alltså

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak

när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta

- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra

tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det

inte mycket jag kan göra

det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till

det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.

Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det

om vi byter ut det här andra pillret du har?

jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt

inte velat äta? ja, det också.

Ja, hahaha, i över ett halvår.

13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.

Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

lost within space

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

om att leva med ett litet urtidstroll

Jag har en hård, men jag antar god vän,

Baharskij säger,

Karin, om du säger att det inte går,

då tror jag inte att du har försökt

- så hög tilltro har jag till din kapacitet.

Egentligen skulle jag ha kommit iväg upp till nordligaste Norrland (typ) för att hälsa på brud'n och titta på gammelfasters orgel, som enligt utsago ska finnas på dessa breddgrader.

Idag har jag gett mig ännu ett to be-nyårslöfte. Jag ska inte ge upp samt jag vet. Det kan låta både tattigt och skenheligt - men det kommer åt kärnan. Det kommer åt min urtidsmänniska, som i stället för att ta kloka långsiktiga beslut gör allt för att undvika. Undvika i princip allt. Jobbiga situationer, jobbiga känslor, stress. Min urtidsmänniska säger nej, hela tiden! Men nu har jag bestämt mig för att tala förstånd med det lilla trollet; jag vet. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag behöver. Känslan i stunden behöver inte hindra mig från vad jag vad jag vill och klarar av.

Om Sverker vore här skulle han ta det är ingen idé, det kommer ändå inte att gå och lägga den tanken, känslan i den röda soptunnan.

Så för att ge den lilla rädda urtidsmänniskan lite motstånd så börjar jag med steg ett;

- Strategi struktur. Det krävdes lite blod, svett och tårar för att komma hit & för att våga erkänna. Men! Jag tänkte börja med att stiga upp på morgonen. Oavsett vad. Äta på bestämda tider och hålla mig till planeringen. - För det finaste jag vet, det är att vara en pålitlig rekordelig människa och nu har det i princip gått så pass långt att den sista jag skulle lita på är mig själv. Och det blir minst sagt lite skevt, för jag vet. Jag vet, vad som är bra för mig. Och när det nya året, anno 2011 börjar. Då ska jag och det här lilla urtidstrollet inom mig vara on speaking turns. Vi ska bli vänner.

hmm

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

Eleanor Rigby - "All the lonley people; where do they all come from?"

spöket bloggar

... als wäre ich Superman!

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad, inte hur, jag skriver!

När min polare* Philip avhandlande av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska inte väl stå före det. Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

"Det är väl inte du som skulle vara ("jag vore"!?!!) tacksam utan de som ska vara tacksamma - du tycker det skulle vara trevligt."

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!

– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon faktiskt kunde spela så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

* polare och polare, i det här fallet beskrivning av en person jag inte träffat, men som

jag haft ett visst samröre (olämplig samverkan?) med ändå - internet luckrar upp definitionerna.

Han kommer trots allt från Värmland.

jag blir kär

AprillAprill är något av det finaste jag sett på länge.

Inte bara så himla fina barn utan så fint inne och så många fina tankar.

- Tummen upp!

kontring; fyra i rad - the good kind

De förtjänar en plats i ens hjärta, nära nära ens hjärtslag.

pärlor av glas

Lisa Ekdahl – Pärlor Av Glas

Spår 2:

jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas

jag ska säga att det vackra

det är så skört, så skört som du

sen jag ska lyfta hennes händer och säga

du ska va rädd om dig själv nu

i love you pablo!

Nightmares

Where are you Pablo, I’ve looked everywhere for you,
where are you Pablo, why don’t you answer the phone,
where are you Pablo why don’t you open the door,
did you go to your brother in Stockholm, did you go to London again?
What’s going on Pablo,
tell me what the fucks going on,
where are you Pablo?

Everything went upside down in a second and I couldn’t go back to sleep
and I cannot breathe as long as I got this one hell of a bad decease,
and the nightmares came over me again
And my intention was not to hurt you but
I guess that’s what I did,
all the times I’ve tried to explain to you what’s going on inside my head,
and the nightmares came over me again

you know I need you
I’d never let you go
I love you Pablo you said you’d never leave me,
where are you Pablo?

25 cigarettes in a chain and I don’t usually smoke at all,
25 blocks without a cane and I don’t usually block at all
and the nightmares came over me again

and I got some bad motherfuckers to deal with
and they came for me to tonight and I’m losing myself to a terrible mess that’s impossible to fight
and the nightmares came over me again

you know I need you
I’d never let you go
I love you Pablo you said you’d never leave me,
where are you Pablo?

You know the little girl I was talking about
she was hanging in a rope,
I’m so exhausted and I’m so tired of this
so don’t expect from me to cope
and the nightmares came over me again

and I said shoot me if you really hate me
and then he shot me in the head
and I could see it all happen right before my eyes
and I was lying down there dead
and the nightmares came over me again

you know I need you
I’d never let you go
I love you Pablo you said you’d never leave me,

where are you Pablo?

Billie the vision & the dancers from The world according to Pablo (2007)

brevvän sökes, penpal wanted, Brieffreund wo bist du?

Mitt postfack är så fasligt tomt så jag när jag stod i den ändlösa kön till posten (det enda stället där man kan köpa frimärken för Europa 5 st för £2,80) så kom jag på det! Vi ska naturligtvis bli brevvänner ni och jag! Så jag tänkte, vad är bättre än att skriva en liten annons. Jag har försökt minnas hur de brukade se ut i Kamratposten. Skulle inte ni också bli fasligt glada över ett brev som damp ner i brevlådan?

Om du läser det här med Google translate, (varför du nu inte har lärt dig svenska än) så är du naturligtvis välkommen att skicka många och långa brev du med. Mer än gärna!

Här är den i alla fall.

Hej hej hej!

Karin heter jag. Mina intressen är äventyr, plockepinn,

min kontrabas Kim, killar och musik.

Jag blir 21 år i vår och letar efter en brevvänner i alla åldrar.

Jag bor i London men det spelar ingen roll vart du bor.

Lyssnar på allt från Lady Gaga (inte så ofta) till det senaste

(av Monteverdi, det svänger bättre än vad man kanske tror).

Kille eller tjej spelar ingen roll!

Jag har spelat kontrabas i 4,5 år. Förut spelade jag blockflöjt.

Jag gillar flanellskjortor, galna frisyrer och har snygga ögon.

Om du bara längtar efter små delikata, intrikata brev -

släng dig på på papper och penna och skriv!

PS min favoritbok är Vem ska trösta knyttet? tror jag. Vilken är din?

Pen pal wanted!

The address as follow:

Karin Nordstrom

London

UK

Ain't that a cute picture?

I hope to hear from you soon and that you want to be my penpal

English, German, Swedish ... with a little help, any language you prefer.

Do not hesitate to give it a go.

Every attempt is appreciated and I promise you

- you won't be disapointed.

Och vet ni? Jag svarar på allt, jag älskar att svara!

Dela med er av små tips och finurliga idéer - skriv skriv skriv!

Fantastiska epistlar kan räkna med snabb respons.

Och ni, om ni inte har någon bild att skicka med

är det helt ok om ni bara ritar en själv!

Jag är ingen ful gubbe så var inte oroliga.

Aber natürlich möchte ich auch einen deutschen Brieffreund.

Ich liebe zu hochlesen, üben, springen, Zeitungen lesen, Musik hören, mit meinem Kontrabass reisen, Orchester spielen, traumen, sprechen, lacheln, wiegen und tanzen und singen dich ein.

Tveka inte mina vänner! Posten fixar fram det mesta.

har du sett det senaste?

Slavhandel är på tapeten igen. For a good cause, som vi säger i branchen. "All the money goes to charity!"

SLAVE AUCTION. If you've never seen one before, beware! We're looking for slaves - people to catwalk down the baRCM in chains while people bid for their services for the day. Your slave will be yours for the day - whether it be making your breakfast, doing your laundry or running a hot steamy bath...

WE NEED SLAVES! E MAIL YOUR NOMINATIONS TO sa.president[a]rcm.ac.uk

Jag pratar förstås om Facebook-eventet, vad annars?
Min omgivning har sänt ut kryptiska signaler på sistone.

NEUESTE AKTIVITÄT

Mikaela wird an RAG WEEK - Charity Challenge Night teilnehmen.· Kommentieren · · Personen einladen

Karin Nordström

hahaha

Mikaela Grönberg

och du ska med, haha :)

Vad är Swedish massage egentligen? - och hur ska jag kunna veta? När inte ens Natascha Peyre vet säkert ...

jag tar sista tåget tillbaka

eller vänta? jag är ju hemma nu. hemma här. tåget går ingenstans.

(ingen promenad genom stadsparken efter ankomst arvika 23.09, inget sova räv och vänta på att få komma fram, förbanna det skarpa ljuset och längta hem till en säng och tingshuset. eeh, nej.)

det är stanna som gäller.

jag hör ju hemma här nu

jag kan inte skriva några blogginlägg. för allt jag kan skriva är att jag vill fly

jag ska vara nöjd med röda bussar, hyde park runt hörnet, banoffie-pie, hippa marknader på helgerna, en london pride på puben på hörnet, snödroppar i januari och separata kranar för varm- och kallvatten.

jag valde inte london för londons skull. jag valde det för att det var det enda vettiga.

men det är fel

min själ får ingen ro

alla jävla bilar som kör på fel sida

allt blaskigt kaffe

taskig uppkoppling och alldeles för sena nätter

jag skriver inga blogginlägg. för jag vill vara högre än min lägsta-nivå

som är ack så låg

tre apelsiner om dagen, övning och solsken kan inte få mig på bättre humör

jag fastnar ändå.

jag kan ändå inte svara något vettigt på fråga som du förväntas svara bra på. tack, bra. jag har haft en bra dag idag. lite mycket att göra, men den har varit bra

jag gömmer mig istället

och letar efter känslan av hem

men den är inte här

kom kom kom och åk buss med mig

alla bara snackar om att flytta till london
jag blir lika glad varje gång

jag blir nästan så glad så att det är skitsamma om de kommer eller inte

för ärligt talat, den här staden är sinnssyk
varm och kall
öppen och stängd
de kör på fel sida av vägen, alla pratar engelska
och ingen vet hur man gör riktigt kaffe

jag kanske inte borde tänka så mycket mer på det, kommer de så kommer de
jag borde nog åka mer buss

jag kommer ihåg, en gång i höstas, när jag åkte en sån röd buss som de har i den här staden
jag satt på övre våningen och kom på mig själv med att sitta och le mot en främling i en annan buss, när vi båda satt och väntade på grönt ljus
jag tittade åt ett annat håll och sen sneglade jag igen, han satt (med tanke på att det fortfarande var rött, självklart) kvar - jag log igen och sen åkte vi, åt varsitt håll

är inte det lite spänning i vardagen eller vad?

eller som tanten på busshållplatsen en sen kväll hyfsat oprovocerat föreslog, att jag kanske var tapdancer och började fråga ut mig om det, om allt mellan himmel och jord och som när bussen väl kom höll låda i 20 minuter tills jag lyckades smita av bussen i en obevakad stund.

kom kom kom och åk buss med mig - det är ett riktigt äventyr
- och jag lovar, om du ramlar i trappan upp till övervåningen så ska jag först fånga dig och sen slå ihjäl dig (för så gör man helt enkelt inte)!

kolla!

Titta, titta vad jag hittade på min dörr när jag gick ut för att gå på toaletten!

En sovande dam. Det snöar på henne - sicken tjusig färgbild!

Jag misstänker att det är ett musiker-streck. Mina kollegor här i korridoren har också fått den stora ynnesten.

Jag satte en post-it med texten Sleeping beauty på min. Jag tänkte, så att de förstår vad jag gör när jag inte öppnar (eller, det är kanske just det de har förstått, hm)...

Jag tror minsann att det ligger nån liten tanke bakom det hela. Jag anar en viss personlighetsmatchning och stor omtanke bakom hela aktionen - jag gillar't!

Det gör stället lite mer uthärdligt!

Det är kanske lite det som är dealen, du kan köpa dina egna julklappar.

Men det bästa av allt, är att få vara tillsammans och vara ute på äventyr.

Hela Istanbul är ett äventyr och om inte att pruta i stora basaren, hitta den vackraste sjalen i hela Istanbul uppe i Sultanahmet, få tusen komplimanger av turkarna, åka taxi i 150 km/h och uppför nästan lodräta backar är äventyr nog, så vet jag inte vad.

Jag har nog aldrig varit så ren som de här dagarna. Julbad, javisst, tvätta sig en gång om året. Men inte ens så här noga. Skrubbad, från topp till tå på Sultanens hamam från 1300-talet. Eller vad sägs om bad i varma källor uppe i bergen på andra sidan Marmarasjön.

Vi har sett Blå moskén från insidan och om man är uppe med tuppen imorgon på Annandag jul kan man få följa med och se både Profetens skägg och kanske Hagia Sofia.

Sen tar inte äventyren slut här, utan sen bär det av med nattåg upp genom Bulgarien, till Sofia vidare till Belgrad (om nu serberna skickar med nattvagnen till Istanbul, det vet man inte förrän den kommer - och om man ens kan åka tåg i Serbien, för de har strejkat i flera veckor nu - men allt det är en del av äventyret). Sen sover vi en natt i Belgrad, tar flyget oss upp till Köpenhamn och vidare med tåg genom Sverige. Beräknas ta tre dagar, ankomst Stockholm tisdag kväll.

Över och ut. Nu ska jag krypa ner i min säng, för även om Istanbul har visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna (inget ösregn, inte så fasligt kallt och heller ingen snö) så bär det inte upp att vårt armenska hus inte är så isolerat och att mitt rum har inget element och därför är kallt som attan. Nu har vi i alla fall vatten, idag kom två gubbar och grävde lite här utanför så vi fick vatten in i huset. Som sagt, det har varit ett litet äventyr. Men upplevelser är så 2009, 2010 och alla år framöver!

-

Jag känner att jag inte tar denna veckas utmaningar på allvar.

Jag har inte tvättat, men jag har lagat mat.

Jag har inte gått och lagt mig, men jag har borstat tänderna.

Tur för mig att vi inte börjar förrän efter lunch, men då börjar också allvaret.

Det här är typ vad jag har suttit och gjort alldeles för länge nu, förutom att rensa lite bland mina fotoalbum: Facebookat.

Persönliches

BearbeitenPersönliche Informationen bearbeiten

Aktivitäten:

hochlesen, üben, springen, zeitunglesen, musik hören, reisen mit dem kontrabass machen, orchester spielen, traumen,sprechen, lacheln, wiegen und tanzen und singen dich ein.

Interessen:

Plockepinn
Estetik
Latin

Lieblingsmusik:

Joseph Martin Kraus, Cornelis Vreswijk, Nina Ramsby, Jean-Philippe Rameau, Ane Brun, Ludvig van Beethoven, Johannes Brahms, Wolfgang Amadeus Mozart, Carl Michael Bellman,Edgar Meyer playing Johann Sebastian Bach, Giovanni Battista Pergolesi, Nina Simone, Lars-Erik Larsson, Schubertlieder.

Lieblingsbücher:

"Ezra Pound sat upon my bed,
asked me which books as of late I have read."
Vem ska trösta knyttet - Tove Jansson

Plus att jag bygger på min samling Classics on Spotify. Check it out, vettja - bara bra låtar!