sen då?

Noter måndag, repen börjar imorgon. Jaså, jaha, jo, när sa du?

Jag är inte bra med change of plans så jag det tog mig kanske 3 dagar innan jag kom över första chocken. Och det är som bekant inte hela vägen till att acceptera något.

Lagom till konserten en vecka senare hade jag kommit tillfreds med att jag var där, att det var ok, att jag gjorde mitt bästa och att det faktiskt var en fantastisk upplevelse att få vara med och spela i det här projektet - men det var som sagt inte med den känslan som jag gick in i det.

Jag ska inte klaga, det kändes fortfarande bra att vara tillbaka, grymt att vara back in the game.

Bara en liten vinglig start. - Självklart underskattar jag effekten detta har på mig.

Vill köra på som om inget hade hänt, fullt ös medvetslös - nej, men liksom rakt in en vägg.

När ska man någonsin lära sig av sina misstag och låta saker sjunka in och inte vara mer übermensch än att man erkänner att saker påverkar en. Precis det undrar jag. Ska bli bra på det någon dag.

ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

Krullet säger att jag måste blogga mer & jag misstänker att hon har rätt.

Jag har kört fast lite och sen har jag fastnat på twitter - ni skulle bara veta vad tok man kommer på sig själv med att skriva där.

Söndag var dagen idag.

På eftermiddagen gick jag ut och spatserade lite. Införskaffade mig skräp på storpack att ha med russin i min mjölk. Jag hittade också en sån underbar liten manick som renar vattnet från klor och allt möjligt - äntligen är dilemmat med simbassängsvattnet avklarat - det smakar nästan, men bara nästan som hemma! Väl investerade £13. Till skillnad från att välja mellan att vara uttorkad, bära hem vatten eller spä ut simbassängsvattnet med socker/sötningsmedels-stinna koncentrat så tror jag att dessa £13 i längden sparar mig månget besvär.

Uppdateringen på min ont i halsen som jag haft hela veckan och en bit in i veckan innan har gått över till att vara inbordes slem, ett berg av näsdukar och torrhosta. - Jag låter riktigt sjuk, men det är inte så illa.

Igår var det lördag. Jag träffade Kymi för en sen liten minisemester och varm choklad vid kl 10 på den gasolvärmda uteterassen - de tycker inte riktigt om oss där, men vi tycker om stället, så vi går dit ändå. Jag menar, kulörta lampor, värme och varm choklad mitt i natten, kan det bli bättre än så?

Jag har även byggt en liten borg av min säng. Vi hade alltid klossar under benen i huvudändan av sängen när vi var små - så nu provar jag höghöjdsmetoden för min hosta.

Lägger också in en bild innan slemmet och högfärdshostan tog över (ni vet, man bli grön, inifrån och ut, det röda runt näsan är bara en skenmanöver - men snyter sig och snyter sig - men det tar banne mig aldrig slut) - jag var lycklig då - det är så jag vill bli ihågkommen om jag begravs av detta berg av snorpapper!

Nu är det efter läggdags. Håll till godo.

Det kan hända att det händer ngt spännande i veckan - vem vet?

Ja, jag ska inte glömma att säga att jag har cyklat på fel sida av vägen. Det är totalt förvirrande att vara trafikant av alla sorter i det här landet där högersvängar är livsfarliga.

Och bakpulverkuren går över förväntan - ni ser väl själva vilka lockar. Jag gillar't.

På återseende!

vadå, tvätta håret två ggr i veckan!!?

Behöver köpa nytt schampo och gick in på Boots igår för att se över utbudet. Jag är inte tilltalad av att stoppa vad sjutton som helst i mitt huvud - min senaste hårtvättregim är både hård och rättvis - ni vet det där som står på alla flaskor som man aldrig gör - massera in hårbotten dvs - inte gnugga runt allt hår uppe på huvudet och slita det mot varandra - sedan bara klämma ut det i längderna. Det on top of att duschsituationen är som den är och jag av gammal vana ändå inte tvättar det så ofta gör att mitt hår och min hårbotten mår bättre än någonsin. (Lite sjysst hårbottenmassage, inget balsam i hårbotten där det inte hör hemma så är det liksom klappat och klart)

Men har ni egentligen tänkt på vad schampo innehåller - vad alla de där ingredienserna gör med ditt hår? Är du någorlunda bevandrad har du hör det där med att det sliter ner det naturliga skyddet - ju mer du tvättar det dessto mer i obalans blir det - flottigt hår till dig.

Tydligen är schampo egentligen ett rent rengöringsmedel i stil med diskmedel, the shining touch det lämnar är bara fejk, bluff och båg. Det rensar bort allt naturligt skydd, har flera agenter som bryter ner hårets och hudens naturliga skydd för att andra agenter ska addera fejk -shine, -volume & "-skydd"

Med vattnet vi har idag behöver vi något som bryter ner det - jag kan inte min kemi helt - men man behöver något svagt basiskt. Eg, tvål, diskmedel, schampo - det är här vi kommer till det den magiska faktorn - BAKPULVER. Tydligen ska man kunna skippa allt bull, använda bakpulver, ev lite äppelcidervinäger eller citron för shine i längderna och det ska vara bland det bästa du kan göra för ditt hår.

Tänk bara det himmelska, hur mkt kan bakpulver tänkas kosta - du behöver inte välja märke och böka, en tsk med vatten och you're ready to go. Tänk bara vad du gör för miljön, både i produktion- och restavfallssynpunkt alla dessa produkter som hanteras för att du ska göra ditt hår en gentjänst.

Sorry om ni tycker att det här är bull - men det för mig är det i klass med att jag inte vill smörja in min kropp med mineralolja och bensinrester som täpper igen huden - slippa tvätta håret så ofta och kanske framför allt slippa undra om det verkligen är värt multum med pengar för att köpa något fancy schampo.

I'll go baking soda!

Två länkar:

Schampoo and the planet - om vad ett schampo kan innehålla

How to clean your hair without schampoo - en av länkarna jag ramlade över när jag googlade runt lite - en been there done that guide utöver min nyfrälsta utlägg här ovan.

Och ni får ju ändå erkänna - det är ett av mina återkommande teman om ni har varit med ett tag. Smuts på en piedestal borde ju egentligen ha ett eget kapitel eller något liknande. Kanske en varningstriangel för finkänsliga människor uppe i hörnet?

cöllegepaaaaarty

För er som fått er en sneakpeak på what's up and going via twitter (här på sidan eller på autotroll) och undrar lite precis hur kan ett sånt hära collegeparty utspela sig, de sägs ju vara legendariska - vad vore London utan collegepartyn, tanken i var mans huvud, så tänkte jag att jag kunde ge er beskrivningen av ett sådant.

Först ska man vara noga med de subtila undertitlarna till dessa partyn. 'Back to school' betyder inte bara en möjlighet att träffas efter long time no see - nej, nej. Då har man inte förstått någonting! Det är istället en möjlighet att plocka fram det trashigaste din garderob har att erbjuda, kortkort, knästrumpor, genomskinliga skjortor, den pushigaste av pushup bras, gärna allt på en gång och högklackat så du du slår huvudet i dörrposterna är naturligtvis självskrivet.

Om du bara läste dress fancy så är du alltså fel ute.

Ölen är billig, musiken dålig, lokalen samma gamla vanliga - men folket är crazzzzy.

Det ramlas, det dansas, det skrålas och det strulas kors och tvärs. Hon som bedyrar på damernas i början att kvällen att hon har en sååån fantastisk pojkvän hamnar med tungan långt ner i halsen på både en och annan snubbe. Grabben som du drar upp på dansgolvet för att röja loss med gör snabbt upp med sin polare om vem du stöter på och vill dra iväg dig för att visa "the concert hall" har jag sett den? Han är dessutom både från Kina, Armenien och spelar trombon, allt på en och samma gång. Men det är inte det som är själva grejen liksom. Jag är föga intresserad av att stoppa tungan i främmande mäns ansikten som inte dansar. Det är grunden i en god man. You wanna get with me you better show me some moves!

Den bästa partystrategin är att ett DANSA, två ha en god chaparone, adoptera några på vägen och lära känna folket som är där på ett eller annat sätt. Jag tror till exempel Arne blev glad när jag bad honom rädda mig från den främmande mannen och ta mig med ut och röka.

En fest är också ett utmärkt ställe för jämförande empirisk forskning. Vi studerade chest hair och tafflig cigarettrullning - även socker som partydrog.

Någonting i den stilen!

post'n måste också få jôbbe

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

2010 - als wäre ich Superman

2010 har jag

januari: 1, 2, 3

gråtit en hel sjö (och Frankensteins monster gick ned till havet)

februari: 1, 2, 3

mars: 1, 2, 3

lämnat London & tagit ett steg tillbaka

hängt i Malmö, käkat falafel, lagat pannkakor med Grodan och blivit kompis med världens sötaste 2 åring

sökt jobb i smyg men varit sjukskriven

1.

semestrat vid Vägs ände

gjort slut med en psykolog och senare en hel psykiatriavdelning - de kan se min rygg när jag går (våga vägra permanenteras i den svenska sjukvården)

april, maj, juni: 1, 2, 3, 4, 5, 6

flyttat hem och haft en hund snusandet på golvet bredvid mig ungefär 24/7

erkänt, börjat acceptera och slutat älta

inte druckit en öl på 8 månader

juli, augusti, september: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

hängt på Queertopiafestivalen

fikat med ett blivande kommunalråd

klappat getter i Landskrona

varit i Tyskland, Danmark och Östergötland (med en liten detour till Småland)

blivit hämtad in the middle of the night med bara en resväska

sett alldeles för många tvserier

slagit mig gul och blå

varit på en hel polsk mässa utan att förstå ett ord

oktober 1, 2, 3

2.

spelat Händels Messiah & Mozarts Requiem - 2011 önskar jag mig att få spela Bachs Juloratorium

november, december: 1, 2, 3

hängt måndagar med mina nya polare, damerna i Belladonnakören

åkt till London och mot många odds tagit tillbaka min plats på College

hamnat på Odd Fellows julbord

tappat bort mig själv #mission2011

lärt känna Monteverdi, Vampire Weekend & mot min vilja, om än smått underhållande, Wagner

funderat på att ringa dig, men nog inte kommit mig för

3.

årets rubriker:

1. poetry et artibus
2. Inget kontorsjobb direkt-taggen
3. för Krullets skull Wwagner

• utanför listan måndag, tisdag & torsdag
• samt decembers bubblare urtidstrollet

årets playlist

Precis när jag tror att livet är slut as I know it.

2010 har innehållit väldigt, väldigt lite böcker, tidningar, skriven text och väldigt, väldigt, väldigt mkt tvserier (tom. en och annan film - även om jag i regel är lite anti film).

Det har varit Grey's Anatomy, from the very begining, for the very first time.

På temat, Private Practice.

House. Scrubs.

Dexter. Brothers and Sisters.

How I Met Your Mother, 30 Rock.

Gossip Girl, 90210

True Blood!

Nip/Tuck

Crossing Jordan, Ally McBeal.

Cougar Town, Gary UnMarried, Nurse Jackie,

Ni förstår ju själva - juluppehåll ...

Lösningen?

Mer serier!

Och on top of that - bra sådana.

The Big Bang Theory & seriöst Life Unexpected.

Hysteriskt rolig och feelgood. The perfect combination.

Jag gav dock upp Glee efter halva första säsongen - så ovärt. Allt som börjar likna musikal går fetbort - tillfälliga musikalinslag för att liva upp en serie på sjätte säsongen inklusive.

Eller borde jag kanske hellre skriva ingen nämnd ingen glömd?

Jag borde skriva, tack och lov att Nip/Tuck äntligen, äntligen är slut. För den var verkligen inte bra inflytande. Nördar, olösbara sjukdomsdilemman och fosterbarn är såå, såå mkt bättre än fettsugning och bröstinplantat.

Men bäst av allt är kanske att åka tillbaka till London, get a room (vilket jag ska, vilket jag HAR!!!), plugga, öva, skärpa mig och gå upp innan lunch (en nödvändighet för de tidigare).

De här spill it all out-inläggen känns ju lite lagom roliga - men man måste ju få skryta med det man har! Och om 2010 var året då jag såg ungefär alla serier man kan se är det ju bara att vänta och se vad 2011 blir för år - böcker, övning, feel good och äkta humor?

Det blir en vår i London - jag gick liksom lite miste om den 2010. Det blev en vår i Malmö istället. Om än en tårdrypande, så en damn good one.

Det är väl nu det är dags att säga, jag ångrar ingenting - jag vet inte om det är sant, men ärligt talat så spelar det ingen roll.

Mitt nyårslöfte á 2010 - dvs to do before 2011 lyder ju nämligen, något i stil med, att acceptera. Inte säga att allt kommer bli ok, tänka positivt eller något annat; men acceptera.

Kanske lite som Kübler-Ross modellen - the 5 stages of grief.

Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Acceptera, för att kunna gå vidare. Jag bläddrade igenom mina post-its på mitt virtuella skrivbord - gud vet vad jag har samlat på mig där - men på en av de så stod det: "Hallå, orka känna de här känslorna, det är ju en dag imorgon också."

Eller kanske som den dödsdömde fången som fick vård på Seattle Greys sa till Meredith - "What ever makes you sleep at night." Det är precis vad jag behöver - sova, på nätterna (inte från halv fem till ett)!

(För övrigt saknar jag att umgås intensivt med Grey's Anatomy, det är något helt annat när man har 6 säsonger, till synes oändlig, tillgång till dem - men en gång i veckan, juluppehåll, tillfälliga uppehåll - it's not good enough.)

För övrigt 2, så tror jag att det var allt.

"I want you to be a constant"

om när jag hittade en gris på vägen

1. Hur gammal är du om fem år? Sechs und Zwanzig på mitt 27e.

2. Vem var den sista du träffade? Stenis

3. Hur lång är du? 160 cm

4. Vilken var den senaste film du sett? Vad kan det ha varit, .

5. Vem ringde du senast? Landstingets växel

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Taxi Norberg at your service ... till brorsan.

7. Vad är dagens planer? Flytta ur Kalles rum på nedervåningen,

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Rrrring, rrring.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Si sono sposati!

10. När såg du senast din mamma? Igår, men jag råkar veta att hon kom hem nyss.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå-gröna.

12. När vaknade du idag? Alldeles, alldeles för tidigt! Eller om jag somnade mig alldeles, alldeles för sent - nån gång vid 4.

13. Har du någon gång hittat en katt? De dyker upp hela tiden på de mest olämpliga ställen här hemma - en gång hittade jag en gris däremot. Jag trodde att det var en katt eller kanske en hund som var ute och virrade på vägen, men det var en minigrisen och jag visste inte alls vad jag skulle göra - jag hade ju bara 25 minuters förmiddagsrast. Lärarrummet bara skrattade åt mig när jag ringde och sa att jag inte skulle hinna till min nästa lektion.

14. Vilken är din favoritplats? Just nu framför kakelugnen i biblioteket.

15. Vilken plats föredrar du minst? .

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Sveriget, skogen, utan tvekan.

17. Vad skrämde dig som barn? Mardrömmar om eld, mördare under sängen, rånare bakom dörren och änder.

18. Vem fick dig att skratta senast? Elonreklamens julklappstips i lokaltidningen, Varmt, aromrikt kaffe - för endast 499 kr.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Jo.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Simon X är av högst portabelt format.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Ohne, vad ska det vara bra för?

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre, men bara ett litet hörn under huvudet.

23. Hur många landskap har du bott i? Det engelska landskapet, Schonen, Ack Wermeland du sköna, Ouppland, Soedermanland & Vestmanland.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jobbar inte så.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? I det här klimatet? Sockor. På sommaren barfota 24/7.

26. Är du social? Om jag vill.

27. Vilken är din favoritglass? Hemkokad frusen youghurt med hallon.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Blunda.

29. Tycker du om kinamat? Nja, inte biff i sötsur sås-stuket.

30. Tycker du om kaffe? Tanken på det - men jag blir bara illamående.

31. Vad dricker du till frukost? H₂O

32. Sover du på någon särskild sida? Faktiskt.

33. Kan du spela poker? Inte direkt, men jag är en fena på backgammon.

34. Tycker du om att mysa? Mjau.

35. Är du en beroendemänniska? Knarkar sömn luft och vatten + kontroll och någonslags trygghet

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte på rak arm.

37. Vill du ha barn? Barn!

38. Kan du några andra språk än svenska? Några stycken sådär.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Bara i GTA.

40. Föredrar du havet eller en pool? Trivs bäst bland tång, hajar och maneter.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Pengar!?

42. Äger du dyra smycken? Inte mer än av ett högt personligt värde.

43. Har du någon gång testat narkotika? Aber doch nicht.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett kuvert - dock inte hela.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Din mamma?

46. Välj ett ärr på din kropp? Vänster handflata, där Henrik körde sin blyertspenna i den på lågstadiet.

47. Vad har du för ringsignal? Burr, burr.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hemsnickrad prinsessklänning från utklädninslådan.

49. Flirtar du mycket? It wasnät me!

50. Vart togs din profilbild för din blogg? På Tingshuset hösten 2008! Wanted!

51. Kan du byta olja på bilen? Kan jag nog.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Blir du ledsen om jag dör?

54. Läser du dagstidningen? Jeden Tag.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Hur gör man deT?

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kalle - en myriad gånger - that's how we roll in tomteland när julkorten-måste-postas-igår-allra-minst-hetsen slår till.

59. När var du i kyrkan senast? På den polska adventsmässan i Katolska domkyrkan för två veckor sedan. Dlaczego, dlaczego? (Jag visste inte ens att den var på polska förrän den var slut ... )

Lista från Aenigma på Whatsup Sthlm

body art 2.0

body inc.

det är ok

om att leva med ett litet urtidstroll

Jag har en hård, men jag antar god vän,

Baharskij säger,

Karin, om du säger att det inte går,

då tror jag inte att du har försökt

- så hög tilltro har jag till din kapacitet.

Egentligen skulle jag ha kommit iväg upp till nordligaste Norrland (typ) för att hälsa på brud'n och titta på gammelfasters orgel, som enligt utsago ska finnas på dessa breddgrader.

Idag har jag gett mig ännu ett to be-nyårslöfte. Jag ska inte ge upp samt jag vet. Det kan låta både tattigt och skenheligt - men det kommer åt kärnan. Det kommer åt min urtidsmänniska, som i stället för att ta kloka långsiktiga beslut gör allt för att undvika. Undvika i princip allt. Jobbiga situationer, jobbiga känslor, stress. Min urtidsmänniska säger nej, hela tiden! Men nu har jag bestämt mig för att tala förstånd med det lilla trollet; jag vet. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag behöver. Känslan i stunden behöver inte hindra mig från vad jag vad jag vill och klarar av.

Om Sverker vore här skulle han ta det är ingen idé, det kommer ändå inte att gå och lägga den tanken, känslan i den röda soptunnan.

Så för att ge den lilla rädda urtidsmänniskan lite motstånd så börjar jag med steg ett;

- Strategi struktur. Det krävdes lite blod, svett och tårar för att komma hit & för att våga erkänna. Men! Jag tänkte börja med att stiga upp på morgonen. Oavsett vad. Äta på bestämda tider och hålla mig till planeringen. - För det finaste jag vet, det är att vara en pålitlig rekordelig människa och nu har det i princip gått så pass långt att den sista jag skulle lita på är mig själv. Och det blir minst sagt lite skevt, för jag vet. Jag vet, vad som är bra för mig. Och när det nya året, anno 2011 börjar. Då ska jag och det här lilla urtidstrollet inom mig vara on speaking turns. Vi ska bli vänner.

lucia

Dorothy Russ, 1937

skjut

(någon som minns hösten -08, något i stil med tyst med dig, din elektroaukustiska förorening! ?)

mer anatomi!

lone, alone

om jag kanske skulle ta och förnya mitt pass

- vill ju inte stå där på flygplatsen i färd med att resa och bli ratad för att mitt pass gått ut - dig kan vi inte flyga hem heller!

jag har ont i huvudet och i ryggen - änglavingen - skulderbladet (en av mina prestigefyllda idrottsskador, kanske skulle lyssnat på farbror Olle när han klappade sig på den runda magen och sa "MUSIKEN, musiken har räddat denna vackra kropp från den skadliga idrotten". den andra sitter i ett lite vekt tredjefinger som fått liiite för många handbollar på sig). i natt kunde jag inte alls sova, allt var kaos och uppochner - men det var ok, för det var första gången på evigheter (typ en vecka).

förra veckan i London gick väl som beräknat. jag tänker till och med tillåta mig till att ge mig en klapp på axeln, för att gå in utan en enda kontrabaslektion (förlåt Elisabeth ^^) i ryggen var både dumdristigt, modigt och bra gjort. jag gjorde bra ifrån mig - men sen är det inte alltid bra är bra nog. även om jag inte tror att det ska vara några problem.

de var glada när jag kom (stort leende) och de var glada
när jag gick (fem minuter senare, "jag ska hjälpa dig ut").

sen då?

det är upp till mig

jag känner det, men det skrämmer mig

visst, min blivande lärare kan ha råkat säga något i stil med; 21 you say, quite mature for a first year student - men med svenska mått mätt och med mina rekord i krumbuktande så låter jag det passera

men det är just det där, med att det är upp till mig som skrämmer mig.

jag har sagt tack och adjö till psykoteamet i Fagersta - de var liksom bara så väldigt fast i här och nu, vecka ut och vecka in, så hade jag lyssnat på de så hade jag varit out of recognition vid det här laget. sisådär sjunde övertrampet jämt kände jag att det räckte. inte ska du väl spela orkester, åka till london, inte kan väl du börja öva utan att vi har sagt de förlösande orden, inte gör det väl något om du sover 11 timmar/dygn, i princip bara tittar på tvserier dagarna i ända & bara äter fil och socker - det låter som något du behöver.

hur länge då?

en månad till? två? resten av mitt liv? - perfekt, då har ni ju i alla fall säkrat försörjningen.

inte för att jag känner mig better of alone, men för att jag har betydligt högre ambitioner för mig själv i form av rent välmående och hellre ensam än i deras sällskap.

kyrie eleison - lacrimosa - hallelluiah

Här är bilder från två av höstens konserter - Mozarts Requiem i Västerås domkyrka som jag spelade med en hedersam gammal gubbe i den ringa åldern av 76 år och Händels Messiah från Västanfors kyrka.

Fotos by pappa

idag även i snöstorm

Blöder näsblod för andra gången på två dagar - idag i snöstorm

Jag har drömt drömmar om underliga tanter som hyr ut rum - typ 15 st bäddar i hörn och skrymslen. Jag har fått noja på böcker jag läst, dissat Mozart, lyssnat lite på Marina & the Diamonds, burit på en katt och haft lite ont i maugen.

- Näsblod är det hjärnan som trillar ut eller är det äggstockarna som flyttat upp mellan öronen?