jag blir lika glad varje gång
jag blir nästan så glad så att det är skitsamma om de kommer eller inte
för ärligt talat, den här staden är sinnssyk
varm och kall
öppen och stängd
de kör på fel sida av vägen, alla pratar engelska
och ingen vet hur man gör riktigt kaffe
jag kanske inte borde tänka så mycket mer på det, kommer de så kommer de
jag borde nog åka mer buss
jag kommer ihåg, en gång i höstas, när jag åkte en sån röd buss som de har i den här staden
jag satt på övre våningen och kom på mig själv med att sitta och le mot en främling i en annan buss, när vi båda satt och väntade på grönt ljus
jag tittade åt ett annat håll och sen sneglade jag igen, han satt (med tanke på att det fortfarande var rött, självklart) kvar - jag log igen och sen åkte vi, åt varsitt håll
är inte det lite spänning i vardagen eller vad?
eller som tanten på busshållplatsen en sen kväll hyfsat oprovocerat föreslog, att jag kanske var tapdancer och började fråga ut mig om det, om allt mellan himmel och jord och som när bussen väl kom höll låda i 20 minuter tills jag lyckades smita av bussen i en obevakad stund.
kom kom kom och åk buss med mig - det är ett riktigt äventyr
- och jag lovar, om du ramlar i trappan upp till övervåningen så ska jag först fånga dig och sen slå ihjäl dig (för så gör man helt enkelt inte)!
Inlägg
4 kommentarer:
Trappan upp är förskräcklig, och jag får cembalolektioner 7.30 på fredag morgon här - jag kanske borde stanna i alla fall? Men å andra sidan missar jag bussäventyren då.
"Shit for you" som Bruno skulle sagt. ^^
Trappan upp är för övrigt dagens motion & du skulle inte ha tre uppsatser i veckan att skriva, så du skulle inte behöva ha cembalolektioner 7.30 - meeen om det är det, det hänger på så ska vi nog kunna ordna det också.
Shit for Oxford....... :(
Imorgon träffar jag min lärare, jag ska verkligen försöka ta mig samman och fråga. För jag vill ju hellre vara där än här. + att det finns en hiss hos dig ju!
Skicka en kommentar