torsdag 28 oktober 2010

"hade jfk möjligen peruk?"



Det är frågan man ställer sig när ser den här bilden - den perfekta hårlinjen


Googlar Kennedy + wig / did JFK use a wig
dels får man upp värsta Jackielockarna, maskeradjägarna på jakt efter det perfekta Kennedyhåret samt dessa två citat:

"Nixon did not wear make-up during the initial debate, unlike Kennedy ..."
- samt
"Did JFK really win because he looked better on television?"


Här ser vi i alla fall en viss variation i hårfästet - anar en viss överkamning.


På πs inrådan tar vi oss även en titt på gamle Clintons hårfäste - tal om presidenter då ...


- är det är något man avlar på, något som bör ligga i presidentgenerna?
Best wishes!

tisdag 26 oktober 2010

KAFFE med BACH!!!!!!!!!!!

Det är något speciellt med kaffe, det visste redan Johann Sebastian Bach -- en bekant berättade om sin vana att starta varje morgon med en av Bachs koraler och en stor kopp varmt kaffe, för att känna hur livet sipprar in i händerna och huvudet*. Själv är jag något av en samlare: jag har många kaffesouvenirer i mitt rum: en cafetière, ett urval av finska kaffekoppar, en guldfärgad Gustav Klimt-mugg och numera tunt, vitt kaffeporslin från SCR.

Ni vet, det finns så många människor som kategoriserar J.S. Bach antingen som en djupt religiös, metafysisk nummermystiker, eller som vilken annan praktisk barockkompositör som helst som producerade stycke efter stycke utan eftertanke ("Telemann + 21 barn"). Vad jag verkligen aldrig har förstått är alla de som säger att Bach inte hade någon humor. De vet inte vad de talar om...... mina damer och herrar, får jag presentera, en man med ett universiellt budskap:

J.S. Bach: "Kaffe-kantaten", BWV 211!

Narrator (recitative)
Be quiet, stop chattering,
and pay attention to what's taking place:
here comes Herr Schlendrian
with his daughter Lieschen;
he's growling like a honey bear.
Hear for yourselves, what she has done to him!

Schlendrian (aria)
Don't one's children cause one
endless trials and tribulations!
What I say each day
to my daughter Lieschen
falls on stony ground.

(Recitative)
Schlendrian
You wicked child, you disobedient girl,
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Father, don't be so severe!
If I can't drink
my bowl of coffee** three times daily,
then in my torment I will shrivel up
like a piece of roast goat.

Lieschen (aria)
Mm! how sweet the coffee tastes,
more delicious than a thousand kisses,
mellower than muscatel wine.
Coffee, coffee I must have,
and if someone wishes to give me a treat,
ah, then pour me out some coffee!

(Recitative)
Schlendrian If you don't give up drinking coffee
then you shan't go to any wedding feast,
nor go out walking.
oh! when will I get my way;
give up coffee!
Lieschen
Oh well!
Just leave me my coffee!
Schlendrian
Now I've got the little minx!
I won't get you a whalebone skirt
in the latest fashion.
Lieschen
I can easily live with that.
Schlendrian
You're not to stand at the window
and watch people pass by!
Lieschen
That as well, only I beg of you,
leave me my coffee!
Schlendrian
Furthermore, you shan't be getting
any silver or gold ribbon
for your bonnet from me!
Lieschen
Yes, yes! only leave me to my pleasure!
Schlendrian
You disobedient Lieschen you,
so you go along with it all!

Schlendrian (aria)
Hard-hearted girls
are not so easily won over.
Yet if one finds their weak spot,
ah! then one comes away successful***.

(Recitative)
Schlendrian
Now take heed what your father says!
Lieschen
In everything but the coffee.
Schlendrian
Well then, you'll have to resign yourself
to never taking a husband.
Lieschen
Oh yes! Father, a husband!
Schlendrian
I swear it won't happen.
Lieschen
Until I can forgo coffee?
From now on, coffee, remain forever untouched!
Father, listen, I won't drink any!
Schlendrian
Then you shall have a husband at last!

Lieschen (aria)
Today evendear father, see to it!
Oh, a husband!
Really, that suits me splendidly!
If it could only happen soon
that at last, before I go to bed,
instead of coffee
I were to get a proper lover!

Narrator (recitative)
Old Schlendrian goes off
to see if he can find a husband forthwith
for his daughter Lieschen;
but Leischen secretly lets it be known:
'no suitor is to come to my house
unless he promises me,
and it is also written into the marriage contract,
that I will be permitted
to make myself coffee whenever I want!'.

Trio
A cat won't stop from catching mice,
and maidens remain faithful to their coffee.
The mother holds her coffee dear,
the grandmother drank it also,
who can thus rebuke the daughters!

* Även kända som de viktigaste delarna av kroppen.

** märk väl ordvalet: a bowl of coffee! Det har framkommit kritik mot mitt sätt att bjuda gäster i Oxford på vin ur skålar, men detta är egentligen en gammal lutheransk sedvänja.

*** t ex kaffe, choklad eller klavikordspel.

En kaffedoftande PUSS,
Krullet
PS. Varning för inspelningen av den här kaffekantaten. Som vanligt är det MYCKET SVÅRT att realisera Bachs otroliga ideal i praktiken...

måndag 25 oktober 2010

continuation: "State of Love and Trust"


"I am trying to understand you.
You have been trying to screw me into submission.
I was not.
You've been trying to screw me into submission, and I let you. I let you, because the sex was so good and you're ego was so hurt.

I am trying to understand you. I am trying to understand you, and know you.
I am trying to love you - but I don't know how.
I don't know how because you don't give me anything.

So the wentburn was you branding me? Like a cattle?

I'M TRYING! I don't know you. I don't know you because you don't give me anything.

I give you everything!

...

I'm trying to love you. Why won't you let me?

Burke.
Burke was
He took something from me.
He took little pieces of me over time. So small I didn't notice.
He wanted me to be - something I wasn't.
And I made myself into what he wanted.
One day I was me, Christina Yang - and suddenly I was lying for him; jeopardizing my career; agreeing to be married, wearing a ring and being a bride untill I was standing there in a weddingdress, with no eyebrows and I wasn't Christina Yang anymore. Even then I would have married him. I would have.
I lost myself for a long time. Now, that I'm finally me again. I can't.
I love you. I love you more than I loved Burke - and that scares the crap out of me, because when you asked me to ignore Teddy's page - you took a piece of me and I let you.
That, will never happen again."

pig or cow


Tillbaka till Grey's Anatomy (se avsnittet här)
"... as Jeff says my feelings doesn't always fit the situation. If my food is over cooked in a restaurant, I get enraged; I want to kill the waiter. But I don't. I politely ask him to take the meal back and bring it the way I asked for it. I spend my days making myself smaller, more acceptable - that's OK. Because at night, on stage, I get to experience the world the way I feel it. Indescriable rage, unbarable sadness, huge passion. At night on stage, I get to kill the waiter and dance on his crage. And if I can't do that, if all I have left is a life of making myself smaller - then I don't want to live."
Christina Yang står inför ett val - hon måste välja.
Cardiogodess eller kärlek. - Meredith försöker hantera situationen genom att jämföra med om någon har en ful bäbis - båda parter vet, men det är inget man säger uttalat. Yang kan inte förklara för Owen att hon till och med väljer bort honom för att Teddy ska stanna (cardiogudinnan ska få hennes kärlek) - det är något man bara inte säger.

Surgery or love? Surgery or love?

Izzy kommer tillbaka och säger ett, kanske, sanningens ord: "Surgery is just a job. It's not the thing you come home to, it's the thing you come home from." Eller hur är det egentligen? Vad spelar vilken roll? I stundens hetta. I would rather die than not get to experience the world the way I feel it?

Personerna bakom Grey's kommentar på avsnittet (för övrigt en av min systers favoritbloggar)

Edit:
"In surgery, the healing process begins with a cut, an incision, the tearing of flesh."
Owen kysser Yang och säger - "You think that surgery is gonna make you feel, you think a successfull career is gonna make you happy, you think you know things and nothing else matters, no one else matters; people do matter, I matter - we matter. You don't get to toss me aside, I won't let you."
- "We have to damage the healthy flesh to expose the unhealthy. It feels cruel and against common sense."
Och Meredith, av alla människor, säger till Izzy: "You don't just walk away from people, you don't just throw people away - Please don't go, this is your home
Men det är inte så.
"(against common sense) but it works - you risk exposure for the sake of healing. and when it's over - when the incision is made. you wait. you wait and you hope that your patient will heal, that you havn't just made your patient worse."

lördag 23 oktober 2010

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

minusgrader här
plus tolv i London

what to choose?

fredag 22 oktober 2010

bilprovningen


Man får kaffe hos Bilprovningen. Sen får man om man är snäll åka med på en provtur i sin egen bil. Om man är nyfiken se hur pass mycket rost det inte är i underredet och veta att höger blinker blind. Man kan råka på en gammal klasskamrat och man kan få se exakt hur mycket för mycket koldioxid ens bil sprutar ut. Sehr spannent!

Nu ska jag ta med Gilda ut på en promenad, packa hennes matsäck för helgen - en weekend på lantgård i Karbenning hos sin syster.
Mamma och pappa är i Stockholm och hjälper mormor flytta och jag har min första spelning - Händels Messiah med Bergslagens kammarsymfoniker i Västanfors och Nora i helgen. Kom kom kom.

Får man säga Hallelluiah?

torsdag 21 oktober 2010


Nästan två säsonger Grey's Anatomy senare har Torres kommit ut - Yang har inte gift sig med Dr. Burke, Meredith har fått en lillasyster och Mark Sloan har haft ihop det med little Grey.
Cardioguden med asperger, hon som hoppar in efter dr Burke mellan dr Erica Hahn och Teddy, lär oss att bästa sättet att hantera en panikattack är all over body beröring - Owen har kommit med i bilden, är krigsskadad och jag älskar (!) Derek Shepards mamma.

Jag har ordnat och styrt - träffat snarkdoktorn, ordnat mig en plats i Händels Messiah i helgen (Elisabeth har än en gång hotat att komma och klå upp mig om jag inte hade tagit chansen - musik upplevs bäst inifrån och ut och det är bara råkoolt att vara kontrabasist i Händels Messiah), skickat ett brev till London, övat, pratat med vårdcentralen om en plats i aktiv sjukskrivning-gruppen, kirrat en tid för gratis synundersökning, fått läget under kontroll:
- En depression till följd av ett trauma - eller som min psykoterapeut sa, "ett inre krig till följd av ett trauma" (inte tvärtom). Men det är inte heller värre.
Dessutom har jag testat min flytförmåga - 1000 m över ytan gick alldeles utmärkt.

Utöver det har jag som sagt råkat få i mig 2 säsonger Grey's ... hmmm
ska fundera på den.

onsdag 20 oktober 2010

en fantastisk överraskning!


Krullet vaknar tidigt, tidigt på morgonen och ser solen gå upp över Versailles. Den går ut och kollar sin brevlåda. Där ligger en lapp: "Hämta ett stort paket i receptionen". Jag gör så. En vaktmästare kommer ut med denna supertunga sak:


"Till krullet"* står det på en liten lapp. Nämen! En pianopall var precis vad jag behövde -- hittills har jag behövt konstruera min egna med hjälp av två stolar och två kuddar, med ett trångt och obekvämt resultat. Jag anar en stor rymd av frihet öppna sig ovanför mig.
Jag är så tacksam över hur bra jag har det helt plötsligt: det är minsann på tiden att det jävla livet börjar ge mig vad jag förtjänar. Jag som har lidit så mycket!
* Eller, så står det kanske inte. "Krullet" liksom, det är det bara för er alldeles speciella läsare som jag är Krullet. Originalorden försvann i översättningens djungler.

tisdag 19 oktober 2010

jag är ett klavikord

Klavikordet. Del 3.

Så, här kommer senaste nytt om klavikordet. Vi är vänner igen, som sagt. Det råder till och med fenomenal harmoni -- välstämt* och fint. Det enda som är lite "ehh... right" just nu är att klavikordet står här i rummet täckt av underkläder. Fräsch, liksom.

Jag ska snart få lära mig hur man spelar på det här instrumentet, på riktigt. Ni kanske minns ett gammalt inlägg jag skrev, en nybörjarens guide till klavikordspel (väldigt stört, om jag får säga det själv). Idag kan jag bara säga en sak: jag hade ingen aning om nånting på den tiden.

Nuförtiden vet jag mycket bättre. T ex så vet jag att klavikord fungerar precis lika bra som cembali att hänga tvätt på, men mycket sämre när det gäller drillar. Och att det är en jävligt weird idé att skicka ett klavikord från Tyskland till Sverige -- det var för den delen inte ens Sverige C P E Bach skickade sitt instrument till! Det var typ Riga, eller nåt. Ful historieförfalskning där, ajabaja.

Jag vidgar mina vyer. Trestämmiga fugor. Klavikord. VIBRATO. Vad kommer jag inte att veta imorgon, som jag inte vet idag? Spännande. Ahh, nu måste jag gåååå -- klavikordet ropar på mig :(

kjam//////kjullizz

PS. Det här med etiketter på inlägg är KUL. Titta bara: "klavikord, underkläder, inget kontorsjobb direkt". HAHAHAHA!

* Valotti-stämning, för att vara exakt.
* dvs. när man spelar legato C till C# kan man ju inte lyfta fingret från C-tangenten förrän man har börjat trycka ner C#. SÅKLART!

jag är leonardo da vinci!







Kroppens anatomi!
Muskler - organ - benstruktur.

Jag lodar runt på internet i jakt på vackra bilder av anatomi, fysik, figur och uppbyggnad. Bombar π med bilder och tankar om att trycka tröjor med revben - hjärtklumpar och lungor
Måla tavlor, andas leva och beundra kroppens vackra underligheter.

Tittar jag för mycket på sjukhussåporna? Har jag känslorna utanpå kroppen nu igen?
(Jag har bara fått ner femte säsongen, revival, av Grey's anatomy textad, på fuckin' franska.)
Denna veckas mission: inte se två säsonger av Grey's. ... Varav parantesen ovan därför är en bra sak. Sa vi något om andra serier? Nya bekantskaper? Senaste avsnittet av gamla favoriter? ??



Har varit lite under vädret. Levt i ovisshetens land - nu är det konstaterat, inte av mig utan av medicinsk expertis att jag huserar ett inre krig, punkt, typ. Nej, men dels det. Till följd av ett påstått trauma och min konstnärliga själ i ett litet existensiellt kaos. Kaos och krig alltså. Tills vidare skriver vi under på planen med fokus framåt.
Leka traumabearbetning, åka till London med min konstnärssjäl och leva, dricka öl och andas.

Bilder: 1 Handprint of Amelia Earhart's hand the first woman to fly solo across the Atlantic Ocean and a women of power, 2 Anatomy of Love by Anna Bond, 3 The anatomy of the 4 and 6 Studies by Leonardo da Vinci from his emperic studies of the human body from here. 5 Illustration from Shutterstock.com


lördag 16 oktober 2010

üben macht frei - "höher, breiter, klarer"


Jag åker/kommer inte hem över helgen.
Jag är hemma. Idag som imorgon.
Jag kan inte ruta in min dag, på helgerna sover jag tills jag vaknar - på vardagarna stiger jag upp om jag måste.
Jag vill inte äta matigare mat än marmeladsmörgåsar och fil och flingor, det passar inte.
Jag vet inte om jag äter tillräckligt med proteiner och gud vet vad.
Jag gör som jag brukar och har tänkt halva dagen på att öva men inte övat.
Jag har ont i magen. Igår hade jag ont i huvudet.
Jag känner mig varm, trött och matt alla dagar i veckan.
Jag är inte så sugen på att prata med folk, lite sugen kanske.
Men nu ska jag öva, inte äta mycket mat och ost - öva.

fredag 15 oktober 2010

som på räls?


Jag åker från Stockholm.
Tänker åka från, rättare sagt. Det är torsdag och jag väntar ett tåg till för att tajma det med mamma. Vi köper biljett över Uppsala.
Man har ett val. Antingen raka vägen till Avesta/Krylbo med dalatåget eller med byte i Västerås till Ängelsberg eller Fagersta. Vi skippar bytet - tänker att det är rusning på pendeln till Västerås, eller ett fullknökat Göteborgståg ...
Köper biljett, hinner dricker en kopp te innan tåget går, tittar tavlan för avgående tåg och tappar hakan. Tåget som skulle gå tjugo i sex beräknas avgå 1900. (Samtidigt som tåget som skulle komma in från Falun/Borlänge redan vid 1616 inte ska komma in förrän 1914 ... det är vårt tåg som skulle haft god tid på sig att vända) Några reservtåg håller sig inte SJ med, man jobbar helt enkelt inte så.

Sen då?
För de som inte vet eller har anat, så är det här med att åka tåg något, eh, speciellt i vår familj. Vi åker helt enkelt tåg. Från Istanbul, till Köln*, kors och tvärs. Min pappa jobbar med tåg, åker runt och pratar tåg, ringer sina vänner som har koll på tidtabeller, brinnande ställverk** och gud vet vad.

Det spårar ur ett tåg i Trondheim. Det är något med hjulen. Det är sprickor i hjulen och det är inte bra. Alla lokvagnar behöver kollas över. 145 st. 4 hjulpar var. 1160 hjul. Man vet inte vilka hjul som sitter på vilka vagnar, man har inte dokumentation, ingen koll, man jobbar helt enkelt inte så.
Det är då det kommer in att min pappa jobbar med tåg. Han jobbar åt Tåg i Bergslagen och han ringer sin polare T. Kunde man inte göra något åt det här? Alla dalatågen är tagna ur trafik tills åtminstone mitten på nästa vecka. Det är många tåg och många resenärer. Jo, så nu rullar Tåg i Bergslagens Reginatåg in på Stockholms central. Kunde de gjort en bättre kupp?

*/** Observera att, att åka till Köln med tåg och brinnande ställverk är ingen bra kombination.

om en fredag i Norberg


En fredag i Norberg. Vad gör man?
Idag är ingen vanlig dag, 15 oktober 2010 biblioteket i Norbergs 145 årsdag.
Det hör inte till det vanliga med ett sånt gammalt folkbibliotek - men det är väl heller ingen som påstått att norbergaren är vanlig?
Heller är det nog få bibliotek som flyttat så många gånger.
Från översta våningen på kommunhuset, till mellanvåningen, till bottenvåningen på kommunhuset och så nu, till gamla Folkets hus med tillgång till biosalong och granne med vuxenutbildning och försäkringskassan.
Ett bibliotek väger ca 26 ton fick man veta. Ca 45 000 böcker.
Den moderna tekniken med e-böcker minimerar vikten 1000 gånger.
Och nog för att böcker på datorskärm är så lagom roligt - men sitter man i främmande land och dör av allt olikt, utrikiska seder och språk så är e-böckerna en räddning! Tillgången på så kallad pinsam litteratur av olika sorter är lite övervägande från gammal hederlig sådan - chick lit, självhjälp, deckare med mera. Men man kommer tids nog till det att man tar vad som helst - bara det är på ett hederligt språk! (Behöver jag nämna att Norberg var bland de första att hoppa på e-böcker till utlåning med samma utbud som Stockholms stadsbibliotek före många många andra).


Här sover jag så fridfullt - och under tiden så ploppar det upp värsta inläggen om klavikord, engelsmän och gud vet vad - persiska mattor.
Eller fridfullt. Jag drömde om krig.
Jag drömde att vi var tvungna att gömma oss, smyga och att ingen var på vår sida. Det var något med en skog, väldigt intensivt och förfärligt farligt med öppna platser.
- Inte undra på att jag har ont i huvudet nu.

Idag ska jag skaffa en kalender - (ta reda på när det där som jag inte vet när det var nu igen ska vara) - tydligen laga en kantarell, spenat och valnötspaj, - öva! och maila London!

När jag vaknade undrade vad jag skulle göra, sen kom jag på att jag kunde läsa en bok. Fantastiska tanke. Inte behöva oroa sig, jag kan ju läsa en bok. (Något jag alltså inte pallat göra på gud vet hur länge!)

Elisabeth ringde, hon hade dubbelbokat sig till juldagen. Därför undrade hon när jag kanske behövde min nästa pepplektion, vi kunde ju spela Wagenseilkvartetterna! Den 15e kanske? Ni hör ju att jag behöver en kalender.

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

torsdag 14 oktober 2010

Her Majesty!


Åh, ni får säga vad sjutton ni vill. För det här är fantastiskt!
Gamla minnen och bara så jäkla bra!
Högstadiet igen och igen och igen!

äventyr vid klavikordet (eh, right...)


"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:



Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

inga undanflykter


Jag bestämmer mig
slutar vänta
på att tiden ska bli rätt, allting ska klaffa och hela härligheten
ni vet hur.

Jag gör, ber om, hjälp, presenterar en plan
och gör.

Jag åker till Sthlm,
träffar världens underbaraste kvinna
min orgellärare från gymnasiet, bara helt underbar.

Jag steg upp innan jag var vaken, åt frukost, skötte mig enligt protokoll, satte på mig rena strumpor, packade in mig och kontrabasen i bilen som skulle till Stockholm med 10 säckar ved (fråga inte ...) Äter lunch, åker tunnelbana och ringer på hos Elisabeth på Vallhallavägen.
Vi pratar, åker hissen upp till andra våningen - sen kör vi.
Packar upp den nya franska kontrabasen, som jag inte har spelat på (alls) sen i februari, mars. Det har bara inte gått och jag övar inte mot min vilja.
Det känns så självklart. Jag är redo. Var börjar vi?
Öppna strängar.
Sen?
Skalor, intonation, koordination, stråkkontroll - en avslappnad stråke
hoppar inte - tempo, vibrato
Sen?
Ja, alltså. Det är det här med London. Jag vill tillbaka. Kommer jag inte iväg nu så, sitta hemma ett helt år blir inte bra. Inte ok.
Vad jag har?
Ja, alltså. Bläddrar bland noterna. Jag har den här. Pichel-konserten i C. Lite som Haydn C ... Den skulle fungera perfekt till audition. Vi påbörjade den lite i våras.

Hepp - så sitter vi där, spelar igenom Pichel-konserten - med pianoackompanjemang - pang på. Och det går. Det går så förjäkla underbart bra.

Ska inte det gå det?

Det är ett moment.

onsdag 13 oktober 2010

tisdag 12 oktober 2010

hej?


bloggen låg lite nere för eftertanke

jag tänkte ge upp lite sådär ett tag
inte själva bloggandet, men i allmänhet
men sen kom jag på bättre tankar
och jag har en plan, inga undanflykter

men jag säger då en sak
jag är trött, så oändligt trött på att vänta
jag vill ha svar, nu!

inte fler frågor, inte mer vänta en vecka till
inte fler vi får se

så nu.
nu
nu nu

tills dess
!jeh

hmm

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

mhm

Jag var i Landskrona!
Förra veckan.
Jag var inte där så länge, men vi var en sväng nere vid havet
och det var ruggigt fint, mest ruggigt.
Fast fint också!

π och han gillar pop. Mkt fin grabb.
Vi gick och klappade getter och matade dem med fryst surdegsbröd
- och de var mycket glada.
Nere Malmö brukade jag alltid stanna och tittade på minikängururna de har i Folkets Park
(det var jag och barnen, "mamma mamma, titta!")
En gång var det en sköldpadda och en kanin innanför stängslet, kängururna verkade inte helt nöjda med det.

Gillar iaf honom skarpt.

Jag såg en sån himla tokig sak på tv idag:
"stayhard.se
fashion online

snabba leveranser"
Vad sjutton låter inte det som??

söndag 10 oktober 2010

personal message: missing person report

Krullet!
Bloggen, jag;
vi saknar dig!

Var håller du hus, vad håller du på med?

Om du inte passar dig kommer jag att bomba dig med svampbilder
- you better watch out ...

Dessutom nojar jag.
Jag vågar inte börja öva - var är du?

Jag menar, jag vet att du är tillbaka i Oxford och att du har fått ett nytt rum - har du fått en cembalo installerad?
Men var är du?

Eleanor Rigby - "All the lonley people; where do they all come from?"

lördag 9 oktober 2010

höstens marmeladförbrukning säkrad


Lördag och vi skalar och skivar äpplen för fullt.
Här ska kokas äppelmarmelad av bästa sort!

2,5 kg äpplen plockas, skalas, kärnas ur och hackas.
Kokas med 4 dl vatten i 15 minuter under lock och röres om. 800 g syltsocker och 2-3 tsk kanel - 5 minuter till och sen hällas upp i rena burkar!

Höstens marmeladförbrukning är säkrad.

fredag 8 oktober 2010



Jag kom att tänka på de gamla Färdlektyrböckerna* när jag skulle packa just färdlektyr. Jag hade pratat med en Håkan-vän och sagt läste du någon gång den, Håkans novell(här publicerad i sin helhet på Sydsvenskan).
Det här var 2003, då när jag sa, "Håkan Hellström såklart." och några undrade vem, i smyg, och sen sa lika dant själva när någon frågade. - Ja, alltså SO-Håkan utan Håkan, med stort H.
"vissa tror på gud andra tror på Håkan"

I vilket fall som helst, så var jag frälst!

Jag och Frank Sinatra (utdrag)
...
Arg klockan tre
Häromdagen träffade jag en pojke som jag inte träffat på länge.
Vi sa inte så mycket. Har aldrig varit kompisar, och jag var inte särskilt glad åt att se honom. Jag gillade honom inte, hade aldrig gjort det heller för den delen. Han var hånfull och log fånigt och irriterande hela tiden. Försökte sätta sig över mig. För mig spelar DET ingen roll, men med det där leendet var det värre. Han stank ur munnen. Jag fick lust att kasta mig fram och slå honom på käften, men gjorde inte det. Han skulle väl ha krossat mig under foten, precis som han gjorde när vi var små. Precis som flickan i blommig klänning. Krossat mig under foten. Smack. Och det där groteska leendet.
Irriterande, hånfullt.
Han hade en flickvän och redan en stor bil och allt gick bra för honom.
Utmärkt förresten.
Bilen stod brevid. Alldeles blänkande, en sån där gammal tvåfärgad, med en massa krom. Verkligen vacker, som de där plasthuvarna, stor och bullig. Enorm. Som läderlappens bil, som en gangsterbil.
Själv har jag bara en rostig jättetrehjuling med ett Harley Davidson klistermärke på, ingen flickvän och allt går åt helvete vilken timme som helst. Jag SKULLE ha slått honom på käften.

Jag satt på en bänk vid Hedens parkeringsplats och läste skvallerspalterna i föregående dags Expressen och jag tittade på bilen. Den vackraste jag sett. Klockan var omkring tre, de andra hade gymnastiklektion och jag befann mig i mitt vanliga tillstånd. Jag menar, ni vet, ingenting funkar: flickor, kompisar, värdet, pengar, bristen på pengar, de rykande fabrikerna.
Så kom han där med flickvännen. Jag kände igen honom direkt på det där flinet.
- Nämen är det inte lilla Håken ponken!, sa han (hånfullt) när han fick syn på mig.
- Kalla mig inte Håkan, sa jag.
Vet du inte vem jag är? Jag är mycket mäktig, jag är Frank.
- Vem då, Frank?
- Frank Sinatra!
- Okej då, Frank Sinatra, vart är du på väg?
Jag njöt faktiskt lite.
- Till helvetet, svarade jag.
- Du har då inte växt ett skit sen jag klådde upp dig sist. Va en man, din barnrumpa.
- Nej, jag tycker det verkar väldigt tråkigt. Förresten är jag mer intresserad av tjejer.
- Jag tycker verkligen att du är en skitstövel, Håkan.
- Jag med. Stick nu, du besvärar mig.
Han och flickvännen, som också flinade sådär, klev in i läderlappsbilen och åkte iväg.
Och jag tog min rostiga jättetrehjuling till helvetet.
*Färdlektyr, en bok som delades ut till alla gymnasieelever av länstrafikbolagen.
Noveller av kända författare och profiler samt ett urval av dikter av studernade.

ett hundliv


I morse och av någon anledning, dagen innan idag så har jag stigit upp kristligt tidigt. Eller om jag verkligen steg upp igår, därom tvista det lärde, det är en tolkningsfråga. Men idag i alla fall, så var jag uppe med ottan - redan innan mamma hade gått till jobbet.
Det kan man ju tycka är bra. Men hunden tyckte faktiskt inte alls det var bra.
Hon har tagit som vana att gå in till mig när hon fått sin mat på vardagmorgnarna - mamma ska ändå gå till jobbet och det blir inte roligare än mamma kommer ner, de går ut och hon får sin mat. Varför inte ta lite extra sovmorgon i lilla vargens lya? Mamma har sagt åt henne att hon ska vakta på mig.
- I morse, i alla fall, så skulle jag då till tandläkaren. Det här med att sakta men säkert slipa ner sina tänder/ha spända käkar ständigt och jämt känns inte så attraktivt (om man inte är lagd åt det hållet vill säga ...). Hon, hunden, tittar bekymrat på mig när jag sätter mig upp i sängen.
Ska det verkligen vara såhär? Du ska ju inte vara vaken redan, definitivt inte stiga upp.
Hon förlåter mig inte riktigt förrän jag frågar om hon ska följa med och åka bil.
Ni skulle sett glädjeskutten när hon studsar ut genom dörren, snabbt pilar över gården och ställer sig och tjuter lite av entusiasm framför garagedörren.
Mhm!

onsdag 6 oktober 2010


Karin Nordström

Karin Var det den här länken jag skulle posta dig? Hmmm.

vor etwa einer Minute · · · Teilen · Pinnwand-Dialog ansehen
    • Karin Gud, jag har guldfiskminne!
      vor einigen Sekunden ·

Till vem? Tror det var entfernenknappen jag skulle trycka på ...

Sällan har det känts så skönt att komma hem.
Imorgon ska jag ordna med lite saker och kanske baka bullar.

Jag tror inte jag ska åka så mkt tåg på ett tag.