post'n måste också få jôbbe

Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.

Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.

Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).

"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"

Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.

Nog får vara nog.

Posten måste också få jobba.

a free woman

Jag se vad London har att erbjuda nu när jag kommer vara en fri kvinna.
Jag flyttar in i på vinden hos en författare i Notting Hill i hennes barndomshem, om sisådär en vecka. £600/månaden för rum, kök, badrum men ingen tvättmaskin. Men ack så ljuv friheten känns jämfört med kvinnofängelset, frukost mellan 7.30-8.30 - ingen övning innan eller efter 9, obligatorisk knock knock housekeeping VARJE dag kl 10 och världens knackigaste internet.

Hon var lite tveksam - vi hade ju inte träffats, men jag lät ju så trevlig på telefon. Vi bytte mailadresser och jag lovade henne att skicka en bild på mig själv.

2 minuter efter att vi lagt på ringer hon upp mig igen för att säga att jag inte får glömma lakan, för det har hon inga. Piece of cake.

Förhoppningsvis kommer jag vara en fri kvinna även i den meningen att jag kan ha gäster på de tider som behagar mig - dvs innan kl 10 efter 23 (även om det var väldigt convenient att dra till med jämtemot enträgna uppvaktare).

I källaren bor en indisk författare och kvinnan själv är halvt tysk (och en fjärdedel dansk) så om det uppstår något så är hon inte den som tassar runt problemet - vilket, som hon la fram det, engelsmännen har en tendens att göra. Det är ett finlir att umgås med britterna - tala fint om de som är närvarande, tala illa om dem så fort de har gått. Lätt att glömma vilken fot det är man ska balansera på.

edit

För de som ev tvekar så ska kontrabasen med. Vi funderar på att åka båt den här gången :)

Precis när jag tror att livet är slut as I know it.

2010 har innehållit väldigt, väldigt lite böcker, tidningar, skriven text och väldigt, väldigt, väldigt mkt tvserier (tom. en och annan film - även om jag i regel är lite anti film).

Det har varit Grey's Anatomy, from the very begining, for the very first time.

På temat, Private Practice.

House. Scrubs.

Dexter. Brothers and Sisters.

How I Met Your Mother, 30 Rock.

Gossip Girl, 90210

True Blood!

Nip/Tuck

Crossing Jordan, Ally McBeal.

Cougar Town, Gary UnMarried, Nurse Jackie,

Ni förstår ju själva - juluppehåll ...

Lösningen?

Mer serier!

Och on top of that - bra sådana.

The Big Bang Theory & seriöst Life Unexpected.

Hysteriskt rolig och feelgood. The perfect combination.

Jag gav dock upp Glee efter halva första säsongen - så ovärt. Allt som börjar likna musikal går fetbort - tillfälliga musikalinslag för att liva upp en serie på sjätte säsongen inklusive.

Eller borde jag kanske hellre skriva ingen nämnd ingen glömd?

Jag borde skriva, tack och lov att Nip/Tuck äntligen, äntligen är slut. För den var verkligen inte bra inflytande. Nördar, olösbara sjukdomsdilemman och fosterbarn är såå, såå mkt bättre än fettsugning och bröstinplantat.

Men bäst av allt är kanske att åka tillbaka till London, get a room (vilket jag ska, vilket jag HAR!!!), plugga, öva, skärpa mig och gå upp innan lunch (en nödvändighet för de tidigare).

De här spill it all out-inläggen känns ju lite lagom roliga - men man måste ju få skryta med det man har! Och om 2010 var året då jag såg ungefär alla serier man kan se är det ju bara att vänta och se vad 2011 blir för år - böcker, övning, feel good och äkta humor?

Det blir en vår i London - jag gick liksom lite miste om den 2010. Det blev en vår i Malmö istället. Om än en tårdrypande, så en damn good one.

Det är väl nu det är dags att säga, jag ångrar ingenting - jag vet inte om det är sant, men ärligt talat så spelar det ingen roll.

Mitt nyårslöfte á 2010 - dvs to do before 2011 lyder ju nämligen, något i stil med, att acceptera. Inte säga att allt kommer bli ok, tänka positivt eller något annat; men acceptera.

Kanske lite som Kübler-Ross modellen - the 5 stages of grief.

Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Acceptera, för att kunna gå vidare. Jag bläddrade igenom mina post-its på mitt virtuella skrivbord - gud vet vad jag har samlat på mig där - men på en av de så stod det: "Hallå, orka känna de här känslorna, det är ju en dag imorgon också."

Eller kanske som den dödsdömde fången som fick vård på Seattle Greys sa till Meredith - "What ever makes you sleep at night." Det är precis vad jag behöver - sova, på nätterna (inte från halv fem till ett)!

(För övrigt saknar jag att umgås intensivt med Grey's Anatomy, det är något helt annat när man har 6 säsonger, till synes oändlig, tillgång till dem - men en gång i veckan, juluppehåll, tillfälliga uppehåll - it's not good enough.)

För övrigt 2, så tror jag att det var allt.

"I want you to be a constant"

elephant

förnyar mitt pass, utövar lite självmassage - kastanj mot ryggstödet på soffan (stimulerar de förtryckta änglavingarna), har en ondskefull katt som inte bara kissar på min kånken utan även på mitt golv - typ hela golvet (har jag sagt heltäckningsmatta?) kissekatt!? ?? !!!?!???!?!! no longer just a nickname

slemmis tar det lugnt, hon är inte den skyldiga

torsdagdamer

Ewis-Bewbis har varit här i nästa 4 veckor nu på extended intensivkurs och körkortstagande. Imorse körde hon sig själv till busstationen.

Gilda deppar lite, hon hade fått en ny kompis som kastade pinnar ...

Jag har själv varit ute och sladdat lite i kurvorna, bevisligen håller inte mina lite väl aggressiva uppgasningar för sånt här väglag.

Det är torsdag.

Jag har simmat 1,5 km på tre kvart lite drygt. Sen råkade jag få barnolja i luggen, mycket drygt. Ser ut lite som en annan elvis-fantast eller så.

For your information så ska jag faktiskt sova nu.

Har funderat på det här sen klockan sex. Nu känns bra!

Imorgon vilda västern och gud vet vad.

jada, jada

äntligen känner jag mig trött i benen, tung i kroppen

torsdagar är kvälls-simdagar

måndag kör

fredag grey's anatomy

idag är jag trött

för första gången på, vad som känns som, evigheter - trött

jag har börjat läsa böcker, jag ser en film

jag kör bil och blir bättre - jag hittar koncentrationen

jag hittar fokus

jag känner drömmarna gro

jag virkar, viker, pular med lite grejer

jag åker till saker, är mycket här och lite där

compact-övar, lite som compact living, får det gjort, ser resultat, lägger åt sidan

har en liten tråd genom kroppen som drar mig uppåt, håller mig uppe

tar reda på, samlar mig, tvekar och kommer igen

fryser om fingrarna, men tar på varma sockar - en extra tröja

har ni sett ett rörigare skrivbord än mitt? jag skäms nästan

"hade jfk möjligen peruk?"

Det är frågan man ställer sig när ser den här bilden - den perfekta hårlinjen

Googlar Kennedy + wig / did JFK use a wig

dels får man upp värsta Jackielockarna, maskeradjägarna på jakt efter det perfekta Kennedyhåret samt dessa två citat:

"Nixon did not wear make-up during the initial debate, unlike Kennedy ..."
- samt
"Did JFK really win because he looked better on television?"

Här ser vi i alla fall en viss variation i hårfästet - anar en viss överkamning.

På πs inrådan tar vi oss även en titt på gamle Clintons hårfäste - tal om presidenter då ...

- är det är något man avlar på, något som bör ligga i presidentgenerna?

Best wishes!

Nästan två säsonger Grey's Anatomy senare har Torres kommit ut - Yang har inte gift sig med Dr. Burke, Meredith har fått en lillasyster och Mark Sloan har haft ihop det med little Grey.

Cardioguden med asperger, hon som hoppar in efter dr Burke mellan dr Erica Hahn och Teddy, lär oss att bästa sättet att hantera en panikattack är all over body beröring - Owen har kommit med i bilden, är krigsskadad och jag älskar (!) Derek Shepards mamma.

Jag har ordnat och styrt - träffat snarkdoktorn, ordnat mig en plats i Händels Messiah i helgen (Elisabeth har än en gång hotat att komma och klå upp mig om jag inte hade tagit chansen - musik upplevs bäst inifrån och ut och det är bara råkoolt att vara kontrabasist i Händels Messiah), skickat ett brev till London, övat, pratat med vårdcentralen om en plats i aktiv sjukskrivning-gruppen, kirrat en tid för gratis synundersökning, fått läget under kontroll:

- En depression till följd av ett trauma - eller som min psykoterapeut sa, "ett inre krig till följd av ett trauma" (inte tvärtom). Men det är inte heller värre.

Dessutom har jag testat min flytförmåga - 1000 m över ytan gick alldeles utmärkt.

Utöver det har jag som sagt råkat få i mig 2 säsonger Grey's ... hmmm

ska fundera på den.

inga undanflykter

Jag bestämmer mig

slutar vänta

på att tiden ska bli rätt, allting ska klaffa och hela härligheten

ni vet hur.

Jag gör, ber om, hjälp, presenterar en plan

och gör.

Jag åker till Sthlm,

träffar världens underbaraste kvinna

min orgellärare från gymnasiet, bara helt underbar.

Jag steg upp innan jag var vaken, åt frukost, skötte mig enligt protokoll, satte på mig rena strumpor, packade in mig och kontrabasen i bilen som skulle till Stockholm med 10 säckar ved (fråga inte ...) Äter lunch, åker tunnelbana och ringer på hos Elisabeth på Vallhallavägen.

Vi pratar, åker hissen upp till andra våningen - sen kör vi.

Packar upp den nya franska kontrabasen, som jag inte har spelat på (alls) sen i februari, mars. Det har bara inte gått och jag övar inte mot min vilja.

Det känns så självklart. Jag är redo. Var börjar vi?

Öppna strängar.

Sen?

Skalor, intonation, koordination, stråkkontroll - en avslappnad stråke

hoppar inte - tempo, vibrato

Sen?

Ja, alltså. Det är det här med London. Jag vill tillbaka. Kommer jag inte iväg nu så, sitta hemma ett helt år blir inte bra. Inte ok.

Vad jag har?

Ja, alltså. Bläddrar bland noterna. Jag har den här. Pichel-konserten i C. Lite som Haydn C ... Den skulle fungera perfekt till audition. Vi påbörjade den lite i våras.

Hepp - så sitter vi där, spelar igenom Pichel-konserten - med pianoackompanjemang - pang på. Och det går. Det går så förjäkla underbart bra.

Ska inte det gå det?

Det är ett moment.

Vaken, innan septemberdimman riktigt har lättat från marken.

Nyduschad, packad och klar - om det nu faktiskt är ren man behöver vara för första etappen av det här äventyret. Avfärd är ställd om 40 minuter, frukost och byxor ska i och på. Sen är det ett dygn på resande fot som gäller. Stopp i Örebro och Köpenhamn för inventering sedan frukost i ett morgonrodnande Köln som är resans mål!

Allra störstaste storebror fyller 30 år i år och han har bara den här sortens familj - som kommer farandes med tåg - för att det är ett äventyr!

foto des tages

knarkar AA-porr igen

gillar rosentröjan!

karin gillar:

om sömn och om (men inte) så mkt folk som går och lägger i i rimlig tid

jag tror bestämt jag var vaken okristligt tidigt idag... *hrkl hrkl*

- jag har fått två kemiska lösningar för att befria mig från sömnlösa nätter

utöver de oändliga möjligheter jag har att påverka det själv*

den ena är john blunds sömndroppar - som på två timmar ska få dig att känna grus i ögonen, en oändlig lust att själv krypa till kojs och sova gott natten igenom

- men som till nackdel för oss båda (både john blund** och mig) får mig att vara så groggy långt in på eftermiddagen dagen efter att jag helst ligger kvar i sängen och sover bort dagen

dock ej vanebildande

till skillnaden från den rackaren som kommer i läcker illgrön folieförpackning och på ett nästan än mer magiskt vis är en insomningstablett i litet format***

- men som då är vanebildande: vilket borde betyda att man slutar somna av sig själv om man tar den mer än de två gånger i veckan som farbror doktorn säger är ok; jag vågar inte riktigt utmana ödet

i natt är jag dock uppe av fri vilja(*) och därmed villig att ta konsekvenserna - vilka de nu kan vara

Gilda muttrar lite försynt om att är det inte dags att sova nu snart kanske?

och jag snyter mig en sista gång

*i form av att lägga sig och gå upp på regelbundna tider

ha mörkt och svalt

inte ligga efter kl 15 (eller nåt; för det ska tydligen vara dåligt för sömnen)

eller dricka kaffe osv som då den ena sömnmedicinen föreskrivs är ok att ta med

(vara uppe av fri vilja klassas som milt motstånd mot ovanstående och går inte att bota med kemikalier)

**dennes rykte då

***inga referenser till Schweiz, som om det skulle vara något slags tråkigt land eller

något alls i den stilen

jag känner mig yr och glad och jag vet inte vad

5 dagar, 4 timmar och 1 minut

om kvällsmat i det här huset

Pappas svar på mitt utrop om att "Jag äter inte mat!!" (på tal om att organisera kvällsvarden) lyder:

"-Men du kan låtsas som att det är sand!" säger han så snusförnuftig som han är.

Och tydligen skulle pappas chef Hugo, som heter som det lilla trollet, gilla detta, då han har ett sandtag och skulle kunna se en helt ny business i detta...

Ja, ni hör själva hur det låter under de här kvällsmåltiderna.

Postat med pappas samtycke och iviriga påhejande om att det är roligt och se vilka som kommenterar detta. Bara så att ni vet. Vad Hugo tycker däremot återstår väl att se.

tröstvals för bondånger

jorå så att.

ibland när jag kommer på mig själv med att pratar på för mycket strunt

- så tänker jag på hur det skulle vara att ha ett hederligt arbete

bonde, lastbilschaffis

det vore väl drömmen

men bondelivet är heller ingen dans på rosor

det vet väl vi (läs här)

men det finns tröst för allt

för däruppe är som här nere, där finns allting en ko nånsin kan önska sig

spotifylänk för den nyfikne

tillbaka

inga mer kattungar på bondgård

smala grusvägar

operaäventyr på vadstena slott

cykeltur bland ekarna på visingsö

kaffe hos gurk-lisa

ingen mer dimma över majsodlingar

bara skog, lugn och ro

nästa vecka, kanske ta det lite lugnt

det snackas om att det skulle vara nåt