sen då?

Noter måndag, repen börjar imorgon. Jaså, jaha, jo, när sa du?

Jag är inte bra med change of plans så jag det tog mig kanske 3 dagar innan jag kom över första chocken. Och det är som bekant inte hela vägen till att acceptera något.

Lagom till konserten en vecka senare hade jag kommit tillfreds med att jag var där, att det var ok, att jag gjorde mitt bästa och att det faktiskt var en fantastisk upplevelse att få vara med och spela i det här projektet - men det var som sagt inte med den känslan som jag gick in i det.

Jag ska inte klaga, det kändes fortfarande bra att vara tillbaka, grymt att vara back in the game.

Bara en liten vinglig start. - Självklart underskattar jag effekten detta har på mig.

Vill köra på som om inget hade hänt, fullt ös medvetslös - nej, men liksom rakt in en vägg.

När ska man någonsin lära sig av sina misstag och låta saker sjunka in och inte vara mer übermensch än att man erkänner att saker påverkar en. Precis det undrar jag. Ska bli bra på det någon dag.

ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.

Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.

Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.

Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.

Eller kanske inte direkt.

Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.

Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?

En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.

Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.

Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.

Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.

Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

voine, voine

oj oj oj
dålig fart här må jag säga

kan det bero på att jag suttit i orkester 6 timmar om dagen den senaste veckan - här ska det inte tas det lugnt inte - eller på att jag är ute och äter pannkakor hos kompositörer, dricker choklad mitt i natten, åker på buss-safarin, lyssnar på Mozartkvintetter och snusar på mina sista nytvättade lakan hemifrån.

hum hum, tror mkt på den sista - de är väldigt inbjudande. speciellt i kombination med 6 timmar brittisk orkestermusik (han Vaughan Williams och han Gustav Holst, som alltså också är inböling här) - och då spelar vi alltså inte Planeterna, utan en hel massa annat (ni vet Beni Mora, Perfect fool, St Pauls suite osv ni vet)

sen låter jag bli att tvätta håret - i vanlig ordning kan väl tyckas - men här snackar vi separata kranar i extremum; i badkaret; utan duschslang; ska jag alltså typ, jag vet inte vad, stoppa huvudet underkranarna, sjukt oergonomiskt, eller tvätta det(+ mig) i "smutsigt" badvatten? tror inte de tänkte till där riktigt - dessutom verkar bara min varmvattenberedare räcka till ett lagom 30 centimetersskvalp - vilket gör att det iskalla badrummet blir mer än outhärdligt. voine, voine. till och med jag börjar bli lite konfundersam över hur det här ska gå. *väntarpåattdetblirvår*

något mer på tapeten?

en halv vecka med ont i halsen, semi-feber

samt en mkt arg busschaufför som kastar av snälla kontrabasister som bara vill ta sig in till skolan en söndag för att repa

och att jag är kissnödig*

*det är som sagt väldigt kallt på toaletten**

**vilket dock bärs upp av att jag har en mkt fin gardintoffs att dra i för att det ska bli ljust - varde ljus säger jag och drar i toffsen (hon hollywoodtanten skulle bli grön av avund!)

landet med de röda bussarna

Ni kanske undrade var det blev av mig?

Alldeles under snedtaket på 99 Elgin Cresent är mitt svar då.

Hur jag kom dit är inte en fullt lika enkel fråga.

Jag råkade ha en hel del packning med mig, lite för mkt om jag får säga det själv. Det var bara att bita ihop. Regeln lyder nämligen som följer, man skola icke packa mer än man kan bära själv. Därmed att erkänna att jag packat mer än jag kunde hantera vore ett nederlag! Och med resultatet i hand ska jag därför berätta att det GÅR att ta sig fram med 27+13+8 kg + kontrabas om än att styrförmågan och mobiliteten är vagt kompromissad.

Jag bor på en väldigt lugn gata inte alls långt från händelsernas centrum, ryktesvägen har jag hört att det ska ta ca 10-15 min att per cyckel ta sig in till college. Passar mig utmärkt.

Andra natten vilken jag ändå inte planerade att få sova mig igenom efter att av en händelse ha vaknat någon gång sådär lagom till eftermiddagen höll en väldigt enträgen liten fågel mig sällskap. Jag sjunger vackrast om natten, sade han. Sedan natten till igår trummade det ett litet regn mot hustaket. Fint tänkte jag, man ska veta att man är vaken om man nu är det.

Ovanpå detta har jag även klarat av första dagen på College, åkt röd buss med min kontrabas (för vad kan längre vara omöjligt om man har säg BARA en kontrabas), haft en kontrabaslektion, träffat min beundrare, övat 6 timmar so far och konstaterat att jag vill vara ett träd - mer om det en annan gång!

lone, alone

om jag kanske skulle ta och förnya mitt pass

- vill ju inte stå där på flygplatsen i färd med att resa och bli ratad för att mitt pass gått ut - dig kan vi inte flyga hem heller!

jag har ont i huvudet och i ryggen - änglavingen - skulderbladet (en av mina prestigefyllda idrottsskador, kanske skulle lyssnat på farbror Olle när han klappade sig på den runda magen och sa "MUSIKEN, musiken har räddat denna vackra kropp från den skadliga idrotten". den andra sitter i ett lite vekt tredjefinger som fått liiite för många handbollar på sig). i natt kunde jag inte alls sova, allt var kaos och uppochner - men det var ok, för det var första gången på evigheter (typ en vecka).

förra veckan i London gick väl som beräknat. jag tänker till och med tillåta mig till att ge mig en klapp på axeln, för att gå in utan en enda kontrabaslektion (förlåt Elisabeth ^^) i ryggen var både dumdristigt, modigt och bra gjort. jag gjorde bra ifrån mig - men sen är det inte alltid bra är bra nog. även om jag inte tror att det ska vara några problem.

de var glada när jag kom (stort leende) och de var glada
när jag gick (fem minuter senare, "jag ska hjälpa dig ut").

sen då?

det är upp till mig

jag känner det, men det skrämmer mig

visst, min blivande lärare kan ha råkat säga något i stil med; 21 you say, quite mature for a first year student - men med svenska mått mätt och med mina rekord i krumbuktande så låter jag det passera

men det är just det där, med att det är upp till mig som skrämmer mig.

jag har sagt tack och adjö till psykoteamet i Fagersta - de var liksom bara så väldigt fast i här och nu, vecka ut och vecka in, så hade jag lyssnat på de så hade jag varit out of recognition vid det här laget. sisådär sjunde övertrampet jämt kände jag att det räckte. inte ska du väl spela orkester, åka till london, inte kan väl du börja öva utan att vi har sagt de förlösande orden, inte gör det väl något om du sover 11 timmar/dygn, i princip bara tittar på tvserier dagarna i ända & bara äter fil och socker - det låter som något du behöver.

hur länge då?

en månad till? två? resten av mitt liv? - perfekt, då har ni ju i alla fall säkrat försörjningen.

inte för att jag känner mig better of alone, men för att jag har betydligt högre ambitioner för mig själv i form av rent välmående och hellre ensam än i deras sällskap.

kyrie eleison - lacrimosa - hallelluiah

Här är bilder från två av höstens konserter - Mozarts Requiem i Västerås domkyrka som jag spelade med en hedersam gammal gubbe i den ringa åldern av 76 år och Händels Messiah från Västanfors kyrka.

Fotos by pappa

Har lite syverkstad här. Det är ju lördag trots allt.

Rullen med mönsterpapper och de stora mönsterarken har kommit fram.

Ett blått tjockare ylletyg med ett lite rostigt rosa foder ska få tjänstgöra som jacka.

Jag köpte det för några år sen, men det är först nu som det passar (tillgången på varmare, välskräddade jackor behöver helt klart utvidgas ... ) och när jag öppnade min lilla tygsamling kände inte riktigt för att börja med sommarkjolarna som också ligger och väntar (även de bara på idéstadiet i form av oklippta tyger - det kan vara att jag varit lite fast i byxanvändandet och inte riktigt använt kjol som spökar, eller kanske valet av modell - när det bara passar sig helt enkelt, typ bättre tider).

Foto by pappa

Mönstret som från början var ett enkelt, lättsytt skjortmönster med ett passande axelparti manipuleras med extra byst- och axelinsnitt, lite utsvängt här, en annan krage där, en passpoal-ficka, ärmidéer, ett insytt veck i ryggen. Det tar sin lilla betänketid och lite pillande.

Nu sitter jag och funderar nu på om något vattenavstötande mellanlägg kunde infogas. Vem vill bli blöt om axlarna liksom.

Jag lämnar tillskärningen av yttertyget till en något vaknare timme. Speciellt som tillgången kan komma att tryta något - vilket inte är så lyckat om det ska bli en hel jacka. Att pyssla med mönstret har jag inget emot, men att vrida och vända på ett tyg för att få det att räcka till allt kan helt klart både ge mig huvudvärk och få mig att gå genom taket. Den sortens pusslandet får helt enkelt nerverna att krulla sig.

Det känns i alla fall bra att ha gjort något, kliat hjärnknölarna och kunna se resultatet. Jag anar att imorgon och resten av veckan väntar mer råövning. December är alldeleles, alldeles snart här. Hua.

jesu liv och återuppståndelse -

Sitter uppe och filosoferar över Mozarts Requiem, KV 626

Preppar inför nästa helg då jag ska vara med och riva av den i Västerås Domkyrka.

Det är dels den mentala förberedelsen - känna in stycket, få lite överblick. Studera stämman, se över stråk, mördande legatobågar, observera, markera dynamik och göra en mental markering på kluriga ställen.

Hitta en fräsch inspelning i fråga om interpretation och framförande. Tända mysbelysningen och ha pennan i högsta hugg. Känna in tempi, stil och reflektera lite över (när sextondelarna travar sig på varandra) över begreppet WWJD - what would jesus do? - det är ju trots allt honom det handlar om - eller är jag helt ute och cyklar nu? (borde bara vara att få fart på stråken, ha koll på strängväxlingen, vilka fingrar som ska vara var, när och sen hoppas på det bästa va?).

Det som återstår är att realisera högen med noter till något toner, upp- och nedstråk, fjärde-finger eller 1-2 och musik på det hela taget.

Jag hittade en sån väldans fin wiki-sida med över 77 000 uppladdade partitur och utgåvor.

Se själva, här, vad underbart! Partituret, kören, de separata orkesterstämmorna - här i inte mindre än 3 olika utgåvor.

Inte för att tror att vi på en helgs repetitioner kommer gå ner på djupet och frågan hurvida de där tonerna vid F verkligen ska vara bundna eller inte är vad som kommer spela roll - sedan att det inte verkar finnas något som styrker att de borde vara det är dessvärre en helt annan fråga för nu - det här är mkt bättre än Mozarts utgåva av Händels Messiah där duetter och fri musik hade plattats ut och liksom försökt vara något det inte var - legato eller inte legato är klart en fråga för diskussion men inte på samma nivå som när Händel inte längre får vara Händel.

bilprovningen

Man får kaffe hos Bilprovningen. Sen får man om man är snäll åka med på en provtur i sin egen bil. Om man är nyfiken se hur pass mycket rost det inte är i underredet och veta att höger blinker blind. Man kan råka på en gammal klasskamrat och man kan få se exakt hur mycket för mycket koldioxid ens bil sprutar ut. Sehr spannent!

Nu ska jag ta med Gilda ut på en promenad, packa hennes matsäck för helgen - en weekend på lantgård i Karbenning hos sin syster.

Mamma och pappa är i Stockholm och hjälper mormor flytta och jag har min första spelning - Händels Messiah med Bergslagens kammarsymfoniker i Västanfors och Nora i helgen. Kom kom kom.

Får man säga Hallelluiah?

üben macht frei - "höher, breiter, klarer"

Jag åker/kommer inte hem över helgen.

Jag är hemma. Idag som imorgon.

Jag kan inte ruta in min dag, på helgerna sover jag tills jag vaknar - på vardagarna stiger jag upp om jag måste.

Jag vill inte äta matigare mat än marmeladsmörgåsar och fil och flingor, det passar inte.

Jag vet inte om jag äter tillräckligt med proteiner och gud vet vad.

Jag gör som jag brukar och har tänkt halva dagen på att öva men inte övat.

Jag har ont i magen. Igår hade jag ont i huvudet.

Jag känner mig varm, trött och matt alla dagar i veckan.

Jag är inte så sugen på att prata med folk, lite sugen kanske.

Men nu ska jag öva, inte äta mycket mat och ost - öva.

Här sover jag så fridfullt - och under tiden så ploppar det upp värsta inläggen om klavikord, engelsmän och gud vet vad - persiska mattor.

Eller fridfullt. Jag drömde om krig.

Jag drömde att vi var tvungna att gömma oss, smyga och att ingen var på vår sida. Det var något med en skog, väldigt intensivt och förfärligt farligt med öppna platser.

- Inte undra på att jag har ont i huvudet nu.

Idag ska jag skaffa en kalender - (ta reda på när det där som jag inte vet när det var nu igen ska vara) - tydligen laga en kantarell, spenat och valnötspaj, - öva! och maila London!

När jag vaknade undrade vad jag skulle göra, sen kom jag på att jag kunde läsa en bok. Fantastiska tanke. Inte behöva oroa sig, jag kan ju läsa en bok. (Något jag alltså inte pallat göra på gud vet hur länge!)

Elisabeth ringde, hon hade dubbelbokat sig till juldagen. Därför undrade hon när jag kanske behövde min nästa pepplektion, vi kunde ju spela Wagenseilkvartetterna! Den 15e kanske? Ni hör ju att jag behöver en kalender.

inga undanflykter

Jag bestämmer mig

slutar vänta

på att tiden ska bli rätt, allting ska klaffa och hela härligheten

ni vet hur.

Jag gör, ber om, hjälp, presenterar en plan

och gör.

Jag åker till Sthlm,

träffar världens underbaraste kvinna

min orgellärare från gymnasiet, bara helt underbar.

Jag steg upp innan jag var vaken, åt frukost, skötte mig enligt protokoll, satte på mig rena strumpor, packade in mig och kontrabasen i bilen som skulle till Stockholm med 10 säckar ved (fråga inte ...) Äter lunch, åker tunnelbana och ringer på hos Elisabeth på Vallhallavägen.

Vi pratar, åker hissen upp till andra våningen - sen kör vi.

Packar upp den nya franska kontrabasen, som jag inte har spelat på (alls) sen i februari, mars. Det har bara inte gått och jag övar inte mot min vilja.

Det känns så självklart. Jag är redo. Var börjar vi?

Öppna strängar.

Sen?

Skalor, intonation, koordination, stråkkontroll - en avslappnad stråke

hoppar inte - tempo, vibrato

Sen?

Ja, alltså. Det är det här med London. Jag vill tillbaka. Kommer jag inte iväg nu så, sitta hemma ett helt år blir inte bra. Inte ok.

Vad jag har?

Ja, alltså. Bläddrar bland noterna. Jag har den här. Pichel-konserten i C. Lite som Haydn C ... Den skulle fungera perfekt till audition. Vi påbörjade den lite i våras.

Hepp - så sitter vi där, spelar igenom Pichel-konserten - med pianoackompanjemang - pang på. Och det går. Det går så förjäkla underbart bra.

Ska inte det gå det?

Det är ett moment.

hmm

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

till Krullet som snart kommer vara tillbaka i ett faraway gråmulet Oxford

Jag var på en konsert

den var sådär ska jag säga;

men de spelade ett stycke av Ditterstorf

(med harpa och stråkkvartett)

en av hans fem cembalokonserter menar jag -

Krullet om du någon gång vill spela en av de sleazy-cheezy konserterna lovar jag att styra ihop en kammarorkester till dig - så vi kan framföra dem som de var tänkta att framföras.

Vi ska nog bara akta oss för England. Britter tenderar att skratta åt Ditterstorf - om jag minns rätt så är det så att de kontrabaskonserterna (ja, två blir plural) som står som obligatorisk repertoar för orkesterauditions i resten av Europa är underförstått bannlysta och möts med flatskratt på en audition i England. Så är det bara. Underskattade eller genomskådade - men när du är redo för rock'n roll Kronken - ring mig!

nu är jag arg

Marina and the Diamonds låt I'm not a robot kommer upp i en av mina playlists på Spotify

Jag tänker. Fan. Jag gillar den här låten. Jag gillar när den kommer igång, hennes röst, hur det svänger. Kanske borde leta lite längre in och se om jag gillar mer av henne.

Trycker upp henne som artist. På hennes single har hon en låt som heter Marina And The Diamonds – I Am Not a Robot - Acoustic.

Shit tänker jag. Vad har de gjort nu - det här låter spännande.

Vad är det första man hör?

Seriöst tänker jag, vad håller de på med?

En synt!?

Och sen en elbas!?

Vad är kvar som är akustiskt då?

Hennes röst är fortfarande fantastiskt mäktig och imponerande - men det hela känns som en bluff - ger en fadd smak i munnen. Gör mig arg.

Kanske håller mig till Anna Ternheims vita skivor. De avskalade - Naked verisions - I Say No - Naked Version

Eller låten som får den fantastiska titeln: My Secret - Naked Version

Rubba inte mina cirklar ffs!

Vanhelga fantastiska koncept sådär. Skämmes!

dä händer i malmoe

Det börjar som en ovanlig morgon.

Finbesök och någon som ringer på en telefon som inte är min,

SysterYster verkar nöjd och jag sover vidare.

Vaknar till den eminenta doften av pannkakor

- Under gårdagens invignings-flyttfest firades det av storslagna mått:

indisk linscurry, popcorn, inflyttningste och banankaka!

Det hade packats upp, packats in, möblerats om och bonats in.

Fettfläcken över huvudändan är halvt dold av en byrå (hua mig hu),

vykortsblomman är på plats.

Himlen är strålande blå, ett Good morning sunshine!-sms till Grodan

och en promenad ut på stan. En kringelikrokig väg som slutar vid Folkets hus; via Dalaplan, Södervärn, Möllan och Folkets park. En plan om falafel och sen kaffestuga.

Möter upp med Grodan och öppnar kontor på ett av stans trevligare fik. Det är plugg, affischer, cv-bearbetning och zombiespel.

Sen har det banne mig bara rullat på. Picknick i Folkets park. Konsert bredvid vattentornet. En öl på Metro. Spontanbesök på en blue grass-konsert på ett trevligt häng vid Jesusparken (lite som Malmös svar på Mekka med en blå sten upplyst i mitten, eller?). Sen blev det kväller. Baske mig.

Hua, imorgon ska jag köpa mig en stol på Myrorna och brottas med en haj!

baroque music makes the world go round

Pergolesi: Confitibor, Francesco Durante: Magnificat & Händels Te deum

Det svänger!

Söndagskonsert i St Petri kyrka

Barockorkester

Kör, solister

Näst efter att spela själv är att inta en rejäl dos barockmusik, höjden av lycka.

Perfekt för en grå söndagsafton.

Jag har för tillfället bosatt mig här i Malmö.

Ingen snö, men massa spenat. Fint värre.

Ligga på sängen, vicka på tårna och lukta choklad.

Kan det bli mycket bättre?

nice saturday in the house

strunta i väckarklockan, strunta i frukosten

vakna lagom till sådär en timme innan lunch

ligga och filura lite, fundera över alla underliga drömmar - jag vet inte vad, tävlingar och möblera rum och lite allt möjligt; det mesta av de har jag glömt

Jag funderade på att ha en liten frukostcermoni för mig själv

istället när jag kom ut till vattenhålet (vi kan inte dricka kranvattnet för att det är bly i ledningarna så det är typ som på savannen fast istället i slutet på korridoren) för att hämta tevatten så hörde jag det fantastiska ljudet av kontrabas så istället för frukost precis innan lunch så knackade jag på hos R och satte mig i hennes fönstersmyg och lyssnade/hjälpte henne lite. R bor på solsidan, så morgonsolen sken in genom fönstret och Bottesinin var alldels underbar.

Sen lite lunch, lite underliga konversationer - proteiner för första gången på evigheter. Jag vet egentligen inte hur jag överlever här. Den vegetariska maten vi får innehåller i princip inga rena proteinkällor - kanske för att engelsmännen inte förstår sig på det eller för att det typ är bara är jag i hela huset som är regelrätt vegetarian. Jag antar att mjölk till frukost och all ost de har maten får mig att överleva. Eller bara hoummus och en näve nötter emellanåt - jag saknar att laga min egen mat!

Sen hade vi en liten wild n' crazy afternoon med en tur till High Street Kensington. Underligt hur lite fönstershoppning kan göra dig glad. Eller inte enbart. Ta på, önska sig, utvärdera, prova och i värsta fall köpa saker. Jag kom hem med världens sjystaste dressed up mysbyxor från American Apparel (ja, ja, jag har en crush på American Apperel, men har ni sett deras hemsida och bäbiskläderna? då förstår ni).

När vi kom tillbaka och R lyssnade på när jag spelade lite skalor mm. Rosie är lite av en Alexandertekniknörd och det är en fantastisk infallsvinkel. Alla saker vi gör i omedvetet och hur närvaro i vad vi gör kan förändra saker så mycket mer än timme efter timme av övning. Ok, det är svårt att förklara. Ganska obegripligt - men fantastiskt.

Sen har vi kollat på det kinesiska kontrabasstycket Fisherman's song. Fras efter fras. Det är fantastiskt att få hjälpa någon annan - det ger en lite distans till sig själv om inte annat!

Sa jag att vi gick till Whole foods? Det är ett fantastiskt affärskoncept. Man kan köpa saker på lösvikt och typ förpacka det själv. Nötter, linser, torkad frukt, kaffebönor, vin, olja, allt möjligt. + Mycket ekologiskt och bra kvalité på det mesta. Och bäst av allt, det är inte dyrt. Det man köper på lösvikt är ofta billigare än i vanliga affärer.

Nötter, torkade tranbär, blåbär, sura körsbär, kryddiga téer och ris, linser det är kap rakt igenom!

Nu, back to practise. Vi håller till dels på R's rum och uppe i övningsrummen. Utsikt över himlen, Royal Albert Hall, Hyde park och Royal College of Arts. Det är vackert och roligt. Peppen är hög!

not too bad, no too bad

hej, här får du en kopp te.
ska du med och öva?
nehej, om du inte tänker öva så får du hjälpa mig istället
jag har alla de här crap pieces till min recital som bara låter skit

sure,
vem tackar nej till en kopp te?

det är skillnad på att fundera på hur det vore att hoppa ut genom fönstret
och umgås över en kopp te - det är mer fredligt på något sätt

bättre att leka sadist åt någon annan;
en gång till, tänk på lägesväxlingarna
from the top B

så bara de där tre takterna
nej, långsamt
3 gånger till

jag fick dessutom höra Elgars cellokonsert
live from front row (dvs från golvet på ca 2 meters avstånd)
det var något annat än kinesiskt kontrabasstycke

inte sämre eller så

elegans

Brillians

En spänst och lätthet.

Spänning.

Gracen som bara kompositörer av sent 1700-tal kan åstadkomma.

Vi pratar Haydn C, Pichl samt Kraus. Högaktade personer av berömmelse och ryktbarhet!

Även C.P.E. Bach och fransk barock på ett hörn, har ni hört något bättre?

Det är jag och 1700-talet!