there is allways someone making noices on the top floor - why is that?

Portobello Market

Lördag morgon och jag tänkte mig sovmorgon, frukost kl 8 i alla fall.

När vaknar jag?

Klar och pigg som en lärka, exakt 07.24.

Loui hinner knappt ens läsa lappen på min dörr innan jag kommer ut påklädd och redo för frukost, 7.30.

Sen tar jag reda på vilken röd buss som faktiskt ska ta mig till Notting Hill och Portobello Market. Försöker ringa Joakim om åt vilket håll den ska gå, han svarar inte - men han vaknar istället. Jag promenerar runt där, skickar ett sms om att en extra tröja kan vara skönt, det småregnar. Vi sa vid frukosten att äntligen känner man faktiskt igen Londonvädret, mulet och lite kyligt, som det sig bör.

Kan konstatera att sandalsäsongen börjar närma sig slut. När jag stod där i blåsten kände jag hur tårna riktigt protesterade. Jag hade bara behållit skorna jag tog på när jag gick ner till frukost. Ingen hit alltså.

Så följde vi strömmen nerför Portobello Road. Antikviteter, smycken, folk, prylar och folk. Jag hittade inget speciellt, men det var väldigt roligt att bara gå där och titta på allt. Joakim hittade en riktigt fin tweedkeps, han satsar på att bli gubbe redan nu. Vi är båda rödhåriga och hade typ världens bästa diskussioner om färg och nyanser. "Är inte den här färgen för kall"/"Det borde vara mer rött eller grönt i den"

Det är som hemma, när mamma och pappa inte kan enas om något är blått eller grönt.

"Ta med min blå tröja." "Jag hittar den inte" "Men den ligger ju där" "Den där, den är grå!" - och det är inte så mycket om vem som har rätt eller fel, det är mer känslan.

Kvarteren i Notting Hill kändes bra mycket mer genuina och trevliga än stressiga Oxford Street

och hela city.

Dessutom ramlade vi över stans två bästa affärer. American apparel...

och en sneakersaffär som saluförde New Balance retrolinje.

Snygga roliga multi-leggings, jumpsuit included, onesize smalrandig intelligent kortärmad tröja & en t-shirt i höstens hetaste färg heather plum - kap!

Hej Arvika! Hälsa Mârten och karusellerna!

how we spend our friday night at XX

Me in the mirror, my bass , Rosie's bass, double trolley-stool, crap piano and guest starring - the college baroque bass!

(the single decoration so far - my rag-rug end-pin-rest and borrowed pink music stand)

Note to co-practisers in the Ring on the door to the new bassroom here at XX:

"Hallo!

Me and Karin turned

this depressing room

into a bass room, therefore

it's now fabulus. However,

we understand if you think

this is annoying or selflish,

but we thought it would be

better to use one room rather for

dumping our rubbish & firewood

rather than 3. Thanks for

understanding. Feel free to use

the room anyway, we

just thought it would be

nice to explain. Ja.

lots of love,

from the bass

players of XX"

nu är det är revolution på gång!

Senaste igår vid frukosten hörde jag beklagande röster över folk som lämnade sina instrument uppackade, ockuperandes rum, inte basister då, men; speciellt de med ett piano i - man kunde åtminstone välja rum att ockupera, det var tonen och stämningen & jag förstår.

Vi är två basister här, Rosie och jag, vi är ett 15-tal musiker, det finns ett tio-tal övningsrum.

Övningsrummen som finns här är strikt vita, opersonliga, smått överakustiska, dåligt ljudisolerade (du hör vad du, samt vad personen i rummet brevid, tänker) - men bara att de finns är toppen!

College har också övningsrum, många - dock hög efterfrågan och hög omsättning - som basist är det nästan som inte värt att boka ett rum för en halvtimme här, 40 min där. Kontrabas är till syvende och sist inte, fysiskt sett, ett särskilt graciöst instrument.

College har ett 20-tal basister - vilket är fantastiskt - 3 basrum - inklusive undervisning - trångt!

Det bästa med baskompisar är att du har någon att bolla idéer med och någon att låna hartsch och noter av!

say no more

Idag har jag pratat för mycket

och jag har gjort många bra saker (det är en bra kombination):

Jag har hämtat orkesterstämmor,

sjungit kör - jätteroligt, vi sjunger så många fantastiska stycken - det är Brahms, det är Mendelssohn, det är Bach, det är RCM-favoriten Parry med flera. Britter är ruggigt dåliga på att sjunga tyska - die Craft verschwindt je mehr und mehr. Die Craft mmm, mm. Die Kkrraft; Kraft, Kraft, Kraft. Det är bara så det är, men de kan sin Bach.

Jag har berättat för min körkompis att jag tycker om att kasta pappersflygplan och tugga tuggummi på repetitionerna, att tyska och svenska är ganska lika och ja, lite tyska kan jag, att, att sjunga kör är ett perfekt tillfälle att spana in folk (really?) och att vi gott kunde ha tio minuters napping på schemat. Det ligger nog något i det.

Lämnat in ett leave of abscens-form för reading week, för det verkade som att vi ändå skulle ha instrumentala grejer den veckan och jag har ju redan bokat flyget till Sverige och förhoppningsvis kammarmusikkursen.

Försökt få mina kontrabaskompisar att enas om att det är en god idé och ganska skoj att spela kontrabaskvartett tillsammans - de var mer än skeptiska och något oproffessionella i sin ovilja att vilja sammarbeta med varandra; efter tre veckor gott folk, tre veckor. Jag ger det en chans!

Tvättat!

I förväg (i preventivt syfte) förstört ett moment - men det är ändå ingen date...

Uppfunnit två ord, to be expressious and to do something do-ie

Jag vet inte om de helt är uppfunna, kanske snarare upptäckta och satta i använding.

Sen blev jag lite ställd av att bli uppmanad att tro på mig själv när jag filosoferade över att det var svårt att bestämma något. Men det kanske bara var trevligt, jag vecklade istället in mig själv i en vild förklaring till varför.

Less is more?

Less is less and more is more!

Jag är expressious och det är mycket lättare att göra något med någon som inte riktigt känner om det är något do-ie. Det är bara så det är.

such a common bird

I am a lone wolf

a beauty and a beast

both hunter and hunted

soft tounge and sharp teeth

jag lyssnar såklart på Ane Brun

Winter cityside

Crystal bits of snowflakes all around my head and in the wind

I had no illusions

That I'd ever find a glimps of summers heatwaves in your eyes

You did what you did to me, now it's history I see

Here's my comeback on the road again

I will wait here for my man tonight, it is easy when your big in Japan

magi i Alphaville-covern Big in Japan

Now of for choir!

Tonight, big in Japan

Be tight, big in Japan, where the eastern sea's so blue

Big in Japan, alrigt - Pay, then I'll sleep by your side.

Things are easy when you're big in Japan

rubba inte mina cirklar

det är ingen som vet hur internet fungerar

ingen som vet när, hur och varför

det går långsammare och långsammare för att i det närmaste dö

det fungerar inte på vår våning, men på våningen under

fejjan slås ut - igår var den helt ute här, sen nästan nästan ute, sen tillbaka - men då var det i princip bara pappa som uppdaterat

Je ne comprendre rien

sen kommer husets firewall disclaimer helt plötsligt, den kan inte ta ansvar för sidan jag håller på att gå in på - alla sidor jag försöker gå in på, en dag kom jag inte in på tyda.se för att den beslutat sig för att inte godkänna - och är den bara ok med en så kommer man ut på ett internet utan minsta anmärkning

men allt detta omgärdas av mysitik och går i cirklar

och det är ingen som vet

what's your best tip for today?

det blev lite övat, imorgon ska jag hämta orkesterstämmorna till nästa veckas sinfonietta projekt.

sen en fin kvällsprommenad med Loui i Hyde Park - det blev mörkt fort och vi fick lov att klämma oss igenom ett hål, men det gick och det var det värt

-"Jag hatar barock"

Mm, ok. Och jag hatar dig.

Bruno, min kontrabaskompis från Portugal skulle ha varit med på barock-klassen igår. Han glömde. Det är lite så, man ser vilka som är motiverade och som skulle kunna lyfta hela placet och vilka som är uttråkade till döds. Ungefär som de som skrattar när vi kommer till nutida musik.

Och de som inte ens kommer.

Jag hade roligt i alla fall.

Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt

hur kul det kan va att tumla runt

Muhammad och berget

Gått hem en sväng innan vår String Faculty class kl 3 - de som inte är med i String band (stråkorkester) är uppdelade i två grupper för tidskännedom - vår grupp har tre lektioner i barock medan den andra har samtida musik, sedan byter vi.

Det har varit en lite seg morgon, mest för att jag själv är lite seg - men det går över. Jag hade en givande kontrabaslektion. Behöver ta mig samman med mitt övande, det har inte alls gått så bra som jag velat - jag får bara inte ge upp för det. Såväl teknik som övningsrutiner är något en får jobba med för att få in. Jag fick en del komplimanger över intonation och lägesväxlingar, så något har jag väl uppnått under veckan i alla fall.

Idag har jag köpt biljetter till en konsert med Christian Lindberg i Cadogan Hall - en före detta kyrka i London. Jag får sällskap av min isländska trombonkompis Ari. Det var klurigare än jag tänkt mig att köpa biljetter via telefon, men det gick fint, vi får finfina biljetterna på posten. :)

Christian Lindberg är en av dessa multi-tasking musicians, dirigent, kompositör och kanske framför allt, som trombonist, en pionjär. Han gjorde ett väldigt intressant program i Sommar i P1 där han pratade om sin bakgrund och karriär. Han byggde vidare på frågan som Ingemar Bergman ställde till lyssnarna som sommarpratare 2004 - vad är musik? Klart värt att spana in.

Jag gillar inställningen, att bemästra sitt instrument och traktera med samma elegans som en violinist. Kan de, så kan jag. Det är lite detsamma som en kontrabasist ställs inför. Varför låta sig begränsas av vare sig sitt instrument, brist på repertoar eller att bara vara ett "orkesterinstrument" - "Om inte berget kommer till Muhammad, får Muhammad komma till berget"

Konserten passar dessutom perfekt in i historieundervisningen - Music past 1945. Idag pratade vi om och lyssnade på Messiaen, man får ge det lite tid att smälta. Och det måste ju vara bra, Ari kommer från Amsterdam bara för att se den. :)