kontrabasisten känns igen på leendet,

den avslappnade attityden, den mentala styrkan

jämte det något skrymmande instrumentet.

kanhända lite av orkesterns elefant

kontrabasisten låter sig dock inte tyngas av en sådan petitess

ikväll spelar vi så tagel ryker, det är allt eller lite mer som gäller

för är det i någon miljö kontrabasisten känner sig extra hemma

(förutom i övningsrummet eller ute på äventyr), så är det i orkestern

ni får ha undseende, det är förstås något av en hjärtefråga