Visar inlägg med etikett Karin Boye. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karin Boye. Visa alla inlägg

söndag 18 juli 2010

vem bäddar min säng?


jag har fått några supermagiska John Blundlika sömndroppar
(hej, äntligen gå och lägga sig i rimlig tid och vakna utvilad, nästan)
problemet med dem, är bara den att jag sover som en stock
som rullar, tydligen,
för jag vaknar halvt invirad i lakanet och med täcket uppochned oc...

och varför, min gud, varför är mina bästa diktsamlingar
i en källare
i en annan del av Sverige?

jag suktar
trånar
och trängtar

Karin Boye kom hem

tisdag 6 april 2010

packa, packa, packa, flytta, packa

Jo, jag flyttar.
Och jo, jag har rymt. Lite mer permanent den här gången.

Har firat min påsk uppe i nordligare trakter. Snön ligger vit på marken, tomten har tröttnat och gått i ide.
Jag har vaktat katter, ätit ägg och kastat chokladkaniner i väggen, typ.
Sen har jag letat rätt på en del bra grejer, mina oljefärger. Påsen med osydda kläder (också känt som tyg). En mixer. Ett vitlackat kakfat. Taxbrickan. Mixern. Stekpannan. Favorittäcket. Lakanen.
Vad låter det som?

En fin fin flyttlista. Kirrat fram ryggsäcksöverdraget, så min nya grymma ryggsäck kan få ut och flyga, om den skulle känna för det. Samlat ihop lite vettiga pinaler vill säga.

Tänkte att Beauvoir, Boye, Ferlin och Andersson kunde komma med söderut.
Känner mig vid gott mod.
Nyklippt, tvättad bakom öronen och redo att möta äventyren som väntar i det sydliga landet.

Ni kanske tror att jag tänkte ta stekpannan och dra till Kos eller Malta eller så.
Men riktigt så långt hade jag väl inte tänkt mig.
Malmö räcker. Skånelandet främmande nog.
Man förstår ungefär lika mycket av vad de säger som engelsmännen.

Det blir fint det här.

torsdag 4 februari 2010


På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

torsdag 21 januari 2010

Karin Boye


I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Karin Boye ur Härdarna (1927)

tisdag 12 januari 2010

Karin Boye

Blomma bitterhet

Blomma blomma Bitterhet,
hur står du nu så full
av guldmogen honung
för all din beskhets skull.
Hur dignar du av skänker,
som ängarnas mandelblomma
väl aldrig kunde bära,
den bildhyllta fromma.

Plåga och välsignelse --
var har väl sin.
Inte vet jag livets mått,
men vet att du blev min.
Din kalk var som eld.
Din saft var som galla.
Du bjöd sju bedrövelser,
och jag drack dem alla.

Blomma blomma Bitterhet,
hur blev du sist så rik
på varmgyllne honung,
som är solljuset lik.
Här står jag, matt av sötman
i din klarnade gåva.
Med Adam vill jag jubla.
Med Job vill jag lova.
Karin Boye, ur postumt utgivna "De sju dödssynderna"

lördag 21 november 2009

gästbloggare - jawohl


ni känner henne redan, hon är så att säga en kändis i de här sammanhangen
hon är frän, kulturell och jäkligt händig!
hon är ett språkgeni, hon vet hur man släpper loss och är kanske lite modigare än mig
vad hon gör här, hon gästbloggar såklart!

drar av en frän bit - hon spelar ju kontrabas! instrumenten av alla instrument!
eller hänger med de koola av de koola

Mina damer och herrar, det är med stor ära som jag presenterar

ANNA!

hon som tipsar mig om bra musik, påminner mig om Karin Boye och att jag måste lyssna lite mer på radio!

tisdag 12 maj 2009

Karin Boye

Du ska tacka

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.


Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.


Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.


Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.


Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

Karin Boye ur Gömda Land (1924)