skjut

(någon som minns hösten -08, något i stil med tyst med dig, din elektroaukustiska förorening! ?)

kommentar:

spotify link

live update:

"För att ligga bra till hos mina föräldrar kan det vara bra att han heter Åke."
"Vi hade en get på stallet i Säffle som hette Åke."

För att förklara handlar det alltså om att Filip och Fredrik ska hjälpa fyra ensamma själar i Värmland att hitta sällskap. Det verkar helt galet så här långt - 6.49 in i programmet.

Men säg inte att inte vi alla har våra små underligheter som vi letar efter hos en partner...

Sedan liftar man mycket i Säffle.

Och alltså - den här Danielsson - är det någon vi känner Fredrik?

hmm

ja, alltså nu när jag råkade nämna det så måste jag väl se vad det är

jag ska se - lite sällskap - de är ju ändå i Värmland

fest-i-val

Johanna Paulsson skriver i dagens DN

"Arvikafestivalens själ förblir svart. Här sjunger man att man legat med Djävulen för att få molnen att skingra sig." ...

Det är så jag vill uppleva min festival i år. I trycksvärta, hemma i kökssoffan på behaglig distans från både regn och oljud med inslag av intressanta musiktips. Jag hänger inte alls med, har kanske aldrig gjort. Men blåhåriga Juliette Lewis mitt i artikeln kan kanske vara något eller

... (forts.) "Som Anna von Hausswolff, vars pianosånger ger svart soul en helt ny innebörd i skarven mellan PJ Harvey och kabarédiva från helvetet"

Jag queue-ade faktiskt PJ Harvey i förra helgens spotifypartylista. Den låg i någon av alla de listor som jag har samlat på mig - någon måste ha tyckt att det var bra, alltså platsade den, ungefär så.

jag tar sista tåget tillbaka

eller vänta? jag är ju hemma nu. hemma här. tåget går ingenstans.

(ingen promenad genom stadsparken efter ankomst arvika 23.09, inget sova räv och vänta på att få komma fram, förbanna det skarpa ljuset och längta hem till en säng och tingshuset. eeh, nej.)

det är stanna som gäller.

jag hör ju hemma här nu

jag kan inte skriva några blogginlägg. för allt jag kan skriva är att jag vill fly

jag ska vara nöjd med röda bussar, hyde park runt hörnet, banoffie-pie, hippa marknader på helgerna, en london pride på puben på hörnet, snödroppar i januari och separata kranar för varm- och kallvatten.

jag valde inte london för londons skull. jag valde det för att det var det enda vettiga.

men det är fel

min själ får ingen ro

alla jävla bilar som kör på fel sida

allt blaskigt kaffe

taskig uppkoppling och alldeles för sena nätter

jag skriver inga blogginlägg. för jag vill vara högre än min lägsta-nivå

som är ack så låg

tre apelsiner om dagen, övning och solsken kan inte få mig på bättre humör

jag fastnar ändå.

jag kan ändå inte svara något vettigt på fråga som du förväntas svara bra på. tack, bra. jag har haft en bra dag idag. lite mycket att göra, men den har varit bra

jag gömmer mig istället

och letar efter känslan av hem

men den är inte här

dräm dem i marken bara

Är det inte så här det ska vara??

Dräm dem i marken, sen minst tio minuter tills de förstår att lägga sig platt på marken av sig själva.

Jag ramlade över en pantertant-blogg, se länken ovan.

Läsvärd, ja och jag gillar hundapproachen.

Det är lite som Fredrik brukade säga till mig i Arvika:

- Karin, du är kanske lite väl hård mot de stackarna.

De stackarna? Lite väl hård? Jag?

Nej, nu vet jag inte om jag förstår. De ska väl veta sin plats!

Som grabben jag körde hela kan inte du... mot, för att se var gränsen gick.

Den gick inte, vi passerade aldrig den. Det förvånade mig.

Andra höll jag på avstånd. Lite på samma sätt, för att känna av var jag hade dem.

De var tvungna att klara eldprovet.

Det gjorde de väl aldrig, herrarna i hagen.

Kanske därför jag har en oputsad samling av tomtar, gangstrar och afrikanska fotbollsspelare.

De gör sig åtminstone ganska väl i mitt hjälteepos om Arvika.

Det blir inget hjälteepos om den här staden.

Här finns inga hjältar eller vidunder under himlavalvet - här finns gråa dagar och dammiga heltäckningsmattor.

Den "asiatiska" omeletten igår tog kanske knäcken på mig. Inget, jag säger, inget kan göra det värt att sitta kvar och peta i den. Jag hade väl inte ätit mer än en halv banan och en morot på hela dagen sisådär - Jag kunde ändå inte förmå mig att äta den där förbannade omeletten. Döäcklig, gummilik.

Det här "uppsatsskrivandet" tar kanske kål på mig.

Jag låter mig kanske falla offer för alla "måsten".

Jag hatar måsten. Det är lite smått oundvikligt.

Jag är inget offer och det finns inga absoluta måsten - det finns dock konsekvenser. Och de samlar sig på hög.

Jag inte om jag orkar stiga upp idag.

Jag får inte gripas av panik, jag ska bara lägga ner tiden. Det är inte svårare än så. ...

Och jag blir rädd om det flyger en snöboll genom luften som landar vid mina fötter, varför? Om jag tror att nån ropar mitt namn i korridoren, varför? Och jag vågade aldrig hänga med de andra vid fotbollsplanen. På sin höjd vågade jag mig bort till snöhögarna när alla andra hade tröttnat på de och tvinga mig att leka fåniga lekar om tecknade lejon och gulliga konflikter.

Jag tog kanske knäcken på mig själv - men hur gör man då?

Det snurrar, snurrar och snurrar. Jag behöver drämma mig själv i backen. Bekänna färg och ligga platt på marken och visa halsen.

Jag tror inte att jag kan.

i arvika

Vart har du lärt dig sånt här, frågade han?

I Arvika, sa jag.

Hej då Arvika!

Om en timme drar tåget ut från tågstationen. Då är det Good Bye Arvika och Hello future!

Jag, kontrabasen nerpackad i hard caset (tungt, jävligt och dant). På söndag börjar allvaret, en veckas kontrabaskurs. Några svenskar, Jan Alm från Göteborg, min blivande lärare Caroline Emery, hennes elever och andra britter, nån spanjor och en professor från Kanada. Tjockt spännande.

Wish me luck!

Vem träffar jag när jag minst anar det? 2.0

Min hemliga beundrare dök upp. Ni vet inte, men han som jag stötte på en onsdagsnatt i Stadsparken för en månad sen, eller så.

Jag hade en hopplös dag, hade sovit bort hela morgonen, slöat bort hela dagen. Gick ner till Tingshuset för att kolla mailen (i inboxen intet nytt), åkte vidare för att kanske köpa med mig en tidning och ta en kopp kaffe. Jag vet inte om det är för att jag börjat dricka så mycket kaffe på jobbet eller om jag verkligen blev bakis av en enda öl igår, men huvudvärk hade jag (och den är borta nu).

Det är någon slags tradition jag har infört, att på en ledig dag ta mig utanför min borg och gå på nåt café och dricka en kopp kaffe, läsa en bok, skriva ett brev eller dylikt. Ta sig ut helt enkelt. Idag kap!

Nöjesbutiken har fortfarande inte fått in Dagens Nyheter, en skam för mänskligheten (en gång är ingen gång, två en vana). Därför bestämde jag mig för att börja med kaffe och fortsätta till biblioteket och läsa sunkiga damtidningar, som jag miserabelt förklarade för min syster samtidigt som hon åkte hiss.

Jag ringde också till min kontrabaskompis från Göteborg. Vi har spelat för samma lärare i Örebro och jag har hjälpt till att lura med henne på kontrabaskurs i London om en och en halv vecka. Jag har också på något sätt övertalat henne att det är en god idé att vara kontrabasist på Ingesund och pendla till Örebro. Varför låter jag andra göra om mina misstag(!?). Jag vet, det är inte vad ni vill veta (-flykt från ämnet). Men det är en del av min miserabla dag, som är grunden till vad som hände.

I alla fall, bäst som jag sitter och bläddrar förbi sidorna om "såhär tänker vi killar om sex" så kommer killen som har suttit borta vid datorerna fram till mig. Han kollade för en stund sen. Jag hade kollat lite snabbt på honom när jag gick förbi, om det kanske kunde vara han, men kommit fram till att det nog inte var det. Mitt minne svek mig. Han kom i alla fall fram och satte sig i soffan bredvid mig och gav sig till känna. Han hade kommit fram till att det inte kunde vara någon annan än jag.

Och vet ni, nu sitter jag med det där fåniga leendet på läpparna. Han bad om mitt nummer, jag fick hans. Han var tvungen att rusa, men ringer mig imorgon. Det är dags för lite hederlig dejting. Han är garanterad en old school gentleman, åtminstone i mina drömmar. Detta må vara alldeles ovanligt svamligt, om det här är något ni behöver prata om, bearbeta eller så, ring mig, maila så kan vi prata om det...

to cool to waste a sunny day

sunny sunday mitt nya kall

Vad kan man göra en ledig söndag, allt utom alltför materialistiska saker, i alla fall om man är i Arvika, för här helgar vi sabbaten, åtminstone den kristna

Jag kände mig lite europeisk, så jag gick förbi geschäften på hörnet och köpte mig en söndagstidning. Tidningsleverantören hade bestämt att det inte skulle vara DN, därför blev det heller ingen dagens nyheter, tog med den och satte mig på en uteservering med en kopp kaffe.

Det var jag och världen. Sen fick jag en väldig lust att pränta ner saker på papper, så det gjorde jag. Allt möjligt mellan himmel och jord. Gick vidare när de stängde vid fyra, satte mig i parken och telefonerade lite över Sverige. Vissa var för viktiga för att svara, andra för upptagna för att prata, några hade just den lilla stunden över för ett samtal om vitt och brett.

Sen gick jag upp till Tingshuset och slog upp min macbook, bombarderades med funderingar om hur det ska gå i England. Även funderingar om det inte vore fint för de att söka själva. Jag tror vi har skapat en trend, vi föregångare. Genom att visa vägen och visa att det går.

Det går alldeles utmärkt att tänka lite outside the box.

Två av tre Lilla Akademiare som jag har pratat med på sistone funderade starkt på om inte London vore något för dem. Det tycker jag de gör rätt i. Tänka stort och göra större!

Hör bara på Christian Lindbergs beskrivning i sommar i P1, vad han som sjuttonåring fick som svar på - hur blir man dirigent? Jag vet inte vad herrarna på sina höga hästar hade föreslagit exakt, men något i stil med - Jo, det är mycket svårt. Först ska man vara virtuos på ett instrument, och gärna pianist, sen ska man vara både pedagog och instrumentlärare, sen en kandidat i teori och harmonik. Seen, kan man möjligtvis börja tänka på en dirigentutbildning.

Vem kan någonsin klara sig igenom det nätet av hinder som vi sätter upp?

Vill man något här i världen så är det i alla fall ingen idé att vänta på att någon ska komma och visa en vägen, det är ett som är säkert.

Lika bra att han gick sin egen väg och bestämde sig för att ta trombonen till nya höjder - göra den lika virtuos som en violin.

tempo!

Vet inte vilken gång i ordningen det här blir. I mitt huvud är det som ett konstant mantra.

Arvika är fuckin' boring & det regnar, igen!

Jag har arbetat bort min helg, var tog den vägen? Ingen som vet, ingen som vet.

Det blir så när en går med på att byta morgon mot kväll och sen står där med 3 kvällar i rad.

Jag anmäler mig till de livegnas skaror.

Idag är jag off duty, har sovit, kokat risgrynsgröt med kardemumma - är det enda jag kan tänka mig att äta nuförtiden (eeeh - hjälp!). Idag är det helg!

Pallrat mig ut, druckit en kopp kaffe på kafé, läst en Vi-tidning som jag hade missat under sängen (de är väl värda att läsa från pärm till pärm), gått till biblioteket. Man kan surfa, man kan spotifya, men inte komma åt mail- och instant messenger-applikationer. Dåålig stiil!

Jag har lovat mig själv att rycka upp mig. Lite dåligt väder ska ju inte komma ivägen.

Jag gick till och med in i Elin ute på stan. Hon lovade att jag skulle få komma förbi och låna hennes symaskin. Kap! Kreativitet har räddat mänskligheten från värre saker än tristess!

if you wanna get with me

you gonna listen carfully

and that's for sure, there was Wermeland!

Födelsedagskalas.

Ett sånt hejdundrandes kalas sen.

Sockerbitar, kakor, ismaskin, tak och utgång.

För att inte tala om:

VATTENKRIG!

ibland känner man sig bara lite lugnare av att gå tillbaka till gamla dåliga vanor

det har varit en fin söndag, sovmorgon, bokläsning, smoothie-machen, solning på balkongen, tidningsläsning, kaffe med linda, glass med linda på torget, spotify-ing på plattan utanför ritz där man kunde hitta 3 öppna nätverk.

hem och stöka lite, ordna lite mat

sen en plötslig abstinens, så har jag gått ner till tingshuset och facebookat, snackat med ANNA på msn, mailat, kollat in bloggar surfat mm

det känns tryggt fast klockan är mycket. fast värre var det för ANNA som inte vänt sitt dygn efter studentveckorna och jobbar som tidningsbud. upp och hoppa om en timme. men inte jag. jag kan gott ligga kvar i sängen tills jag skäms.

i veckan fortsätter letandet på internet på stan. ryktet säger att sunday lär ha trådlöst och av erfarenhet så funkar biblioteket om man skulle känna för det.

tomorrow is another day, that has already begun

- nu väntar jag bara på övningsabstinensen att komma, imorgon tror jag att jag ska sluta vänta :D

Jag ska flytta. Jag packar. Jag har mycket saker.

Fredrik och Ida ska hjälpa mig. De är väldigt snälla.

Det är en byrå, en säng, stolar och bord. Det är kläder, böcker och porslin.

Idag har jag flyttat 1 km böcker. Det var tugnt.

170 meter enligt hitta.se. Säg 150 om man går. Jag fick gå med två banankartonger böcker och en gång med bokhyllan. Räkna 300 meter tor + 3 trappor. 1 km böcker, jag känner mig stark.

Egentligen borde jag sova nu. Vi satt ute på Ingesund och drack folköl, jag och grabbarna. Det blev lite sent. När jag kom hem fick jag packpanik och städade ihop skrivbordet, städade och styrde upp. Imorgon ska jag gå på lyftteknik-, träffa områdeschefen-, sommarvikarieintroduktion. Kl 8.

Jag vet att jag inte kommer vara människa imorgon & egentligen skulle jag ha varit i Örebro.

Men det kommer bli bra. Jag är glad över att flytta, jag är glad över jobbet, över folkölen, grabbarna, över sommaren och den stundande hösten. Jag är glad.

fantastiskt sommarväder

10 timmars sömn, ett solkysst ansikte efter en eftermiddag på ingestrand igår

det kan hända att det börjar gå upp för mig att folk kommer försvinna, sommaren är trots allt här. examen och sommarlov. men jag vet inte om det gör så mycket. några är kvar, andra kommer och hälsar på.

i natt hängde jag med Neela och Anna på torget nån timme och bara snackade skit och tittade på folk som hade vaknat ur vinterdvalan. kidsen var ute, studenterna, snuskgubbarna och alla, alla var påväg till olssons brygga. utom vi och mats som hade tjyvlyssnat lite uppe på banvallen och konstaterat att han hade dels hört de repetera i afrosalen brevid de senaste veckorna, därför kunde de flesta av låtarna och sedan förmodligen hade sett proba förut. det hade inte vi, men 150 spänn är fan ovärt. vi gjorde stan, köpte fel glass på timmys, tittade på folk. mats och daniel gick hem med ett packe folköl och lösgodis.

det blir en fin sommar och idag får jag nycklarna till mitt nya residens på bandgatan, det är värt om inte annat - fett värt!

- Som Yoda. Har du sett Star Wars. Nej, inte det. Men som Yoda i näst sista filmen *grymt* *grymt*

Neela städade och jag låg på hennes säng och tittade på.

- Har du en blockflöjt. Jag kan, spela blockflöjt. Ja då.

- ?

- Ja, på riktigt alltså.

Sen hittade jag gitarren, parfym på burk och en sångbok. Jag spelade bara de bästa låtarna, med de typ 10 ackord jag typ kan.

Best of Svenska sångboken (Bellman, Andersson, Taube mfl). Men det är ok, alla låtar kan faktiskt gå i C-dur eller d-moll, om man bara tänker efter.

Jag har fått lite förkänn på summer in Arvika, förväntar mig dels en norsk invation, dels att vi gör slag i saken och startar trampbåtsverksamhet i Stadsparken. Helgraggarna som bara blir fler och fler! Jag har jobb här, men typ ingenstans att bo. Om Eriks lilla stuga kanske blir ledig? Jag har fått ett erbjudande om att jobba på festivalen och gått förbi en helylle-värmländsk trädgård och funderat över vad de pratade för språk...

på söndagen som var en lördag

googlar polar bear, spotifyar lady gaga (haha) och lyssnar på lily allen.

glassade i solen med Neela, Fågelmannen och gubbarna på torget.

planen är att käka nåt, cykla till ingesund, öva repa lite

krilli-grilli sitter i mitt hår sen premiären på b-huset igår och jag kan inte hitta mitt schampo

du får mig inte genom konstens alla regler

Knåpar CV och drömmer om sommar i Arvika

Karin arbetar under press, det är så hon arbetar bäst.
Jag dricker te och håller käften. Ekologisk roibus med honeybush. Mailar och skriver med SysterYster, PellePelle, Kalle och ANNA. Jag har lite svårmod över att inte ha övat på hela förmiddagen, fast den fanns där som ett oskrivet blad. Istället är min säng som en jordbävning av böcker, tidningar, kuddar och lakan.
Nu funderar jag på om det inte hade varit bäst att tvätta lite till inför vår fina sthlms-semester.

Soundtrack:

Nina Ramsby & Martin Hederos - Visorna
Kristina Lugn & e.s.t. - Jag vill aldrig mer vara ful och ensam

Dundersmällskalas på gång!

Det förbereds för det stora dundersmällskalaset imorgon här på Tingshuset - vem vågar missa det?
Fredrik har sprungit på Mix-mix, här har burits soffor, här har bjudits folk och det känns i luften att detta är vad Arvika har väntat på; ett äkta kalas!
Jag är bjuden, är du? ^^ & har du införskaffat dina party teeth än?