post'n måste också få jôbbe

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

det är ok

"hade jfk möjligen peruk?"

Det är frågan man ställer sig när ser den här bilden - den perfekta hårlinjen

Googlar Kennedy + wig / did JFK use a wig

dels får man upp värsta Jackielockarna, maskeradjägarna på jakt efter det perfekta Kennedyhåret samt dessa två citat:

"Nixon did not wear make-up during the initial debate, unlike Kennedy ..."
- samt
"Did JFK really win because he looked better on television?"

Här ser vi i alla fall en viss variation i hårfästet - anar en viss överkamning.

På πs inrådan tar vi oss även en titt på gamle Clintons hårfäste - tal om presidenter då ...

- är det är något man avlar på, något som bör ligga i presidentgenerna?

Best wishes!

rockenroll, blåa ögon - igen

Har jag kommit så långt som att berätta att jag har en nytaglad stråke

ett vackert nyinskeppat hartsch from right across the sea - Houston, Texas.

Världens vackraste lilla fransos står och hänger mot väggen uppe på övervåningen?

Om jag bara kunde fokusera på passionen, längtan och viljan av stål skulle det här vara världens lyckligaste dag och all ångest glömmas bort så fort stråken möter strängen, fingrarna mot halsen, vibrationerna - motståndet som är till för att trollas bort och utnyttjas.

Bara låta tonerna flöda.

- Om det inte vore för att varje gång jag tänker tanken på att gå upp, bara ta fram kontrabasen och krama om den så mörknar det till, tänk om - vilket stort steg det är. Så många hinder som lagt sig i vägen mellan mig och passionen.

Jag borde också packa.

Har last minute lagt i och hängt en maskin tvätt i eftermiddags. Plockat fram allt möjligt rässje som kan vara bra att ha för en tågresa och weekend i Köln - filt? ficklampa? skinnhandskar?

Nagellack?

Kofta?

3 ombyten?

4 par byxor?

6 igelkottar? 4 huliganer? 1 hårdesigner? 5 kastanjer och 2 föräldrar.

1 par springskor, någons varma tröja, tandkräm, snus och barndomsminne.

Tågbiljett, pass, telefonladdare, skohorn, mönsterpassare, näsdukar.

Idiominsalva, en trasmatta, 4 tegelstenar, en dålig bok, 7 drömmar och bra väder.

Underkläder, sa jag underkläder? Punkteringskit, garnnystan, sticksåg.

Malariamedicin, skavsårsplåster, hjärnhinneinflamationsvaccin.

Slem, en extra macka, öronproppar, ett extra blixtlås i reserv.

Cykelnyckel, gravsten, en karta över kolonialmakternas framfart 1758.

Halsduk, extra strumpor, två vita t-shirtar, en struken skjorta och

fyra sorters hallonkarameller - sa jag att jag nojat mig till feberkänslor?

"älskling kan vi inte ha en apa i vardagsrummet?"

Koncept av Inke Heiland - inke.nl

I did it the unsofisticated way

Giljotinen står redo, dagens läxa skulle kunna vara att INTE ta saken i egna händer - även om det är för det bästa, i god tro och frustration. Det är svårt att låta bli när man möts av den på ytan totala bristen på handlingskraft. Tålamod, tålamod. Tålamod! Tålamod?

Osofistikerat kan hända, jag gav mig till känna och så vitt jag vet har jag inte gjort mer skada än att såra någons manlighet och position.

Jag adhe [sic!] väntat och väntat, 4 dagen med internet enbart i common room och trapphuset var det inte roligt längre. Skypesamtal var uteslutet och integriteten sårad.

I ahve [sic!] have commited a crime and do I apology.

Vi ses i gryningen då inga fåglar sjunger och daggen ligger stilla.

Den som drar det längsta strået står, den andra faller.

This is not the end.

save the cheerleader, save the world

Jag har i princip kläder på mig, känns bra. Något att ha på sig i alla fall.
Det är lördag. Något att ha i alla fall.

"Karlssons klister lagar allt utom brustna hjärtan." - you better watch out!

Jag sitter här och filosoferar med nykokt havregrynsgröt, Karlssons klister och en skruvmejsel. Jag använt min verktygslåda. Jag har bytt stickkontakt på syster ysters lampa så den kan lysa, jag har limmat ihop keramikskålen som jag tappat i golvet tre gånger under hösten (den blir nog aldrig sig lik igen, men nu är den iaf lite lik en skål) och sen sitter jag här och önskar att Hanna Hellqvist hade en blogg, eller vad som helst.
För de som läser DN är Hanna redan bekant. Hon skriver namn&nytt-krönikor på onsdagar hade hand om mode i Påstan tills alldeles nyligen. Hon skriver en hel del om sina föräldrar och i DN Söndags nyårsnummer nämnde hon sina pappa som sin bästa vän och Grums som bästa solsemestern... tja. Sen hörde jag hennes debut i P3s Morgonpasset i onsdags, där hon frukostdejtade han konstnären Ernst Billgren. Jag körde mig själv från Karlstad till Ingesund i bagaget låg Kim, en cello, ett bord, tusen klädesplagg, en verktygslåda, ett par slalompjäxor, ett duntäcke och en lampa. Över åkrarna och skogen var det det mest fantastiska solskenet och allt som sades och spelades var underbart!
Det kändes så gött att komma tillbaka till Arvika, på riktigt.

2008 va´ välan ett redigt år

2008 års julklappar bör ha varit:
En smörbytta med lock från far, från systeryster till bror
Mumin – Tove Janssons samlade serier (del 1), från systeryster och mig till mor
En verktygslåda, från far och mor, nu kompletterad med - trumvirvel - Karlssons klister
En Kånken och en plats på RCM, till mig själv (K som i Kånken)


2008 års finaste önskning - att få lära sig koka gröt sådär i microvågsugnen av morfar.

Inte mer trött. Har lyssnat 32 delar av Ajvide Lindqvists (ljud)bok Låt den rätte komma in. En bra början om man vill se filmen, tänker jag. Perfekt för ont i halsen.
Har legat på sängen, nästan sovit. Sovit.

Drömde om 5e sättet att vakna. Någon, mystisk, person drar i dig. Nära, flätar sina fingrar med dina och drar i dig, stark. Du vill inte, men ramlar till slut ner på golvet.

Världen är sig inte lik.
En blandnig av allting, halvt otrevlig dröm. Jag var ju tvungen att vakna. Fast jag ramlade inte ur sängen, jag bara vaknade. Sen drömde jag om en filt jag hade när jag var liten, den var full med konstiga blodfläckar i drömmen. För mycket vampyrer kanske?
Boken är riktigt bra, det jag har förstått. Sova är lite som att lyssna på den med shuffle, som jag först råkade göra. Eller, jag hänger med.

Jag spelade rollspel på högstadiet, lite. Och mina bröder och deras polare spelade rollspel och Magic, nån gång på 90-talet. Lyssnade på Uggla, De Lyckliga Kompisarna och mer punk, i alla fall vad jag minns. Jag spelade Vampire, jag tror jag tyckte det var lite jobbigt, men jag minns att jag tyckte det var kul. Kul och spännande. Jag vill vara mer vampyr!

Och hjälte! Det är halsen som spökar. På min dator finns 1 säsongen av Heroes. Först kändes det lite sådär. Jag har dragit ut på det, men när jag såg 5 avsnittet idag så är jag fast. Jag vill ha mer och det har jag! Fast film hjälper inte mot ont i halsen. :(




Vill ha Karlssons klister! Vill lyckas pyssla ihop den fina skålen som jag tappat i marken två gånger för mycket, inte ok!

Tavlan är Munch Vampyr fr 1895.