nu

Nu har ni i alla fall början på det här nya kapitlet i Londonfararens liv,

varje kväll, more or less, så trampar jag de 100 trappstegen upp till mitt lilla hak och så finner jag mig själv på fredad mark - för skulle det komma någon och vilja mig något här måste de först hitta den lilla lilla öppningen i häcken, sen ta sig förbi den stora läskiga draken på bottenvåningen och sen klättra alla de snirkliga trapporna hela vägen upp till taket - och jag säger er - det är inte vem som helst som klarar det.

- för att det dessutom ska bli mer sagolikt så har jag åtminstone två madrasser, varav en mycket knölig, precis som det sig bör i det här landet - sen håller jag på att sparar ut mitt hår (iaf stora delar av det) så om någon känner för att rädda mig genom att klättra upp för mitt långa vackra hår - så kom tillbaka om några år!

Ovanpå det så har jag ett eget litet kök, dock utan avlopp för tillfället, men med en liten liten spis och ett litet litet kylskåp. Jag har en egen toalett, med ett alldeles eget badkar - dock i SANN engelsk anda så har vi för säkerhets skull separata kranar - även i badkaret och ingen duschslang (som i alla fall jag är van vid hemifrån): hur blir man ren där är frågan?

- Se det blir man inte, för vad jag har erfarit så räcker varmvattentanken bara till ca 30 cm ljummet vatten, eller om nu tidsangivelserna för ett varmt bad var lite otillräckliga - och badrummet innefattas inte av underverket till element som är övervåningens värmekälla placerat i mitt sovrum - dvs ohyggligt kallt med en touch av frisk luft pga enkelglasen man föredrar i sina fönster förvisso förgyllt av fågelsång från den vackra parken som ligger bakom husen.

Tvaga sig gör man alltså med fördel annorstädes, hos t.ex. bekant alternativt på College.

Vill man tvätta är även det ett äventyr - man packar sin tvätt på för ändamålet lämpligt sätt och så tager man den under armen och spatserar runt kvarteret tills man finner den utmärkta kurdiska tvättomaten där man för det förmånliga priset av £3 beviljas tvätta sin tvätt.

Transporterar sig gör man med fördel - då det är ett mkt lämpligt sätt att ta sig från en plats till en annan - medelst apostlahästar alt buss, då hållplatsen som tager en raka vägen till College behändigt nog stannar på ett ungefär stannar tvärs över vägen (ha då i beräkningen att medelst kontrabas är det 4 krokiga trappor senare och det kan vara äventyr nog för en resa) - från och med lite mer än en vecka från idag kan jag också lägga till den begagnade lilla cykeln jag köpte för £35 på Portabello Market till listan av färdmedel. Mkt behändig liten sak.

Premiärturen togs således om aftonen på lördagen och det plingades vänligt på alla medtrafikanter som envisades med att köra på fel sida av vägen. De signalerade hövligt tillbaka inkluderat diverse gester.

Ni måste naturligtvis höra om min landlady och diverse andra saker med, men det får nog bli vid annat tillfälle. Vi har för stunden som de säger i det här landet, exhausted the subject.

Fridens liljor.