alltså

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak

när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta

- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra

tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det

inte mycket jag kan göra

det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till

det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.

Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det

om vi byter ut det här andra pillret du har?

jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt

inte velat äta? ja, det också.

Ja, hahaha, i över ett halvår.

13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.

Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

jaha?

Jag går på mina lektioner som jag ska, men jag är inte riktigt med.

Sen händer något mer som kan i det närmaste kan liknas med en frontalkrock.

Inte så lyckat vill säga.

Jag hade tankar om att jag ville byta kontrabaslärare när jag skulle komma tillbaka till College. Redan tidigt hade jag den bilden klar för mig, att det liksom skulle vara dealen jag gjorde mig mig själv - och framför allt att det skulle vara BRA för mig.

Nu blev det inte så och min vana trogen så tänkte jag, ska inte det gå det. Satte huvudet först och gav mitt allt. Det räckte liksom inte och orkesterkrumbuktandet bättrade inte på oddsen. Vi var liksom överrens om att det inte var det optimala för mig - själva lärare-elevrelationen - då det sedan tidigare är en känslig punkt. Huvudet före, ärlighetens flagga i topp. Jag ville själv "reda ut"/berätta detta för läraren jag tänkte lämna.

Ett mycket hedersamt men inte särskilt strategiskt drag från min sida - eller vem vet vilka stormar som stormat annars - jag hade ju tagit patent på min sida av storyn och hade spelat mina kort så ärligt och rättvist jag kunnat.

Men fy fan. Fy fuckin fan.

Det rörde upp så sjukt mkt dåligt gammalt groll - det här är nu över tre veckor sedan och jag liksom sitter fortfarande här. Vill ta mig samman, vet åt vilket håll (och det är ett bra sådant) men jag vet liksom inte längre hur man gör.

& hur kan man glömma något sånt?

så det är väl ungefär det jag har att säga.

ni får ursäkta att det inte kommer några blogginlägg - dels har jag en grav twittercrush - sen vet jag knappt vad som är upp och ner & jag pratar knappt, ännu mindre skriver av mig själv när det är så.

update på gång

Dagen då jag tröttnade på att vänta?

Eller snarare ni kanske jag borde säga - ni vill veta vad som händer.

Det är inte en fråga, det är ett krav.

Ord och inga visor.

Ge dem kakor - eller kanske inte den just nu.

Ni ska få the good stuff senare.

vadå, tvätta håret två ggr i veckan!!?

Behöver köpa nytt schampo och gick in på Boots igår för att se över utbudet. Jag är inte tilltalad av att stoppa vad sjutton som helst i mitt huvud - min senaste hårtvättregim är både hård och rättvis - ni vet det där som står på alla flaskor som man aldrig gör - massera in hårbotten dvs - inte gnugga runt allt hår uppe på huvudet och slita det mot varandra - sedan bara klämma ut det i längderna. Det on top of att duschsituationen är som den är och jag av gammal vana ändå inte tvättar det så ofta gör att mitt hår och min hårbotten mår bättre än någonsin. (Lite sjysst hårbottenmassage, inget balsam i hårbotten där det inte hör hemma så är det liksom klappat och klart)

Men har ni egentligen tänkt på vad schampo innehåller - vad alla de där ingredienserna gör med ditt hår? Är du någorlunda bevandrad har du hör det där med att det sliter ner det naturliga skyddet - ju mer du tvättar det dessto mer i obalans blir det - flottigt hår till dig.

Tydligen är schampo egentligen ett rent rengöringsmedel i stil med diskmedel, the shining touch det lämnar är bara fejk, bluff och båg. Det rensar bort allt naturligt skydd, har flera agenter som bryter ner hårets och hudens naturliga skydd för att andra agenter ska addera fejk -shine, -volume & "-skydd"

Med vattnet vi har idag behöver vi något som bryter ner det - jag kan inte min kemi helt - men man behöver något svagt basiskt. Eg, tvål, diskmedel, schampo - det är här vi kommer till det den magiska faktorn - BAKPULVER. Tydligen ska man kunna skippa allt bull, använda bakpulver, ev lite äppelcidervinäger eller citron för shine i längderna och det ska vara bland det bästa du kan göra för ditt hår.

Tänk bara det himmelska, hur mkt kan bakpulver tänkas kosta - du behöver inte välja märke och böka, en tsk med vatten och you're ready to go. Tänk bara vad du gör för miljön, både i produktion- och restavfallssynpunkt alla dessa produkter som hanteras för att du ska göra ditt hår en gentjänst.

Sorry om ni tycker att det här är bull - men det för mig är det i klass med att jag inte vill smörja in min kropp med mineralolja och bensinrester som täpper igen huden - slippa tvätta håret så ofta och kanske framför allt slippa undra om det verkligen är värt multum med pengar för att köpa något fancy schampo.

I'll go baking soda!

Två länkar:

Schampoo and the planet - om vad ett schampo kan innehålla

How to clean your hair without schampoo - en av länkarna jag ramlade över när jag googlade runt lite - en been there done that guide utöver min nyfrälsta utlägg här ovan.

Och ni får ju ändå erkänna - det är ett av mina återkommande teman om ni har varit med ett tag. Smuts på en piedestal borde ju egentligen ha ett eget kapitel eller något liknande. Kanske en varningstriangel för finkänsliga människor uppe i hörnet?

2010 - als wäre ich Superman

2010 har jag

januari: 1, 2, 3

gråtit en hel sjö (och Frankensteins monster gick ned till havet)

februari: 1, 2, 3

mars: 1, 2, 3

lämnat London & tagit ett steg tillbaka

hängt i Malmö, käkat falafel, lagat pannkakor med Grodan och blivit kompis med världens sötaste 2 åring

sökt jobb i smyg men varit sjukskriven

1.

semestrat vid Vägs ände

gjort slut med en psykolog och senare en hel psykiatriavdelning - de kan se min rygg när jag går (våga vägra permanenteras i den svenska sjukvården)

april, maj, juni: 1, 2, 3, 4, 5, 6

flyttat hem och haft en hund snusandet på golvet bredvid mig ungefär 24/7

erkänt, börjat acceptera och slutat älta

inte druckit en öl på 8 månader

juli, augusti, september: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

hängt på Queertopiafestivalen

fikat med ett blivande kommunalråd

klappat getter i Landskrona

varit i Tyskland, Danmark och Östergötland (med en liten detour till Småland)

blivit hämtad in the middle of the night med bara en resväska

sett alldeles för många tvserier

slagit mig gul och blå

varit på en hel polsk mässa utan att förstå ett ord

oktober 1, 2, 3

2.

spelat Händels Messiah & Mozarts Requiem - 2011 önskar jag mig att få spela Bachs Juloratorium

november, december: 1, 2, 3

hängt måndagar med mina nya polare, damerna i Belladonnakören

åkt till London och mot många odds tagit tillbaka min plats på College

hamnat på Odd Fellows julbord

tappat bort mig själv #mission2011

lärt känna Monteverdi, Vampire Weekend & mot min vilja, om än smått underhållande, Wagner

funderat på att ringa dig, men nog inte kommit mig för

3.

årets rubriker:

1. poetry et artibus
2. Inget kontorsjobb direkt-taggen
3. för Krullets skull Wwagner

• utanför listan måndag, tisdag & torsdag
• samt decembers bubblare urtidstrollet

årets playlist

"& vad gör jag?! jag åker spårvagn!"

jag har ena fantastiska helger, fjärran från allt vad sex drugs och lite hederligt slagsmål heter -

igår bonade jag golv och tvättade väggar, idag låg jag i sängen, löste korsord på kökssoffan och kokade berlottibönor - sen hade jag ont i ryggen (misstänker starkt att de avklippta vingarna börjat bete sig som inåtväxande hårstrån - som om själar kunde flyga)

hur får jag utlopp för mina extroverta känslor?

jag hamrar på lakritskarameller och kokar knäck.

HD H.264

HD H.264

För mer spårvagnsmusik - The Tram Sessions.

För mer Navid Modiri & Gudarna - Min ofödde bror (samt en random korvgubbe)

idag även i snöstorm

Blöder näsblod för andra gången på två dagar - idag i snöstorm

Jag har drömt drömmar om underliga tanter som hyr ut rum - typ 15 st bäddar i hörn och skrymslen. Jag har fått noja på böcker jag läst, dissat Mozart, lyssnat lite på Marina & the Diamonds, burit på en katt och haft lite ont i maugen.

- Näsblod är det hjärnan som trillar ut eller är det äggstockarna som flyttat upp mellan öronen?

jag är kall om näsan, vaken och skrattar seriöst åt Katherine Heigl i filmer som Knocked up* och 27 dresses

*seriöst kul film

(etiketten senromantik är humor i kvadrat här - bara så ni inte missar det)

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.