alltså

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak

när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta

- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra

tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det

inte mycket jag kan göra

det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till

det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.

Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det

om vi byter ut det här andra pillret du har?

jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt

inte velat äta? ja, det också.

Ja, hahaha, i över ett halvår.

13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.

Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

"I want you to be a constant"

try sleeping with a broken heart

soundtrack

lost within space

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

#prataomdet

Jag hämtar min syster vid tåget och i bilen på vägen hem pratar vi om #prataomdet*. Jag har bara hört talas om det, inte riktigt fått något grepp om det eller kollat upp det. Hon ger mig länken till prataomdet.se och jag läser sida upp och sida ner. Jag kan inte sluta, men det gör ont.

Jag inser att vi måste våga vara människor som inte går över varken våra egna eller andras gränser - inte tassar omkring i gråzoner.

Och som tar gränser för vad de är. Ett nej ska inte behöva förhandlingsbart.

Och en tvekan ska tas på allvar.

Och jag vill aldrig, aldrig mer vara 15 och tro, att jag är kär och att någon ser mig, bend over backwards för att saker ska vara bra, utforska världen men inte reagera på tveksamheter och övertramp - vara osäker och inte inse när människan i andra ändan av är minst lika osäker hen med, men agerar ut det på ett helt, helt annat sätt. Jag vill ta den 15 åringen i handen och säga att du är bra och saker ska ske lika mycket på dina villkor som på någon annans.

Och jag hittar ett utdrag ur dikten Text till min son av Olivia Bergdahl på en blogg och det träffar mig i hjärtat - kanske hela dikten ännu mer.

H.264

H.264

*"I samband med ett samtal om mediebevakningen kring Assange-fallet började Johanna Koljonen twittra om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken#prataomdet, ett samtal som sedan fortsatt att utvecklas och fördjupas.

...

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet."

body inc.

üben macht frei - "höher, breiter, klarer"

Jag åker/kommer inte hem över helgen.

Jag är hemma. Idag som imorgon.

Jag kan inte ruta in min dag, på helgerna sover jag tills jag vaknar - på vardagarna stiger jag upp om jag måste.

Jag vill inte äta matigare mat än marmeladsmörgåsar och fil och flingor, det passar inte.

Jag vet inte om jag äter tillräckligt med proteiner och gud vet vad.

Jag gör som jag brukar och har tänkt halva dagen på att öva men inte övat.

Jag har ont i magen. Igår hade jag ont i huvudet.

Jag känner mig varm, trött och matt alla dagar i veckan.

Jag är inte så sugen på att prata med folk, lite sugen kanske.

Men nu ska jag öva, inte äta mycket mat och ost - öva.

Eleanor Rigby - "All the lonley people; where do they all come from?"

politik, sorger och skulder

Dags att fly fältet. Krullet åker till Rom. Värme och ruiner.

Dante Alighieri, den italienska nationalpoeten, skrev en gång på 1300-talet vackert och smärtsamt om exilens plågor. Att inte kunna återvända till sitt hemland på grund av politiska konflikter och hot om dödsstraff. Idag ses han som en av västerlandets största kulturskatter. Vilhelm Moberg skrev om Karls och Kristinas kamp som fattiga invandrare i ett nytt land. Hans karaktärer har nu blivit en stor del av den svenska litteraturtraditionen.

Hur kan Jimmie Åkesson skilja Kristina, Karl och Dantes erfarenheter från de som många invandrare till Sverige bär med sig idag, på det sättet han gör -- varför ska den ena upphöjas till ett 'västerländskt kulturarv' medan den andra ska kastas ut?

Det är lätt att bli bitter i detta livet!

I will write to you soon, and it will be about Lady Gaga.

kom kom kom!

Till Krullet:

För en vistelse i Norberg tages, för personlig säkerhet och välmående, med följande

Varma sockar eller innerskor

Ett par rejäla skor

Gegga

Många anekdoter

Kläder för alla väder

Varma tröjor

Badkläder

Undervistelsen

Väntas ett pass simtur a 1500 m

Långa hundpromenader samt sight seeing av Bergslagsbygd

Marmeladsmörgåsar med Norbergsmarmelad

Många koppar te

Låånga nätter utan sömn

Fri tillgång till kök

Samt många äventyr

Kommentarer på det?

"hur känns det?"

för övre makters skull

den sista ni ska försöka göra slut med

är er psykolog-to be

han kommer inte förstå er, det är anledningen till att ni gör slut,

och han kommer bara fråga varför, varför?

- hur tänker du då?

do kiss and do tell - my personal weltschmerz (sic!)

någon fantastisk, någon som ler, skrattar, blänger och gråter... *

Jag hann inte ge mitt hjärta. Jag gav en burk chili.

Och för det fick jag prinsessan och halva kungariket.

men

fanfanfan

den låten har dykt upp i min omgivning för många gånger för att det ska vara bara ett sammanträffande, först på radio, sen random spotify-shuffle, vad näst?

och

vad gör tigrar om natten? De var ute och spatserade vid nio.

Jag kom att tänka på en barnbok av Ulf Stark vi läste på lekis, Jaguaren. Vi gjorde ett bildprojekt i stil av också. Mitt mästerverk hänger fortfarande över skrivbordet på pappas gamla kontor.

"Elmer är liten och obetydlig men en kväll förvandlas han. Plötsligt bli han stor och jättefarlig, han bli en Jaguar. I sin nya skepnad ger sig Elmer ut och skrämmer grannens elaka hund, läxar upp en tant som drömmer om en jaguarpäls."

- från Wikipedia, bara så att vi är överens om vad vi pratar om.

* favorit i repris

hjälp en vän

ANNA ställer frågan rakt ut i bloggosfären genom Smaskigt fakta.

Jag sprider vidare:

"Var i helvete lägger man pass om man är en intelligent
men lätt disträ person i 20-årsåldern???"

Det är frågan. Någon som har en vild chansning så är det ju bara att hojta till.

Vi 20+ måste hålla ihop.

I alla fall jag har tittat under sängen, i resväskan och längst ner i bakfickan -

utan nåt vidare till resultat. Tänker, det kan vara värt att sova på saken ...

Krogen?

På skrivbordet?

Anna Hed sa...

update: I GARNLÅDAN!!!!!!!!!!!!!

jag tar sista tåget tillbaka

eller vänta? jag är ju hemma nu. hemma här. tåget går ingenstans.

(ingen promenad genom stadsparken efter ankomst arvika 23.09, inget sova räv och vänta på att få komma fram, förbanna det skarpa ljuset och längta hem till en säng och tingshuset. eeh, nej.)

det är stanna som gäller.

jag hör ju hemma här nu

jag kan inte skriva några blogginlägg. för allt jag kan skriva är att jag vill fly

jag ska vara nöjd med röda bussar, hyde park runt hörnet, banoffie-pie, hippa marknader på helgerna, en london pride på puben på hörnet, snödroppar i januari och separata kranar för varm- och kallvatten.

jag valde inte london för londons skull. jag valde det för att det var det enda vettiga.

men det är fel

min själ får ingen ro

alla jävla bilar som kör på fel sida

allt blaskigt kaffe

taskig uppkoppling och alldeles för sena nätter

jag skriver inga blogginlägg. för jag vill vara högre än min lägsta-nivå

som är ack så låg

tre apelsiner om dagen, övning och solsken kan inte få mig på bättre humör

jag fastnar ändå.

jag kan ändå inte svara något vettigt på fråga som du förväntas svara bra på. tack, bra. jag har haft en bra dag idag. lite mycket att göra, men den har varit bra

jag gömmer mig istället

och letar efter känslan av hem

men den är inte här

Karin Boye

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye ur Härdarna (1927)

lôndon

nu åker jag tillbaka till min gata i stan

där folk ställer ut sina sopor i påsar från harrods

nej, jag skojar inte

jag kanske ska tänka på att flytta

och att sträcka på mig

men ni fattar skillnaden, det är inte bara en dans på rosor när man mest av allt kanske längtar efter -20 och rimfrost på rutorna, inget varmt duschvatten och en hund som ska gå ut i ur och skur - där alla pratar svenska, det vore som på film.

hälsa mig välkommen framåt kvällen, pomp and circumstance,

jag ska bara mellanlanda i köpenhamn först (jag vet det är vidrigt, det är starterna som gör det, men jag kunde inte motså ett i sista minuten billigt erbjudande att få åka från Arlanda; att alltså bara kliva av tåget ner mot Stockholm)

Lôndon here I come & jag lovar, jag lovar att bli bättre med att styra upp mina resor i framtiden.

min vilja växer i skogen

i'll meet you there

young and invincible

åh, åh, jag skulle vilja skriva ett inlägg om finfrämmande deluxe, om att besöka harry potter-land, gosskörer och hur mycket magknip man kan få av att äta för mycket fudge på en skala mellan 1 och 365, men jag får inte riktigt ihop det, orken och lusten finns inte riktigt där, jag sparar det till någon gång senare då det kan få lysa upp i höstmörkret, fast det är varken kallt eller särskilt mörkt här i regnlandet - det bästa jag tagit med mig hit är en rejäl regnjacka och det finaste man kunde få när ens bror var på besök förutom massor av kramar, skratt och intressanta samtal var nog en stekpanna - den hänger nu i min garderob, väntar på mig att gå och köpa en skvätt mjölk och några ägg - någonstans ska man börja.

dagens största glädjeämne är att faktiskt få sätta ihop och bli av med healthy body healthy mind-presentationen. vi är något stort på spåren. jag tänkte maila mr patrick lite senare och kanske föreslå en rubrik i stil med "Young and invincible, for how long?"- när vi träffades vid lunchtid i RCMbaren så hade vi fullt upp att bolla idéer, ansvar och sätta ihop dem till en schysst presentation.

och du, inga sweatpants imorgon va?