underkläder och jordnötssmör

Här kommer en liten inblick i mitt och Karins vardagliga liv - såhär brukar konversationerna gå:

1. OM KLÄDER OCH MATERIAL
Karin: det enda är att jag måste tvätta den för hand
alltid
igen och igen
men vad gör man inte för kärleken och konsten
Krullet: jag vet hur det känns
typ allting jag har köpt det senaset halvåret måste tvättas för hand....
Karin: det är för att du inte riktigt är närvarande i stunden
typ tänker på konsekvenserna av att köpa fantastiska saker
eller kanske alltför närvarande i stunden ska jag kanske säga
Krullet: det är så fantastiskt med fina material
Karin: jag vet
såklart det är
men du kommer typ få anställa en egen liten kemtvättare
Krullet: men gud haha
Karin: en liten piga
Krullet: jag kommer att bli världens hemskaste människa när jag växer upp
Karin: som bara går och plockar upp dina snorpapper och tvättar dina rosa sidenunderkläder
Krullet: jag råkade säga till en av mina kompisar igår: 'I know that I require a lot, but I also give a lot.'

2. OM LIVSSTIL
Karin Nordström skriver: typiskt dig
du baaah halllååååååååå
kan aldrig hålla dig till det måttliga
Krullet: alla har olika definitioner av måtta
Karin: typ urtvättade bomullstrosor och h&m koftor som de vanliga dödliga
man lever bara en gång, eller hur var det

3. OM MAT
Krullet: mm jordnötssmör direkt ur burken
Karin: du vet att jordnötssmör ligger på big no no listan?
eller inte om man ska njjjjuta
Krullet: varför!?
det är ju så gott
Krullet: vad ska jag äta istället? papper?
Karin: vad säger du när du inte vågar gå upp på vågen längre
vet att du inte kommer knäppa översta knappen
Krullet: ahhhhh
Karin: eller jag vet vad du säger
Krullet: shit
Karin: du är ett offer
för en komplott
som gjort jordnötssmör onyttigt
mmm

ett kärt återseende

Dagens höstbild från Oxford:


Oj oj oj, mina lära bloggläsare. Det händer så mycket här i det spännande livet! Idag tänkte jag berätta några historier från Krullets liv den senaste veckan; alla fulla av HÅRT ARBETE och LITE SÖMN (dvs fyra timmar om natten -- ska man studera så ska man!).

Dagens 'romance and reality':
Det var en gång en stor, ståtlig och stark man, som levde för X antal år sen. Han såg ungefär ut så här (välj vilkensom) och var kung i Persien. Eh asså, det är inte riktigt säkert att han fanns på riktigt faktiskt... Men hur som helst, han fanns i en viss fransk abbotts fantasi. Denne klosterman skrev ner påhittade persiska historier, som blev 1740-talets kioskvältare. Rameau (även känd som världens gulligaste kompositör) komponerade ett stycke om den stolte kungen mr. Kouli-Khan. Fransmännen blev som tokiga.

Dagens 'Musique Astuce':
Igår var jag på en konsert, och fick höra några av Rameaus triosonater live, bl a den musikaliska versionen av ovannämda man: 'La Coulicam'! Rameau kan vara krigisk, komisk, exotisk och förförisk (lyssna på cembalostämman i detta stycke... mmmmm). Med andra ord, han är lite som Frankrikes Bach! Jag fick också höra otrolig musik av Telemann. Han skrev dessa kvartetter under en vistelse i Paris, strax efter att hans fru hade rymt med en svensk soldat (inte helt ovanligt på den tiden, verkar det som). Mitt första riktiga möte med en TRAVERSFLÖJT ägde också rum: mysigt instrument spelat av en tjusig dam från Australien.

Dagens 'skämtstunden':
Ett gäng musiker gick till puben (detta börjar bra) efter konserten. På något vis blev undertecknad övertalad att demonstrera sina konstnärliga talanger och rita porträtt UTAN ATT TITTA på teckningen. Ni kan ju bara gissa hur det slutade*. Den vansinniga teckningen av Rameau slutade kvällen som en present i en ovetande väns brevlåda. För att ge er lite känsla av detta, så här är en bild på Telemann:

Dagens 'domestic issues':
Ikväll lärde jag mig inte bara att spela riktigt bitska ornament, utan också att installera en tvättmaskin, och jag bevittnade också en slags "kulturkrock". En man med världens cockney-accent knackar på, och han har en tvättmaskin med sig till behövande** som inte har kunnat tvätta på tre veckor. Tvättmaskinsmannen tittar förbryllat in i ett rum fullt av kompositörsporträtt, inlagd sill och gamla klaviaturinstrument. Han ser en barfota man som spelar klavikord, och nån tjej som läser högt ur en bok om ornament på 1600-talsitalienska. Hans reaktion är mycket engelsk: "Hmm...how eccentric".

Det var allt för nu! KRAMAR OCH PUZZZIZZZZZAJ PÅ EJ!!!!!! /Krullet

* citat, från någon: "Hm... det finns en viss punkt när man bör sluta göra såna där porträtt, även om folk ber om det. Grejen är, dom kommer att ångra det sen, eftersom allt ser ju ut som skit."

** "jag har i alla fall lärt mig en sak av detta: jag harmer än tillräckligt med kläder..."

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

jag är ett klavikord

Klavikordet. Del 3.

Så, här kommer senaste nytt om klavikordet. Vi är vänner igen, som sagt. Det råder till och med fenomenal harmoni -- välstämt* och fint. Det enda som är lite "ehh... right" just nu är att klavikordet står här i rummet täckt av underkläder. Fräsch, liksom.

Jag ska snart få lära mig hur man spelar på det här instrumentet, på riktigt. Ni kanske minns ett gammalt inlägg jag skrev, en nybörjarens guide till klavikordspel (väldigt stört, om jag får säga det själv). Idag kan jag bara säga en sak: jag hade ingen aning om nånting på den tiden.

Nuförtiden vet jag mycket bättre. T ex så vet jag att klavikord fungerar precis lika bra som cembali att hänga tvätt på, men mycket sämre när det gäller drillar. Och att det är en jävligt weird idé att skicka ett klavikord från Tyskland till Sverige -- det var för den delen inte ens Sverige C P E Bach skickade sitt instrument till! Det var typ Riga, eller nåt. Ful historieförfalskning där, ajabaja.

Jag vidgar mina vyer. Trestämmiga fugor. Klavikord. VIBRATO. Vad kommer jag inte att veta imorgon, som jag inte vet idag? Spännande. Ahh, nu måste jag gåååå -- klavikordet ropar på mig :(

kjam//////kjullizz

PS. Det här med etiketter på inlägg är KUL. Titta bara: "klavikord, underkläder, inget kontorsjobb direkt". HAHAHAHA!

* Valotti-stämning, för att vara exakt.
* dvs. när man spelar legato C till C# kan man ju inte lyfta fingret från C-tangenten förrän man har börjat trycka ner C#. SÅKLART!

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

hmm

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

personal message: missing person report

Krullet!

Bloggen, jag;
vi saknar dig!

Var håller du hus, vad håller du på med?

Om du inte passar dig kommer jag att bomba dig med svampbilder
- you better watch out ...

Dessutom nojar jag.
Jag vågar inte börja öva - var är du?

Jag menar, jag vet att du är tillbaka i Oxford och att du har fått ett nytt rum - har du fått en cembalo installerad?
Men var är du?

till Krullet som snart kommer vara tillbaka i ett faraway gråmulet Oxford

Jag var på en konsert

den var sådär ska jag säga;

men de spelade ett stycke av Ditterstorf

(med harpa och stråkkvartett)

en av hans fem cembalokonserter menar jag -

Krullet om du någon gång vill spela en av de sleazy-cheezy konserterna lovar jag att styra ihop en kammarorkester till dig - så vi kan framföra dem som de var tänkta att framföras.

Vi ska nog bara akta oss för England. Britter tenderar att skratta åt Ditterstorf - om jag minns rätt så är det så att de kontrabaskonserterna (ja, två blir plural) som står som obligatorisk repertoar för orkesterauditions i resten av Europa är underförstått bannlysta och möts med flatskratt på en audition i England. Så är det bara. Underskattade eller genomskådade - men när du är redo för rock'n roll Kronken - ring mig!

svar på tal

Ett rykte har nått mig: det finns folk som tycker att Wagner är tråkig bara för att han är död.

Ni skulle bara veta --- Wagner beställde alla sina underkläder i rosa silke. En modern, gränsöverskridande man!

"kärlekens natur" #1: uppvaknandet

Det är tidig morgon i december, och solen skiner genom snöflingorna. En viss kvinna sover ovetandes i sitt rum, bredvid sin ettårige son. Det är hennes födelsedag, och utanför smyger en liten orkester genom snön. Ute är det tyst och stilla. Hon vaknar av stråktoner från detta stycke, som han har skrivit åt henne. Efter mycket om och men har hon slutligen fått förenas med den hon älskar. De levde tillsammans i trettio år, och 1883 sörjde hon hans bortgång, vid dödsbädden med den livlösa kroppen i famnen i ett dygn, innan hon kunde möta livet utanför ensam.

Undertecknad vaknade denna morgonen av ett ofantligt behov att snyta sig. Jag hade sovit i en säng i det otroliga rosa huset med vackra stuckaturer i taket. All stress rinner av mig, och idag ska vi vandra runt en hel sjö. Hon lagar frukost åt mig, ser till så att jag dricker nån konstig naturmedicin mot min förkylning, och skrattar åt mig när jag inte fattar hur man loggar ut från skype eller spiller saker på de idiotiska insändarna i DN. Alla har sin beskärda del av begåvning. I eftermiddag ska vi till apoteket, och köpa snytnäsdukar åt mig (jag får skavsår på näsan av hushållspapper). Cicero påstod att äkta kärlek finns bara mellan två nära vänner.

iakttagelser från venusberget

Innan du läser något mer av denna text, tryck först på DEN HÄR länken.

... on one moonlit night, I clambered around the ruins of the Schreckenstein castle wrapped only in a sheet, and delighting myself with the thought that some nearby wanderer might see me and be terrified. On this trip I wrote down in my pocket-book a comprehensive draft of a three-act opera to be called Der Venusberg, and wrote the whole libretto entirely in accordance with this sketch.*

Nu undrar ni förstås: vad fan är det här?! "Venusberg-musik"; ett spöke från mellanstadiets lektioner i sexualkunskap? Och den där texten; en full student med hybris, mitt i natten utanför Uppsala högar? Nej, fel, fel, fel!

Det är Richard Wagner, den store kompositören, som berättar fritt ur hjärtat om ett äventyr ur sin ungdom. När han var gammal och grå dikterade han sitt livs historia för sin tredje stora kärlek och sista fru, som skrev och publicerade texterna i Mein Leben ("Mitt liv", 1880). Richard tillbringade en av sitt livs bästa somrar i en alpstuga (tillsammans med bl a Hans von Bülows fru...), med inspirerande nattliga eskapader och för en gångs skull tillräckligt med mat på bordet**. Ur detta växte sakta operan Tannhäuser fram, en otrolig historia om en mans val och kval mellan sakral och profan kärlek...

På Venusberget bor, inte helt överraskande, kärleksgudinnan Venus och hennes, eh, hov (de dansar till den fantastiska musiken som ni har fått höra). Där hålls Tannhäuser, en stackars sångare, fången. En dag beslutar han sig för att rymma; efter att ha fått alla sina sinnliga begär tillfredsställda vill han söka den gudomliga kärleken.

Ute i den riktiga världen träffar Tannhäuser träffar sin tjej Elisabeth, men vågar inte berätta för henne var han har varit och vad han har gjort. När han deltar i en sångartävling om kärlekens natur och påstår att den mest äkta kärleken är den sinnliga, vägrar hans vänner att tro honom, varpå han säger: well, I doubt you would say that if you've been there, done that... vallfärda till Venusberget, och se själva! Detta ger hela gänget panik, och de övertalar honom att göra en pilgrimsresa till påven och be om förlåtelse, vilket han gör -- och påven säger, "ingen förlåtelse för dig, inte förrän det börjar växa löv på min stav!"

Det hela slutar med att Elisabeth offrar sig av kärlek till sin kille: plötsligt börjar löven spira även i Rom, och Tannhäuser är förlåten... Förutom denna lilla introduktion har jag tre frågor och inga svar som jag vill dela med mig av. Som med de flesta av Wagners verk drabbas lyssnarna av hundra moraliska och filosofiska dilemman samtidigt***.

1. Asså, vad e Tannhäuser för jävla snubbe egentligen!? Vem rymmer frivilligt från denna plats, och vem kan någonsin få sina "sinnliga begär" fullständigt tillfredsställda?

2. Vad ska man egentligen tycka om den här uppdelningen av sakral och profan kärlek? Är det nödvändigt? Varför ska Tannhäuser be om förlåtelse för vad han har gjort -- kan man inte både ha kakan och äta upp den? Är inte det egentliga problemet i det här dramat att vi har splittrat två saker som egentligen hör ihop?

3. Och den stora frågan: är Wagner en obotlig (och smått störd) romantiker som tror på förlåtelse och förlösning genom kärlek? I så fall, är det inte lite unket? Är Elisabet, den självuppoffrande kvinnan, bara ett offer (för Tannhäuser, och för en nedrig kvinnosyn) eller gör hon något beundransvärt? Det är intressant att det är Elisabet (föremålets för Tannhäusers "djupare" kärlek) och inte Venus som offrar sig för att sin älskade ska kunna leva i frid. Kanske är det så att vi måste känna djup, icke-romantisk/sinnlig kärlek för att verkligen våga uppgå helt i den andre och offra oss själva för honom eller henne (detta går även att relatera till fotnot 1 om hushållsproblematik: VEM i hela världen är beredd att laga mat åt någon varje dag i 60 år?)****.

Now: discuss!


Pussar////krullet!!!1
Mitt första inlägg som inte-längre-gästbloggare-utan-på-riktigt. Hurra!


FOTNOTER:

* Richard Wagner, My life, p. 225.

** framdukad varje kväll av hans egna fru -- kära läsare -- TÄNK ER: varje kväll, när man kommer hem, har NÅGON LAGAT MAT åt er! Tanken svindlar, blodet rusar genom kroppen. Uppföljare (kanske under titeln "Kärlekens sanna natur") och förklaring utlovas.

*** Detta är mycket intressant och värt ett inlägg i sig. Hört på stan om Wagners musik:
"vadå, va inte han nazist, ja kan ju inte lyssna på nazistmusik liksom!",
"den här musiken är förkastlig ur ett religiöst, genusmedvetet, queerteoretiskt och allmänt moraliskt perspektiv... för att inte tala om kompositören själv, som verkar ha varit genomrutten!", samt
"alltså... det här musiken påverkar mig på ett obehagligt sätt! Den berör mig utan att jag har gett tillåtelse till det!"

**** Om du som råkar läsa det här inlägget känner dig träffad, så ta och skriv ett svar, eller varför inte bara ring mig direkt på 08-5--------, så kan vi träffas för en 'fika'. Gräddbakelser, smält choklad, hela kittet...

dagen då krullet kom

Dagen då Krullet kom att bli en mycket innehållsrik dag

Jag har bytt om bakom tennisbanorna, Gilda har badat i ån.

Jag har pratat med min doktor om hurvida min näsa är liten eller inte - något som blev mycket förvirrande för omgivningen då jag helt plötsligt utbröt :

"Jag har ju aldrig haft någon annan näsa".

Sen har vi tittat på akvareller över vyer och några fruktstileben, tittat på framtida kläder åt Edvin och Astrid (host barn, nej nej host host), upptäckt att morötter kommer ur jorden och hur spenat växer - tillagat spenaten och hängt på torget med valarbetare.

Vi har käkat marmelad, druckit massa te och Krullet kom med veckans lätt bästaste förslag hitintills; att Krullet ska dela med sig av sina ofta tänkvärda men allra oftast fullkomligt oväntade betraktelser från världen, Oxford och musikens häpnadsväckande mysterier.

Krullet, utanför le Château de Versailles!

Om jag får gissa kommer vi få höra ett och annat om gegga, men det tror jag vi kan leva med!

Krullets kommentar på det hela var:

"Det här är knäppt, men kul. höhö"

Krullets kommentar på det här inlägget var:

"När man ser den där bilden och läser texten ovanför tänker man Riiight, hur blev det såhär?"

Mer om Krullet

GEGGAAAAAAAAAAA eller när Krullet kommer på besök

Krullet > Karin GEGGAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!

01. September um 20:10 · Kommentieren · · Pinnwand-Dialog ansehen

• • 

    Karin: Du kan vara!

    01. September um 20:23 · ·
  • 

    Krullet: Ahaha jag ääär! Kan jag inte få komma och hälsa på dig med liten gegga!!

    01. September um 20:24 · ·
  • 

    Karin: Kom kom kom! När du vill! Nu på en gång!

    01. September um 20:25 · ·
  • 

    Krullet: Ahhh kanske det....!! På söndag? Vad ska jag kolla på för tåg va!!

    01. September um 20:25 · ·
  • 

    Karin: Måndag! Jag ska ju på körresa till Travemünde - eller var det Karlskoga? Via Uppsala till Krylbo!
    Vad tror du om medeltidsmuseeum i Norberg?

    01. September um 20:26 · ·
  • 

    Krullet: hallå det är ju jättebilligt! Heter slutstationen Avesta Krylbo? För isåfall jag kan jag åka mån-ons för typ 200 spänn...................

    01. September um 20:28 · ·
  • 

    Krullet: medeltiden är fett läbbig

    01. September um 20:28 · ·
  • 

    Krullet: jag vet inte om jag törs det! men lite spännande förstås

    01. September um 20:28 · ·
  • 
    

Vi kan sammanfatta det som att Krullet gillar gegga, medeltiden är läbbigt, men lite spännande förstås - eller om det var att det var billigt, eller att få komma till Avesta Krylbo som var spännande. Vilket det än är så blir det fint!
Fint som snus!

kom kom kom!

Till Krullet:

För en vistelse i Norberg tages, för personlig säkerhet och välmående, med följande

Varma sockar eller innerskor

Ett par rejäla skor

Gegga

Många anekdoter

Kläder för alla väder

Varma tröjor

Badkläder

Undervistelsen

Väntas ett pass simtur a 1500 m

Långa hundpromenader samt sight seeing av Bergslagsbygd

Marmeladsmörgåsar med Norbergsmarmelad

Många koppar te

Låånga nätter utan sömn

Fri tillgång till kök

Samt många äventyr

Kommentarer på det?

vild, arg, stark eller glad - någon att se i ögonen och stå bredvid

men åååh + lite konsthistoria

Kolla på cembalisten i mitten -- fortfarande iklädd morgonrock. Vilken avsaknad av hyfs musikerna i min instrumentgrupp har!?

Grejen är såhär. Vi har ett litet dilemma att ta i tur med.

Karin bah slutade blogga helt plötsligt verkade det som. Så jag ringde till henne och bah, "vafan, såhär kan du ju inte göra, va troru eller!?" så sa jag att jag skulle skriva ett inlägg för om ingen gör det kommer folk sluta läsa hennes blogg. Och Karin bah, "okej, fine. Skriv ett inlägg du"

Och så idag sätter jag mig framför datorn med en kopp kaffe för att göra som vi kommer överens. Men vad ser jag då!?!? Jo! Karin har gjort ett inlägg, typ igårkväll eller idag (kolla inte så noga) med nån serie i. Vafan!?!??! Tänkte jag då.

Så nu har typ mitt inlägg förlorat sin funktion! Aja.
Istället tänkte jag ge er lite konst att fundera på. Musiker har alltid varit ett populärt motiv - här är ett urval cembalister som tagit plats i konsthistorien:

Vermeer var ett stort fan av att måla av sina familjemedlemmar och kompisar. Här ser vi en virginalspelare och en cellist, som verkar ha tröttnat på att spela och lagt ifrån sig instrumentet.


Denna grupp på tre personer + en hund är mycket intressant - vad utspelar sig här? Ett svartsjukedrama? De olika attributen symboliserar olika saker: en av kvinnorna har en kanna med mjölk, den andra en hund (en vanlig symbol för trohet) och den unge mannen i hörnet visar på inskriften på instrumentets lock. Detta är människor från tre olika klasser som kan enas kring musiken. Men frågan är förstås vad det står på virginalens lock, och eftersom det bara finns bilder i skitupplösning på Internet så får vi nog inte veta. Använd er fantasi istället!


Denna tavla presenterar en relativt vanlig företeelse i under 1700-talet: unga adelsdamer som måste kunna spela ett instrument, och hur de drabbades av bristen på ordentliga lärare och fick istället anlita gamla organister från landet som spelar mungiga och tycker att G-klaven var djävulens påfund. Se vidare C.P.E Bach, Essay on the true art of playing keyboard instruments.


Denna tavla är intressant, inte minst för att kvinnan påminner en del om min lillasyster. Men också för en viss detalj: vad är det för snubbe i bakgrunden som springer runt med en luta!?


Den enda nödvändiga kommentaren till den här bilden, förutom att den är fransk, är: här har vi anledningen till varför kvinnliga musiker bör undvika alltför urringade kläder.


Under romantiken börjar vi plötsligt ana ett större antal porträtt av unga musiker. Kan detta vara mamma och dotter som spelar luta tillsammans?


Varför denna utveckling tog plats är svårt att veta -- kanske ville de romantiska konstnärerna avbilda lite mysigare scener?


Tillslut har vi förstås den moderna varianten av oljemåleri: fotografiet. Dagens musikerporträtt påvisar den stora vikt vårt elitistiska samhälle lägger vid att börja i god tid. Här har man här betonat musikerns ungdom och häpnadsväckande fokus, till skillnad från i tidigare tavlor där det sociala spelet verkar ha varit mer i fokus än det musikaliska.


That's all.
Puss
Kronken (http://kronken.wordpress.com)

Oxford, del III

Se ett eminent gästspel på Krullets blogg.

En fin dag på det hela taget.

Oxford the continuation

sova massor

ligga på golvet i en liten hög under ett täcke

stiga upp och sova mera

varit ute och ätit brunch i harry pottermatsalen (inte den riktiga harry pottermatsalen, även om den är filmad här i oxford på ett annat college)

scramled eggs!

croissant med silver shread!

nam nam nam

oxfordterminen är slut, så alla håller på att åka hem, massa hej då hej då

när inte ens egen termin är slut och man bara ramlar in i det känns det lite underligt

ha cembalopaus och hitta yelly beans under bordet

nu; ut på äventyr

Oxford - det bästa av två världar?

Det är sånt man kommer på när man åker till Oxford.

Sen kommer man på hur jäkla koolt det är med cembalokonserter, grannar som förfestar med dunkande bas och Disneylåtar. Sista kvällen på terminen - klart det ska festas till!

Vad passar bättre än kroppsmålning, minimal klädsel och Hassans rullande kebab.

Jag kan inte tänka mig något bättre.

Det vore kanske en afton i ett rum med heltäckningsmatta, en grön spinett och en lysande rosengirlang - Det bästa? Du måste inte välja.