live update:

"För att ligga bra till hos mina föräldrar kan det vara bra att han heter Åke."
"Vi hade en get på stallet i Säffle som hette Åke."

För att förklara handlar det alltså om att Filip och Fredrik ska hjälpa fyra ensamma själar i Värmland att hitta sällskap. Det verkar helt galet så här långt - 6.49 in i programmet.

Men säg inte att inte vi alla har våra små underligheter som vi letar efter hos en partner...

Sedan liftar man mycket i Säffle.

Och alltså - den här Danielsson - är det någon vi känner Fredrik?

malmö

håll dig undan från Malmö bara

- ett ställe att akta sig för

jag håller fast vid det

P undrar varför; jag vet inte hur jag ska förklara

allt dåligt - börjar och slutar med ...

som en känd profet, inte helt ordagrant*, sade

Så enkelt är det

I övrigt är Skåneland det nya Göteborg

Malmö är bara lite det svarta fåret

Ni kanske undrar var den faktiska argumentationen befinner sig

Jag undrar om jag inte har sagt nog?

Inget gott händer i den av gud fögätna staden
De må ha Möllan, men det är bara ett inneställe för hippt white trash att tro att det är reko att hänga på - inget är som på den gamla goda tiden - Malmö har slukats av köpenhamnskomplexet

P försöker:
men Inkonst är fint har jag hört iaf
och Babel
och även Kulturbolaget
- jag har hört det från säkra källor

Alltså, varje stad har sina guldkorn
Arvika hade Ritz, Tingshuset och Västgår'n
Men inget är som det ska längre;

inget är som det ska

*ja, alltså profeten kan ha sagt något i stil med "allt roligt ..." men det hör inte riktigt hit

dräm dem i marken bara

Är det inte så här det ska vara??

Dräm dem i marken, sen minst tio minuter tills de förstår att lägga sig platt på marken av sig själva.

Jag ramlade över en pantertant-blogg, se länken ovan.

Läsvärd, ja och jag gillar hundapproachen.

Det är lite som Fredrik brukade säga till mig i Arvika:

- Karin, du är kanske lite väl hård mot de stackarna.

De stackarna? Lite väl hård? Jag?

Nej, nu vet jag inte om jag förstår. De ska väl veta sin plats!

Som grabben jag körde hela kan inte du... mot, för att se var gränsen gick.

Den gick inte, vi passerade aldrig den. Det förvånade mig.

Andra höll jag på avstånd. Lite på samma sätt, för att känna av var jag hade dem.

De var tvungna att klara eldprovet.

Det gjorde de väl aldrig, herrarna i hagen.

Kanske därför jag har en oputsad samling av tomtar, gangstrar och afrikanska fotbollsspelare.

De gör sig åtminstone ganska väl i mitt hjälteepos om Arvika.

Det blir inget hjälteepos om den här staden.

Här finns inga hjältar eller vidunder under himlavalvet - här finns gråa dagar och dammiga heltäckningsmattor.

Den "asiatiska" omeletten igår tog kanske knäcken på mig. Inget, jag säger, inget kan göra det värt att sitta kvar och peta i den. Jag hade väl inte ätit mer än en halv banan och en morot på hela dagen sisådär - Jag kunde ändå inte förmå mig att äta den där förbannade omeletten. Döäcklig, gummilik.

Det här "uppsatsskrivandet" tar kanske kål på mig.

Jag låter mig kanske falla offer för alla "måsten".

Jag hatar måsten. Det är lite smått oundvikligt.

Jag är inget offer och det finns inga absoluta måsten - det finns dock konsekvenser. Och de samlar sig på hög.

Jag inte om jag orkar stiga upp idag.

Jag får inte gripas av panik, jag ska bara lägga ner tiden. Det är inte svårare än så. ...

Och jag blir rädd om det flyger en snöboll genom luften som landar vid mina fötter, varför? Om jag tror att nån ropar mitt namn i korridoren, varför? Och jag vågade aldrig hänga med de andra vid fotbollsplanen. På sin höjd vågade jag mig bort till snöhögarna när alla andra hade tröttnat på de och tvinga mig att leka fåniga lekar om tecknade lejon och gulliga konflikter.

Jag tog kanske knäcken på mig själv - men hur gör man då?

Det snurrar, snurrar och snurrar. Jag behöver drämma mig själv i backen. Bekänna färg och ligga platt på marken och visa halsen.

Jag tror inte att jag kan.

nu slutar vi deppa och börjar - peppa!

Ge er till känna och dela med er av er bästa pepp!

Vad är vardagslyx?

Dagens bästa var nog att få ihop det jag planerat, pallra mig ut på en liten stadtbummel (tyska för stadsprommenad, om än bara ner till Gloucester road) för en kaffe och ringa till mamma och introducera Google Wave för henne! Vi har de senaste dagarna hjälpts åt att översätta en grej till hennes skolarbete, jag gjorde en grovöversättning och sen har mina bröder pillat lite på den också. Ett skolexempel i att surfa på vågen (eller snacka jul i Istanbul med hela familjen), snarare än att snacka i evigheter om ditten och datten som den mest har använts till - inget ont om det!

(Om ni behöver en inbjudan hojta bara till, ju fler desto bättre)

Gårdagens var nog alla sms från Grodan och ett schysst snack med Fredrik! Som om man inte saknar att ha nån som envist står och ringer på ens dörr (jag hade en sån där kool kontorsknapp; upptaget, talar i telefon och hela kitet - vi bodde ju i gamla kontor, helt galet), steker bacon i köket, åker skateboard i korridoren, skjuter raketer i cykelstället, drar med en ut och springer, att ordnar koola fester med, drar igång bastun alla dagar i veckan, springer i badbyxor ner till Nöjesbutiken mitt i vintern och spelar hårdrock och Bob Marley om vartannat - ni fattar, jag saknar honom lite.

Värmland i ett nötskal!

Vem träffar jag när jag minst anar det? 2.0

Min hemliga beundrare dök upp. Ni vet inte, men han som jag stötte på en onsdagsnatt i Stadsparken för en månad sen, eller så.

Jag hade en hopplös dag, hade sovit bort hela morgonen, slöat bort hela dagen. Gick ner till Tingshuset för att kolla mailen (i inboxen intet nytt), åkte vidare för att kanske köpa med mig en tidning och ta en kopp kaffe. Jag vet inte om det är för att jag börjat dricka så mycket kaffe på jobbet eller om jag verkligen blev bakis av en enda öl igår, men huvudvärk hade jag (och den är borta nu).

Det är någon slags tradition jag har infört, att på en ledig dag ta mig utanför min borg och gå på nåt café och dricka en kopp kaffe, läsa en bok, skriva ett brev eller dylikt. Ta sig ut helt enkelt. Idag kap!

Nöjesbutiken har fortfarande inte fått in Dagens Nyheter, en skam för mänskligheten (en gång är ingen gång, två en vana). Därför bestämde jag mig för att börja med kaffe och fortsätta till biblioteket och läsa sunkiga damtidningar, som jag miserabelt förklarade för min syster samtidigt som hon åkte hiss.

Jag ringde också till min kontrabaskompis från Göteborg. Vi har spelat för samma lärare i Örebro och jag har hjälpt till att lura med henne på kontrabaskurs i London om en och en halv vecka. Jag har också på något sätt övertalat henne att det är en god idé att vara kontrabasist på Ingesund och pendla till Örebro. Varför låter jag andra göra om mina misstag(!?). Jag vet, det är inte vad ni vill veta (-flykt från ämnet). Men det är en del av min miserabla dag, som är grunden till vad som hände.

I alla fall, bäst som jag sitter och bläddrar förbi sidorna om "såhär tänker vi killar om sex" så kommer killen som har suttit borta vid datorerna fram till mig. Han kollade för en stund sen. Jag hade kollat lite snabbt på honom när jag gick förbi, om det kanske kunde vara han, men kommit fram till att det nog inte var det. Mitt minne svek mig. Han kom i alla fall fram och satte sig i soffan bredvid mig och gav sig till känna. Han hade kommit fram till att det inte kunde vara någon annan än jag.

Och vet ni, nu sitter jag med det där fåniga leendet på läpparna. Han bad om mitt nummer, jag fick hans. Han var tvungen att rusa, men ringer mig imorgon. Det är dags för lite hederlig dejting. Han är garanterad en old school gentleman, åtminstone i mina drömmar. Detta må vara alldeles ovanligt svamligt, om det här är något ni behöver prata om, bearbeta eller så, ring mig, maila så kan vi prata om det...

to cool to waste a sunny day

sunny sunday mitt nya kall

Vad kan man göra en ledig söndag, allt utom alltför materialistiska saker, i alla fall om man är i Arvika, för här helgar vi sabbaten, åtminstone den kristna

Jag kände mig lite europeisk, så jag gick förbi geschäften på hörnet och köpte mig en söndagstidning. Tidningsleverantören hade bestämt att det inte skulle vara DN, därför blev det heller ingen dagens nyheter, tog med den och satte mig på en uteservering med en kopp kaffe.

Det var jag och världen. Sen fick jag en väldig lust att pränta ner saker på papper, så det gjorde jag. Allt möjligt mellan himmel och jord. Gick vidare när de stängde vid fyra, satte mig i parken och telefonerade lite över Sverige. Vissa var för viktiga för att svara, andra för upptagna för att prata, några hade just den lilla stunden över för ett samtal om vitt och brett.

Sen gick jag upp till Tingshuset och slog upp min macbook, bombarderades med funderingar om hur det ska gå i England. Även funderingar om det inte vore fint för de att söka själva. Jag tror vi har skapat en trend, vi föregångare. Genom att visa vägen och visa att det går.

Det går alldeles utmärkt att tänka lite outside the box.

Två av tre Lilla Akademiare som jag har pratat med på sistone funderade starkt på om inte London vore något för dem. Det tycker jag de gör rätt i. Tänka stort och göra större!

Hör bara på Christian Lindbergs beskrivning i sommar i P1, vad han som sjuttonåring fick som svar på - hur blir man dirigent? Jag vet inte vad herrarna på sina höga hästar hade föreslagit exakt, men något i stil med - Jo, det är mycket svårt. Först ska man vara virtuos på ett instrument, och gärna pianist, sen ska man vara både pedagog och instrumentlärare, sen en kandidat i teori och harmonik. Seen, kan man möjligtvis börja tänka på en dirigentutbildning.

Vem kan någonsin klara sig igenom det nätet av hinder som vi sätter upp?

Vill man något här i världen så är det i alla fall ingen idé att vänta på att någon ska komma och visa en vägen, det är ett som är säkert.

Lika bra att han gick sin egen väg och bestämde sig för att ta trombonen till nya höjder - göra den lika virtuos som en violin.

du sa, vad svarar man på sånt

jag sa, man svarar nog mest ingenting

- om tiden vill ifatt winnerbäck

Du sa "Altruism";

ett svårt ord som jag inte kände till.

I min värld får jag göra som jag vill.

Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"

Jag fick en kram och allt var bra.

kanske tretton trappor opp winnerbäck

och marit bergmans och moneybrothers crossoverep from now on

sist lite shout out louds på det, vi satt ute på skolan igår, drack folköl och lyssnade på shout out louds - fränt värre

Kebabsan

Fredrik kommer in i köket, strålande glad, yttrar några ursäkter för förseningen och sen några olämpliga oartigheter och överlämnar i försenad födelsedagspresent, eh ja, han kallar den Kebabsan.

Han tyckte jag behövde den. Han har valt Kebabsan med omsorg och omtanke. Han tänker att jag kan ta fram Kebabsan när jag känner mig ensam i London, komma ihåg att det faktiskt är grymt att jag tagit mig hela vägen dit osv. Jag tvekar på att en sån moody-grej som Kebabsan har den funktionen. Wtf, det är tanken som räknas, tanken som räknas, tanken som räknas ändå.

Karin bakar

Karin bakar, bakar kakor.
Jag har upptäckt att jag fyller 20 imorgon. Det borde ju firas? Imorgon framåt kvällen, kom kom kom till Tingshuset och häng med oss!
Kanelkakor is the shit, det vet ju alla! Hurra hurra!

Krull krull!

Det var allt ett par sjuka krull som kom. Host, host och feber om vart annat. Men de höll modet uppe. Ett sånt fint främmande går inte av för hackor, nej nej.

Nu är det söndag, de åkte med 16.14-tåget. En spännande resa väntade dem, via Örebro med buss, beräknad ankomst Sthlm C 21.nånting. Fick inte bjuda på Tingshuset special, bastun, men gott och väl en hel drös med god mat. Matvete, tomatsåser, husets indier, hembakta pizzor och egenlagad chokladmousse om vartannat.

Åter till vardagen, söndag kväll tvättas, bastas och slappas det på Tingshuset.

På Tingshuset te helga

Mina sköna snubbar och brudar, det är måndag:

Bang

Pelerin - och några livspersoner

Bang - Förföljd av tur

Need help dressing



Slapp dag idag, eller? Var uppe med tuppen, hade en lektion, musikteori i en och en halv timme. Övade sen orgel en timme, snackade bort en timme över en kopp te med Sandra, lunchade en halvtimme och åkte hem. Meckade, snackade med Fredrik, vi gick och simmade 1,5 km, åt lite yoghurt och såg färdigt ett avsnitt Heroes. (Fredriks analys var en typisk dag på Ingesund, typ en timme lektion, två timmar häng) Det snackas en hel del på Tingshuset också, men jävlar vad det är gôtt det...

Ikväll öva, soppa och spikmattan!

Det bästa av två världar!

- Hallonyoghurt och mango-passionsfruktsdito i samma tallrik.
- Mkt folk på Tingshuset, asgrymfest men fortfarande hemma.
- Arvika, gött mos helt enkelt!

Tingshuset - bättre än Ritz

Det kostar att ligga på topp, men efter kvällar som gårdagen så vet man att det är värt det.
Alla gånger!

Det blev det bästaste partaj världen skådat. Alla som valde att festa i maktens korridorer igår måste vara nöjda! Det var fint folk, bra musik, skönt häng och ingen som gick för långt, spydde eller däckade i nåt hörn. Tingshuset kändes som bästa stället på jorden.
I danskällaren varvades reggae, Spice Girls (mkt uppskattat av festchicksen) och annat bös. Uppe höll vi en skönt vältrimmad låtlista. Lite rödvinssnack i köket, lite hänghäng i soffan, förfest på rummet och uppe hos kidsen framför På spåret (!??). De som inte var där måste förstå att de verkligen gick miste om något, dessvärre!
Visst tvekade vi. Vi tvekade nån gång där då sista bussen från Ingesund. 30-40 glada människor ramlade in, men det blev så jäkla fint!
Alla jag frågade hade det så grymt trevligt. "Det här är bättre än Ritz"
Tingshuset är platsen på jorden!


Karin says:
"vi har tjötat lite på skoj
vi växlade några pussbiljetter
vi kände att båda ville och körde på det
vi hånglade kanske en kvart nere på dansgolvet i källarn
till spice girls
..."

jag längar, längtar, längtar efter indiska linser!

Jag tror jag vet vad jag behöver. Jag behöver fredag och som fredagar brukade vara. Med fredagsmiddag!
Dessvärre verkar alla andra ha tusen andra planer, en hund, Sunne, lussebullar, brakfest, hårdrock, folkmusik och dans, folk är i fel städer, jag är rätt. Det snöar som tusan. Det har blivit december. Nästa vecka är Lucia, julkonsert sen terminsuppspel och jullov!
Därför ska jag, antagligen med inte fler än de ingredienser jag har hemma (vilket inte är så många) laga den mest delikata linscurryn - jag längar, längtar, längtar efter indiska linser!
Förövrigt är lussebullar, knäck, pyssel och andra julaktiga sysselsättningar förpassade till morgondagen: A-huset var först (näst efter Tingshuset).

Ev har jag en mindre shoppinglista (svartpeppar, chutney, gröt-mjölk), den kan vänta. Det är roligt att koka soppa på en spik. Fast denna gång har jag mer än en spik: En finfin kryddhylla, gula linser, morot, hela tomater på burk, citron, spenat, persilja - Sveriges svar på koriander, smör - Sveriges svar på ghee. Hur kan det bli annat än lyckat? Det fattas ris? Det fattas svartpeppar? Det fattas en indier? - Get over it!

Fränt värre, eller vad!

Fränt värre 2.0 - mission completed!

Stor succé @ Tingshuset





Dagen imorgon, som är dagen idag, som är en fin dag, ska och har utnyttjats till sista droppen - Bolli bolli!

Fränt värre 2.0

Lussebak it has been. Lots of good music, like my double bass friend Bård with Multifaros - very nice chill, dance and baking -music! check up and download at http://multifaros.info.se/
Nice chill with biljard.

Och vart undrar ni kanske då. @ Tingshuset så klart!!!

Upcoming, kvällens höjdpunkt: Kenny Starfighter

Dundersmällskalas på gång!

Det förbereds för det stora dundersmällskalaset imorgon här på Tingshuset - vem vågar missa det?
Fredrik har sprungit på Mix-mix, här har burits soffor, här har bjudits folk och det känns i luften att detta är vad Arvika har väntat på; ett äkta kalas!
Jag är bjuden, är du? ^^ & har du införskaffat dina party teeth än?