jag tar sista tåget tillbaka

eller vänta? jag är ju hemma nu. hemma här. tåget går ingenstans.

(ingen promenad genom stadsparken efter ankomst arvika 23.09, inget sova räv och vänta på att få komma fram, förbanna det skarpa ljuset och längta hem till en säng och tingshuset. eeh, nej.)

det är stanna som gäller.

jag hör ju hemma här nu

jag kan inte skriva några blogginlägg. för allt jag kan skriva är att jag vill fly

jag ska vara nöjd med röda bussar, hyde park runt hörnet, banoffie-pie, hippa marknader på helgerna, en london pride på puben på hörnet, snödroppar i januari och separata kranar för varm- och kallvatten.

jag valde inte london för londons skull. jag valde det för att det var det enda vettiga.

men det är fel

min själ får ingen ro

alla jävla bilar som kör på fel sida

allt blaskigt kaffe

taskig uppkoppling och alldeles för sena nätter

jag skriver inga blogginlägg. för jag vill vara högre än min lägsta-nivå

som är ack så låg

tre apelsiner om dagen, övning och solsken kan inte få mig på bättre humör

jag fastnar ändå.

jag kan ändå inte svara något vettigt på fråga som du förväntas svara bra på. tack, bra. jag har haft en bra dag idag. lite mycket att göra, men den har varit bra

jag gömmer mig istället

och letar efter känslan av hem

men den är inte här

Bass is definitly best!

Double bass philosophy is perfectly appropriate at this time of the day. Quotes from François Rabbath's 3rd book of "Nouvelle Technique de la Contrebasse" It's astonishing:

A physical and psychological approach to the double bass

How is it that most double bassist are incapable of finding a way to hold the instrument without inflicting torture on the body? How is it that they have not discovered the use of the force of inertia (my note: disposition to remain inactive)?

...

Each player's own physique and personality must determine his relationship with the instrument. One must carry out one's own research on oneself and one's instrument.

...

Instead of the obstinate repetition of a movement to overcome an obstacle, we must learn to find the cause of the obstacle.

...

MOVEMENT - SPACE - TIME

Movement = fingering. The fingering determines different movement of the hand, and consequently of the arm. These movements must be considered in their entirety: the placing of the fingers is only a detail in a larger conception of movement. This idea of movement must become the guiding line for the fingering (the opposite of the usual relation).

Space ... The word "space" must be remembered. I never say a note is out of tune; I say the space is not correct.

...

Travelling along the fingerboard of an instrument with complete confidence, eliminating trial and error, chance, achieving an accurate space-time movement to reach a note, wandering freely across conqured and familiar territory, that is the dream of every instrumentalist.

...

In order to reach this goal, it is essential to become concious of one's own body and movements. Unfortunately we are not prepared for this. Instead of being taught to develop our movements, we are often forced to reduce them ... This results in short and cramped movements - physical blockages which are multiplied by the fear of the instrument's difficulty (perpetuated by most teachers). In fact the player's movement should be as natural and familiar to him as walking.

The double bass!

I love playing the bass. It's full of opportunities!

It's amazing playing the orchestra. It's actually real fun training your technique, finding new and even sometimes easier ways of doing things. The freedom of choise this gives you!

Don't fight nature, bass is best!

"Vad skulle han göra om hon inte fanns? Besöka museer, bo på hotell, bygga vägar?"

det här måste vara något av det vackraste världen skapat och skådat.

där sitter jag på café, sörplar kaffe och skriver kärleksförklaringar till mig själv (jag vet, det låter skumt, men jag behöver det och jag har ingen annan att tillbe, att överhölja med vackra betraktelser, öm tillgivenhet och praktfulla anekdoter)

niotillfem skriver om boken jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

fan, jag lovar er, det blir inte vackrare än så!

- tacksam för människor som tar sig tiden att scanna in och publicera utdrag ur fina böcker

inser att pengarna från csn inte kunde få komma snart nog nu

det är till kontrabaslitteratur och vårens solostycken, det är klassikern Modus Vetus och Hindemiths bok om rytmer, "den rosa boken, ni vet...", det är en extra kopp kaffe utan att behöva ha dåligt samvete och en fulländad liten fransk kontrabas (ja, alltså csn-pengarna räcker inte direkt till den, men i alla fall).

igår dödade jag Siegdfried, idag spelar jag d-dur skalor, upp och ner, tre oktaver, femtiotolv olika stråk - så taglet ryker

det räcker för nu

kom kom kom och åk buss med mig

alla bara snackar om att flytta till london
jag blir lika glad varje gång

jag blir nästan så glad så att det är skitsamma om de kommer eller inte

för ärligt talat, den här staden är sinnssyk
varm och kall
öppen och stängd
de kör på fel sida av vägen, alla pratar engelska
och ingen vet hur man gör riktigt kaffe

jag kanske inte borde tänka så mycket mer på det, kommer de så kommer de
jag borde nog åka mer buss

jag kommer ihåg, en gång i höstas, när jag åkte en sån röd buss som de har i den här staden
jag satt på övre våningen och kom på mig själv med att sitta och le mot en främling i en annan buss, när vi båda satt och väntade på grönt ljus
jag tittade åt ett annat håll och sen sneglade jag igen, han satt (med tanke på att det fortfarande var rött, självklart) kvar - jag log igen och sen åkte vi, åt varsitt håll

är inte det lite spänning i vardagen eller vad?

eller som tanten på busshållplatsen en sen kväll hyfsat oprovocerat föreslog, att jag kanske var tapdancer och började fråga ut mig om det, om allt mellan himmel och jord och som när bussen väl kom höll låda i 20 minuter tills jag lyckades smita av bussen i en obevakad stund.

kom kom kom och åk buss med mig - det är ett riktigt äventyr
- och jag lovar, om du ramlar i trappan upp till övervåningen så ska jag först fånga dig och sen slå ihjäl dig (för så gör man helt enkelt inte)!

wagnerian, om än blott för en dag

jag lever, jag lever, jag lever

och jag är nästan wagnerian, om än blott för en dag

spela orkester, det är lite det som gör livet värt att leva

hänga med Wagner, Brynhilde och Siegfried hela dagen

spela starkt, mycket och vackert

fullt brass, wagnertubor, bastrumpet, 6 harpor

det är lycka!

och lite ömma fingrar för en sån god sak, det är verkligen smällar man kan ta!

common!

jag hörde en fågel twittra i mitt öra

attvarak.blogspot.com now featuring autotroll

ni kan spana in det här på sidan ->

eller ni kan följa på twitter

och när vi ändå är inne på det så kan ni följa min blogg med bloglovin'

inte en helt dum idé faktiskt

jag gillar bloglovin', att få se bloggar samt kommentarer i originalfönster

bläddra mellan de lite som en tidning med bara favoritartiklar (förhoppningsvis)

det var länge sedan jag såg över konkurrenterna

så det är kanske inte det senaste, men jag har heller inget att klaga på

vare sig någon uppdaterar ofta eller sällan så går man inte miste om nya inlägg

- hurra!

-

6 veckor, skojar han med mig?

Det har redan gått två och så säger han 6 veckor till.

Det stämmer inte ens. Det är 8 veckor till.

Jag tror inte på det. Jag blundar och tänker att det kan ju ändå inte vara sant.

Och då kommer tårarna. För nu räcker det.

Vill. Inte.

Vill. Inte. Vänta.

Det räcker nu.

Nej, är inte ord nog.

Det kanske är en drivkraft i sig -

men 8 veckor. Det är i princip hela terminen.

Och jag kan inte göra någonting.

Ingenting utom att inte ge upp. Inte, inte vänta.

Bida min tid.

Det är inte rättvist.

Inte rättvist. Någonstans.

klockrent!

helt enkelt!

Tack SMASKIGA FAKTA för hinten!

Karin Boye

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye ur Härdarna (1927)

vad är 2010 års festival?

känna lukten av ditt hår

en blandning av instängdhet och minnen

något olämpligt

men oändligt vackert

you don't want to know

orimligt men helt naturligt

lycklig men alldeles förvirrad

alldeles för fysisk för att bara vara

extremt kalla fötter

en mycket främmande utveckling

följas åt i förändringar

något större än jag kan våga tänka mig

känna ett lugn

dina andetag mot mina

inte kunna avstå

återgå till normalläge

i nästa stund

dansgolvet

slutet

och början

ett handtag som inte ville släppa greppet

soundtrack 1 2 3 4

!

Sa jag att fåglarna kvittrade och att svampen till middag faktiskt var god?

Att jag äntligen kan stänga av min dator ordentligt utan att vara rädd att alla mina tusen viktiga internetreferenser ska försvinna åt höger och vänster?

Att jag kanske kan sluta sova på golvet för att sängen är för mjuk och för hård och för fel...

free at last, free at last...*

*Jag vet, jag förnekar det ännu; det här var bara början - undra på att vårterminen är så kort...

om alla veckor ska vara som den här?

Nu är jag i alla fall med i matchen!

free at last, free at last...

Vill jag så kan jag, är det inte så det borde låta - alltid.

Klockan är inte ens 23.59...

Jag har fått ett ok. Jag har fått iväg min uppsats utan alltför mycket tekniska krångel (jo, alltså jag var tvungen att prova två lösenord och i stillsam panik försöka gå igenom - glömt ditt lösenord? en gång utan att komma in... tredje gången gillt, ska inte det gå det?)

Jag har fått ihop någonstans bortemot 1300 ord

och inte vilka ord som helst, utan jäkligt bra sådana!

Knappt något ordbajseri, utan ord av omtanke och mening.

Och är det inte när nöden är som störst som människor bekänner färg - Till det bättre ska jag säga (om jag ens har rätt i detta antagande - men jag låtsas som om det regnar och säger det med pondus)!

Louisa mittemot tittade in i mitt rum ungefär en gång i kvarten och frågade hur det gick.

Hon stod ut med mitt blaj om vita tavlor och tysta kompositioner (för det är vad jag dealat och haft ångest över i över en vecka) - Hon sa till och med att det var bra. Inte ok, utan bra.

Jag kan faktiskt stå över känslorna av otillräcklighet och säga att det där, det gjorde jag ganska bra ändå.

Mot slutet blev det kanske lite mycket ord och lite lite tanke - men det allra mesta skrev jag med viss eftertanke. Med så mycket frihet och idisslad fakta som jag bara hunnit med efter min minst sagt lite långsamma start...

Jag kan bara checka av förra inlämningsuppgiftens lista (och tänka att den som kommer efter det här kanske blir värre, om än på en annan nivå):

• Jag har använt verb.
• Jag har använt ord jag begriper.
• Jag har skrivit korta meningar.
• Jag har skrivit begripliga meningar framför allt.
• Jag har låtit röda trådar löpa genom min uppsats (om än, på vissa håll, lite dåligt sammanfogade ^^)

Jag klarade det. Jag sa nog aldrig det själv, snarare;

hur ska det här gå, hur ska det här gå, vojne, vojne, hur ska det här gå?

Men allt utom att ge upp är en vinst. Att sen slänga in några snygga tankar och sköna referenser, det skadar ju inte.

Jag har dessutom fått komplimanger av en främmande människa för hur jag hanterar min panik - på tal om att inte vara färdig med sin uppsats och ändå snällt infinna sig och sköta sina åtaganden. Men att jag inte var färdig tidigare har jag bara mig själv att skylla - det ska väl inte gå ut över mig heller?*

Dröm sött - för det tänker banne mig jag göra!

* I den meningen att, mitt jag i nuet inte ska behöva ta alltför mycket skit av det jaget samlat på sig åt mig.

Det är skillnad på konsekvenser och konsekvenser.

panik?

måndag måndag måndag

jag måste börja gilla måndagar igen - det här är outhärdligt!

• till nästa måndag ska jag skriva en liten menuett på 24 takter
• jag ska ha övat
• jag ska ha chillat lite med charles ives och henry cowell
• grävt ner mig i det här med alexanderteknik
• och tränat lite till, kolla in yogaklasserna helt klart

ikväll, innan 23.59 ska jag ha submitted my essay online - antagligen kommer jag där i stundens hetta ha tappat bort inloggningsuppgifterna och inte ha fått nån rätsida på de där 1500 orden necesary (jag har 1/10, sen mest lösa trådar som inte vill ena sig och böcker som måste lämnas tillbaka innan biblioteket stänger)

1500 ord är när det kommer till kritan ingenting, men när det väl gäller så är det allt och lite till - jag ska sluta gripas av panik och bara spotta ut dem, få det överstökat, glömma och ladda om (det har jag sagt i över en vecka nu)

andas, andas, det är måndag, men glöm inte att andas

släpp fångarna loss- det är vår

eller?

10 grader och sol

hundar som springer runt fram och tillbaka

snödroppar som växer och frodas

två varv i hyde park - det är ingen av oss som vill gå hem och gå tillbaka

ska vi ta ett varv till?

ja, vi kan kanske gå runt serpentinen också?

inte ropa hej, innan man hoppat över bäcken? (februari ska vara en mörk och trist månad)

nej, då blir man kanske blöt om fötterna

- men det har aldrig stoppat förr

-- edit --

jag måste nog uppdatera min åsikt gällande anders och måns nya serie

kändes det inte lite slitet?

jag menar, det här med två män som drar upp sin interna bakgrund och sen är lustiga över hur det är att vara just män. stereotypt. även om man velat vända liite på könsrollerna - sätta lite offerstämpel på de här stackars utsatta männen.

med stans sämsta uppkoppling så är kanske frustrationen över att hela tiden behöva sätta på load lite uppblandad med den lite fadda eftersmaken som programmet hade

- det var ingen fullpott. ok, men inga stående ovationer.

och jag var tvungen att säga det, kunde inte låta det stå osagt - även om citrusskämtet var ganska så roligt.

simma ifrån problemen

- det är lösningen på ALLT!

Simma bort problemen!

Ett lite för dyrt månadskort och college-gymmet alldeles runt hörnet.

Tillgång mellan 7-16 och hela helgen - lite för mycket lediga dagar och förmiddagar!

Yogaklasser på förmiddagarna typ tre dagar i veckan (pilates, spinning, sånna gymgrejer), roddmaskiner och svettiga människor huller om buller - inte ens några tanter som simmar i bredd i snigelfart!

Inte heller skymten kaossimmandet på längden och på tvären som i Heidelberg.

- Har jag några ursäkter för att inte träna?

Jag har till och med ett gäng träningskompisar.

Hon som går upp och simmar klockan 7 några dagar i veckan, hon som ska utforska gymmet, nån som tyckte yoga lät toppen, bara hon inte behövde gå ensam. Inte ens det kan bli en undanflykt.

Det här är början på något nytt - kom ihåg var ni hörde det först:

Simma ifrån problemen - det är våren 2010 års melodi.

Idag har jag avklarat en bok, alldeles för mycket kaffe, åtminstone 50 längder (i bassängen, inte kanelvarianten, det vore illa - men väl en bit bananaktig kaka).

Det är bra, det är något och klockan är bara barnet.

jag ser ett krig vart än jag går

God morgon.
Det är en härlig lördag va? (Själv är jag förvånad över att jag överhuvudtagen är vaken, igår var ju ändå den sista fredagen på länge här i Istanbul, nä, nu börjar jag gråta nästan! Det här med sovmorgnar har spelat ut sin roll i mitt liv. Ha, sådant trodde man inte hände före man fyllde 30. Och jag är bara 23.)

1. Igår skrev jag en text där jag faktiskt refererade till min och Karins skype-chat. Har ni tänkt på att när man trycker på att få se konversationen "Från början" så blir det som en bok, ett evighetsdokument, en dikt.

2. Då lyssnade jag på the Clash - this is England på repeat. Det rekommenderar jag för de som känner något starkt, i hjärtat, magen, halsgropen och vill förändra det. Fungerade också utmärkt när man vill skriva ner det man har i huvudet på ett papper även om det bara är virtuellt papper.

3. Efter halvår har jag lyckats etablera kontakt med han som städar här i den stora restaurangen. Numera hejar vi och han ler! (han är supergullig när han ler.) Nästa steg är lätt att säga "kolay gelsin". Yes!

4. Så här refererade jag från skype-chatten igår:
K: åh hej, åh hej, åh hej!

M: hejhejhejhejehej

K: what's up?

K: http://svtplay.se/v/1756510/guds_tre_flickor/del_1_av_12?cb,a1364151,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v,,1766983/sb,p115426,1,f,-1

K: du måste kolla in det här!

M: jag ska

M: ska bara gå på toa

M: är lars-kalas där?

K: nope nope

K: han har åkt nu

K: du måste ringa till mig mer än titta på det där

K: men barnprogram is the shit

*** Samtal till K, längd 42:33. ***

[...]

K: hölöö!

K: jag har tänkt skaffa dreads!

M: hallå koko

M: fortfarande uppe?

K: ja

K: jag hoppas väl fortfarande

M: vadå?

K: på vad som helst, vad som helst

5. Nu är det så att jag är inne i en slutexam period här i på Sabanci University där jag spenderat ett halvår. Har skrivit klart uppsatser om kurdisk lobby och dess inflytande på turkisk EU-progressande, också om frivilligt slöjbärande som symbol för en frihetskamp mot imperialism, neo-kolonialism etc, och nu senast om hedersvåld med empirisk jämförelse mellan Sverige och Turkiet. Ska idag börja på sista uppsatsen! Den handlar om korrelationen mellan online och offline aktivism, mina exempel kommer vara den iranska motståndsrörelsen och dess användande av proxy-servers, och sen kanske Piratpartiet. Skulle behöva ett tredje exempel, så om någon här kommer på något bra så hojta gärna till i kommentarerna!

6. Om någon skulle vilja så kan jag skriva ett specialinlägg om ex kurdisk lobbys inflytande, eller varför inte om slöjan. Ska fundera på det. Tar emot önskemål.


Puss&kram
/Maja
ps I. Jag önskar dig som läser här en trevlig lördag och föreslår aktivteter såsom att äta körsbärsmarmelad (har jag gjort!), promenera (alltid bra, hjärnan tänker smartare!), allmänt chilla till the Clash kanske. Nä, nu får det vara nog. Hade fint. ds

ps II. Om någon vill läsa skypie-texten i dess helhet ska den med största säkerhet publiceras i en tidning som går att prenumerera på här. ds.

varför finns det inga gröna däggdjur?

Anders och Måns gör tv igen. 28 minuter och sjutton sekunders tv. De ska skriva en bok. Det är lite vi leker med stereotyper och lite nästan-roligt. Men jag faller. Det funkar. Och när de kommer till citrusfrukterna så är jag med på banan. För det är inte värre än en dålig utekväll och det är fredag.

Måns:

- Varför finns det inga gröna däggdjur?

Anders:

- Det vet jag, det har med sån där klorfyll att göra!

Måns, tvivlande:

- Ankan. Vi kommer behöva sitta med det här hela natten!

Anders:

- Och, eeh. Det är där det har blivit lite dumt. För att få till det här mötet med förläggarkvinnan fick jag lov att smöra lite för henne. Då lovade jag att hjälpa henne med en grej ikväll.

Måns, trött:

- Vadå?

Anders:

- Jag skulle skruva ihop ett bord.

Måns:

- Ahmen.

Anders:

- Eller bord och bord. Det var ett sideboard.

Måns förtvivlat:

- Helt tvunget?

Anders:

- Ja, hon skulle ha frukt på det.

Måns:

- Frukt? Vadå för frukt?

Anders:

- Satsumas... Apelsin...

Måns och ser sig runt i rummet:

- Citrusfrukt...

Anders och reser sig:

- Jag måste gå alltså. Jag är ledsen.

årets bästa beslut

Hänga på mattan med en tiger!

Lite chill, lite popcorn och ginger beer - kan det bli bättre?

Antagligen...

inte!

det kan ta slut imorgon

eller hålla på

för alltid

ibland är det så

- och när jag sa det så var jag lycklig

Det var alldeles sant.

Vartenda ord var sant. Allt kunde få ta slut där och då.

Jag svävade, jag hade allt och om livet jäklades så gjorde inte det så mycket.

Där och då.

Jag skulle inte säga det igen.

Och jag skulle inte säga det om Steve Reich musik..

bara lyssna

dräm dem i marken bara

Är det inte så här det ska vara??

Dräm dem i marken, sen minst tio minuter tills de förstår att lägga sig platt på marken av sig själva.

Jag ramlade över en pantertant-blogg, se länken ovan.

Läsvärd, ja och jag gillar hundapproachen.

Det är lite som Fredrik brukade säga till mig i Arvika:

- Karin, du är kanske lite väl hård mot de stackarna.

De stackarna? Lite väl hård? Jag?

Nej, nu vet jag inte om jag förstår. De ska väl veta sin plats!

Som grabben jag körde hela kan inte du... mot, för att se var gränsen gick.

Den gick inte, vi passerade aldrig den. Det förvånade mig.

Andra höll jag på avstånd. Lite på samma sätt, för att känna av var jag hade dem.

De var tvungna att klara eldprovet.

Det gjorde de väl aldrig, herrarna i hagen.

Kanske därför jag har en oputsad samling av tomtar, gangstrar och afrikanska fotbollsspelare.

De gör sig åtminstone ganska väl i mitt hjälteepos om Arvika.

Det blir inget hjälteepos om den här staden.

Här finns inga hjältar eller vidunder under himlavalvet - här finns gråa dagar och dammiga heltäckningsmattor.

Den "asiatiska" omeletten igår tog kanske knäcken på mig. Inget, jag säger, inget kan göra det värt att sitta kvar och peta i den. Jag hade väl inte ätit mer än en halv banan och en morot på hela dagen sisådär - Jag kunde ändå inte förmå mig att äta den där förbannade omeletten. Döäcklig, gummilik.

Det här "uppsatsskrivandet" tar kanske kål på mig.

Jag låter mig kanske falla offer för alla "måsten".

Jag hatar måsten. Det är lite smått oundvikligt.

Jag är inget offer och det finns inga absoluta måsten - det finns dock konsekvenser. Och de samlar sig på hög.

Jag inte om jag orkar stiga upp idag.

Jag får inte gripas av panik, jag ska bara lägga ner tiden. Det är inte svårare än så. ...

Och jag blir rädd om det flyger en snöboll genom luften som landar vid mina fötter, varför? Om jag tror att nån ropar mitt namn i korridoren, varför? Och jag vågade aldrig hänga med de andra vid fotbollsplanen. På sin höjd vågade jag mig bort till snöhögarna när alla andra hade tröttnat på de och tvinga mig att leka fåniga lekar om tecknade lejon och gulliga konflikter.

Jag tog kanske knäcken på mig själv - men hur gör man då?

Det snurrar, snurrar och snurrar. Jag behöver drämma mig själv i backen. Bekänna färg och ligga platt på marken och visa halsen.

Jag tror inte att jag kan.

attention to all residence...

"Attention to all residence!

It is now quarter to eleven and time to take your visitors out.

Attention!

Attention!

Attention,

attention!

It is now time to take your visitors out.

All at once.

Thank you."

Det är en liten fars som utspelar sig här, sisådär varje kväll.

4x extra Attention & All at once tar kanske priset, annars förra veckans lilla:

"Thank you...

veryy...

muuuuch!"

Ut på högtalarsystemet med det bara!

Hjalmar Gullberg

ur Förklädd Gud

VII.

Än vandrar gudar över denna jord.

En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.

Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller prupurskrud.

Blott på hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:

är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.

Tror du att fåren skulle

beta i morgonglans

på gräsklädd jordisk kulle,

om inte gudar fanns?

Tror du att våren skulle

binda sin blomsterkrans

på alla dödas kulle,

om inte gudar fanns?

XI.

Bjuder ett människoöga

till stilla kärleksfest

oss, kyliga och tröga,

som folk är mest,

lägger, som himmelsk läkning

för djupa själasår,

en vän, fri från beräkning,

sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida

sig kring vår plågobädd -

då sitter vid vår sida

en gud förklädd.

Hjalmar Gullberg

ur "Kärlek i tjugonde seklet" (1933)

Hjalmar Gullberg

För vilsna fötter sjunger gräset

För vilsna fötter sjunger gräset:

jag är din matta var du går

- räds ej, att natten förestår!

För vilsna fötter sjunger gräset:

mot hemmet styr jag dina spår.

För vilsna fötter sjunger gräset:

under mitt täcke sänks din bår

- räds ej, att natten förestår!

För vilsna fötter sjunger gräset:

du går mot hemmet var du går.

Hjalmar Gullberg ur "Att övervinna världen" (1937)

Tonsatt av Lille Bror Söderlundh

what is wrong, when not even banoffee-pie makes you happy

What is wrong with you when not going to the gym checking out the rowing machine and sweaty people makes you happy?

Not even riding the elevator instead of taking the stairs - twice,

having an extra cup of coffe in good company,

or listening to Brahms 2nd clarinet sonata in concert - makes you happy?

Or the fact that it had been snowing all night and when you went out early in the morning, your foot print was the first in a peaceful snow white world?

What is wrong with you, when not even banoffee-pie for supper makes you happy?

Karin Boye

Blomma bitterhet

Blomma blomma Bitterhet,

hur står du nu så full

av guldmogen honung

för all din beskhets skull.

Hur dignar du av skänker,

som ängarnas mandelblomma

väl aldrig kunde bära,

den bildhyllta fromma.

Plåga och välsignelse --

var har väl sin.

Inte vet jag livets mått,

men vet att du blev min.

Din kalk var som eld.

Din saft var som galla.

Du bjöd sju bedrövelser,

och jag drack dem alla.

Blomma blomma Bitterhet,

hur blev du sist så rik

på varmgyllne honung,

som är solljuset lik.

Här står jag, matt av sötman

i din klarnade gåva.

Med Adam vill jag jubla.

Med Job vill jag lova.

Karin Boye, ur postumt utgivna "De sju dödssynderna"

kolla!

Titta, titta vad jag hittade på min dörr när jag gick ut för att gå på toaletten!

En sovande dam. Det snöar på henne - sicken tjusig färgbild!

Jag misstänker att det är ett musiker-streck. Mina kollegor här i korridoren har också fått den stora ynnesten.

Jag satte en post-it med texten Sleeping beauty på min. Jag tänkte, så att de förstår vad jag gör när jag inte öppnar (eller, det är kanske just det de har förstått, hm)...

Jag tror minsann att det ligger nån liten tanke bakom det hela. Jag anar en viss personlighetsmatchning och stor omtanke bakom hela aktionen - jag gillar't!

Det gör stället lite mer uthärdligt!

känsliga läsare varnas...

jag sitter här och känner mig pubertal

the only one I love she was a super star

jag kom in på det på ett förjäkla sorgligt sätt

- det är väl så det brukar låta

jag bläddrade runt i bloggosfären och blev länkad till:

http://ordlogg.wordpress.com/2009/11/20/my-blog-sang-to-me/

jag vet inte vad jag ska säga

(Broder Daniel – No Time For Us (Acoustic))

mer än att det nog redan är sagt eller inte går att sätta ord på

och att Kaffepulver kanske skrev det finaste och mest kärleksfulla jag sett på länge

måndag, äntligen måndag, ännu en måndag

det gör mig glad att se att mina kära vänner är tillbaka på jobbet

det är en japansk kontorsnisse på våningen under och så är det två tjejer som jobbar på eftermiddagen här tvärsemot- feels like comming home

dagen (det nya skolåret, veckan, livet) började brutalt kan man säga - eller pö om pö - jag tror att jag hade tre olika väckningar från kvart över sex till fem över sju - inte så gott för nattvilan och skönhetssömnen - men så mycket lättare att få hinna drömma färdigt. ?

imorgon är det upp och hoppa och iväg och simma som gäller - ingen tid för snoozande och dragningar här inte - det har jag och min fransyska bestämt!

på tal om fransyskor och fransoser - så detta evinnerliga kontinentala kindpussande...

kan man inte bara få dunka dem lite på ryggen, ta i hand eller le dem glatt i ögonen istället - jamen, hur gör man??

de första, riktiga fransmännen, fick stå ut med nåt taffligt försök men när kompositören dök upp hade jag blivit lite varm i skinnet åtminstone

sedan har det utbytts diverse artighetsfraser, happy new year, have a good day, how was your holiday, jag har förklarat termen god fortsättning, haft kontrabaslektion, musikhistoria och practical musicianship

med rätta, blivit smått utskälld för att inte själv ha läst i syllabusen när jag försökte snoka reda på när i tiden mina kontrabas-exams ligger - min lärare grälade på mig med glimten i ögat. sen enades vi om att det var framåt av att komma på att ta reda på det redan nu så vi lät udda vara jämt.

nu vet jag i alla fall vad som är i görningen - två skalor, tre oktaver, fem fingersättningar, etyder, stycken som ska förberedas och styras upp - ingen tid för maskning va?

var det nåt mer? nej, jag är bara glad att ha mina kontorskompisar på plats. eller jo, jag har lånat upp halva bibliotekets litteratur på ämnet Cage/Reich - det var väl bra!

vojne vojne

jag drar filten över huvudet och leker indian ett tag

det är inte som att jag väntar mig att det ska komma nån gudomlig inspiration från ovan.

är det nånting jag har lärt mig av morgonens spaningsarbete i uppsatsteknik, så är det att uppsatser inte kommer från vare sig gud eller jahve - allahu akbar - de kommer från hårt tankearbete och att få dessa funderingar på pränt.

men innan man kan sätta sig ner och slå dessa orden i stenplattorna måste man ha en titel och programförklaring på sitt arbete

man måste hitta sina anteckningar och finna sina källor

man måste äta information, tugga, spotta ut och tugga om den, idissla fakta rent ut sagt

vojne, vojne, det är hårdsmält må jag säga

därför leker jag indian, går upp en liten tankebana i mitt rum, från dörren till handfatet, till skrivbordet, via sängen tillbaka till dörren

förbereder mig för en djupdykning i garderoben

jag ska leka fridykare på farligt uppdrag

jag kommer drömma mardrömmar om notexempel och tidslinjer

"a little help from a friend"

Jag ska skriva en uppsats, sista veckan, sista minuten. Alla sorters tips, hejarop och ovärderliga kunskapsbidrag är mer än välkomna.

Det handlar om struktur, korta, begripliga meningar och att inte gripas av panik.

Be organized, helt enkelt... eeh... ja.

Det handlar om att styra upp, samla fakta, skrida till verket.

Reflektera, få på papper och hålla deadlinen.

Det handlar om någonting jag måste göra, klara av och inte smita undan ifrån.

Jag tror det kan vara riktigt roligt, ett rent helvete och lagt på hög såhär; a pain in the ass.

Det är nu jag ska sammanfatta, knyta ihop säcken och avsluta med en sån där finurlig klokhet, "hur känns det idag då?" "vem styr ditt liv?" "egot, bekräftelsebehovet, fartblindheten, den tappade verklighetsuppfattningen..." *

Äh, jag lämnar över. Låter det vara osagt. Här, spana in värsta schyssta biten:

*Nämnde jag källhänvisningar, ytterst viktig detalj, citaten är hämtade från mina collage gjorda av gamla Dagens Nyheter, där står även att: "Trädplanteringen väntas slå rekord i år" med syfte på året 2008 i Kina. Ja, alltså, de får ju gärna vara mer exakta än så, men jag glömde det i alla fall inte, se...

idag känner jag mig som frankensteins monster

jag känner mig som frankensteins monster

glad sjuttondag jul

"du är prinsessan som inte blivit kysst"

jag smälter med Nina Ramsbys Visorna

jag blir glad över vad mycket fint jag hittar i e-boksform.

som Norbergsboken och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst

jag smider planer om den ljusnande framtidens vår till middag

jag går ut med spanjorskorna och försöker få dem att inse att det INTE är KALLT

jag plockar fram och sitter på min persiska matta

sätter ner fötterna på den när jag kliver ur sängen

letar rätt på fina kläder att ha på mig

köper lök, kryddor (kap på mellanösternhyllan där man fick bra mycket än i en burk för 69 pence påsen), röda linser (megamycket även här, två och ett halvt kilo, man får tacka och ta emot det som bjuds) och hela konserverade tomater, jag tror jag måste få laga mat för att överleva & det är väl tanken, att jag ska, överleva alltså

men jag är inte säker på att jag är lycklig

jag lyssnar lite på Håkan Hellström, på lite Bellman

jag lyssnar på Navid Modiri och Gudarna och Robyn

men det hjälper egentligen föga

ta min hand, ta min hand, ta min hand, ta min hand, håll min hand

"that is what I would say if it was nightenfiftytwo"

det åskar över london

tror jag

det är ungefär minus en grad, man ska ha mössa på sig, men jacka, långkalsonger, jag vet inte

jag tror inte jag kommer behöva oroa mig över mina två facebookfria dagar i veckan, facebook har nämligen bestämt att jag inte är över arton och kickat ut mig på nåt sätt

och jag är tillbaka i london, där man åker röda bussar, där Kim låg i min säng och väntade, där folk övar på sina rum och där snubben i receptionen är onödigt dryg (hävdelsebehov?) även över högtalarsystemet, kvart i elva på kvällen...

om det inte vore för att jag hade ont i huvudet och lite svininfluensa i armen så skulle jag tycka synd om mig själv

den här dagen ett liv

men solnedgången och fruktpausen på kastrup var nåt utöver det extra

och ostsmörgåsarna som pappa hade gjort i ordning

lôndon

nu åker jag tillbaka till min gata i stan

där folk ställer ut sina sopor i påsar från harrods

nej, jag skojar inte

jag kanske ska tänka på att flytta

och att sträcka på mig

men ni fattar skillnaden, det är inte bara en dans på rosor när man mest av allt kanske längtar efter -20 och rimfrost på rutorna, inget varmt duschvatten och en hund som ska gå ut i ur och skur - där alla pratar svenska, det vore som på film.

hälsa mig välkommen framåt kvällen, pomp and circumstance,

jag ska bara mellanlanda i köpenhamn först (jag vet det är vidrigt, det är starterna som gör det, men jag kunde inte motså ett i sista minuten billigt erbjudande att få åka från Arlanda; att alltså bara kliva av tåget ner mot Stockholm)

Lôndon here I come & jag lovar, jag lovar att bli bättre med att styra upp mina resor i framtiden.

jag har svinis i armen, för att nån sa att andra vågen blir värre...

det blir bra såhär

i väskan

en persisk matta

ett backgammonspel

turkiskt äppelte

en pashminasjal

en turkisk flanellskjorta

4 pocketböcker

ett alldeles nytt datorfodral med hög tillfredställande estetisk faktor av invecklad konstruktion medels bordsfilt

3 små grönsakshots för handbagaget - man måste utnyttja systemet till max - mest och värst i plastpåsen innan du åker fast vinner

1 stycke papper gällande injektion av 0,5 ml pandemrix

1 stycke tidskskrift Bang

4 mynt av dignitet 2 respektive 10, 20 och 1 pence samt två mynt av värde 5 respektive 10 kronor

en alldeles lagom tung, stor och vass kniv

en burk innehållandes hemgjort örtsalt och en gaffel

ett sim-kort avseende det brittiska öriket

---edit---

var god notera tiden för ovanstående, vi snackar inte ens i närheten av midnatt

dagens fail

bankens koddosa vägrar fungera och säger bara låg batterinivå

hur köper man tågresor och betalar räkningar då har de tänkt?

har de satt en skruv på batterilocket så har de väl satt dit den för att man ska få skruva lite på den - tillfredsställande men det hjälper ju inte upp situationen...

packa?

mitt i kallaste vintern är det hög tid att börja planera vår/sommargarderoben, vad vill jag ha på mig då i april? är det guld eller rutig flanell som gäller, kommer jag vilja ha kjol i vår eller ska jag ta med ett par extra byxor.

det är inte lätt ska jag säga er

jag snackar om att packa. jag kommer antagligen inte förbi här förrän skolan slutar i juli - annat vet jag åtminstone inte. jag vet inte ens när den ena terminen slutar och den andra börjar. jo, alltså, jag vet att vi börjar på måndag, men det är tre terminer förstår ni.

mest vill jag ta med mig fåniga saker, jag har till exempel en typ komplett och schysst köksutrustning nedpackad i lådor, det vore fint att ta med, om jag vill flytta i vår kanske? ehh, nej.

en katt i resväskan?

böckerna!

lingonsylt med långtjärnslingon och symaskinen

nej, nej, nej och nej.

inga bra idéer.

sommarklänningarna får komma efter (om jag nu kommer vilja ha dem) och allt annat jag inte kan packa. fy fan.

mm, stoppa strumpor i skorna, vika ordentligt, inte ta med sig onödiga saker...

HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJJJJ eller Varför det kan komma Väl Till Pass att Kunna Italienska

Tja, tutte le belle ragazze!


Äntligen är jag tillbaka. Det har varit lite stressigt dom senaste dagarna. Och det är det fortfarande för jag måste gå och öva nu egentligen. Jag har varit på trettondagsaftonssupé med 5 rätter och ett 1700-talsparty. Jag dansade konstiga danser med Bollen hela kvällen, åt tjock spaghetti och autentisk mat och en gång dansade jag faktiskt med en man som såg precis ut som Rameau. Hur konstigt som helst!

Det är dock inte Rameau som detta inlägg ska handla om. Ni fick en liten försmak redan i de första orden jag skrev - idag ska vi samtala med Monteverdi. OHH MY GOOOOD! asså.

Jag är väldigt glad att nån äntligen har upptäckt CHARMEN i hans madrigaler - dels är det poesi på mycket hög nivå och fullt av intressanta små dubbelmeningar. Jag minns när jag gav Krullis en liten bok med mina favoritmadrigaler i födelsedagspresent. Hon slog upp det lilla häftet med översättningar som jag hade gjort och råkade läsa en text som antagligen var en riktig parodi på vad-han-nu-heter, en känd florentinare som skrev pornografiska historier på 1500-talet (jag ska ta reda på det, promise! Liksom alla andra florentinare på den tiden sysselsatte han sig med att skriva klyschiga dikter och utsätta sina medmänniskor för appalling practical jokes) och hon blev ALLDELES RÖD I ANSIKTET! Så gulligt! Detta är bara en del av charmen i madrigaler - man kan ge dom till sin älskade och få såna här förtjusande reaktioner. Eller så kan man faktiskt sjunga dem. Som en serenad; vem skulle inte bli glad av att få höra detta (på italienska förstås) utanför sitt sovrumsfönster en sen kväll:

Jag brinner, jag brinner,
jag kämpar bland flammorna!
Vänner, grannar, kom hit, kom till den brinnande platsen!
Här har skett stöld, bedrägeri och mordbrand,
Kom med stegar, yxor, vatten och hammare!
Ni heliga kyrkklockor, var tysta -
låt brandklockorna ringa, för jag är hes av att skrika!
Berätta för alla om faran, utelämna ingenting,
och be om medlidande för min stora eld.

Två vackra ögon var tjuven, och tillsammans med Amor
kastade de in gnistor i mitt obetänksamma hjärtas fort.
Ack, men nu ser jag, det är försent...
Man säger till mig:
"Vilket vacker eld! Låt den brinna ut, så att ditt hjärta blir till aska, och var tyst".

And THIS is why we all have to learn Italian. Ja Karin, DETTA är varför jag yrkar på att vi gör en månadslång resa till Italien i september i sommar, bor på ett kloster och pluggar lite språk.

Nästa steg i invigningen i Monteverdis värld blir Poppeas Kröning, men det ska vi inte tala om ännu...... Puss hej
/Krullet

PS nästa inlägg kommer att handla om Lady Gaga, jag lovar

Gästblogg från ett kök!

Vi har varit i Istanbul och fått mycket och god mat. Vi fick en sorts turkisk pizza eller pirog eller tortilla eller så, som de kallade görslemme, Jag minns det låter så, men inte riktigt hur det stavades (göz leme).

Det satt kvinnor med benen i kors eller möjligen på knä på ett bord nära fönster och dörr. Mamman eller frun kanske som såg efter att allt gick bra till. De hade en smal rund träpinne och små degklumpar. de kavlade alldeles runda tunna kakor. Lade i fyllning, som spenat och lök, fetaost eller gulost...kanske och vek dubbelt och gräddade över en liten eld.

Nu har vi också fått göz leme. Deg med vetemjöl, vatten och lite salt sade de på restaurangen. Ältad och sen utkavlad så tunt det bara går. Spenat som var färsk och lite hackad lök som fräst i stekpannan och så lite av julcheddarn och sen dubbelvikt och in i ugnen. Det blev gott till linssoppan som var stark som vanligt och alla gamla snuvor ville genast flytta.

Spännande med nya varianter. Det ska vara lite smält smör över också. Fast det tar nog länge innan man kan kavla runt och fint, men även de ojämna är goda!

Kökshälsningar Eva

solsken och 25 grader kallt

ja, vad gör man egentligen när det är minus 25 grader kallt?

här i huset verkar svaret vara att katterna vägrar gå ut, nej huu säger de

Gilda står och väntar vid dörren precis som vanligt

en halv trave, 1,5 kubikmeter, ved ska flyttas in i källaren - för solfångarna fungerar väl inte riktigt som på sommaren (då minsann eldas det inte ens för varmvattnet längre)

och visst skulle taket skottas också? jodå, storebror får i uppgift att upp och skotta taket

under tiden lagas det lunch och medan brodern och alla skidorna skickas iväg hemmåt med tåget så ska hunden promeneras

- man får rimfrost i håret, på ögonfransarna, solen lägger sig gudomligt vackert över världen och himlen är alldeles klar blå - det är något speciellt med dessa kalla dagar

sen får man komma in och tur är väl det - för även om man har en extra ylletröja under duffeln och dubbla vantar så är det väl inte så himla mysigt att bli ståendes.

öva - jag har ju en halvskrutt till kontrabas som jag lånar från musikskolan som jag har smugit på mina gamla strängar, det får duga, dricka kokkaffe och lura föräldrarna att spela sällskapsspel

nu ska jag leta reda på ett par sockor och läsa en god bok (jag aktar mig för att börja skriva på min uppsats om musikhistoria efter 1945, jag vet att det är dumt men jag lever i min oskuldsfullhet)

observation

det bästa med att ha en familj är att man kan få grilla marshmallows på ett stearinljus utan att själv behöva äta upp dem - de är ju gelatinstyggelser

men bara två, sen fick de nog

tolfte dag jul

det är ju tolfte dag jul

ja, herre gud

jahve

profeten muhammed

och dess tre fastrar

det vankas gula bullar

På tolfe dag jul kommer adventsljusstaken fram. Där ligger det upp och nervända små cernitlere-tomtar, en kotte och ingen Nils Holgersson. I Budapest var de besatta av kottar, på flygplatscafét hade de minst 80 kottar i varierande storlek - det var då det underligaste.

Katterna är på krigsstigen och fast det är minst 20 grader kallt ute så ville hunden gladeligen gå ut. Vi gick ner och tittade på Norbergsån som sakta börjar frysa igen - det var så sjujäklarns vackert.

Ljusen är ju lite krokiga, men det är ju äkta vara, handstöpta av Folke och Karin.

Att de sedan är lite ojämt eldade och ja, oeldade i allmänhet, det har ju sin naturliga förklaring...

Dagens tips, ta en titt ut i naturen, så strålande vit har du aldrig sett den förut. Förutsatt att du befinner dig på lämplig ort för dylik snöskådning.

Se vittorie si belle han le guerre d’amore

Krullet har lärt mig ett och annat.

Att uppskatta god musik och inte ryckas med att tro att Monteverdi skulle vara så oskyldig som kan tyckas...

Om vi tar och reder lite i tidigare och ovan nämnda madrigal med text av självaste Fulvio Testi så får vi minst sagt ett prov på detta. Läs och begrunda:

Se vittorie sì belle

han le guerre d'amore,

fatti guerrier mio core.

E non temer degli amorose strali

le ferite mortali.

Pugna, sappi ch'è gloria

il morir per desio de la vittoria.

Concerto Italiano – Se vittore si belle

Alltså,

If love's wars have such beautiful victories,

become a warrior, my heart,

and do not fear the mortal wounds

made by the arrows of love.

Fight in the knowledge that it is glorious

to die of desire for victory.

Det kanske är nån mening med att lära sig italienska trots allt?

klart bruden ska ha en duffel

sommarjacka, fem meter hårsnodd a 25 kronor (också känd som tunt resårband), 1 meter skinnrem att knåpa ihop till öglor att ersätta de utslitna i duffeln - klart bruden ska ha en duffel

samt 3 par pärlörhängen som man inte får duscha om man inte vill att de ska gå upp i limningen

jo, och så fick jag tvärbromsa på vinterväglag och råkade köra nästan lite i diket - men de hade ju en grävmaskin på andra sidan vägen...

och köra, det fick man inte göra i tumvantar så pappa gav mig ett par vaderade arbetshandskar - ni vet de som man får ha när man bär in veden

ja ja, tänker ni, att det kan vara så roligt att köra bil - men det kan det faktiskt vara, när man gör det ungefär sisådär en gång i kvartalet! roadtrip, någon?

--edit--

och strumpor, åtta par strumpor av bästa sort...

eller ska ni höra sanningen, det var ju sånna där görtjusiga gröna med, ett par i en packe om fyra och det var några av de vackraste strumporna jag haft på länge (om vi inte räknar med de rosa prinsessturmporna vill säga, vill säga!)

för er som undrar så är jag ju uppväxt i ett mindre slott och född på blåblomporslin

eller hur var det det var,

vad var det min kompis lillebror sa när de gick förbi en gång då de precis hade flyttat hit;

-titta, Pippis pappa!

man kan inte få allt, men man kan ju få drömma

och om det här hade varit Krullets memoarer så hade rubriken varit dagsens sanning.

vi kan leka lite gissa huset, tipset för att hitta hit är att antingen komma från eller åka mot Sala, och hittar man huset precis vid järnvägen (man känner när man har åkt över den, då är man antingen framme eller så har man åkt för långt). det är där det hänger tvätt på övre verandan allt som oftast, då har man kommit rätt. det är inte så svårt.

och ett hus med en övre och en undre veranda, det måste ju vara ett slott. speciellt när man lägger lite tinnar och torn på det. dessutom är det ju numera också rosa (inte gult, som på den gamla goda tiden). och det vet ju alla att prinsesslott minsann är rosa och att prinsessor kör volvo 740!

måndagkvällar, ni vet hur de kan vara

Vad råkar bjudas på här hemma om inte både saffranssoppa och macarons.

Jo, ni hörde rätt! Ni vet sånna där små minihamburgare... Dessa exemplar påstås vara direktimport från Zürich Airport. De råkade också vara godare än jag trodde, en positiv överraskning, en förnimmelse av seghet och kaffetryffel på det - att den andra sedan råkade smaka sprit är antagligen smällar man får ta. Jag känner mig som en i gänget nu, en i den hippa bloggosfären (säg inte till någon att jag föredrar risgrynsgröt med kardemumma i bara).

det är slut på idéer i den här glödlampan

Vart är det egentligen tänkt att man ska göra av sina gamla glödlampor - de skramlar ju lite - maraccas kanske? Eller kanske knyta upp de på ett snöre och ha som halsband. Det kan ju inte vara rimligt någonstans att man bara ska kasta de i papperskorgen - med de nya lågenergilamporna går det ju då rakt inte för sig.

Om man tappar en lågenergilampa i golvet ska man öppna fönstret, vädra och gå ut ur rummet - så farliga är de. De kan man ju mycket riktigt också återvinna på återvinningstationer.

Men kära branchen, hur tänkte ni där, kan ni inte öppna era armar och erbjuda även gamla glödlampor ett hem?