alltså

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak

när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta

- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra

tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det

inte mycket jag kan göra

det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till

det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.

Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det

om vi byter ut det här andra pillret du har?

jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt

inte velat äta? ja, det också.

Ja, hahaha, i över ett halvår.

13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.

Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

jaha?

Jag går på mina lektioner som jag ska, men jag är inte riktigt med.

Sen händer något mer som kan i det närmaste kan liknas med en frontalkrock.

Inte så lyckat vill säga.

Jag hade tankar om att jag ville byta kontrabaslärare när jag skulle komma tillbaka till College. Redan tidigt hade jag den bilden klar för mig, att det liksom skulle vara dealen jag gjorde mig mig själv - och framför allt att det skulle vara BRA för mig.

Nu blev det inte så och min vana trogen så tänkte jag, ska inte det gå det. Satte huvudet först och gav mitt allt. Det räckte liksom inte och orkesterkrumbuktandet bättrade inte på oddsen. Vi var liksom överrens om att det inte var det optimala för mig - själva lärare-elevrelationen - då det sedan tidigare är en känslig punkt. Huvudet före, ärlighetens flagga i topp. Jag ville själv "reda ut"/berätta detta för läraren jag tänkte lämna.

Ett mycket hedersamt men inte särskilt strategiskt drag från min sida - eller vem vet vilka stormar som stormat annars - jag hade ju tagit patent på min sida av storyn och hade spelat mina kort så ärligt och rättvist jag kunnat.

Men fy fan. Fy fuckin fan.

Det rörde upp så sjukt mkt dåligt gammalt groll - det här är nu över tre veckor sedan och jag liksom sitter fortfarande här. Vill ta mig samman, vet åt vilket håll (och det är ett bra sådant) men jag vet liksom inte längre hur man gör.

& hur kan man glömma något sånt?

så det är väl ungefär det jag har att säga.

ni får ursäkta att det inte kommer några blogginlägg - dels har jag en grav twittercrush - sen vet jag knappt vad som är upp och ner & jag pratar knappt, ännu mindre skriver av mig själv när det är så.

update på gång

Dagen då jag tröttnade på att vänta?

Eller snarare ni kanske jag borde säga - ni vill veta vad som händer.

Det är inte en fråga, det är ett krav.

Ord och inga visor.

Ge dem kakor - eller kanske inte den just nu.

Ni ska få the good stuff senare.

Utlovar fortsatt uselt bloggande!

post'n måste också få jôbbe

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

"I want you to be a constant"

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

hej?

bloggen låg lite nere för eftertanke

jag tänkte ge upp lite sådär ett tag

inte själva bloggandet, men i allmänhet

men sen kom jag på bättre tankar

och jag har en plan, inga undanflykter

men jag säger då en sak

jag är trött, så oändligt trött på att vänta

jag vill ha svar, nu!

inte fler frågor, inte mer vänta en vecka till

inte fler vi får se

så nu.

nu

nu nu

tills dess

!jeh

frohe Reise!

trodde jag, trodde jag, trodde jag

trodde jag att vi hade en hela vägen biljett

trodde jag att vi skulle få kaffe och mazarin i Karbenning

trodde jag att trafikledningen hade koll på spåret

trodde jag att vi skulle stå en timme i Dagarn 5 min utanför Skinnskatteberg

trodde jag att all vår marginal skulle ätas upp av att en 40 min sträcka på hemmaplan skulle ta 2 timmar

trodde jag att den där grejen skulle börja brinna när vi precis börjat få upp hoppet

trodde jag att vi skulle leka follow that train med taxi mellan Örebro och Mjölby

trodde jag att vi skulle missa tåget till Köpenhamn med 10 minuter

trodde jag att tåget 2 timmar senare skulle vara 18 minuter försenat? (sic!)

trodde jag att jag skulle äta lunch på papperstallrikar i en väntsal på Mjölby station

trodde jag att jag få sova i ett hotellrum i Köpenhamn

trodde jag att jag skulle få wienerbröd till frukost?

det trodde jag inte, men nu är det så

nu är jag arg

Marina and the Diamonds låt I'm not a robot kommer upp i en av mina playlists på Spotify

Jag tänker. Fan. Jag gillar den här låten. Jag gillar när den kommer igång, hennes röst, hur det svänger. Kanske borde leta lite längre in och se om jag gillar mer av henne.

Trycker upp henne som artist. På hennes single har hon en låt som heter Marina And The Diamonds – I Am Not a Robot - Acoustic.

Shit tänker jag. Vad har de gjort nu - det här låter spännande.

Vad är det första man hör?

Seriöst tänker jag, vad håller de på med?

En synt!?

Och sen en elbas!?

Vad är kvar som är akustiskt då?

Hennes röst är fortfarande fantastiskt mäktig och imponerande - men det hela känns som en bluff - ger en fadd smak i munnen. Gör mig arg.

Kanske håller mig till Anna Ternheims vita skivor. De avskalade - Naked verisions - I Say No - Naked Version

Eller låten som får den fantastiska titeln: My Secret - Naked Version

Rubba inte mina cirklar ffs!

Vanhelga fantastiska koncept sådär. Skämmes!

Foto des Tages?

jag känner mig yr och glad och jag vet inte vad

5 dagar, 4 timmar och 1 minut

visste du att...

Lindex byxor mot vad som kan tyckas och tänkas sitter som en smäck på kurviga katter.

Det är väl något med en inställningen till kvinnokroppen som inte utgår från det späda prepubertala idealet som gör'et. Svarta jeans, chinos till och med, ve och fasa, ett par jeans har kommit och gått med succé som följd i garderoben. När jag väl upptäckte det gav jag lite smått upp att försöka klämma ner mig i ett par Cheap monday, H&M-brallor - med mycket strech så går det kanske, men det ok resultat.

Kommer väl ihåg diskussionen som gick i etern om andra snitt eller simpel förstoring av mönster för storlekar över 40-42. Även om man drar någonstans över 40 (som, ska tilläggas, är en relativt normal storlek) ska man väl inte behöva skämmas över "för stora armar", kurvor eller acceptera dålig passform bara för att mönsterpassarna tagit semester och kläderna tappat proportionsrelationen till kroppen?

Man hör ett: "Jag har slutat använda byxor, jag hittar ändå aldrig några som sitter som de ska." Passar de i låren, går de inte att stänga. Går de att stänga ser de ut som jag vet inte vad.

Jag tänkte bara att det skulle bli sagt.

Lisa Ekdahl

Där ser du själv hur högt du når

Jag ska torka hennes tårar
Jag ska kamma hennes hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada hennes fötter
Jag ska tvätta hennes sår
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når

Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är

Jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sånna jag vill skaffa
Sånna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som du
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
du ska va rädd om dig själv nu

Jag ska lyfta hennes krona
den av törne som hon bär
Jag befirar hennes huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når
där ser du själv hur högt du når

Lisa Ekdahl från Pärlor av glas (2006)

"Vem styr ditt liv?"

Det är nåt bakvänt med politiken.

error

sjukt arg

sådär så man vill spricka

riva väggar och flytta berg

bara för att man kan och för att ilskan ska kunna pysa ut någonstans

en explosion av känslor

sådär så hela kroppen skakar

man vill både sticka och stanna kvar

kasta saker, slå någon och bara sjunka ihop i en hög; försvinna genom golvet

så arg

att det inte finns ord nog

att hjärtat slår i hundratjugo

snart slår hål på bröstkorgen, vill leva sitt eget liv

andas, andas

inte bara ut, inte bara in

ut, in, ut, in

det snurrar fort, tänderna gnisslar

saker flyger

allt som kommer i ens väg

det står ett moln av ilska runt kroppen

kommer inte ut, kommer inte vidare

ctrl+alt+del

ctrl+alt+del

ctrl+alt+del

om att ta sitt pick och pack och dra

EUSKEFEURAT

Hej bloggen!

Jag sitter här och dricker kaffe med mjölk i gott sällskap.

Till frukost var det nybakta scones med hallonmarmelad.

Idag har jag ätit stuvad spenat, potatis [sic!] och världens bästa linsröra med tahini, spiskummin och stekt lök, mums mums mums!

Igår åt jag falafel som kommit direkt ur fritösen - vi snackar riktig falafel och sen gick vi ut för att dansa. Fast vi dansade aldrig, men vi hade grymt trevligt.

I förrgår träffade jag Jocke-Pocke som har rymt hem till Sverige och inte kommer och tar med mig ut på en kaffe eller London Pride längre. Han hade ett himla fint kammarorkesterprojekt på gång med några drivna musikstudernadekollegor. Jag blev bara så glad, glad, glad! Ta mig dit liksom.

Vad mer? Spenatpaj, ostomelett, Karin-linser-lök-tomat-kryddor-deluxe och i måndags på lokal i Oxford med KRULLET; italiensk pizza och tiramisu.

Ikväll pratar chattar jag med min syster på skype.

Hon skickar mig en sån himla fin lista som hon gjort till sin tidningsredaktion.

Det är musik som ska beskriva Sverige, säger hon. Och det är fint, fint, fint!

Mitt i allt det där så ser jag en låt med EUSKEFEURAT!!11 På SPOTIFY!!!!! 11111ett ETT ett!

Jag lyssnade på de här skivorna om och om igen när jag var liten.

Det var Euskefeurat, De lyckliga kompisarna, lite Uggla och Carola(!!111ett).

Jag tyckte om så många av de där Euskefeuratlåtarna.

De var lite roliga, melodiösa och fulla av känslor.

Jag tog till och med med mig skivan till musiklektionen på mellanstadiet.

Det var Aqua, Markoolio, Spice Girls och sen jag ...

Maja sitter hemma i Uppsala och sjunger med till en av våra favoritlåtar.

[2010-02-27 18.02.12] Maja Nordström:

"och de sa att det var framtiden och den framtiden är idag"

Det gjorde mig så fantastiskt glad

[2010-02-27 18.03.38] Karin Nordström: Euskefeurat
[2010-02-27 18.03.41] Karin Nordström: det håller
[2010-02-27 18.03.44] Karin Nordström: det är faktiskt bra gjort
[2010-02-27 18.03.56] Karin Nordström: roligt, textmässigt, musikaliskt, sångmässigt

Det är lycka!

Vi hörs snart!

om att gå under

det är ganska tråkigt

skrattretande

och ensamt på samma gång

isolerande

utan att nödrop som "utan snus i tre dagar, försmäktar vi på denna öde ö"

resulterar i att en Söderhavskonung eller liknande hoppar fram med en patentlösning

det är något panikartat över det hela

jag är oändligt trött

men kan för mitt liv inte somna

tror ni mig inte? inte jag heller

förutom den underliga känslan av att faktiskt vilja hoppa ut genom fönstret så tror jag att det mest bara är humbug för att hålla mig vaken

sicket myteri - man över bord! (inte undertecknad)

-

6 veckor, skojar han med mig?

Det har redan gått två och så säger han 6 veckor till.

Det stämmer inte ens. Det är 8 veckor till.

Jag tror inte på det. Jag blundar och tänker att det kan ju ändå inte vara sant.

Och då kommer tårarna. För nu räcker det.

Vill. Inte.

Vill. Inte. Vänta.

Det räcker nu.

Nej, är inte ord nog.

Det kanske är en drivkraft i sig -

men 8 veckor. Det är i princip hela terminen.

Och jag kan inte göra någonting.

Ingenting utom att inte ge upp. Inte, inte vänta.

Bida min tid.

Det är inte rättvist.

Inte rättvist. Någonstans.