sen då?

Noter måndag, repen börjar imorgon. Jaså, jaha, jo, när sa du?

Jag är inte bra med change of plans så jag det tog mig kanske 3 dagar innan jag kom över första chocken. Och det är som bekant inte hela vägen till att acceptera något.

Lagom till konserten en vecka senare hade jag kommit tillfreds med att jag var där, att det var ok, att jag gjorde mitt bästa och att det faktiskt var en fantastisk upplevelse att få vara med och spela i det här projektet - men det var som sagt inte med den känslan som jag gick in i det.

Jag ska inte klaga, det kändes fortfarande bra att vara tillbaka, grymt att vara back in the game.

Bara en liten vinglig start. - Självklart underskattar jag effekten detta har på mig.

Vill köra på som om inget hade hänt, fullt ös medvetslös - nej, men liksom rakt in en vägg.

När ska man någonsin lära sig av sina misstag och låta saker sjunka in och inte vara mer übermensch än att man erkänner att saker påverkar en. Precis det undrar jag. Ska bli bra på det någon dag.

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

till Krullet som snart kommer vara tillbaka i ett faraway gråmulet Oxford

Jag var på en konsert

den var sådär ska jag säga;

men de spelade ett stycke av Ditterstorf

(med harpa och stråkkvartett)

en av hans fem cembalokonserter menar jag -

Krullet om du någon gång vill spela en av de sleazy-cheezy konserterna lovar jag att styra ihop en kammarorkester till dig - så vi kan framföra dem som de var tänkta att framföras.

Vi ska nog bara akta oss för England. Britter tenderar att skratta åt Ditterstorf - om jag minns rätt så är det så att de kontrabaskonserterna (ja, två blir plural) som står som obligatorisk repertoar för orkesterauditions i resten av Europa är underförstått bannlysta och möts med flatskratt på en audition i England. Så är det bara. Underskattade eller genomskådade - men när du är redo för rock'n roll Kronken - ring mig!

matblogg

idag matbloggar vi från england

i england bara älskar man denna rätt - tillsammans med sönderkokta grönsaker - friterad fisk och pouuddding

MASHED SUEDE

man går ut i trädgården och drar upp en kålrot av lämplig storlek

vid behov, tag två

skala och tärna denna gula delikatess

- grönt betyder inte grönt ljus/ok - grönt ska bort

skaft lämnas med fördel utomhus

koka

ta under tiden fram

pärstampen (dvs den man gör potatismos med - pär är norrlänska för potatis)

mjölk, smör, salt och peppar

det är här engelsmännens brutala sida kommer fram

de häller av vattnet

blandar i ingredienserna ovan - sen går de loss på den stackars kålroten

resultatet?

MASHED SUEDE

- ett lent, gyllengult mos av kålrot färdigt att ätas

illustration kostar extra.

the far out point

"good plan, superman"

leaving UK on the 17th

a man in Sweden

and a French lover

I'm leaving Kim behind

not music, not at all

just taking a break

packing my belongings

taking responsibility for my actions

no panic, no hard feelings

just a small goodbye, not bye bye forever

longing for Sweden

lots of love

Tigern

Nina Simone – Seems I'm Never Tired Lovin' You

säger hej då till rummet

börjar packa

dricker lite kaffe

tänker på att åka båt kanske

ett litet äventyr som inte inkluderar flygfodral och helvetesresor till flygplatser

kontrabasen och karin ska komma hem ska ni nog se

går ut i det fina londonvädret, solen skiner, det hjälper lite

svettas en massa om fötterna

lägger mig lite på sängen och tittar ut genom fönstret

rawrl

at a night of the proms

the ceiling of royal albert hall

Vet ni, jag har fått mitt första brev.
Joho, ni, för i England delar de minsann ut post på lördagar också!
Ända från Cambridge.

Det gjorde succé vid middagsbordet, speciellt som det var stämplat med Happy Valentine.
Mhm!

Kära brevvän ...

take me to the moon

What a way to start a Sunday morning ...

I'm self-evidently referring to the fact that Saturday became kind of an all-nighter.

Trying to sleep around 2-3 showed out to be mission impossible. Instead it was me, the sky and bird twitter outside my window. It was us against the world until 6 o'clock. At that time of the day we had had enough. Exhausted of all the coolness (there was an open window involved) it was good night. For at least 3 hours.

Breakfast time. Sundays at 8.30-9.30. Dude, you don't want to miss it. It's weetabix (or cereal of your own choice), milk, raisins, all kinds of coffee or one kind of tea, juice (this morning it was even apple juice; something was seriously wrong, it looked like pee).

There is toast, sometimes straight from the toaster, sometimes not that newly born. And wait - there is jam and that marmite-thingy all British people seems to like (if not try, at least google it, it's disgusting), butter and peanut butter. And ! On weekends there is even chocolate spread and instant hot chocolate.

You got it. I go for some cereal, a glass of water and buttered toast.

I’m meeting up with M at Shepherd’s bush at 12 for a day at the mall. Just like ordinary people do. Walking, looking, touching, laughing, talking. Some coffe, great toilets, not much of actual shopping - after all. This Westfield place is huge. Like a spaceship (with Louis-Vuitton and Karen Millen).

We finish up, taking a walk round H&M. It’s a fact, H&M outside Sweden is nicer, tidier and neater. The staff seemed to actually be enjoying themselves.

I haven't been to H&M for ages. About time?

It was a nice surprise. I don’t usually like H&M.

And yes. There was a boy.

Smiling, dressed in a Mikey Mouse-sweater.

Cute.

Made my day.

Engelska hus är såå kalla, tacka gud för heltäckningsmattorna! (Och förbanna mig för att packa alla varma kläder i väskan till Istanbul. Dubbla byxor och tre tröjor är inte helt optimalt)

Tåget två timmar ut to the english countryside, christmas basses, 8 personer, ett kök, massa kontrabasar och ett kapell att spela i. En amerikansk basist från Göteborgssymfonikerna som lär oss allt om nördiga stråkarter och låter oss spela skalor i omöjliga rytmiseringar och tar oss genom de mest fantastiska orkesterutdrag, allt från Mozart, Beethoven till Brahms.

The Carlie-bowing is a real keeper!

Det är samtidigt väldigt avkopplande, en kopp te framför brasan lite nu och då. En tur till närmaste byn med en fantastisk hattaffär och en varm mysig pub i Norfolk - julregnet är fantastiskt! (Jag har hört att det snöar i Sverige, men jag låtsas som att jag inte har hört talas om det...)

Vi har handlat grönsaker hos den lokala bonden och inhandlat linser till en fantastisk curry-fest ikväll!

this is the year?

veckans bästa?

att ändra till svenskt spotify när jag ändå var i malmö och därmed kunna ligga på sängen och lyssna på marit bergman bäst jag vill.

you're with me!

I will allways be your soldier

hur som helst

to do today?

plocka undan alla lösa pinaler och på något organiserat sätt lägga de i garderoben och i byrån, ser inte fram emot att komma tillbaka och behöva plocka fram allt igen, så it better be good.

ta reda på logistiken de närmaste dagarna. premiäråka med kontrabas ensam och långt i det här engelska landet.

packa upp och packa om utan att hinna tvätta. vad behöver man i istanbul, hur länge kommer jag få vara i sverige efter nyår, när ska jag få öva, torka torka torka.

ibland är det trist, det är så det är. men skåne, sverige och malmö var riktigt trevligt. inte riktigt lika kul att komma tillbaka till verkligheten om ens det, när allting är upp och ner. ge mig januari nu!

can I keep him?

Kostnadskalkylera London

Läser igenom diverse information om utlandsstudier.

Whenever you go out, turn off gas
and electrical appliances, such as
the cooker, television and iron (but
not refrigerator).

You must not carry drugs with you
of any kind (unless prescribed by
a doctor), or use any illegal drugs,
including cannabis, ecstasy, LSD
or amphetamines.

from http://www.britishcouncil.org/eduk-safety-first.pdf

Det är en bra dag utan feber

I England åt man pannkakor med pressad citron och socker.
Karin vattnar bara blommor som lever.
Annars är en dag utan feber en bra dag.

Höhö! Bästa biljetten till Sthlm måste vara den med tre byten i typ Kil, Karlskoga och Örebro - man får ju se mycket av Värmland. Det är tur att Kim slipper den turen, vet inte om vi hade pallat det.
Just nu: lite filosoferande (exempelvis hur man packar utan tillgång till en vettig mindre väska - måste ju iaf leva upp till mitt rykte Bag lady), lite Kleerup och Tjenare Kungen, lite te och allmänt lugn.
Jag har mailat England, javisst hela England. Det känns så gôtt att inte skjuta mer på det. Jag har en plan och bara det känns som en stor trygghet.
Jag har ett uppdrag ikväll, gå ut med sopsorteringen. Det är bäst att vänta tills det är riktigt mörkt och lite sent; det är mer spännande så. Jag skulle iofs inte lida av att det luktar odiskade tonfiskburkar i köket hela helgen, men jag drar mitt strå till stacken, jag gör det.
Jag sätter in sista stöten i förberedelserna för IELTS-proven i helgen med ännu ett avsnitt Gossip Girl, säg inte till nån. Jag ska göra succé, åtminstone tillräckligt för att vara bra elevmaterial till RCM på den fronten.

Trött?

Antagligen, jag har pratat ungefär hela dan. Jag har gjort inte så effektivt med vettiga saker, men vettiga saker. Min största skam är att jag inte har ätit middag, övat färdigt och åkt hem. Nu tror jag att jag aldrig kommer kunna tillåta mig att åka hem, för jag kan aldrig bli färdig!
Koussevitzky, tror inte det va? Kom tillbaka om nåt år sa han, när du har lärt dig läsa noter tre kilometer upp på greppbrädan. Och jag sa, jaha, vad tycker du att jag ska göra istället (mhm, det är inte så jäkla lätt när man har förälskat sig i något, att bara släppa det sen)? Inte mitt problem. Så kan det ju vara, men så är jag tillbaka på pottkanten. Jag sätter mitt sista hopp till..? Öh, jag vet inte vad. Att spela Capuzzi, fast de spelar den typ på förskolan i England.

Jag sätter mitt hopp till Örebro, imorgon. Rädda mig!

KÖRKORT!

Idag när jag vaknade var hela världen vit, 4 minus och frost överallt. Hade beställt väckning, eftersom alarmfunktionen på min telfon inte behagar fungera, så drog jag och pappa ut strax efter åtta för att finslipa lite parkering och start i backe. Dragläget, dragläget, dragläget!

Uppkörningen gick galant. Lite landsväg, lite rondell, parkering, körfältsbyte, lite kallprat (om det kyliga vädret), lite snack om England, bilkörning mm resulterade i ett fin fint papper som tills vidare gäller som körkort tillsammans med lite vanligt vett och legitimation.

Karin is the shit! Nu bakar hon en fantastisk körkortskaka i hjulformen.
Fin fint hemsnickrat recept av mjuk pepparkaka, rostad, hackad mandel, havregryn, råa lingon och rivet äpple och massa kanel - smaskens!

Och vägverkets kontrollant tyckte bestämt att jag skulle våga köra i England! Så vem är jag att säga nej?