Tankar om Rameau och den rena läran (OBS: seriöst inlägg)

Hej tjejer och killar i alla åldrar!!!!

Hoppas ni njuter av sommarlovet, det gör sannerligen vi på attvarak.blogspot.com! Jag, Kronken, blev tillfrågad att skriva lite inspirerande om livet, sommaren och den rena läran (i positiv bemärkelse). Svårt, tänkte jag! Sen mindes jag ett samtal om Jean-Philippe Rameau, hans raffinerade humor och sätt att se på livet... detta är till och med svagt relaterat till sommaren tack vare en och annan simpel bonde!

Över en kopp te diskuterade jag och en vän i vintras ett visst av Rameaus verk, Les Niais de Sologne (sopig inspelning), och vilka problem, eller utmaningar, för den som är så lagd, detta stycke medför. Den nutida cembalisten som vill följa 'den rena läran' (i positiv bemärkelse!) och låta Rameaus musik tala själv, till en nutida publik i en konsertsituation, måste hantera ett antal svårigheter. Rameaus 'Les Niais de Sologne' innefattar inte bara musikaliska idéer som kan identiferas och framföras så att de talar till alla människor, från alla kulturer och alla tider...

På Rameaus tid var en 'Niais de Sologne' Paris/Versailles-slang för en bonde från provinsen Sologne i centrala Frankrike, som hade tjänat bra, lyckats komma upp sig i societeten och skaffat sig någon slags utbildning MEN fortfarande var simpel och dum*. Le Niais de Sologne kunde t ex ha kommit till Paris för att studera, och bli en klok, förnuftig människa som vet allt om allt och förstår hela världen, men egentligen bara var en förmäten, trånsynt själ.

Med andra ord: vi har ett musikstycke som är så tätt sammanlänkat med en utommusikalisk idé att denna idé för kompositören och hans samtid antagligen tog musikalisk form i stycket och framförandet... när man vet vad denna idé (un niais de Sologne) är, kan man börja höra den i musiken! Frågan är: hur gör man, när man framför detta stycke idag för en ovetande publik? Naturligtvis kan musiken fortfarande stå för sig själv, naturligtvis kan man göra sitt bästa för att uttrycka den simple bonden turned rich and famous i sitt spel. MEN vi vill ju komma Rameau så nära som möjligt... är det inte tråkigt att missa en så stor del? Vi vill kanske inte reproducera vad Rameau hade, men vi vill förstå och kommunicera med honom!

Jag hörde en gång detta stycke på konsert, och medveten om ovanstående bakgrundshistoria kunde jag sitta i Oxford och småskratta åt vissa i publiken**, som inte hade nån aning om att Rameau just gjorde sitt bästa för att retas och busa med dem. Även om jag hade roligt, så var det kanske synd att cembalisten inte berättade om bönderna från Sologne för publiken. Eller? Låt oss föreställa oss följande scenario: en äldre, manlig cembalist (kanske inte helt olik Sveriges mest kända musikvetare Gunno Klingfors, som vi alla älskar och beundrar......) kliver upp på scenen och börjar med dryg röst berätta om "på J.P Rameaus tid, dååå var det minsann så, att ett gäng bönder flyttade in i Paris, städernas stad...etc".

Förutom att detta skulle vara JOBBIGT att lyssna på, så finns att resultatet skulle bestå av ett gäng självgoda människor i en konsertsal, så upptagna av att tänka på hur bra de förstår Rameau och hans fascinerande tid, att de inte ens hör musiken. Ödets ironi - Rameaus lilla stycke om Les Niais de Sologne har plötsligt skapat en salong nutida Les Niais de XXX. Kanske ska vi helt enkelt lita på att Rameaus musikalitet är tillräckligt stor för att kunna kommunicera med oss trots vår okunskap om hans tid och tankar?

Puss,
Kronky xxxxx

Fotnoter

* Här kan vi dra oss till minne skämtet: 'vad är värre än en simpel och dum lantis?', 'en simpel och dum lantis i förklädnad!'. Wanda Landowska uttryckte detta genom bilden av en ung lantlig tjänarinna som på söndagen står framför spegeln, beundrar sina nya kläder och tänker 'Om dom där hemma bara kunde se mig nu, så skulle dom bli gröna av avund...'.

** Kanske skulle en nutida, engelsk översättning av Rameaus stycke vara 'The Simpletons of Oxford'...?

PS. Jag lovar er ett lite roligare och mer underhållande inlägg nästa gång (önskemål kan tillgodoses!), pris till den som tog sig från början av denna text ända ner HIT.

Oxford, del III

Se ett eminent gästspel på Krullets blogg.

En fin dag på det hela taget.

oxford, krullet, cembalomusik

- om katten själv får välja!

play from the soul, not like a trained bird!

Kronken is back. Idag ska vi tala om Musik.

Får jag lov att presentera........ världens mest krävande instrument, klavikordet:

Ett känsligt instrument för känsliga människor (okej, inte för alltför känsliga människor - det är ett HELVETE att stämma det). Med egenskaper som vibrato, pianots dynamiska skillnader, cembalons subtiliteter, svag ljudstyrka är klavikordet inte likt något annat. Kanske det mest intima instrumentet man kan tänka sig, eftersom man måste sitta några meter från det för att ens höra något...

C.P.E Bach (klavikordvirtuos, kompositör, författare, cembalist, känslosam man) älskade sina instrument. Ett av hans favoriter var Silbermann-klavikordet. En annan av hans favoriter var en student som levde i Sverige (det måste ha varit en alldeles fenomenal student, av C.P.Es handlingar att döma). En dag bestämde han sig för att skicka sitt Silbermann-klavikord som en gåva upp till denna student i Norden. Men innan satte han sig ner och skrev detta: Farewell to my Silbermann clavichord-Rondo (http://www.youtube.com/watch?v=Km4-Awgtnuc). Man bör älska sina instrument.

Klavikordet är varje äkta musikers dröm: man kan realisera alla subtiliteter man någonsin kan föreställa sig på detta instrument. Det är också fruktansvärt, en mardröm för den som inte har tänkt igenom sina fingersättningar, den som inte har ett perfekt legato, den vars fingrar är kalla och okänsliga.

Men, att spela klavikord är så mycket mer än detta: det är en social upplevelse av gigantiska mått (det kan förstås också vara en enslig upplevelse om man hellre vill, för ensamma dagar av regn och melankoli). Framföranden på detta förföriska instrument bör helst ske inför nära vänner, och under natten, eller andra tidpunkter av förtrolighet. Hur lär man bättre känna någon än genom klavikordspel? One could say that the clavichord is capable of expressing the inexpressible (sålänge klavikordspelaren är det, förstås).

Så, hur gör man för att få uppleva detta underbara instrument till fullo?
1) skaffa ett klavikord och lär dig spela. Det är ingen idé att köpa en massa skivor och grejer. Mystiken och stämningen kring detta instrument går förlorad när man spelar in det - det måste upplevas live!
Inte så lockande? Alternativet är:
1a) skaffa en vän som spelar klavikord. Men välj med urskiljning och försiktighet - klavikordspelare är inte alltid att lita på. Svårhanterliga, nyckfulla, tar år att vänja sig vid, men också alldeles underbara och förföriska när man väl lär känna dem (ni ser nu att jag slutligen har hittat rätt instrument efter åratal av kämpande med klarinetten).
2) stäm instrumentet - eller hitta någon som kan göra det åt dig om du inte känner för att spendera fyra timmar av "gah, jag hör INGENTING? Är detta en ren kvint!?"
3) sätt dig på golvet på behörigt avstånd från musikerns fötter (dvs nära). Eller ta en stol, om du är mer lagd åt det hållet. I England har ju alla golv heltäckningsmattor, men hemma i Sverige kanske en stol, eller en kudde, är en bättre idé.
4) beroende på din väns talanger, be om en improvisation eller en sonat av C.P.E Bach, eller något helt annat. Glöm inte att titta på klavikordspelarens fingrar. Vad du nu kommer att få uppleva är extraordinärt:
5) låt dig beröras, skratta, gråta, häpna, svimma, av ljuden som detta lilla instrument föder.

Innan jag avslutar tänkte jag passa på att önska er alla en underbar söndag full av musik, solsken och fågelsång. Hihi.

Puss
Kronken
(http://kronken.wordpress.com)

listan

Häj läsarna.

Jag tänkte berätta lite om vad Karin har att se fram emot på måndag.

* Bachs matematiska geni materialiserat i underbara inspelningar av Brandenburgkonserterna
* Oxfords bästa sushi (Bach och sushi VS Scarlatti och pizza - vad väljer man?)
* diskussioner för att lösa livets alla problem
* att få ge mig grovt bröd
* solen som skiner ute, fåglarna som sjunger
* ett Krull på gott humör
* kryddigt te och persisk poesi
* live klavikord, om hon har lyckan med sig

Som ni ser kan listan göras mycket lång. Själv längtar jag förstås också dit, men även till nästa lördag då jag ska få träffa Bollen i London :) puss på Bollen!

Mitt nästa inlägg kommer att handla om klavikordet - guds instrument på jorden - dess historia och dess funktion. Utlovas: 101 sätt att använda ett klavikord! Något att se fram emot, minst sagt.

/Krullet

jag ser ett krig vart än jag går

God morgon.
Det är en härlig lördag va? (Själv är jag förvånad över att jag överhuvudtagen är vaken, igår var ju ändå den sista fredagen på länge här i Istanbul, nä, nu börjar jag gråta nästan! Det här med sovmorgnar har spelat ut sin roll i mitt liv. Ha, sådant trodde man inte hände före man fyllde 30. Och jag är bara 23.)

1. Igår skrev jag en text där jag faktiskt refererade till min och Karins skype-chat. Har ni tänkt på att när man trycker på att få se konversationen "Från början" så blir det som en bok, ett evighetsdokument, en dikt.

2. Då lyssnade jag på the Clash - this is England på repeat. Det rekommenderar jag för de som känner något starkt, i hjärtat, magen, halsgropen och vill förändra det. Fungerade också utmärkt när man vill skriva ner det man har i huvudet på ett papper även om det bara är virtuellt papper.

3. Efter halvår har jag lyckats etablera kontakt med han som städar här i den stora restaurangen. Numera hejar vi och han ler! (han är supergullig när han ler.) Nästa steg är lätt att säga "kolay gelsin". Yes!

4. Så här refererade jag från skype-chatten igår:
K: åh hej, åh hej, åh hej!

M: hejhejhejhejehej

K: what's up?

K: http://svtplay.se/v/1756510/guds_tre_flickor/del_1_av_12?cb,a1364151,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v,,1766983/sb,p115426,1,f,-1

K: du måste kolla in det här!

M: jag ska

M: ska bara gå på toa

M: är lars-kalas där?

K: nope nope

K: han har åkt nu

K: du måste ringa till mig mer än titta på det där

K: men barnprogram is the shit

*** Samtal till K, längd 42:33. ***

[...]

K: hölöö!

K: jag har tänkt skaffa dreads!

M: hallå koko

M: fortfarande uppe?

K: ja

K: jag hoppas väl fortfarande

M: vadå?

K: på vad som helst, vad som helst

5. Nu är det så att jag är inne i en slutexam period här i på Sabanci University där jag spenderat ett halvår. Har skrivit klart uppsatser om kurdisk lobby och dess inflytande på turkisk EU-progressande, också om frivilligt slöjbärande som symbol för en frihetskamp mot imperialism, neo-kolonialism etc, och nu senast om hedersvåld med empirisk jämförelse mellan Sverige och Turkiet. Ska idag börja på sista uppsatsen! Den handlar om korrelationen mellan online och offline aktivism, mina exempel kommer vara den iranska motståndsrörelsen och dess användande av proxy-servers, och sen kanske Piratpartiet. Skulle behöva ett tredje exempel, så om någon här kommer på något bra så hojta gärna till i kommentarerna!

6. Om någon skulle vilja så kan jag skriva ett specialinlägg om ex kurdisk lobbys inflytande, eller varför inte om slöjan. Ska fundera på det. Tar emot önskemål.


Puss&kram
/Maja
ps I. Jag önskar dig som läser här en trevlig lördag och föreslår aktivteter såsom att äta körsbärsmarmelad (har jag gjort!), promenera (alltid bra, hjärnan tänker smartare!), allmänt chilla till the Clash kanske. Nä, nu får det vara nog. Hade fint. ds

ps II. Om någon vill läsa skypie-texten i dess helhet ska den med största säkerhet publiceras i en tidning som går att prenumerera på här. ds.

HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJJJJ eller Varför det kan komma Väl Till Pass att Kunna Italienska

Tja, tutte le belle ragazze!


Äntligen är jag tillbaka. Det har varit lite stressigt dom senaste dagarna. Och det är det fortfarande för jag måste gå och öva nu egentligen. Jag har varit på trettondagsaftonssupé med 5 rätter och ett 1700-talsparty. Jag dansade konstiga danser med Bollen hela kvällen, åt tjock spaghetti och autentisk mat och en gång dansade jag faktiskt med en man som såg precis ut som Rameau. Hur konstigt som helst!

Det är dock inte Rameau som detta inlägg ska handla om. Ni fick en liten försmak redan i de första orden jag skrev - idag ska vi samtala med Monteverdi. OHH MY GOOOOD! asså.

Jag är väldigt glad att nån äntligen har upptäckt CHARMEN i hans madrigaler - dels är det poesi på mycket hög nivå och fullt av intressanta små dubbelmeningar. Jag minns när jag gav Krullis en liten bok med mina favoritmadrigaler i födelsedagspresent. Hon slog upp det lilla häftet med översättningar som jag hade gjort och råkade läsa en text som antagligen var en riktig parodi på vad-han-nu-heter, en känd florentinare som skrev pornografiska historier på 1500-talet (jag ska ta reda på det, promise! Liksom alla andra florentinare på den tiden sysselsatte han sig med att skriva klyschiga dikter och utsätta sina medmänniskor för appalling practical jokes) och hon blev ALLDELES RÖD I ANSIKTET! Så gulligt! Detta är bara en del av charmen i madrigaler - man kan ge dom till sin älskade och få såna här förtjusande reaktioner. Eller så kan man faktiskt sjunga dem. Som en serenad; vem skulle inte bli glad av att få höra detta (på italienska förstås) utanför sitt sovrumsfönster en sen kväll:

Jag brinner, jag brinner,
jag kämpar bland flammorna!
Vänner, grannar, kom hit, kom till den brinnande platsen!
Här har skett stöld, bedrägeri och mordbrand,
Kom med stegar, yxor, vatten och hammare!
Ni heliga kyrkklockor, var tysta -
låt brandklockorna ringa, för jag är hes av att skrika!
Berätta för alla om faran, utelämna ingenting,
och be om medlidande för min stora eld.

Två vackra ögon var tjuven, och tillsammans med Amor
kastade de in gnistor i mitt obetänksamma hjärtas fort.
Ack, men nu ser jag, det är försent...
Man säger till mig:
"Vilket vacker eld! Låt den brinna ut, så att ditt hjärta blir till aska, och var tyst".

And THIS is why we all have to learn Italian. Ja Karin, DETTA är varför jag yrkar på att vi gör en månadslång resa till Italien i september i sommar, bor på ett kloster och pluggar lite språk.

Nästa steg i invigningen i Monteverdis värld blir Poppeas Kröning, men det ska vi inte tala om ännu...... Puss hej
/Krullet

PS nästa inlägg kommer att handla om Lady Gaga, jag lovar

Gästblogg från ett kök!

Vi har varit i Istanbul och fått mycket och god mat. Vi fick en sorts turkisk pizza eller pirog eller tortilla eller så, som de kallade görslemme, Jag minns det låter så, men inte riktigt hur det stavades (göz leme).

Det satt kvinnor med benen i kors eller möjligen på knä på ett bord nära fönster och dörr. Mamman eller frun kanske som såg efter att allt gick bra till. De hade en smal rund träpinne och små degklumpar. de kavlade alldeles runda tunna kakor. Lade i fyllning, som spenat och lök, fetaost eller gulost...kanske och vek dubbelt och gräddade över en liten eld.

Nu har vi också fått göz leme. Deg med vetemjöl, vatten och lite salt sade de på restaurangen. Ältad och sen utkavlad så tunt det bara går. Spenat som var färsk och lite hackad lök som fräst i stekpannan och så lite av julcheddarn och sen dubbelvikt och in i ugnen. Det blev gott till linssoppan som var stark som vanligt och alla gamla snuvor ville genast flytta.

Spännande med nya varianter. Det ska vara lite smält smör över också. Fast det tar nog länge innan man kan kavla runt och fint, men även de ojämna är goda!

Kökshälsningar Eva

gästinlägg II från krullet

Asså heeeejj igen killar å gööörlies, så jävla kul att jag skulel träffa er igen nuuu!! *:)*

Idag har jag inga stora planer på att ge er ännu ett spännande, omspännande inlägg om renässansmedicin ur mitt stora och eklektiska kunskapsförråd. Istället blir det lite snabba spekulationer om vad som ska hända när Karin skaffar sina barn. Eftersom jag inte vill ha några småkottar själv (det enda jag vill ha i min vita villa vid Medelhavet är en stor passionerad kärlek, gamla instrument, orientalisk konst, nån som städar, och en massa böcker), så har Karin lovat mig att jag ska få passa hennes.

Viktor och Alexandra och Edith (som kommer att bli lite retad - självklart på ett kärleksfullt sätt -och kallas "Toaletten" när hon är hos mig......) ska komma och hälsa på mig nån helg då och då, så att Karin och hennes judisk gentleman kan få vara lite ifred.

Vad jag framförallt ska jag göra är att lära barnen Konsten Att Njuta Av Livet. Första steget i detta blir att ge dem lite klassisk bildning genom att läsa högt om kungen Penteus i Grekland som blev söndersliten av galna kvinnor, eller Scylla som blev våldtagen och förvandlad till en näktergal så att hon inte kunde berätta för någon. Sen ska vi lyssna på Palestrina.

Jag ska också visa dem att ingenting är vad det ser att vara (som många filosofer har hävdat) - croissanter med marmelad kan verka vara en maträtt, men man kan lika gärna klistra upp dom under bordet och få sig ett gott skratt. Denna gränsöverskridande attityd är verkligen något jag ska lägga ner största möda på att förmedla.

En annan viktig grej för att man ska kunna Njuta Av Livet är att kunna uppskatta skönhet. Vi ska titta på lavalampan och uppskatta dess lugnande, 90-talsterapeutiska effekt. Och såklart Botticelli. Romersk poesi - Catullus, Ovidius "Kärlekskonsten". Monteverdi.

Nu tycker Karin åter igen att det räcker. Jag ska lära Viktor, Alexandra och Toaletten allt jag kan. Jag lovar!

På återseende girlzz and boyz!!!! *lyssnar på Lady Gaga*

Grymt många puzzzisar på er från

*:)*////Krullet (L)

gästinlägg från krullet

Häjjj tjejer å grabbar asså!! kul å ses igen :D

Här kommer ett gästinlägg från Krullet (http://kronken.wordpress.com). Som ni kanske har fattat så bor Karin hos mig just nu. Hon kom hit som ett yrväder och vände upp och ner på min tillvaro, som hon alltid gör - pratar turkiska, kräks i toaletterna, snyter sig i gardinerna, somnar på golvet under filmen och en massa andra gulliga saker :) :)

Som ni kanske har fattat har Karin fått magsjuka. Detta är jobbigt för henne och hennes omgivning, som måste tvätta allt hon har tagit i i rikliga mängder handsprit. Det är ju bara inte okej asså, så kan man ju fan inte leva!!!!! Därför har jag här kommit med tre planer på hur man ska bota Karins magsjuka. Eftersom jag är en torr akademiker innerst inne så skulle jag vilja spalta upp dem så att det ser mer överskådligt ut:

1) att rådfråga Marsilio Ficino (1433-14??). Eftersom vi alla vet att magsjuka uppkommer pga obalans mellan de fyra kroppsvätskorna, närmare bestämt av ett övermått av slem, så kommer behandlingen att gå ut på att återställa balansen genom att fördriva slemmet på alla tänkbara vis. Saturnus är planeten som är mest knuten till slemmet, så det är ytterst viktigt att Karin håller sig borta från det mesta som är fuktigt eller innehåller bly, månsken, ugglor och vitt guld under de kommande dagarna, då dessa saker är direkt utsatta för Saturnus, samt även Venus slemmiga influenser.

Så mycket om de passiva delarna i behandligen. De aktioner som bör tas är framförallt att bekämpa den naturliga fuktigheten som finns hos alla kvinnor (detta är ett grundläggande koncept inom medeltidsmedicin - kvinnor är fuktiga och män är torra) genom att sätta Karin under Jupiters och Mars influenser (de mest manliga och torra planeterna). Därför ska hon sättas på en tvåveckors diet innehållandes värme, solsken, skumma örter som man inte har hört namnen på förut, ägg, vitt socker, rent guld, sånger om Apollon och Mars osv samt ett visst mått av åderlåtning.

2) att äta saker som är lugnande för magen. Dvs vi börjar med en socker- och saltlösning, sen lite ris eller potatis (Karin väljer riset eftersom hon inte gillar potatis), och slutligen en massa torkade katrinplommon (eller "svisker" som vi säger i branschen). Om detta skulle få otrevliga konsekvenser så motverkar alltid lite te, eller tabletter för "turistdiarré" alla problem direkt.

3) som den kända cembalisten Wanda Landowska säger: take a walk in the forest, breathe through your nose, don't stuff yourself with chocolate. Kurerar alla sjukdomar från brustna hjärtan och fötter till migrän och magsjuka.

Nu får det vara nog säger Karin. Dessutom håller hon på och tjatar om att hennes blogg ska vara läsvänlig. Vad nu det ska betyda. Lite medeltidsmedicin har ju ingen dött av, va fan!!

Kramissssar till er alla asså :D :D
*hihi*

:) ////Krullet

heja, heja, heja!

Något jättefint

/anna

Pepparkaksdeg, julmust, nejlikeapelsiner och annat julpynt gör min dag. Tills jag kommer på att man får börja lyssna på julmusik, perfekt!

/anna

igår, idag, imorgon

Jag drömde att jag fick en Port Salut av en snubbe i en ostfabrik.

Port Salut, är en ost med en mild, något syrlig smak.

Därför tänkte jag att jag skulle köpa mig en ost idag, så det gjorde jag. Avnjutes med bregott på hembakt bröd efter jumpa före film.

Film som är på italienska är molto bene. Film med Marcello Mastroianni och Sophia Loren är meraviglioso! Söker man på en stor sökmotor får man bara upp bilder på den ena av skådespelarna som klär av sig.

Berlin i nån slags fragmentarisk dagboksform

Berlin november 09

1.

Att åka tjeckisk buss till Deutchland, Deutchland über alles. Jag är fanimej knäpp. Och ensam. Men det kan det vara värt.

2.

Mitt nya resehäng ”vi gör det, vi gör det!!!” ligger tätt omslingrade och bryr sig föga om vår uppgörelse. Nu väcker amerikanjäveln dem. VAKNARÅ!!!

3.

Resehäng kaputt, jag är ensam igen. Skönt, jag får ut vad jag vill av detta. Skitsoft, fett, Berlinbag!

4.

Ett kafé i Kreuzberg, jag tjuvlyssnar på en Stockholmsstudent som skriver om Berlin-hypen. Snart är den väl över, bitte. Jag vill gilla Berlin i fred. (Men trevlig var han allt)

5.

*censur*

6.

Punk och hångel i Friedrichshain. Fråga om vägjäveln hem. Sup redlös, tappa bort!!!!!!!!!!!

Till slut är allt som det ska. Snark, snark.

7.

Tyskastudenter sjunger karaoke. Spätkauf is der scheisse. Wunderbar. Lullaby of birdland med scatsolo livar upp.

8.

Inga sorgliga avsked. En misslyckad springnota senare går vi och lägger oss. En digitalkamera och ett estetiskt sinne vorenåtte!

9.

Nu är det slut på skitet. Jag åker hem med nya erfarenheter och mer reselust. Jag har tre garnnystan och ett ”Mammas nya kille”-maraton på mig.

POST SCRIPTUM

Jag är mer av en snyltbloggare än en gästbloggare och jag har gjort/gör det förr

DENSAMME

gästbloggare - jawohl

ni känner henne redan, hon är så att säga en kändis i de här sammanhangen

hon är frän, kulturell och jäkligt händig!

hon är ett språkgeni, hon vet hur man släpper loss och är kanske lite modigare än mig

vad hon gör här, hon gästbloggar såklart!

drar av en frän bit - hon spelar ju kontrabas! instrumenten av alla instrument!

eller hänger med de koola av de koola

Mina damer och herrar, det är med stor ära som jag presenterar

ANNA!

hon som tipsar mig om bra musik, påminner mig om Karin Boye och att jag måste lyssna lite mer på radio!