update på gång

Dagen då jag tröttnade på att vänta?

Eller snarare ni kanske jag borde säga - ni vill veta vad som händer.

Det är inte en fråga, det är ett krav.

Ord och inga visor.

Ge dem kakor - eller kanske inte den just nu.

Ni ska få the good stuff senare.

mer anatomi!

Har lite syverkstad här. Det är ju lördag trots allt.

Rullen med mönsterpapper och de stora mönsterarken har kommit fram.

Ett blått tjockare ylletyg med ett lite rostigt rosa foder ska få tjänstgöra som jacka.

Jag köpte det för några år sen, men det är först nu som det passar (tillgången på varmare, välskräddade jackor behöver helt klart utvidgas ... ) och när jag öppnade min lilla tygsamling kände inte riktigt för att börja med sommarkjolarna som också ligger och väntar (även de bara på idéstadiet i form av oklippta tyger - det kan vara att jag varit lite fast i byxanvändandet och inte riktigt använt kjol som spökar, eller kanske valet av modell - när det bara passar sig helt enkelt, typ bättre tider).

Foto by pappa

Mönstret som från början var ett enkelt, lättsytt skjortmönster med ett passande axelparti manipuleras med extra byst- och axelinsnitt, lite utsvängt här, en annan krage där, en passpoal-ficka, ärmidéer, ett insytt veck i ryggen. Det tar sin lilla betänketid och lite pillande.

Nu sitter jag och funderar nu på om något vattenavstötande mellanlägg kunde infogas. Vem vill bli blöt om axlarna liksom.

Jag lämnar tillskärningen av yttertyget till en något vaknare timme. Speciellt som tillgången kan komma att tryta något - vilket inte är så lyckat om det ska bli en hel jacka. Att pyssla med mönstret har jag inget emot, men att vrida och vända på ett tyg för att få det att räcka till allt kan helt klart både ge mig huvudvärk och få mig att gå genom taket. Den sortens pusslandet får helt enkelt nerverna att krulla sig.

Det känns i alla fall bra att ha gjort något, kliat hjärnknölarna och kunna se resultatet. Jag anar att imorgon och resten av veckan väntar mer råövning. December är alldeleles, alldeles snart här. Hua.

jesu liv och återuppståndelse -

Sitter uppe och filosoferar över Mozarts Requiem, KV 626

Preppar inför nästa helg då jag ska vara med och riva av den i Västerås Domkyrka.

Det är dels den mentala förberedelsen - känna in stycket, få lite överblick. Studera stämman, se över stråk, mördande legatobågar, observera, markera dynamik och göra en mental markering på kluriga ställen.

Hitta en fräsch inspelning i fråga om interpretation och framförande. Tända mysbelysningen och ha pennan i högsta hugg. Känna in tempi, stil och reflektera lite över (när sextondelarna travar sig på varandra) över begreppet WWJD - what would jesus do? - det är ju trots allt honom det handlar om - eller är jag helt ute och cyklar nu? (borde bara vara att få fart på stråken, ha koll på strängväxlingen, vilka fingrar som ska vara var, när och sen hoppas på det bästa va?).

Det som återstår är att realisera högen med noter till något toner, upp- och nedstråk, fjärde-finger eller 1-2 och musik på det hela taget.

Jag hittade en sån väldans fin wiki-sida med över 77 000 uppladdade partitur och utgåvor.

Se själva, här, vad underbart! Partituret, kören, de separata orkesterstämmorna - här i inte mindre än 3 olika utgåvor.

Inte för att tror att vi på en helgs repetitioner kommer gå ner på djupet och frågan hurvida de där tonerna vid F verkligen ska vara bundna eller inte är vad som kommer spela roll - sedan att det inte verkar finnas något som styrker att de borde vara det är dessvärre en helt annan fråga för nu - det här är mkt bättre än Mozarts utgåva av Händels Messiah där duetter och fri musik hade plattats ut och liksom försökt vara något det inte var - legato eller inte legato är klart en fråga för diskussion men inte på samma nivå som när Händel inte längre får vara Händel.

jag är kall om näsan, vaken och skrattar seriöst åt Katherine Heigl i filmer som Knocked up* och 27 dresses

*seriöst kul film

(etiketten senromantik är humor i kvadrat här - bara så ni inte missar det)

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

en fantastisk överraskning!

Krullet vaknar tidigt, tidigt på morgonen och ser solen gå upp över Versailles. Den går ut och kollar sin brevlåda. Där ligger en lapp: "Hämta ett stort paket i receptionen". Jag gör så. En vaktmästare kommer ut med denna supertunga sak:

"Till krullet"* står det på en liten lapp. Nämen! En pianopall var precis vad jag behövde -- hittills har jag behövt konstruera min egna med hjälp av två stolar och två kuddar, med ett trångt och obekvämt resultat. Jag anar en stor rymd av frihet öppna sig ovanför mig.

Jag är så tacksam över hur bra jag har det helt plötsligt: det är minsann på tiden att det jävla livet börjar ge mig vad jag förtjänar. Jag som har lidit så mycket!

* Eller, så står det kanske inte. "Krullet" liksom, det är det bara för er alldeles speciella läsare som jag är Krullet. Originalorden försvann i översättningens djungler.

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

Vaken, innan septemberdimman riktigt har lättat från marken.

Nyduschad, packad och klar - om det nu faktiskt är ren man behöver vara för första etappen av det här äventyret. Avfärd är ställd om 40 minuter, frukost och byxor ska i och på. Sen är det ett dygn på resande fot som gäller. Stopp i Örebro och Köpenhamn för inventering sedan frukost i ett morgonrodnande Köln som är resans mål!

Allra störstaste storebror fyller 30 år i år och han har bara den här sortens familj - som kommer farandes med tåg - för att det är ett äventyr!

pärlor av glas

Lisa Ekdahl – Pärlor Av Glas

Spår 2:

jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas

jag ska säga att det vackra

det är så skört, så skört som du

sen jag ska lyfta hennes händer och säga

du ska va rädd om dig själv nu

morgon

God morgon!



...och öppna ögonen till en morgonsång av samme man.