kontring; fyra i rad - the good kind

De förtjänar en plats i ens hjärta, nära nära ens hjärtslag.

"kärlekens natur" #1: uppvaknandet

Det är tidig morgon i december, och solen skiner genom snöflingorna. En viss kvinna sover ovetandes i sitt rum, bredvid sin ettårige son. Det är hennes födelsedag, och utanför smyger en liten orkester genom snön. Ute är det tyst och stilla. Hon vaknar av stråktoner från detta stycke, som han har skrivit åt henne. Efter mycket om och men har hon slutligen fått förenas med den hon älskar. De levde tillsammans i trettio år, och 1883 sörjde hon hans bortgång, vid dödsbädden med den livlösa kroppen i famnen i ett dygn, innan hon kunde möta livet utanför ensam.

Undertecknad vaknade denna morgonen av ett ofantligt behov att snyta sig. Jag hade sovit i en säng i det otroliga rosa huset med vackra stuckaturer i taket. All stress rinner av mig, och idag ska vi vandra runt en hel sjö. Hon lagar frukost åt mig, ser till så att jag dricker nån konstig naturmedicin mot min förkylning, och skrattar åt mig när jag inte fattar hur man loggar ut från skype eller spiller saker på de idiotiska insändarna i DN. Alla har sin beskärda del av begåvning. I eftermiddag ska vi till apoteket, och köpa snytnäsdukar åt mig (jag får skavsår på näsan av hushållspapper). Cicero påstod att äkta kärlek finns bara mellan två nära vänner.

lördag hela veckan

Tar med mig hunden och drar över till Fagersta för Hundtricket for real i Villhelminaparken.

Har hört att det ska vara riggat - så det är bäst ni skickar dit er bäste hunk som kan krossa mitt hjärta. I brist på det ska jag hitta det par platta konsertskor för min nya kör-karriär och kanske ta en sväng i bassängen - har inte tvättat håret sen i måndags så det är kanske dags så att säga!

Jag återkommer!

jag älskar linnea:

seriöst, det kan inte bli mycket bättre än såhär!

Linneas blogg

dare to think outside the box

det är festival i folkets park

Branting och Hansson, som står staty, samsas med barn, queers och annat folk

den gamla dansbanan kommer till liv

norska my little pony bjuder upp till dans som på den gamla goda tiden

samtalet, samspelet och kärlek bortom normen står i fokus under parollen "do it yourself" som har kanske aldrig tidigare varit mer rätt

och arbetarna som swingade loss på onsdagarna förr om åren skulle kanske ha instämt

fordran om att bli accepterad är mänsklig och evig

festivalen är inte slut, men det jag tar med mig från queertopiafestivalen är mycket alla vackra människor, acceptansen, modet att våga ifrågasätta; queer för mig blir som ett enda stort dare to think outside the box - våga se möjligherna

jag tror att vågar man välja

vågar man hitta sig själv, sin väg och sin trygghet så vågar man också låta andra gå sin väg

om det handlar om att inte bli advokat utan elektriker, leva tre i ett förhållande, inte åka bil eller ägna sig åt modelljärnvägar spelar inte så stor roll

jag väljer att vilja öva mig i tolerans

vild, arg, stark eller glad - någon att se i ögonen och stå bredvid

Kommer ni ihåg?

Favorit i repris; Mannen i mörkret

Nybörjarens guide till "cembalospel"

Godmorgon mina nära och kära! (jag har ju fått klagomål på mitt alltför informella tilltal, så jag tänkte göra ändring på det nu)

Låt oss gå rakt på dagens tema utan krusiduller: män med kultur i blodet hittar man INTE på en folkhögskola ute i bushen. Du, kära läsare, som bor i det pulserande London - världens nav - har alla möjligheter att finna vad du egentligen behöver. Min vän C.P.E Bach berättade imorse för mig att redan på hans tid såg saker och ting ut på det här sättet. Han är en fantastisk man utan skrupler, och visade mig vilka ironiska iakttagelser han hade skrivit ned om sina lantliga cembalistkollegor:

Bamboozler, our keyboardist, has fine hands [alltid något! ff. anmärkning]. But he is unable to put them to good use except when the gorverness, hired by the mother, excuses herself for a moment, leaving him alone with his young lady students.(1)

= ett mycket talande exempel på oraffinerande sluskar från landet.

Emanuel sa också till mig (vilket förstås också stämmer till punkt och pricka) att "it is easy to imagine the kind of sounds produced by stiff, wire-strung fingers"(2). Vad vi ska leta efter istället är nån som kan konsten att röra vid eh, instrumentet(3). Som den här mannen t ex:



Francois Couperin "le Grand". En fascinerande figur; någon med kultur och musikalitet i blodet! Svettiga flanellskjortor kan förstås ha sin charm, men jämfört med dry martini, spröd cembalomusik (Engelska sviterna - yes!), Chanelklänningar? Dessutom: varje ålder har sin egen uppgift att uppfylla - vi börjar med att födas, då helst i en lantlig miljö (sandlådor, gräsmattor, geggamoja, gungställningar och hela kittet). När man inträder i tonåren är den lite mer urbana miljön mycket mer suitable för ett ungt och rastlöst hjärta. Och efter den slutgiltiga frigörelsen från föräldrarna passar det sig mycket bra att flyga högt över Londons skyskrapor.

Poängen med detta är:

a) staden och landet har båda sina njutningar(4). För att bli lycklig måste man utforska det man har till hands - även om starka önskningar såklart måste tas i beräkning!

b) satsa högt! Varför inte satsa på dirigenten den här gången, istället för nån anonym andraviolinist? Nu verkar ju förstås Karins dirigent vara lite för gammal. Lösningen kommer här: som cembalist vill jag förstås tala för min egen sektion. Vi är fantastiska. Om du nångång hamnar i en barockorkester vet du vart du ska titta.

Som sagt: det är vi som är dom riktiga kapen i orkestern - när vi väl spelar i den, förstås. Oftast behöver vi ju inte fler instrument, men när vi gör det så är det förstås vi som leder dem. Vi är kompromisslösa, strålande, någonting alldeles extra. Do you seriously think this is optional? Och med detta vill jag avsluta för idag.

Puss
Krullis

Fotnoter och bibliografi:

1) Carl Philipp Emmanuel Bach, Essay on the True Art of Playing Keyboard Instruments (Columbia University, Cassell and Company Limited: 1951, 2nd edition) p. 11

2) Ibid, p. 30

3) se Couperin, Francois le Grand, Konsten att röra vid "cembalon", publiceringsdatum? ehh.......

4) Lorenzo de Medici, Selected poems and Prose (Pennsylvania, Pennsylvania State University Press: 1991), chapters "The Supreme Good", "The Novella of Giacoppo"

PS. Men ibland känner vi cembalister oss lite ensamma också, och då längtar vi tills nån kommer och hälsar på oss. Och då antingen nån som vi kan få skratta med eller nån att bjuda på vitt vin i en skål, men allra helst nån som vi kan beordra att sova på golvet, nån som vi kan få sätta våra spår på i form av några hälsosamma blåmärken på ryggen, etc...

PPS. Ni måste tycka att jag är helt störd som skriver sån här skit på Karins blogg? Asså jag lovar, jag e typ inte såhär på riktigt!!

känna lukten av ditt hår

en blandning av instängdhet och minnen

något olämpligt

men oändligt vackert

you don't want to know

orimligt men helt naturligt

lycklig men alldeles förvirrad

alldeles för fysisk för att bara vara

extremt kalla fötter

en mycket främmande utveckling

följas åt i förändringar

något större än jag kan våga tänka mig

känna ett lugn

dina andetag mot mina

inte kunna avstå

återgå till normalläge

i nästa stund

dansgolvet

slutet

och början

ett handtag som inte ville släppa greppet

soundtrack 1 2 3 4

why do men like blow jobs? because that's when women will be quiet

jag är sexist, våldtäcktsman och jag slåss

det må vara ohållbart men det ska de inte få ta ifrån mig

män, de kan få göra annat, dammsuga och diska eller nåt

malmö var nice

jag och grodan skakade hand på 2010, bättre lycka nästa gång

han är fortfarande my man in sweden, lite som en spion

alltså, kalla mig själv flickvän, säga att jag har pojkvän - öhh

i'm not there yet

jag har inte träffat rätt gosse?

i all välmening

jag har inte alla pusselbitar på plats.

jag letar inte efter en fröhållare, ett förhållande

jag gillar't. nu ska jag packa en väska med en bok och en extra t-shirt

imorgon tar jag och kim tåget inåt landet, mitt hår ser ut som ett fågelbo (inga dreads, än), jag ska på kontrabaskurs. jag borde tänka på att nätverka men jag antar att de får ta mitt dräggliga jag som det är - inte helt torr bakom öronen

alltså...

December är här, men vad märks det? Med ganska så mycket välvilja kan man kanske få det här gråtunga Londonvädret att bli en extremt varm decemberdag, eller 8 grader, nej - det duger inte!

Anna Hed har dragit till Istanbul för att reka lite, tog kontrabasstråken och drog.

Själv känner jag att jag måste göra något åt den här fullständiga opeppen på jul, röda underkläder, mössa, packa väskan och dra!

Alltså, jag behöver inte jul egentligen, men vintern - vem klarar sig utan vinter?

Vet ni vad? Solen skiner i Malmö. Jag är så glad för lite luftombyte. En vecka i Skåneland, ett riktigt kök, en man, en vän, ett äventyr och en och annan överraskning.

Jag måste bara klara mig till imorgon, ta ner tvätten, skriva ut biljetterna, öva, stiga upp och iväg!

Och den som behöver lite extra julpepp kan alltid spana in julkalendern! Drömma sig bort då man rusade upp och såg till att ha ätit frukost så man hann se julkalendern innan man gick till skolan. Där morgonsamlingen började med att rummet var alldeles nedsläckt och alla hade små värmeljus på sina bänkar - du inte undra på att julpeppen är borta! Alltså, för att inte tala om alla julsånger och rep inför luciatåg -

Julen kom tillbaka!!

glöm allt jag sa

Ja, glöm allt jag sa om den här veckans mål, eller det kvarstår. Att öva på det fantastiska rullande stråket - "be really anal about it", hitta den gyllene medelvägen, chilla lite mer (utan att för den delen vara en total slacker, ni förstår), utan det allra viktigaste:

Never stop smiling!

Varje vecka, varje svacka, keep on smiling!

Lite som Grodan sa, nu ska vi inte prata om vad vi kan och inte kan och du, "du ska sluta oroa dig NU. och så ska du tänka på något positivit i minst 30 minuter." - Precis så sa han.

Jag ska fan aldrig sluta le.

någon fantastisk, någon som ler, skrattar, blänger och gråter

jag har funderat så på vad som är kvalitéter hos en partner

jag tror att det ska vara en han

han måste kunna dansa

han måste kunna vara mamma åt mina barn

"Karin, du behöver någon som kan säga ifrån, ge motstånd"

någon som ser det jag kan och gör, som kan det jag kan lika bra och lite bättre*

"Karin, du behöver inte någon att rädda, du behöver någon som räddar dig lika ofta"

någon som tänker, vill och gör

någon att älska, som älskar mig

någon som ser det vackra i livet och lösningarna

någon som tar plats och släpper fram

någon som ler, skrattar, blänger och gråter

någon som pratar, lyssnar, frågar och undrar

någon fantastisk

Inläggsmaraton:

girls are more beautiful/a good kisser is a good kisser

torsdag

i arvika

Kårin tvättar

the seducing plan of mine eller hur det är att va' rak

men det här med att vilja hångla om vartannat

Varför ska man alltid behöva krusa nån i ett killgäng för att få vara med och leka?

det här är kanske svaret på systerysters utmaning.

jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är ett kap & en fantastisk människa

min vän tipsade mig om Final Fantasy, fantastiskt intressant!

jag vill också kasta in Sufjan Stevens

*inte nödvändigtvis på musikfronten, t.ex. att dejta en kontrabasist skulle vara gränsen av att förena nytta med nöje, mina kontrabaskompisar är mina kollegor

tisdag

Basfika med Eva. Ibland behöver man bara få komma iväg. Vägg i vägg med Starbucks på Glocester Road ligger ett fik i samma prisklass med riktiga skedar, bordsservering och där man faktiskt får sitta i lugn och ro. Win-win!

Nu ska jag packa ihop min kontrabas för att bege mig nerför trapporna till College för lunch och sen uppför trapporna till Durrington Room, Colleges högst belägna rum utan fungerande hiss. Vi ska ha kontrabas-faculty class där och ingen vet vad vi faktiskt ska göra. Antingen ska vi göra någon slags oförberedd master class eller orkesterklass eller något helt annat.

och ni måste skicka den där vita springaren som jag väntar på, livet utanför college och övningsrummet är lite trist

torsdag

idag har jag blivit kompis med en amerikansk operasångare

vi lekte en lek, vem som var bästa dissaren, jag tror jag vann för han klagade för Mikaela att jag var elak mot honom, men jag gav honom glimten i ögat och så sa han lite purket till mig att det var ju hans roll... 1-0 till mig

jag har hängt på lektioner med mina gehörs-/historie-/first year seminar class-grabbar

bra längta hem-musik är Navid Modiri & Gudarna – Kung Midas

vi har en fin blogg på Fanatic gillar stilen

jag har dessutom gjort blundern att förolämpa landet jag befinner mig i, jag sa att de har uselt kaffe, men det är ju sant

det har kommit nya avsnitt av Heroes, fjärde säsongen kan börja

& jag måste erkänna att kanske är det trots allt romantik jag letar efter

hur fina är inte de här:

bilder från Chris Craymer Romance som Sandra Beijer bakom niotillfem tipsade om.

kollar

bonde söker fru

en hästbonde från månkarbo?

pirrig kärlek?

kvigor på grönbete?

"gården för mig är en framtidsvision"

en rejäl snus inne?

en ödmjuk hälsing?

en skärgårdsbonde?

"är man snäll mot en ko, så är de snäll tillbaka"

"när jag blir kär..."

dans, hemmakär, traktorer, bridge, en rejäl dos lantliv och natur

- men var är queerbonden?

Juliet says:

O Romeo, Romeo! wherefore art thou Romeo?
Deny thy father and refuse thy name;
Or, if thou wilt not, be but sworn my love,
And I'll no longer be a Capulet.

the seducing plan of mine eller hur det är att va' rak

Karin says:
så gick det när vi skulle gå och lägga oss
men jag tänker jag bygger på min lilla
måste bara tyda.se det engelska ordet jag söker
precis, som jag tänkte
min lilla seducing plan

Den har två grundstolpar än:

• låt den rätte komma, och kommer han så får han gärna komma in

• don't kiss and tell

Karin says:
Jag ska göra succé
★ says:
ja!
Karin says:
och gentlemännen kommer stå på rad
★ says:
att de ska
men bara gentlemän

låt den rätte komma - och kommer han så får han naturligtvis komma in

När jag var liten följde jag med min pappa på förmiddagarna när han jobbade. Bland annat var det nåt med en rekonstruktion av en mulltimmerhytta från 1100-talet som man hittat i krokarna kring Norberg på 90-talet. Jag fick historien med blodet, nästintill.Jag gick runt där och samlade barkbitar och letade grodor. Jag minns inte exakt hur det var med grodorna, men jag lär ha fångat en och annan prins!?

Det var fina tider det.
Sen tänker jag att det finns nåt att lära här, en sensmoral med hela barndomen - för det kom ju inga prinsar, även fast jag pussade på en hel massa grodor grodorna. Så antingen borde jag ha dem innestående - höhö, högst troligt. Eller så ska man som en god väns far så klokt sa, sluta försöka!

Annars är ju steget från att antasta grodor till att bli vampyr inte så långt:
Låt den rätte komma - och kommer han så får han naturligtvis komma - in!