ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

post'n måste också få jôbbe

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

lost within space

"& vad gör jag?! jag åker spårvagn!"

jag har ena fantastiska helger, fjärran från allt vad sex drugs och lite hederligt slagsmål heter -

igår bonade jag golv och tvättade väggar, idag låg jag i sängen, löste korsord på kökssoffan och kokade berlottibönor - sen hade jag ont i ryggen (misstänker starkt att de avklippta vingarna börjat bete sig som inåtväxande hårstrån - som om själar kunde flyga)

hur får jag utlopp för mina extroverta känslor?

jag hamrar på lakritskarameller och kokar knäck.

HD H.264

HD H.264

För mer spårvagnsmusik - The Tram Sessions.

För mer Navid Modiri & Gudarna - Min ofödde bror (samt en random korvgubbe)

förnyar mitt pass, utövar lite självmassage - kastanj mot ryggstödet på soffan (stimulerar de förtryckta änglavingarna), har en ondskefull katt som inte bara kissar på min kånken utan även på mitt golv - typ hela golvet (har jag sagt heltäckningsmatta?) kissekatt!? ?? !!!?!???!?!! no longer just a nickname

slemmis tar det lugnt, hon är inte den skyldiga

minusgrader här

plus tolv i London

what to choose?

frohe Reise!

trodde jag, trodde jag, trodde jag

trodde jag att vi hade en hela vägen biljett

trodde jag att vi skulle få kaffe och mazarin i Karbenning

trodde jag att trafikledningen hade koll på spåret

trodde jag att vi skulle stå en timme i Dagarn 5 min utanför Skinnskatteberg

trodde jag att all vår marginal skulle ätas upp av att en 40 min sträcka på hemmaplan skulle ta 2 timmar

trodde jag att den där grejen skulle börja brinna när vi precis börjat få upp hoppet

trodde jag att vi skulle leka follow that train med taxi mellan Örebro och Mjölby

trodde jag att vi skulle missa tåget till Köpenhamn med 10 minuter

trodde jag att tåget 2 timmar senare skulle vara 18 minuter försenat? (sic!)

trodde jag att jag skulle äta lunch på papperstallrikar i en väntsal på Mjölby station

trodde jag att jag få sova i ett hotellrum i Köpenhamn

trodde jag att jag skulle få wienerbröd till frukost?

det trodde jag inte, men nu är det så

nu är jag arg

Marina and the Diamonds låt I'm not a robot kommer upp i en av mina playlists på Spotify

Jag tänker. Fan. Jag gillar den här låten. Jag gillar när den kommer igång, hennes röst, hur det svänger. Kanske borde leta lite längre in och se om jag gillar mer av henne.

Trycker upp henne som artist. På hennes single har hon en låt som heter Marina And The Diamonds – I Am Not a Robot - Acoustic.

Shit tänker jag. Vad har de gjort nu - det här låter spännande.

Vad är det första man hör?

Seriöst tänker jag, vad håller de på med?

En synt!?

Och sen en elbas!?

Vad är kvar som är akustiskt då?

Hennes röst är fortfarande fantastiskt mäktig och imponerande - men det hela känns som en bluff - ger en fadd smak i munnen. Gör mig arg.

Kanske håller mig till Anna Ternheims vita skivor. De avskalade - Naked verisions - I Say No - Naked Version

Eller låten som får den fantastiska titeln: My Secret - Naked Version

Rubba inte mina cirklar ffs!

Vanhelga fantastiska koncept sådär. Skämmes!

politik, sorger och skulder

Dags att fly fältet. Krullet åker till Rom. Värme och ruiner.

Dante Alighieri, den italienska nationalpoeten, skrev en gång på 1300-talet vackert och smärtsamt om exilens plågor. Att inte kunna återvända till sitt hemland på grund av politiska konflikter och hot om dödsstraff. Idag ses han som en av västerlandets största kulturskatter. Vilhelm Moberg skrev om Karls och Kristinas kamp som fattiga invandrare i ett nytt land. Hans karaktärer har nu blivit en stor del av den svenska litteraturtraditionen.

Hur kan Jimmie Åkesson skilja Kristina, Karl och Dantes erfarenheter från de som många invandrare till Sverige bär med sig idag, på det sättet han gör -- varför ska den ena upphöjas till ett 'västerländskt kulturarv' medan den andra ska kastas ut?

Det är lätt att bli bitter i detta livet!

I will write to you soon, and it will be about Lady Gaga.

Blondinbella gillar Anton Abele - för han är passionerad.

Han kandiderar till Sveriges riksdag för Moderaterna.

Jag vill bara säga, att en röst på Moderaterna är en röst på Anton Abele.

Sen är jag ledsen att jag inte kan illustrera detta med Antons egna youtube-clip där han läser ur tidningen Metro. Men ni kanske minns?

svar på tal

Ett rykte har nått mig: det finns folk som tycker att Wagner är tråkig bara för att han är död.

Ni skulle bara veta --- Wagner beställde alla sina underkläder i rosa silke. En modern, gränsöverskridande man!

vilket huvudbry

Jag hade någon slags tanke om att jag skulle kunna reda ut det här med headset vs handfree.

Jag har en förkärlek för att säga headset till den anordning jag kopplar till min telefon - två hörsnäckor och en liten mikrofon på tråd liksom - men något säger mig att jag borde kalla det handsfree, speciellt som det är hänger ihop med mobilen.

För mig är ett headset något som är mer klassiska hörlurar med en separat mikrofon. Tänk växeltelefonister.

Men jag får inget svar - ju mer jag googlar desto mer förvirrad blir jag. Vad är vad och vad är den eventuella skillnaden, egentligen?

jag har flyttat ner till undervåningen

till kalles gamla rum

det kändes praktiskt, få lite mer sin egen vrå

jag städade av hans skrivbord idag

i skrivbordslådan hittar jag ett litet förstoringsglas

tändstickor, kollegieblock och fiskelina

ett kort med en bil

Mitsubishi Pajero 2300

5 sittplatser, 4R cyliner, toppfart ca 145 km/h

"bra skit tamefan"

ibland väcker hunden mig på nätterna,

säger att det åskar

att det går ett rådjur på tomten

att hon måste spy - då gäller det att hänga med i svängarna

för övrigt har jag fortfarande ouppackade väskor

och förlorade banankartonger - en cykel på vift

kom hem

"hur känns det?"

för övre makters skull

den sista ni ska försöka göra slut med

är er psykolog-to be

han kommer inte förstå er, det är anledningen till att ni gör slut,

och han kommer bara fråga varför, varför?

- hur tänker du då?

vem bäddar min säng?

jag har fått några supermagiska John Blundlika sömndroppar

(hej, äntligen gå och lägga sig i rimlig tid och vakna utvilad, nästan)

problemet med dem, är bara den att jag sover som en stock

som rullar, tydligen,

för jag vaknar halvt invirad i lakanet och med täcket uppochned oc...

och varför, min gud, varför är mina bästa diktsamlingar

i en källare

i en annan del av Sverige?

jag suktar

trånar

och trängtar

Karin Boye kom hem

en lördag som denna

Systern har kommit hem, brunbränd och fin efter en lång roadtrip - sydsverige runt. Från skärgårdsjobb i myllan hos en skärgårdsbonde och bekant på Nämdö via politikerkollot i Almedalen, hårt golv och dagarna fyllda från morgon till kväll, ut på roadtrip genom smålandsskogar och skåneland - hela vägen hem!

Jag har hört att hon lärt sig ett och annat om rensning och gallring, hur man ordnar sovplats åt tre i en Volvo 740 och att man ska akta sig för sammandrabbning med 14-åriga fotbollsspelare. Kan komma väl till pass i de festivaltäta kommande veckorna. Det lär bli liv i luckan!

- Vi har de campande queerfestivalarna och sen de bullrande elektronmusikerna på Norbergfestival.

Nu har de hemligt möte i Norbergsskogarna. Man minns i de gamla dagar då man behövde hemliga lösenord och en plats dit ingen brydde sig att leta för att träffas, mötas och talas. Man satte en sten som man ramlade över en gång då man skulle röja skogen - Minne 1891-92. Minne om Gruvarbetarstrejeken i Norbergs bergslags gruvor. Därför träffas man den 17/7 kl 17.17 för att gå ut till den hemliga mötesplatsen, samtalas, dricker kaffe träffas.

visste du att...

Lindex byxor mot vad som kan tyckas och tänkas sitter som en smäck på kurviga katter.

Det är väl något med en inställningen till kvinnokroppen som inte utgår från det späda prepubertala idealet som gör'et. Svarta jeans, chinos till och med, ve och fasa, ett par jeans har kommit och gått med succé som följd i garderoben. När jag väl upptäckte det gav jag lite smått upp att försöka klämma ner mig i ett par Cheap monday, H&M-brallor - med mycket strech så går det kanske, men det ok resultat.

Kommer väl ihåg diskussionen som gick i etern om andra snitt eller simpel förstoring av mönster för storlekar över 40-42. Även om man drar någonstans över 40 (som, ska tilläggas, är en relativt normal storlek) ska man väl inte behöva skämmas över "för stora armar", kurvor eller acceptera dålig passform bara för att mönsterpassarna tagit semester och kläderna tappat proportionsrelationen till kroppen?

Man hör ett: "Jag har slutat använda byxor, jag hittar ändå aldrig några som sitter som de ska." Passar de i låren, går de inte att stänga. Går de att stänga ser de ut som jag vet inte vad.

Jag tänkte bara att det skulle bli sagt.

Tankar om Rameau och den rena läran (OBS: seriöst inlägg)

Hej tjejer och killar i alla åldrar!!!!

Hoppas ni njuter av sommarlovet, det gör sannerligen vi på attvarak.blogspot.com! Jag, Kronken, blev tillfrågad att skriva lite inspirerande om livet, sommaren och den rena läran (i positiv bemärkelse). Svårt, tänkte jag! Sen mindes jag ett samtal om Jean-Philippe Rameau, hans raffinerade humor och sätt att se på livet... detta är till och med svagt relaterat till sommaren tack vare en och annan simpel bonde!

Över en kopp te diskuterade jag och en vän i vintras ett visst av Rameaus verk, Les Niais de Sologne (sopig inspelning), och vilka problem, eller utmaningar, för den som är så lagd, detta stycke medför. Den nutida cembalisten som vill följa 'den rena läran' (i positiv bemärkelse!) och låta Rameaus musik tala själv, till en nutida publik i en konsertsituation, måste hantera ett antal svårigheter. Rameaus 'Les Niais de Sologne' innefattar inte bara musikaliska idéer som kan identiferas och framföras så att de talar till alla människor, från alla kulturer och alla tider...

På Rameaus tid var en 'Niais de Sologne' Paris/Versailles-slang för en bonde från provinsen Sologne i centrala Frankrike, som hade tjänat bra, lyckats komma upp sig i societeten och skaffat sig någon slags utbildning MEN fortfarande var simpel och dum*. Le Niais de Sologne kunde t ex ha kommit till Paris för att studera, och bli en klok, förnuftig människa som vet allt om allt och förstår hela världen, men egentligen bara var en förmäten, trånsynt själ.

Med andra ord: vi har ett musikstycke som är så tätt sammanlänkat med en utommusikalisk idé att denna idé för kompositören och hans samtid antagligen tog musikalisk form i stycket och framförandet... när man vet vad denna idé (un niais de Sologne) är, kan man börja höra den i musiken! Frågan är: hur gör man, när man framför detta stycke idag för en ovetande publik? Naturligtvis kan musiken fortfarande stå för sig själv, naturligtvis kan man göra sitt bästa för att uttrycka den simple bonden turned rich and famous i sitt spel. MEN vi vill ju komma Rameau så nära som möjligt... är det inte tråkigt att missa en så stor del? Vi vill kanske inte reproducera vad Rameau hade, men vi vill förstå och kommunicera med honom!

Jag hörde en gång detta stycke på konsert, och medveten om ovanstående bakgrundshistoria kunde jag sitta i Oxford och småskratta åt vissa i publiken**, som inte hade nån aning om att Rameau just gjorde sitt bästa för att retas och busa med dem. Även om jag hade roligt, så var det kanske synd att cembalisten inte berättade om bönderna från Sologne för publiken. Eller? Låt oss föreställa oss följande scenario: en äldre, manlig cembalist (kanske inte helt olik Sveriges mest kända musikvetare Gunno Klingfors, som vi alla älskar och beundrar......) kliver upp på scenen och börjar med dryg röst berätta om "på J.P Rameaus tid, dååå var det minsann så, att ett gäng bönder flyttade in i Paris, städernas stad...etc".

Förutom att detta skulle vara JOBBIGT att lyssna på, så finns att resultatet skulle bestå av ett gäng självgoda människor i en konsertsal, så upptagna av att tänka på hur bra de förstår Rameau och hans fascinerande tid, att de inte ens hör musiken. Ödets ironi - Rameaus lilla stycke om Les Niais de Sologne har plötsligt skapat en salong nutida Les Niais de XXX. Kanske ska vi helt enkelt lita på att Rameaus musikalitet är tillräckligt stor för att kunna kommunicera med oss trots vår okunskap om hans tid och tankar?

Puss,
Kronky xxxxx

Fotnoter

* Här kan vi dra oss till minne skämtet: 'vad är värre än en simpel och dum lantis?', 'en simpel och dum lantis i förklädnad!'. Wanda Landowska uttryckte detta genom bilden av en ung lantlig tjänarinna som på söndagen står framför spegeln, beundrar sina nya kläder och tänker 'Om dom där hemma bara kunde se mig nu, så skulle dom bli gröna av avund...'.

** Kanske skulle en nutida, engelsk översättning av Rameaus stycke vara 'The Simpletons of Oxford'...?

PS. Jag lovar er ett lite roligare och mer underhållande inlägg nästa gång (önskemål kan tillgodoses!), pris till den som tog sig från början av denna text ända ner HIT.

"Vem styr ditt liv?"

Det är nåt bakvänt med politiken.

Kommer ni ihåg?

Favorit i repris; Mannen i mörkret