a confession:

Ja, jag erkänner.

Hej, jag heter Karin och jag är serie-oman.

Det är en ofrihet. For better or for worse - 'till death do us apart.

Under året som gått var det sex säsonger Grey's Anatomy, sex säsonger House, två säsonger Private Practise - to catch up, det var fyra säsonger Dexter, två säsonger Mad men, sjätte säsongen Heroes, fem säsonger Ally McBeal, tre säsonger 30 Rock, för många säsonger och avsnitt av How I met your Mother, Top Model, Gossip Girl, 90210 - nästan så jag kan säga - you name it! (Då har jag inte sett Californication och de senaste 365 dagarna)

Men fjärde säsongen av Brothers & Sisters slår nästan allt! Jag är lätt på first name basis med the Walkers. Vi har hållt varandra sällskap de senaste månaderna. Virkat mattor, varit arga, glada - vissa av oss har gift oss och skaffat barn, stökat ner och städat våra rum flera gånger om. För vissa går tiden så oändligt mycket fortare - flera år har passerat.

Jag höll på att glömma vad jag skulle göra idag - för att jag har så mycket att tänka på. Både mina och fiktiva problem. Jag har kommit en bra bit på mina handledsvärmare - mitt rum är enligt utsago instängt och VARMT (för pappa har varit oändligt snäll och inte bara bytt ut brännskålen som spruckit i botten på pannan utan också satt på cirkulationen).

Nu ska jag rycka upp mig, äta något mer än bara en näve mandlar, dricka ordentligt med vatten. Klä på mig något presentabelt och dra i väg på körrepetition.

Damkören - here I come.

Det är måndag och det är väl ok att veckan börjar, antar jag.