Gästblogg från ett kök!

Vi har varit i Istanbul och fått mycket och god mat. Vi fick en sorts turkisk pizza eller pirog eller tortilla eller så, som de kallade görslemme, Jag minns det låter så, men inte riktigt hur det stavades (göz leme).

Det satt kvinnor med benen i kors eller möjligen på knä på ett bord nära fönster och dörr. Mamman eller frun kanske som såg efter att allt gick bra till. De hade en smal rund träpinne och små degklumpar. de kavlade alldeles runda tunna kakor. Lade i fyllning, som spenat och lök, fetaost eller gulost...kanske och vek dubbelt och gräddade över en liten eld.

Nu har vi också fått göz leme. Deg med vetemjöl, vatten och lite salt sade de på restaurangen. Ältad och sen utkavlad så tunt det bara går. Spenat som var färsk och lite hackad lök som fräst i stekpannan och så lite av julcheddarn och sen dubbelvikt och in i ugnen. Det blev gott till linssoppan som var stark som vanligt och alla gamla snuvor ville genast flytta.

Spännande med nya varianter. Det ska vara lite smält smör över också. Fast det tar nog länge innan man kan kavla runt och fint, men även de ojämna är goda!

Kökshälsningar Eva

tolfte dag jul

det är ju tolfte dag jul

ja, herre gud

jahve

profeten muhammed

och dess tre fastrar

det vankas gula bullar

På tolfe dag jul kommer adventsljusstaken fram. Där ligger det upp och nervända små cernitlere-tomtar, en kotte och ingen Nils Holgersson. I Budapest var de besatta av kottar, på flygplatscafét hade de minst 80 kottar i varierande storlek - det var då det underligaste.

Katterna är på krigsstigen och fast det är minst 20 grader kallt ute så ville hunden gladeligen gå ut. Vi gick ner och tittade på Norbergsån som sakta börjar frysa igen - det var så sjujäklarns vackert.

Ljusen är ju lite krokiga, men det är ju äkta vara, handstöpta av Folke och Karin.

Att de sedan är lite ojämt eldade och ja, oeldade i allmänhet, det har ju sin naturliga förklaring...

Dagens tips, ta en titt ut i naturen, så strålande vit har du aldrig sett den förut. Förutsatt att du befinner dig på lämplig ort för dylik snöskådning.

juläventyr

Julen har ju gått i Istanbuls och Monteverdis tecken.

Det riktiga julfirandet är ju avklarat, jul-salep (eller en dryck gjord på mjölk och en orkidérot, mjölkig kolasmakande "mannagrynsgröt" med lite kanel på) -baklava, -hamam, -meze. Det var inte så illa på det hela taget!

Sen har ju resan gått vidare upp genom några av våra andra Europeiska huvudstäder; som tidigare nämnt; Sofia, Belgrad, Budapest, Köpenhamn och Stockholm. Det har varit stora mängder tågtimmar och ytterst måttliga flygresor - jag somnade och när jag vaknade var jag plötsligt i Köpenhamn. Sen var nog resan upp mot Stockholm den längsta och mest komplikationsfyllda - kanske för att man visste vad man hade att vänta sig. T.ex. stod vi stilla i tunneln upp mot Stockholm i bortåt en timme, men då sov jag också och den hade tydligen föregåtts av en ganska kraftig smått olycksbådande tvärbromsning.

Om man ställer det mot resan mellan Belgrad och Budapest, en resa fågelvägen motsvarande den mellan Stockholm och Göteborg, ca 4-5 timmar på svenska spår och intercity-tåg, en dag (till slut 9 timmar) efter att tåget sniglat sig fram, stannat för två passkontroller och sedan stått omotiverat stilla - svensk järnväg är åtminstone snabb med information om den nu gör läget så mycket bättre - försenad är man i vilket fall som helst.

När man kommer upp mot Norden så är det kallt, det är snö och det är fantastiskt vackert.

Och när jag efter ett kort uppehåll (dagarna 3) i Stockholm beger mig hemmåt så möts jag av än mer snö. Skidfarbröder, söndagsmiddag med köttbullar, savoykål och äppelpaj, katter som vill bli klappade men inte sitta i knä, ett sybord som kan få julstädas så här tiondag jul, en nybäddad säng med duntäcke, en glad glad glad hund som mer än gärna skulle sitta i knä om hon bara kunde och tyckte om det och bäst av allt:

att koka gröt!

Jag levde på gröt i somras; havregrynsgröt kokt på mjölk med russin; men framför allt risgrynsgröt kokt med kardemumma serverad med lite sirap och en liten gnutta riktigt smör - bättre än så här blir det inte! Jag menar det!

Till detta avnjutes en stor dos Händels Messiah - det är så fantastiskt vackert!

God tiondag jul!

nästa jul ska vi också ha små gyllene röda trummor i julgranen!

Tågkompisar på vägen:

Engelsmän?

Svenskar!

Ahh, Ibrahimovic!!

Passkontroll på passkontroll. Turkiet, Bulgarien, Serbien, Ungern.

Ett bulgariskt natttåg, upp och ut för passkontroll halv 4, kvart i fem.

Framme i Sofia, växla lite pengar, kirra matsäck.

Tåget till Belgrad.

Nattlig jakt på mat en söndag kväll, tredje dag jul...

Fantastisk utsikt över Belgrad från lägenhetsfönstret.

Tåget mot Budapest.

Fixa en taxi, sick-sacka sig fram mellan gatorna, ett fint hostel, en tjej som pluggat svenska ett halvår i Stockholm och läser ungersk litteraturhistoria.

Pappa gör en deal med taxichauffören, han plockar upp oss imorgon förmiddag och kör oss till flygplatsen för 4300 floriner.

Middag med gulaschsoppa, gnocchi. En titt på Donau i mörkret. Efterätt på värsta placet, apfelstrudel, huspianist och choklad parfait med surkörsbär - surkörsbär som för övrigt är bland den här resans bästa!

Nu är det bara ungefär en tågresa kvar. Kastrup-Malmö-uppåt Sverige!

God natt från Budapest och the Aboriginal Hostel - det är rödvin och allsång som gäller. Paranteserna har jag bäddat ner, de sover gott efter en lång dag på resande fot.

jo, de har raggare i Istanbul

och vi ska till Budapest också!

manchettknappar

for your boyfriend, lady

no, thank you, have a nice day

with you. yes.

turkarna, ena riktiga charmörer

Det är kanske lite det som är dealen, du kan köpa dina egna julklappar.

Men det bästa av allt, är att få vara tillsammans och vara ute på äventyr.

Hela Istanbul är ett äventyr och om inte att pruta i stora basaren, hitta den vackraste sjalen i hela Istanbul uppe i Sultanahmet, få tusen komplimanger av turkarna, åka taxi i 150 km/h och uppför nästan lodräta backar är äventyr nog, så vet jag inte vad.

Jag har nog aldrig varit så ren som de här dagarna. Julbad, javisst, tvätta sig en gång om året. Men inte ens så här noga. Skrubbad, från topp till tå på Sultanens hamam från 1300-talet. Eller vad sägs om bad i varma källor uppe i bergen på andra sidan Marmarasjön.

Vi har sett Blå moskén från insidan och om man är uppe med tuppen imorgon på Annandag jul kan man få följa med och se både Profetens skägg och kanske Hagia Sofia.

Sen tar inte äventyren slut här, utan sen bär det av med nattåg upp genom Bulgarien, till Sofia vidare till Belgrad (om nu serberna skickar med nattvagnen till Istanbul, det vet man inte förrän den kommer - och om man ens kan åka tåg i Serbien, för de har strejkat i flera veckor nu - men allt det är en del av äventyret). Sen sover vi en natt i Belgrad, tar flyget oss upp till Köpenhamn och vidare med tåg genom Sverige. Beräknas ta tre dagar, ankomst Stockholm tisdag kväll.

Över och ut. Nu ska jag krypa ner i min säng, för även om Istanbul har visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna (inget ösregn, inte så fasligt kallt och heller ingen snö) så bär det inte upp att vårt armenska hus inte är så isolerat och att mitt rum har inget element och därför är kallt som attan. Nu har vi i alla fall vatten, idag kom två gubbar och grävde lite här utanför så vi fick vatten in i huset. Som sagt, det har varit ett litet äventyr. Men upplevelser är så 2009, 2010 och alla år framöver!

Vi mötte en katt på väg hem igår, han var svart, lite lurvig och hade en underlig knorr på svansen.

Mamma döpte honom till Göran.

Och idag har jag för andra dagen i rad köpt en blårutig flanellskjorta (gårdagens var för stor, men pappa gillade den). Man får dem i en påse med massa rosor på.

Vi sitter på en turkbar och dricker en lite vattnig salep. Här röker man, de spelar turkisk musik och man spelar backgammon.

Idag har vi diskuterat backgammonreglerna, de tråkiga eller Izmirregler, Izmirreglerna eller de tråkiga? Sedan har vi ätit mantil, turkiska spenatfyllda ravioli med chili-myntayoghurt och sedan tagit en kopp kahve med tillhörande backgammonomgång i Ortaköy.

Vi har varit ute på bussenäventyr då vi fortsatte vidare med bussen, i tron om att den skulle vända och fick vi en svindlande vacker busstur längs Bosporen ända bort till Svarta havet. Lasse bondade med en armenisk gubbe som varit gift med sin fru i 50 år och förr om åren hade fridykt 75 meter ner i Marmarasjön som berättade för oss hur vi skulle ta oss tillbaka till Taksim, 25 T, ingen annan och visade oss till bussstationen.

En fin dag :D

tittar ut genom fönstret och det snöar fortfarande, çok ([:tjock] mycket)

och människor som sover sparkas och slåss, lite, på ett vänligt sätt, precis när de somnar.

och ibland snarkar de också.

the vikings & det snöar i Istanbul

Idag har vikingarna haft lektioner ute på Sabanci, Gender issues in the Ottoman empire and modern Europe, ätit mer turkisk frukost, sur-körsbärssylten är çok güsel!

Sen har vissa av oss pluggat lite (andra har vikt tvätten, men inte hela dagen). Vi har druckit mer çay och ätit hallumisallad till eftermiddagslunch (de som studerar hårt har inte tid att ta lunch). Tagit bussen in till stan i världens regnoväder. Det regnade floder längs med vägen. Man blev genomsur på den lilla 3 minutersprommenaden till bussen.

Åter gjort oss hemmastadda på det lilla hostelet precis bakom Taksim, sett ett avsnitt Grey's och opererat upp väskan som låst sig med kodlåset ingen kan. Därefter tagit oss ut på stora gatan och hittat ett av Istanbuls bästa göz leme-ställen, 4-5 personer som passar upp på gästerna, en kurdisk cinemaist, cinemafantast, en filmexpert helt enkelt, 2 tjocka tanter som sitter i fönstret och gör de tunna pannkaksliknande göz leme fyllda med till exempel spenat, lök och chili eller en potatisröra och kanske ost på det. Mer vit ost. Alltid vit ost!

Och till det bästa - när vi kommer ut från restauranten så istället för massa snett regn som kryper innanför kläderna, så snöar det. Inte mycket. Men man behöver inte ens använda sin fantasi, det snöar och om man tittar upp mot himlen så ser det fantastiskt ut.

En liten snöflinga smälter på tungan, tusen stycken fastnar med regnet i håret. Men det är inte långt hem. Jag skulle vilja säga att med lite vilja så är det inte långt någonstans i den här stan. Det är ett enda stort äventyr.

-Allahallahaismarladik (Gå i guds beskydd när du lämnar mitt hus)

-Güle, güle (Jag går leende för jag vet att gud är med mig)

Turkiska är inte så pjåkigt trots allt.

Iyi geceler (Må du sova gott alla nätter)

denna dagen, ett liv

kl 4, 04.02 går alarmet av. upp och hoppa. 3 timmars sömn.

väskan, passet, nycklarna. dörren, sign out, vit plupp på tavlan, bussen.

det ångar om andedräkten, victoria station, flygtåget, flygplatsen.

check in kön, säkerhetskontrollen, sista souvenirchansen, matsäck bestående av två bananer kaputt.

gå till gaten, köa, hitta en plats, slå sig ner, sluta ögonen, somna.

vakna, 45 minuter kvar, läsa en bok, hungrig, äta extra färdkost.

anlända ett gråtyngt istanbul, skippa visumkön på ren chansning - britter betalar £10 för visum till turkiet, svenskar betalar inget.

missar efter lite om och men en havas med minuter, sätter mig på nästa buss, halvtimme kvar, slappnar av

åker över istanbuls kullar in till taksim, många minareter, många hus.

kommer fram till taksim, hittar systeryster, får en kopp te - framme framme framme!

vi korsar istanbuls mest trafikerade väg bort till nattens hostel, känner oss lite som hemma, maja är lite stammis här, bundis med våra roomies, två grabbar med datorer, hon sov här härom natten också. taksim är kvarteren där det händer. jag byter om, lämnar vinterjackan, vädret är trots allt lite mer londonlikt än sverige (även om london börjat bli ganska så kyligt).

vi möter upp med en tysk och en tjeckisk doktorand med sin mamma på fiskmarknaden, äter meze - färskostrullar, hoummus med pistagenötter, bröd, en tomat-aubergineröra och oliver.

maja sticker kanske inte ut så mycket, men jag gör, vi misstas inte för turkar direkt. lite som på brick lane ropar alla efter en, kom och ät hos oss, kom och ät hos oss. special price, look at the menu. även knepet med, oh, you look so beutiful, ett leende, dessa vackra ögon - "like a hunny-bunny" kanske inte så smickrande trots allt?

för min del slutar kvällen med ett par koppar äppelte och några parti backgammon på en uteservering på en tvärgata, de spelar kent när vi kommer dit, när vi går manu chao, vi luktar rök, det regnar lite och är ganska så kyligt.

jag är trött men turkisk tid så är ju klockan halv tolv så det är nog befogat.

imorgon gör vi lite av istanbul, sen åker vi tillbaka till universitetet, pluggar, tvättar och har vardag. jag har en bra känsla i magen för istanbul!

soundtrack: lite dunka-dunk från gatan, bilar som tutar, människor i rörelse och någon som lirar turkisk musik

Time will come och då ska jag vara redo!

Drömmer mig bort.

Tänker mig att under stabila förhållande få flytta, reda sig ett bo. Stöka och ställa i ordning.

Det spelar inte så stor roll var, varför och hur. Men att få måla möbler och väggar, sköta om sitt eget, samla loppisfynd, tapetsera med vackra affischer och urklipp. Allt!

Slå sig ner helt enkelt.

Inte alls sugen på att flytta in i ett rum under existensminimum mitt i ett stökigt London utan möjlighet att påverka och få tänka långsiktigt. Inget internet i student rooms, inga nålar, ingen tejp på väggarna, över huvud taget så lite saker som möjligt.

Fast jag vet att jag klarar det också. Medan jag rotar mig i London, på skolan och medans jag bedriver seriös övning så spelar bostaden inte så stor roll. Jag är lycklig som får bo på gångavstånd från skolan med Hyde Rark just runt hörnet. Det kunde varit värre :D

Världen är liten, jag har hört att det är billigt att flyga från London och man kan åka tåg. (Har jag sparat in tillräckligt på mina koldioxidavtryck genom att cykla till skolan och jobbet alt. åkt kollektivt och tååg? - Någon gång i livet får man kanske leva med dåligt samvete) I can go wherever you are, Istanbul, Cambridge, Paris, Oxford, Amsterdam - here I come!

Börjar fundera om det är för att komma till London och långt bort härifrån som jag tror att jag ska åka, eller om jag seriöst funderar på att satsa på musiken. Time will show... Lätt att glömma när man inte är där det händer. Lätt att glömma när allt är upp till en själv. Men jag vet att jag inte vågar gå miste om detta och att när det väl är skarpt läge då jävlar ska jag visa vad jag går för!