fransk abbotts fantasi. Denne klosterman skrev ner påhittade persiska historier, som blev 1740-talets kioskvältare. Rameau (även känd som världens gulligaste kompositör) komponerade ett stycke om den stolte kungen mr. Kouli-Khan. Fransmännen blev som tokiga.

Dagens 'Musique Astuce':
Igår var jag på en konsert, och fick höra några av Rameaus triosonater live, bl a den musikaliska versionen av ovannämda man: 'La Coulicam'! Rameau kan vara krigisk, komisk, exotisk och förförisk (lyssna på cembalostämman i detta stycke... mmmmm). Med andra ord, han är lite som Frankrikes Bach! Jag fick också höra otrolig musik av Telemann. Han skrev dessa kvartetter under en vistelse i Paris, strax efter att hans fru hade rymt med en svensk soldat (inte helt ovanligt på den tiden, verkar det som). Mitt första riktiga möte med en TRAVERSFLÖJT ägde också rum: mysigt instrument spelat av en tjusig dam från Australien.

Dagens 'skämtstunden':
Ett gäng musiker gick till puben (detta börjar bra) efter konserten. På något vis blev undertecknad övertalad att demonstrera sina konstnärliga talanger och rita porträtt UTAN ATT TITTA på teckningen. Ni kan ju bara gissa hur det slutade*. Den vansinniga teckningen av Rameau slutade kvällen som en present i en ovetande väns brevlåda. För att ge er lite känsla av detta, så här är en bild på Telemann:

Dagens 'domestic issues':
Ikväll lärde jag mig inte bara att spela riktigt bitska ornament, utan också att installera en tvättmaskin, och jag bevittnade också en slags "kulturkrock". En man med världens cockney-accent knackar på, och han har en tvättmaskin med sig till behövande** som inte har kunnat tvätta på tre veckor. Tvättmaskinsmannen tittar förbryllat in i ett rum fullt av kompositörsporträtt, inlagd sill och gamla klaviaturinstrument. Han ser en barfota man som spelar klavikord, och nån tjej som läser högt ur en bok om ornament på 1600-talsitalienska. Hans reaktion är mycket engelsk: "Hmm...how eccentric".

Det var allt för nu! KRAMAR OCH PUZZZIZZZZZAJ PÅ EJ!!!!!! /Krullet

* citat, från någon: "Hm... det finns en viss punkt när man bör sluta göra såna där porträtt, även om folk ber om det. Grejen är, dom kommer att ångra det sen, eftersom allt ser ju ut som skit."

** "jag har i alla fall lärt mig en sak av detta: jag harmer än tillräckligt med kläder..."

KAFFE med BACH!!!!!!!!!!!

Det är något speciellt med kaffe, det visste redan Johann Sebastian Bach -- en bekant berättade om sin vana att starta varje morgon med en av Bachs koraler och en stor kopp varmt kaffe, för att känna hur livet sipprar in i händerna och huvudet*. Själv är jag något av en samlare: jag har många kaffesouvenirer i mitt rum: en cafetière, ett urval av finska kaffekoppar, en guldfärgad Gustav Klimt-mugg och numera tunt, vitt kaffeporslin från SCR.

Ni vet, det finns så många människor som kategoriserar J.S. Bach antingen som en djupt religiös, metafysisk nummermystiker, eller som vilken annan praktisk barockkompositör som helst som producerade stycke efter stycke utan eftertanke ("Telemann + 21 barn"). Vad jag verkligen aldrig har förstått är alla de som säger att Bach inte hade någon humor. De vet inte vad de talar om...... mina damer och herrar, får jag presentera, en man med ett universiellt budskap:

J.S. Bach: "Kaffe-kantaten", BWV 211!

Narrator (recitative)
Be quiet, stop chattering,
and pay attention to what's taking place:
here comes Herr Schlendrian
with his daughter Lieschen;
he's growling like a honey bear.
Hear for yourselves, what she has done to him!

Schlendrian (aria)
Don't one's children cause one
endless trials and tribulations!
What I say each day
to my daughter Lieschen
falls on stony ground.

(Recitative)
Schlendrian
You wicked child, you disobedient girl,
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Father, don't be so severe!
If I can't drink
my bowl of coffee** three times daily,
then in my torment I will shrivel up
like a piece of roast goat.

Lieschen (aria)
Mm! how sweet the coffee tastes,
more delicious than a thousand kisses,
mellower than muscatel wine.
Coffee, coffee I must have,
and if someone wishes to give me a treat,
ah, then pour me out some coffee!

(Recitative)
Schlendrian If you don't give up drinking coffee
then you shan't go to any wedding feast,
nor go out walking.
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Oh well!
Just leave me my coffee!
Schlendrian
Now I've got the little minx!
I won't get you a whalebone skirt
in the latest fashion.
Lieschen
I can easily live with that.
Schlendrian
You're not to stand at the window
and watch people pass by!
Lieschen
That as well, only I beg of you,
leave me my coffee!
Schlendrian
Furthermore, you shan't be getting
any silver or gold ribbon
for your bonnet from me!
Lieschen
Yes, yes! only leave me to my pleasure!
Schlendrian
You disobedient Lieschen you,
so you go along with it all!

Schlendrian (aria)
Hard-hearted girls
are not so easily won over.
Yet if one finds their weak spot,
ah! then one comes away successful***.

(Recitative)
Schlendrian
Now take heed what your father says!
Lieschen
In everything but the coffee.
Schlendrian
Well then, you'll have to resign yourself
to never taking a husband.
Lieschen
Oh yes! Father, a husband!
Schlendrian
I swear it won't happen.
Lieschen
Until I can forgo coffee?
From now on, coffee, remain forever untouched!
Father, listen, I won't drink any!
Schlendrian
Then you shall have a husband at last!

Lieschen (aria)
Today evendear father, see to it!
Oh, a husband!
Really, that suits me splendidly!
If it could only happen soon
that at last, before I go to bed,
instead of coffee
I were to get a proper lover!

Narrator (recitative)
Old Schlendrian goes off
to see if he can find a husband forthwith
for his daughter Lieschen;
but Leischen secretly lets it be known:
'no suitor is to come to my house
unless he promises me,
and it is also written into the marriage contract,
that I will be permitted
to make myself coffee whenever I want!'.

Trio
A cat won't stop from catching mice,
and maidens remain faithful to their coffee.
The mother holds her coffee dear,
the grandmother drank it also,
who can thus rebuke the daughters!

* Även kända som de viktigaste delarna av kroppen.

** märk väl ordvalet: a bowl of coffee! Det har framkommit kritik mot mitt sätt att bjuda gäster i Oxford på vin ur skålar, men detta är egentligen en gammal lutheransk sedvänja.

*** t ex kaffe, choklad eller klavikordspel.

En kaffedoftande PUSS,

Krullet

PS. Varning för inspelningen av den här kaffekantaten. Som vanligt är det MYCKET SVÅRT att realisera Bachs otroliga ideal i praktiken...

continuation: "State of Love and Trust"

"I am trying to understand you.

You have been trying to screw me into submission.

I was not.

You've been trying to screw me into submission, and I let you. I let you, because the sex was so good and you're ego was so hurt.

I am trying to understand you. I am trying to understand you, and know you.

I am trying to love you - but I don't know how.

I don't know how because you don't give me anything.

So the wentburn was you branding me? Like a cattle?

I'M TRYING! I don't know you. I don't know you because you don't give me anything.

I give you everything!

...

I'm trying to love you. Why won't you let me?

Burke.

Burke was

He took something from me.

He took little pieces of me over time. So small I didn't notice.

He wanted me to be - something I wasn't.

And I made myself into what he wanted.

One day I was me, Christina Yang - and suddenly I was lying for him; jeopardizing my career; agreeing to be married, wearing a ring and being a bride untill I was standing there in a weddingdress, with no eyebrows and I wasn't Christina Yang anymore. Even then I would have married him. I would have.

I lost myself for a long time. Now, that I'm finally me again. I can't.

I love you. I love you more than I loved Burke - and that scares the crap out of me, because when you asked me to ignore Teddy's page - you took a piece of me and I let you.

That, will never happen again."

pig or cow

Tillbaka till Grey's Anatomy (se avsnittet här)

"... as Jeff says my feelings doesn't always fit the situation. If my food is over cooked in a restaurant, I get enraged; I want to kill the waiter. But I don't. I politely ask him to take the meal back and bring it the way I asked for it. I spend my days making myself smaller, more acceptable - that's OK. Because at night, on stage, I get to experience the world the way I feel it. Indescriable rage, unbarable sadness, huge passion. At night on stage, I get to kill the waiter and dance on his crage. And if I can't do that, if all I have left is a life of making myself smaller - then I don't want to live."

Christina Yang står inför ett val - hon måste välja.

Cardiogodess eller kärlek. - Meredith försöker hantera situationen genom att jämföra med om någon har en ful bäbis - båda parter vet, men det är inget man säger uttalat. Yang kan inte förklara för Owen att hon till och med väljer bort honom för att Teddy ska stanna (cardiogudinnan ska få hennes kärlek) - det är något man bara inte säger.

Surgery or love? Surgery or love?

Izzy kommer tillbaka och säger ett, kanske, sanningens ord: "Surgery is just a job. It's not the thing you come home to, it's the thing you come home from." Eller hur är det egentligen? Vad spelar vilken roll? I stundens hetta. I would rather die than not get to experience the world the way I feel it?

Personerna bakom Grey's kommentar på avsnittet (för övrigt en av min systers favoritbloggar)

Edit:

"In surgery, the healing process begins with a cut, an incision, the tearing of flesh."

Owen kysser Yang och säger - "You think that surgery is gonna make you feel, you think a successfull career is gonna make you happy, you think you know things and nothing else matters, no one else matters; people do matter, I matter - we matter. You don't get to toss me aside, I won't let you."

- "We have to damage the healthy flesh to expose the unhealthy. It feels cruel and against common sense."

Och Meredith, av alla människor, säger till Izzy: "You don't just walk away from people, you don't just throw people away - Please don't go, this is your home

Men det är inte så.

"(against common sense) but it works - you risk exposure for the sake of healing. and when it's over - when the incision is made. you wait. you wait and you hope that your patient will heal, that you havn't just made your patient worse."

Nästan två säsonger Grey's Anatomy senare har Torres kommit ut - Yang har inte gift sig med Dr. Burke, Meredith har fått en lillasyster och Mark Sloan har haft ihop det med little Grey.

Cardioguden med asperger, hon som hoppar in efter dr Burke mellan dr Erica Hahn och Teddy, lär oss att bästa sättet att hantera en panikattack är all over body beröring - Owen har kommit med i bilden, är krigsskadad och jag älskar (!) Derek Shepards mamma.

Jag har ordnat och styrt - träffat snarkdoktorn, ordnat mig en plats i Händels Messiah i helgen (Elisabeth har än en gång hotat att komma och klå upp mig om jag inte hade tagit chansen - musik upplevs bäst inifrån och ut och det är bara råkoolt att vara kontrabasist i Händels Messiah), skickat ett brev till London, övat, pratat med vårdcentralen om en plats i aktiv sjukskrivning-gruppen, kirrat en tid för gratis synundersökning, fått läget under kontroll:

- En depression till följd av ett trauma - eller som min psykoterapeut sa, "ett inre krig till följd av ett trauma" (inte tvärtom). Men det är inte heller värre.

Dessutom har jag testat min flytförmåga - 1000 m över ytan gick alldeles utmärkt.

Utöver det har jag som sagt råkat få i mig 2 säsonger Grey's ... hmmm

ska fundera på den.

en fantastisk överraskning!

Krullet vaknar tidigt, tidigt på morgonen och ser solen gå upp över Versailles. Den går ut och kollar sin brevlåda. Där ligger en lapp: "Hämta ett stort paket i receptionen". Jag gör så. En vaktmästare kommer ut med denna supertunga sak:

"Till krullet"* står det på en liten lapp. Nämen! En pianopall var precis vad jag behövde -- hittills har jag behövt konstruera min egna med hjälp av två stolar och två kuddar, med ett trångt och obekvämt resultat. Jag anar en stor rymd av frihet öppna sig ovanför mig.

Jag är så tacksam över hur bra jag har det helt plötsligt: det är minsann på tiden att det jävla livet börjar ge mig vad jag förtjänar. Jag som har lidit så mycket!

* Eller, så står det kanske inte. "Krullet" liksom, det är det bara för er alldeles speciella läsare som jag är Krullet. Originalorden försvann i översättningens djungler.

om en fredag i Norberg

En fredag i Norberg. Vad gör man?

Idag är ingen vanlig dag, 15 oktober 2010 biblioteket i Norbergs 145 årsdag.

Det hör inte till det vanliga med ett sånt gammalt folkbibliotek - men det är väl heller ingen som påstått att norbergaren är vanlig?

Heller är det nog få bibliotek som flyttat så många gånger.

Från översta våningen på kommunhuset, till mellanvåningen, till bottenvåningen på kommunhuset och så nu, till gamla Folkets hus med tillgång till biosalong och granne med vuxenutbildning och försäkringskassan.

Ett bibliotek väger ca 26 ton fick man veta. Ca 45 000 böcker.

Den moderna tekniken med e-böcker minimerar vikten 1000 gånger.

Och nog för att böcker på datorskärm är så lagom roligt - men sitter man i främmande land och dör av allt olikt, utrikiska seder och språk så är e-böckerna en räddning! Tillgången på så kallad pinsam litteratur av olika sorter är lite övervägande från gammal hederlig sådan - chick lit, självhjälp, deckare med mera. Men man kommer tids nog till det att man tar vad som helst - bara det är på ett hederligt språk! (Behöver jag nämna att Norberg var bland de första att hoppa på e-böcker till utlåning med samma utbud som Stockholms stadsbibliotek före många många andra).

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.