ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

cöllegepaaaaarty

För er som fått er en sneakpeak på what's up and going via twitter (här på sidan eller på autotroll) och undrar lite precis hur kan ett sånt hära collegeparty utspela sig, de sägs ju vara legendariska - vad vore London utan collegepartyn, tanken i var mans huvud, så tänkte jag att jag kunde ge er beskrivningen av ett sådant.

Först ska man vara noga med de subtila undertitlarna till dessa partyn. 'Back to school' betyder inte bara en möjlighet att träffas efter long time no see - nej, nej. Då har man inte förstått någonting! Det är istället en möjlighet att plocka fram det trashigaste din garderob har att erbjuda, kortkort, knästrumpor, genomskinliga skjortor, den pushigaste av pushup bras, gärna allt på en gång och högklackat så du du slår huvudet i dörrposterna är naturligtvis självskrivet.

Om du bara läste dress fancy så är du alltså fel ute.

Ölen är billig, musiken dålig, lokalen samma gamla vanliga - men folket är crazzzzy.

Det ramlas, det dansas, det skrålas och det strulas kors och tvärs. Hon som bedyrar på damernas i början att kvällen att hon har en sååån fantastisk pojkvän hamnar med tungan långt ner i halsen på både en och annan snubbe. Grabben som du drar upp på dansgolvet för att röja loss med gör snabbt upp med sin polare om vem du stöter på och vill dra iväg dig för att visa "the concert hall" har jag sett den? Han är dessutom både från Kina, Armenien och spelar trombon, allt på en och samma gång. Men det är inte det som är själva grejen liksom. Jag är föga intresserad av att stoppa tungan i främmande mäns ansikten som inte dansar. Det är grunden i en god man. You wanna get with me you better show me some moves!

Den bästa partystrategin är att ett DANSA, två ha en god chaparone, adoptera några på vägen och lära känna folket som är där på ett eller annat sätt. Jag tror till exempel Arne blev glad när jag bad honom rädda mig från den främmande mannen och ta mig med ut och röka.

En fest är också ett utmärkt ställe för jämförande empirisk forskning. Vi studerade chest hair och tafflig cigarettrullning - även socker som partydrog.

Någonting i den stilen!

det är ok

Har lite syverkstad här. Det är ju lördag trots allt.

Rullen med mönsterpapper och de stora mönsterarken har kommit fram.

Ett blått tjockare ylletyg med ett lite rostigt rosa foder ska få tjänstgöra som jacka.

Jag köpte det för några år sen, men det är först nu som det passar (tillgången på varmare, välskräddade jackor behöver helt klart utvidgas ... ) och när jag öppnade min lilla tygsamling kände inte riktigt för att börja med sommarkjolarna som också ligger och väntar (även de bara på idéstadiet i form av oklippta tyger - det kan vara att jag varit lite fast i byxanvändandet och inte riktigt använt kjol som spökar, eller kanske valet av modell - när det bara passar sig helt enkelt, typ bättre tider).

Foto by pappa

Mönstret som från början var ett enkelt, lättsytt skjortmönster med ett passande axelparti manipuleras med extra byst- och axelinsnitt, lite utsvängt här, en annan krage där, en passpoal-ficka, ärmidéer, ett insytt veck i ryggen. Det tar sin lilla betänketid och lite pillande.

Nu sitter jag och funderar nu på om något vattenavstötande mellanlägg kunde infogas. Vem vill bli blöt om axlarna liksom.

Jag lämnar tillskärningen av yttertyget till en något vaknare timme. Speciellt som tillgången kan komma att tryta något - vilket inte är så lyckat om det ska bli en hel jacka. Att pyssla med mönstret har jag inget emot, men att vrida och vända på ett tyg för att få det att räcka till allt kan helt klart både ge mig huvudvärk och få mig att gå genom taket. Den sortens pusslandet får helt enkelt nerverna att krulla sig.

Det känns i alla fall bra att ha gjort något, kliat hjärnknölarna och kunna se resultatet. Jag anar att imorgon och resten av veckan väntar mer råövning. December är alldeleles, alldeles snart här. Hua.

Her Majesty!

Åh, ni får säga vad sjutton ni vill. För det här är fantastiskt!

Gamla minnen och bara så jäkla bra!

Högstadiet igen och igen och igen!

ett inlägg om knark

Vi har ju pratat serier förut. Heroes, Kenny Starfighter, ja ni minns.
Vi har haft vårt första möte i ASK - anonyma serieknarkare.

Första steget är att erkänna för sig själv.
Men fuck that shit.

Jag har upptäckt True Blood! Jag har knarkat vapyrer, slem och blod!
Den kom, jag såg och segrade. 4 säsonger gick alldeles för fort.
Säsongsavslutningen var nu i helgen. Jag såg det i förmiddags.

Som en sann vilsen ande ställde jag genast frågan - vad nu?
Var är mitt nästa byte.
Så kommer jag på, kanske hälsa på gamla bekanta - se hur de har det.
Och vet ni?

Nästa vecka är den stora upptaktsveckan!!!

Seriepremiär på seriepremiär!
House, Grey's Anatomy, Private Practise, Brothers & Sisters & Dexter!!
Allesammans på en och samma vecka - och vad innebär inte det.
Man kan se vad som hände då senast man träffades för att vara taggad och up to date.
Heroes har dock gått i graven, vila i frid, men gott var väl kanske det & Mad men har ju redan börjat (i senaste avsittet vaknar Don Draper till och börjar träna - sug på den - vampyrreferens?).

Så om ni undrade, så kan jag lugna er med att säga, jag kommer vara ok!
(och som om inte det skulle räcka har jag hört att de kör en ny säsong av Mamma söker på TV3 - går ju bara inte att missa, eller om det var Filip och Fredriks Lite sällskap jag skulle påa - jag har visst glömt hur man är creddig - men det är ok - jag gillar ocreddiga människor - som Wagner typ)

ZZzzZ

Karin håller på med hemligheter. Klockslag okänt.
Inläggets tid och datum manipulerat.

queertopia

se mer - referal

dare to think outside the box

det är festival i folkets park

Branting och Hansson, som står staty, samsas med barn, queers och annat folk

den gamla dansbanan kommer till liv

norska my little pony bjuder upp till dans som på den gamla goda tiden

samtalet, samspelet och kärlek bortom normen står i fokus under parollen "do it yourself" som har kanske aldrig tidigare varit mer rätt

och arbetarna som swingade loss på onsdagarna förr om åren skulle kanske ha instämt

fordran om att bli accepterad är mänsklig och evig

festivalen är inte slut, men det jag tar med mig från queertopiafestivalen är mycket alla vackra människor, acceptansen, modet att våga ifrågasätta; queer för mig blir som ett enda stort dare to think outside the box - våga se möjligherna

jag tror att vågar man välja

vågar man hitta sig själv, sin väg och sin trygghet så vågar man också låta andra gå sin väg

om det handlar om att inte bli advokat utan elektriker, leva tre i ett förhållande, inte åka bil eller ägna sig åt modelljärnvägar spelar inte så stor roll

jag väljer att vilja öva mig i tolerans

svart vaniljte med lite mjölk

- veckans oumbärlighet

välkommen hem

vild, arg, stark eller glad - någon att se i ögonen och stå bredvid

Jag dementerar, jag har inte varit i Örebro - fast det är onsdag

Vi åkte tralla la på äventyr till Karlstad!
Kenny, Kenny, Kenny Starfighter. Filmen var en film och inte en serie - är det en besvikelse!? Är det en besvikelse? Björn Gustavsson, Johan Glans? Vad gör de och tonåringar som kan skådespela i min film? Vad gör animerade svarta hål och överste Suduko i min film? Vad gör jag på en film med massa kids som inte ens var talbara 1997? Och hur har min barnprogramsserie gått och blivit smått barnförbjuden med åldersgräns från 11?
Frågor som ställer livet på sin spets. Tur att det även är resan som gör målet värt. Det var värt (bara man inte beställer en chai latte på Waynes - man får inte te, man får skräp! och man häller det på tröjan!)



Jag måste städa kl 12 på söndag... får inte jag gå med till fikastugan då? NEEJ!

Jag ljuger om jag säger att jag har koll.

Men wtf den här veckan var inte veckan som vi skulle ta tag i våra liv iaf. Övningen har varit crap, jag skyller på att jag var sjuk (förra veckan..?), jag skyller på att de här praktik-veckorna har sugit musten ur en - speciellt när man inte själv får ha praktik utan bara vänta på att alla ska komma tillbaka. Jag har inte ens orkat cykla och handla, jag skyller på att det har varit kallt och därför använt 7 dagar gammal mjölk till min gröt. Wtf?

Idag har jag orkat cykla, till affären med Fredrik (vi är shopoholics. 300 spänn på mjölk, ägg och morötter, titt som tätt) och till Ingesund kl 21.10 för att se om inte min telefon låg och väntade i mitt övningsrum - not! Det var svinkallt!! Alltså har jag, när jag var trött trött trött, lagt telefonen i tappa telefonen-byxorna igen (!) och alltså tappat telefonen - igen! Blä blä blä.

Men wtf, det är spännande att leva lite old-fashion. Åka till Örebro imorgon utan telefon! Leva en helg utan telefon!? Blä. Leva nån månad utan telefon? Hurra! Eller, been there done that, säger jag. Nu ska jag äta min middag och be till Gudarna att min telefon hittar tillbaka hem...

Ok, utan spiskummin - ingen indier. Det fick bli finbyxor på och ut i den avtagnade snöstormen (kommer fjällräven rädda min vinter, följ den spännande fortsättningen).

Let's make it dressed up!

"Fredag, är det fredag idag?"
- nä, men det var fredag igår, men efter en hel veckas lovande så är man inte riktigt med på var i veckan man är. Fast idag vet jag, idag är det lördag!

Karin says:
jag gick ut nån gång efter elva (skickade mail, såg på film, städade), såg ett bra liveband, drack en öl, dansade, skickade sms tills telefonen blev full, sen skickade jag några till.

Fint som snus!

Så, vad folk har för ursäkter för att INTE komma ikväll?

1. Håkanfanatikern:
   "Jag skulle ge min halva fot för vara där om det inte vore för att Håkan spelar imorrn."
   
2. Ingesundaren på höstlov aka självstudievecka:
   "Men jag är ju hemma/i X jag kommer inte tillbaka förrän söndag em..."
   
3. Det typiske värmlänningen:
   "i arvika?
   men är ju kalsta
   ska nog spöka ut mig i en ful skjorta a la dansband imorn
   åt värmlandskorv idag"

Det håller inte, jag säger bara det!