lost within space

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

årets julklapp - en kram!

en godnattsaga

en get

en toalett i Indien

en barnmorska

möjligheten att få gå i skolan

rent vatten

ett alternativ till könsstympning

en framtid

Rädda Barnen

Unicef

Läkarmissionen

ActionAid

SOS Barnbyar mfl.

lone, alone

om jag kanske skulle ta och förnya mitt pass

- vill ju inte stå där på flygplatsen i färd med att resa och bli ratad för att mitt pass gått ut - dig kan vi inte flyga hem heller!

jag har ont i huvudet och i ryggen - änglavingen - skulderbladet (en av mina prestigefyllda idrottsskador, kanske skulle lyssnat på farbror Olle när han klappade sig på den runda magen och sa "MUSIKEN, musiken har räddat denna vackra kropp från den skadliga idrotten". den andra sitter i ett lite vekt tredjefinger som fått liiite för många handbollar på sig). i natt kunde jag inte alls sova, allt var kaos och uppochner - men det var ok, för det var första gången på evigheter (typ en vecka).

förra veckan i London gick väl som beräknat. jag tänker till och med tillåta mig till att ge mig en klapp på axeln, för att gå in utan en enda kontrabaslektion (förlåt Elisabeth ^^) i ryggen var både dumdristigt, modigt och bra gjort. jag gjorde bra ifrån mig - men sen är det inte alltid bra är bra nog. även om jag inte tror att det ska vara några problem.

de var glada när jag kom (stort leende) och de var glada
när jag gick (fem minuter senare, "jag ska hjälpa dig ut").

sen då?

det är upp till mig

jag känner det, men det skrämmer mig

visst, min blivande lärare kan ha råkat säga något i stil med; 21 you say, quite mature for a first year student - men med svenska mått mätt och med mina rekord i krumbuktande så låter jag det passera

men det är just det där, med att det är upp till mig som skrämmer mig.

jag har sagt tack och adjö till psykoteamet i Fagersta - de var liksom bara så väldigt fast i här och nu, vecka ut och vecka in, så hade jag lyssnat på de så hade jag varit out of recognition vid det här laget. sisådär sjunde övertrampet jämt kände jag att det räckte. inte ska du väl spela orkester, åka till london, inte kan väl du börja öva utan att vi har sagt de förlösande orden, inte gör det väl något om du sover 11 timmar/dygn, i princip bara tittar på tvserier dagarna i ända & bara äter fil och socker - det låter som något du behöver.

hur länge då?

en månad till? två? resten av mitt liv? - perfekt, då har ni ju i alla fall säkrat försörjningen.

inte för att jag känner mig better of alone, men för att jag har betydligt högre ambitioner för mig själv i form av rent välmående och hellre ensam än i deras sällskap.

dräm dem i marken bara

Är det inte så här det ska vara??

Dräm dem i marken, sen minst tio minuter tills de förstår att lägga sig platt på marken av sig själva.

Jag ramlade över en pantertant-blogg, se länken ovan.

Läsvärd, ja och jag gillar hundapproachen.

Det är lite som Fredrik brukade säga till mig i Arvika:

- Karin, du är kanske lite väl hård mot de stackarna.

De stackarna? Lite väl hård? Jag?

Nej, nu vet jag inte om jag förstår. De ska väl veta sin plats!

Som grabben jag körde hela kan inte du... mot, för att se var gränsen gick.

Den gick inte, vi passerade aldrig den. Det förvånade mig.

Andra höll jag på avstånd. Lite på samma sätt, för att känna av var jag hade dem.

De var tvungna att klara eldprovet.

Det gjorde de väl aldrig, herrarna i hagen.

Kanske därför jag har en oputsad samling av tomtar, gangstrar och afrikanska fotbollsspelare.

De gör sig åtminstone ganska väl i mitt hjälteepos om Arvika.

Det blir inget hjälteepos om den här staden.

Här finns inga hjältar eller vidunder under himlavalvet - här finns gråa dagar och dammiga heltäckningsmattor.

Den "asiatiska" omeletten igår tog kanske knäcken på mig. Inget, jag säger, inget kan göra det värt att sitta kvar och peta i den. Jag hade väl inte ätit mer än en halv banan och en morot på hela dagen sisådär - Jag kunde ändå inte förmå mig att äta den där förbannade omeletten. Döäcklig, gummilik.

Det här "uppsatsskrivandet" tar kanske kål på mig.

Jag låter mig kanske falla offer för alla "måsten".

Jag hatar måsten. Det är lite smått oundvikligt.

Jag är inget offer och det finns inga absoluta måsten - det finns dock konsekvenser. Och de samlar sig på hög.

Jag inte om jag orkar stiga upp idag.

Jag får inte gripas av panik, jag ska bara lägga ner tiden. Det är inte svårare än så. ...

Och jag blir rädd om det flyger en snöboll genom luften som landar vid mina fötter, varför? Om jag tror att nån ropar mitt namn i korridoren, varför? Och jag vågade aldrig hänga med de andra vid fotbollsplanen. På sin höjd vågade jag mig bort till snöhögarna när alla andra hade tröttnat på de och tvinga mig att leka fåniga lekar om tecknade lejon och gulliga konflikter.

Jag tog kanske knäcken på mig själv - men hur gör man då?

Det snurrar, snurrar och snurrar. Jag behöver drämma mig själv i backen. Bekänna färg och ligga platt på marken och visa halsen.

Jag tror inte att jag kan.

idag känner jag mig som frankensteins monster

jag känner mig som frankensteins monster

glad sjuttondag jul

tolfte dag jul

det är ju tolfte dag jul

ja, herre gud

jahve

profeten muhammed

och dess tre fastrar

det vankas gula bullar

På tolfe dag jul kommer adventsljusstaken fram. Där ligger det upp och nervända små cernitlere-tomtar, en kotte och ingen Nils Holgersson. I Budapest var de besatta av kottar, på flygplatscafét hade de minst 80 kottar i varierande storlek - det var då det underligaste.

Katterna är på krigsstigen och fast det är minst 20 grader kallt ute så ville hunden gladeligen gå ut. Vi gick ner och tittade på Norbergsån som sakta börjar frysa igen - det var så sjujäklarns vackert.

Ljusen är ju lite krokiga, men det är ju äkta vara, handstöpta av Folke och Karin.

Att de sedan är lite ojämt eldade och ja, oeldade i allmänhet, det har ju sin naturliga förklaring...

Dagens tips, ta en titt ut i naturen, så strålande vit har du aldrig sett den förut. Förutsatt att du befinner dig på lämplig ort för dylik snöskådning.

juläventyr

Julen har ju gått i Istanbuls och Monteverdis tecken.

Det riktiga julfirandet är ju avklarat, jul-salep (eller en dryck gjord på mjölk och en orkidérot, mjölkig kolasmakande "mannagrynsgröt" med lite kanel på) -baklava, -hamam, -meze. Det var inte så illa på det hela taget!

Sen har ju resan gått vidare upp genom några av våra andra Europeiska huvudstäder; som tidigare nämnt; Sofia, Belgrad, Budapest, Köpenhamn och Stockholm. Det har varit stora mängder tågtimmar och ytterst måttliga flygresor - jag somnade och när jag vaknade var jag plötsligt i Köpenhamn. Sen var nog resan upp mot Stockholm den längsta och mest komplikationsfyllda - kanske för att man visste vad man hade att vänta sig. T.ex. stod vi stilla i tunneln upp mot Stockholm i bortåt en timme, men då sov jag också och den hade tydligen föregåtts av en ganska kraftig smått olycksbådande tvärbromsning.

Om man ställer det mot resan mellan Belgrad och Budapest, en resa fågelvägen motsvarande den mellan Stockholm och Göteborg, ca 4-5 timmar på svenska spår och intercity-tåg, en dag (till slut 9 timmar) efter att tåget sniglat sig fram, stannat för två passkontroller och sedan stått omotiverat stilla - svensk järnväg är åtminstone snabb med information om den nu gör läget så mycket bättre - försenad är man i vilket fall som helst.

När man kommer upp mot Norden så är det kallt, det är snö och det är fantastiskt vackert.

Och när jag efter ett kort uppehåll (dagarna 3) i Stockholm beger mig hemmåt så möts jag av än mer snö. Skidfarbröder, söndagsmiddag med köttbullar, savoykål och äppelpaj, katter som vill bli klappade men inte sitta i knä, ett sybord som kan få julstädas så här tiondag jul, en nybäddad säng med duntäcke, en glad glad glad hund som mer än gärna skulle sitta i knä om hon bara kunde och tyckte om det och bäst av allt:

att koka gröt!

Jag levde på gröt i somras; havregrynsgröt kokt på mjölk med russin; men framför allt risgrynsgröt kokt med kardemumma serverad med lite sirap och en liten gnutta riktigt smör - bättre än så här blir det inte! Jag menar det!

Till detta avnjutes en stor dos Händels Messiah - det är så fantastiskt vackert!

God tiondag jul!

Vi mötte en katt på väg hem igår, han var svart, lite lurvig och hade en underlig knorr på svansen.

Mamma döpte honom till Göran.

Och idag har jag för andra dagen i rad köpt en blårutig flanellskjorta (gårdagens var för stor, men pappa gillade den). Man får dem i en påse med massa rosor på.

Om du vill!

Karin says:
hoho!
kronken says:
va, vad skrattar du åt va
Karin says:
Nån är påväg till sthlmo 14 of november
kronken says:
oj, är du?
Karin says:
jag skrattar inte
kronken says:
det är ju snart
kronken says:
nästa vecka
Karin says:
jag säger ho ho! som jultomten
Karin says:
Nästa vecka?
kronken says:
oj, jag läste "höhö" av gammal vana, höhö
Karin says:
Javisst!
Karin says:
:P
kronken says:
är det inte nästa vecka? eller veckan efter?
Karin says:
fast ingen amerikansk jultomte
Karin says:
Det är nästa vecka! Jippie!
Karin says:
IELTS it is!
kronken says:
oj, vilken dag?
kronken says:
hur länge ska du vara här?
Karin says:
Friday it is
Karin says:
Evigheter?
Karin says:
Nej jag ska öva och laga middag
kronken says:
bra, bra
kronken says:
haha
kronken says:
är du bara här på fredagen?
Karin says:
nehej, lördag kväll it's a big party in the name of Albert of Köln!!!

kronken says:
om du behöver nånstans att bo i sthlm så kan du få bo hos mig
Karin says:
Min bror är gräsänkling så I'm living at Kungsholmen!!!
kronken says:
ja, bättre än vallentuna
kronken says:
så du ska vara här hela helgen?
Karin says:
Om du vill!