jag är ett klavikord

Klavikordet. Del 3.

Så, här kommer senaste nytt om klavikordet. Vi är vänner igen, som sagt. Det råder till och med fenomenal harmoni -- välstämt* och fint. Det enda som är lite "ehh... right" just nu är att klavikordet står här i rummet täckt av underkläder. Fräsch, liksom.

Jag ska snart få lära mig hur man spelar på det här instrumentet, på riktigt. Ni kanske minns ett gammalt inlägg jag skrev, en nybörjarens guide till klavikordspel (väldigt stört, om jag får säga det själv). Idag kan jag bara säga en sak: jag hade ingen aning om nånting på den tiden.

Nuförtiden vet jag mycket bättre. T ex så vet jag att klavikord fungerar precis lika bra som cembali att hänga tvätt på, men mycket sämre när det gäller drillar. Och att det är en jävligt weird idé att skicka ett klavikord från Tyskland till Sverige -- det var för den delen inte ens Sverige C P E Bach skickade sitt instrument till! Det var typ Riga, eller nåt. Ful historieförfalskning där, ajabaja.

Jag vidgar mina vyer. Trestämmiga fugor. Klavikord. VIBRATO. Vad kommer jag inte att veta imorgon, som jag inte vet idag? Spännande. Ahh, nu måste jag gåååå -- klavikordet ropar på mig :(

kjam//////kjullizz

PS. Det här med etiketter på inlägg är KUL. Titta bara: "klavikord, underkläder, inget kontorsjobb direkt". HAHAHAHA!

* Valotti-stämning, för att vara exakt.
* dvs. när man spelar legato C till C# kan man ju inte lyfta fingret från C-tangenten förrän man har börjat trycka ner C#. SÅKLART!