cöllegepaaaaarty

För er som fått er en sneakpeak på what's up and going via twitter (här på sidan eller på autotroll) och undrar lite precis hur kan ett sånt hära collegeparty utspela sig, de sägs ju vara legendariska - vad vore London utan collegepartyn, tanken i var mans huvud, så tänkte jag att jag kunde ge er beskrivningen av ett sådant.

Först ska man vara noga med de subtila undertitlarna till dessa partyn. 'Back to school' betyder inte bara en möjlighet att träffas efter long time no see - nej, nej. Då har man inte förstått någonting! Det är istället en möjlighet att plocka fram det trashigaste din garderob har att erbjuda, kortkort, knästrumpor, genomskinliga skjortor, den pushigaste av pushup bras, gärna allt på en gång och högklackat så du du slår huvudet i dörrposterna är naturligtvis självskrivet.

Om du bara läste dress fancy så är du alltså fel ute.

Ölen är billig, musiken dålig, lokalen samma gamla vanliga - men folket är crazzzzy.

Det ramlas, det dansas, det skrålas och det strulas kors och tvärs. Hon som bedyrar på damernas i början att kvällen att hon har en sååån fantastisk pojkvän hamnar med tungan långt ner i halsen på både en och annan snubbe. Grabben som du drar upp på dansgolvet för att röja loss med gör snabbt upp med sin polare om vem du stöter på och vill dra iväg dig för att visa "the concert hall" har jag sett den? Han är dessutom både från Kina, Armenien och spelar trombon, allt på en och samma gång. Men det är inte det som är själva grejen liksom. Jag är föga intresserad av att stoppa tungan i främmande mäns ansikten som inte dansar. Det är grunden i en god man. You wanna get with me you better show me some moves!

Den bästa partystrategin är att ett DANSA, två ha en god chaparone, adoptera några på vägen och lära känna folket som är där på ett eller annat sätt. Jag tror till exempel Arne blev glad när jag bad honom rädda mig från den främmande mannen och ta mig med ut och röka.

En fest är också ett utmärkt ställe för jämförande empirisk forskning. Vi studerade chest hair och tafflig cigarettrullning - även socker som partydrog.

Någonting i den stilen!

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

... als wäre ich Superman!

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad, inte hur, jag skriver!

När min polare* Philip avhandlande av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska inte väl stå före det. Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

"Det är väl inte du som skulle vara ("jag vore"!?!!) tacksam utan de som ska vara tacksamma - du tycker det skulle vara trevligt."

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!

– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon faktiskt kunde spela så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

* polare och polare, i det här fallet beskrivning av en person jag inte träffat, men som

jag haft ett visst samröre (olämplig samverkan?) med ändå - internet luckrar upp definitionerna.

Han kommer trots allt från Värmland.

"älskling kan vi inte ha en apa i vardagsrummet?"

Koncept av Inke Heiland - inke.nl

ZZzzZ

Karin håller på med hemligheter. Klockslag okänt.
Inläggets tid och datum manipulerat.

svar på tal

Ett rykte har nått mig: det finns folk som tycker att Wagner är tråkig bara för att han är död.

Ni skulle bara veta --- Wagner beställde alla sina underkläder i rosa silke. En modern, gränsöverskridande man!

längtan till havet

sommarens soliga dagar

play from the soul, not like a trained bird!

Kronken is back. Idag ska vi tala om Musik.

Får jag lov att presentera........ världens mest krävande instrument, klavikordet:

Ett känsligt instrument för känsliga människor (okej, inte för alltför känsliga människor - det är ett HELVETE att stämma det). Med egenskaper som vibrato, pianots dynamiska skillnader, cembalons subtiliteter, svag ljudstyrka är klavikordet inte likt något annat. Kanske det mest intima instrumentet man kan tänka sig, eftersom man måste sitta några meter från det för att ens höra något...

C.P.E Bach (klavikordvirtuos, kompositör, författare, cembalist, känslosam man) älskade sina instrument. Ett av hans favoriter var Silbermann-klavikordet. En annan av hans favoriter var en student som levde i Sverige (det måste ha varit en alldeles fenomenal student, av C.P.Es handlingar att döma). En dag bestämde han sig för att skicka sitt Silbermann-klavikord som en gåva upp till denna student i Norden. Men innan satte han sig ner och skrev detta: Farewell to my Silbermann clavichord-Rondo (http://www.youtube.com/watch?v=Km4-Awgtnuc). Man bör älska sina instrument.

Klavikordet är varje äkta musikers dröm: man kan realisera alla subtiliteter man någonsin kan föreställa sig på detta instrument. Det är också fruktansvärt, en mardröm för den som inte har tänkt igenom sina fingersättningar, den som inte har ett perfekt legato, den vars fingrar är kalla och okänsliga.

Men, att spela klavikord är så mycket mer än detta: det är en social upplevelse av gigantiska mått (det kan förstås också vara en enslig upplevelse om man hellre vill, för ensamma dagar av regn och melankoli). Framföranden på detta förföriska instrument bör helst ske inför nära vänner, och under natten, eller andra tidpunkter av förtrolighet. Hur lär man bättre känna någon än genom klavikordspel? One could say that the clavichord is capable of expressing the inexpressible (sålänge klavikordspelaren är det, förstås).

Så, hur gör man för att få uppleva detta underbara instrument till fullo?
1) skaffa ett klavikord och lär dig spela. Det är ingen idé att köpa en massa skivor och grejer. Mystiken och stämningen kring detta instrument går förlorad när man spelar in det - det måste upplevas live!
Inte så lockande? Alternativet är:
1a) skaffa en vän som spelar klavikord. Men välj med urskiljning och försiktighet - klavikordspelare är inte alltid att lita på. Svårhanterliga, nyckfulla, tar år att vänja sig vid, men också alldeles underbara och förföriska när man väl lär känna dem (ni ser nu att jag slutligen har hittat rätt instrument efter åratal av kämpande med klarinetten).
2) stäm instrumentet - eller hitta någon som kan göra det åt dig om du inte känner för att spendera fyra timmar av "gah, jag hör INGENTING? Är detta en ren kvint!?"
3) sätt dig på golvet på behörigt avstånd från musikerns fötter (dvs nära). Eller ta en stol, om du är mer lagd åt det hållet. I England har ju alla golv heltäckningsmattor, men hemma i Sverige kanske en stol, eller en kudde, är en bättre idé.
4) beroende på din väns talanger, be om en improvisation eller en sonat av C.P.E Bach, eller något helt annat. Glöm inte att titta på klavikordspelarens fingrar. Vad du nu kommer att få uppleva är extraordinärt:
5) låt dig beröras, skratta, gråta, häpna, svimma, av ljuden som detta lilla instrument föder.

Innan jag avslutar tänkte jag passa på att önska er alla en underbar söndag full av musik, solsken och fågelsång. Hihi.

Puss
Kronken
(http://kronken.wordpress.com)

you don't wanna know

Hur det egentligen började... Med ett handtag som inte ville släppa greppet, en kavalkad av ord på k, microvågsdans och kaffe på sängen.

Det blir inte bättre än så. (Om vi inte räknar att ha lämnat ett nummer med en siffra för lite, hans försök göra ett gott första intryck på en ny klass täckt med sugmärken, 1,5 månader med dans, pannkakor och sleep-overs och ha blivit "lämnad" för "någon annan" om vi använder det som ursäkt för att ha slutat kommunicera)

Hur följer man upp något sådant?

Med lite övning, hoummus, kola och en nattlig promenad.

--edit--

and a new bedside lightbulb

girls are more beautiful/a good kisser is a good kisser

Det är söndag och eftersom jag har inga olästa inlägg i min bloggfeed funderar jag på i vilken riktning jag ska utvidga mig. Censurerade bloggar? Typ svampbloggar? Jag har till och med gått så långt att jag, efter att ha noggrant studerat SvD och DN, bläddrat igenom både aftonbladet och expressen.

Så slår det mig hur länge sedan det var jag följde Hanna Fridén, det var ett tag som jag behövde en paus - men jag saknar hennes frispråkighet!! Jag älskar henne!

Igår kväll ägnade mig lite åt damage-controll. Inte för att jag vet om det kommer hjälpa

Hej,

I hope that I, ill-mannered as I am :) havn't manage to offend you in any way.

I have only friendly and good intentions. I can admit that, asking Mikaela to give you my number, in retrospect it seems a bit peculiar.

In my defence I can only claim, that it had been a long day and I realised first after leaving, that I had wished to ask you myself.

However if you find it a good idea, I would very much like to hang out sometime!

/Karin

Is this how things are done? By the way, I liked Opeth, I hadn't got the sligthest clue about their existance before.

Wasn't it us discussing discovering new music and genres? Good music is anyway good music...

I lördags morse hade jag och Ari en fin konversation om livets väsentligheter.

-...kissing is a form of communication

-I love you, yes, yes, yes

...

-some guys don't have the slightes clue what they are doing, bad, bad, bad

-they do actually, but they are just thinking about themselves

-maybe, probably

-and that's actually part of being a male...

-it doesn't matter, they'll have to fight it

-can I quote you on the "I love you"? ;)

-feel free to, use and abuse it

-:)

say no more

Idag har jag pratat för mycket

och jag har gjort många bra saker (det är en bra kombination):

Jag har hämtat orkesterstämmor,

sjungit kör - jätteroligt, vi sjunger så många fantastiska stycken - det är Brahms, det är Mendelssohn, det är Bach, det är RCM-favoriten Parry med flera. Britter är ruggigt dåliga på att sjunga tyska - die Craft verschwindt je mehr und mehr. Die Craft mmm, mm. Die Kkrraft; Kraft, Kraft, Kraft. Det är bara så det är, men de kan sin Bach.

Jag har berättat för min körkompis att jag tycker om att kasta pappersflygplan och tugga tuggummi på repetitionerna, att tyska och svenska är ganska lika och ja, lite tyska kan jag, att, att sjunga kör är ett perfekt tillfälle att spana in folk (really?) och att vi gott kunde ha tio minuters napping på schemat. Det ligger nog något i det.

Lämnat in ett leave of abscens-form för reading week, för det verkade som att vi ändå skulle ha instrumentala grejer den veckan och jag har ju redan bokat flyget till Sverige och förhoppningsvis kammarmusikkursen.

Försökt få mina kontrabaskompisar att enas om att det är en god idé och ganska skoj att spela kontrabaskvartett tillsammans - de var mer än skeptiska och något oproffessionella i sin ovilja att vilja sammarbeta med varandra; efter tre veckor gott folk, tre veckor. Jag ger det en chans!

Tvättat!

I förväg (i preventivt syfte) förstört ett moment - men det är ändå ingen date...

Uppfunnit två ord, to be expressious and to do something do-ie

Jag vet inte om de helt är uppfunna, kanske snarare upptäckta och satta i använding.

Sen blev jag lite ställd av att bli uppmanad att tro på mig själv när jag filosoferade över att det var svårt att bestämma något. Men det kanske bara var trevligt, jag vecklade istället in mig själv i en vild förklaring till varför.

Less is more?

Less is less and more is more!

Jag är expressious och det är mycket lättare att göra något med någon som inte riktigt känner om det är något do-ie. Det är bara så det är.

Big ERROR taking over your ERROR system ERROR

Den uppmärksamme skulle kanske känna att den korrekta betydelsen av seduce har något med att förföra någon, rent av ragga upp. Jag vill bara klargöra att så är fallet, jag har full förståelse för detta, men från att ha pussat grodor, till *** bla bla bla *** (tror jag blev censurerad där), ERROR ERROR ERROR

the seducing plan of mine eller hur det är att va' rak

Karin says:
så gick det när vi skulle gå och lägga oss
men jag tänker jag bygger på min lilla
måste bara tyda.se det engelska ordet jag söker
precis, som jag tänkte
min lilla seducing plan

Den har två grundstolpar än:

• låt den rätte komma, och kommer han så får han gärna komma in

• don't kiss and tell

Karin says:
Jag ska göra succé
★ says:
ja!
Karin says:
och gentlemännen kommer stå på rad
★ says:
att de ska
men bara gentlemän

men det här med att vilja hångla om vartannat

X - som kanske helst vill vara anonym!? säger:
men det här med att vilja hångla om vartannat
X säger:
det vill jag men jag vet inte alls hur man bär sig åt
Karin säger:
jäh
Karin säger:
så frågar du mig... haha
Karin säger:
Det tog mig få se, 3 veckor och en hel kvälls insatser för att nå 15 min of hångel
X säger:
hahaha
Karin säger:
man hittar nån som är lite receptiv, sen sätter man in en stöt, sen avvaktar man lite (tillgång/efterfrågan), sen drar man helt resolut iväg med personen på lämpligt sätt till lämplig plats
X säger:
jag har bara en hångelerfarenhet och då blev jag uppraggad
Karin säger:
hemligheten är att ragga som om att man blev uppraggad, även om jag aldrig orkar vänta på sånt

Varför ska man alltid behöva krusa nån i ett killgäng för att få vara med och leka?

Karin säger:
Varför ska man alltid behöva krusa nån i ett killgäng för att få vara med och leka?
ANNA säger:
hur menar du?
Karin säger:
vad du inte förstå?
ANNA säger:
mest ordet krusa
Karin säger:
hm, jag hade en sån fin förklaring på detta ordet för en stund sen, det kommer från Säffle-trakten, mig veterligen.
Karin säger:
Här: "krusa är ett begrepp från Säffle som betyder visa sitt intresse för mm"
ANNA säger:
ahaa

ANNA säger:
behöver man det?
Karin säger:
jag vet inte?
ANNA säger:
fan, man ska bara vara sig själv
Karin säger:
fan vet att det inte är så lätt alla gånger
ANNA säger:
nej det är ju inte det
ANNA säger:
ibland tänker jag "killar är så krångliga"
Karin säger:
haha
ANNA säger:
och ibland tänker jag "tjejer är så krångliga"
ANNA säger:
så jag har kommit fram till att: "människor är så krångliga"
Karin säger:
Varför vi krångla till på detta viset när vi bara vill leka och hångla om vart annat?
ANNA säger:
jag vet inte
Karin säger:
nä

ANNA säger:
OK PRESS STOP!!!
ANNA säger:
i min läkerol split-påse (hallon/lakrits) hittade jag nu en med bara hallon!!!