HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJJJJ eller Varför det kan komma Väl Till Pass att Kunna Italienska

Tja, tutte le belle ragazze!


Äntligen är jag tillbaka. Det har varit lite stressigt dom senaste dagarna. Och det är det fortfarande för jag måste gå och öva nu egentligen. Jag har varit på trettondagsaftonssupé med 5 rätter och ett 1700-talsparty. Jag dansade konstiga danser med Bollen hela kvällen, åt tjock spaghetti och autentisk mat och en gång dansade jag faktiskt med en man som såg precis ut som Rameau. Hur konstigt som helst!

Det är dock inte Rameau som detta inlägg ska handla om. Ni fick en liten försmak redan i de första orden jag skrev - idag ska vi samtala med Monteverdi. OHH MY GOOOOD! asså.

Jag är väldigt glad att nån äntligen har upptäckt CHARMEN i hans madrigaler - dels är det poesi på mycket hög nivå och fullt av intressanta små dubbelmeningar. Jag minns när jag gav Krullis en liten bok med mina favoritmadrigaler i födelsedagspresent. Hon slog upp det lilla häftet med översättningar som jag hade gjort och råkade läsa en text som antagligen var en riktig parodi på vad-han-nu-heter, en känd florentinare som skrev pornografiska historier på 1500-talet (jag ska ta reda på det, promise! Liksom alla andra florentinare på den tiden sysselsatte han sig med att skriva klyschiga dikter och utsätta sina medmänniskor för appalling practical jokes) och hon blev ALLDELES RÖD I ANSIKTET! Så gulligt! Detta är bara en del av charmen i madrigaler - man kan ge dom till sin älskade och få såna här förtjusande reaktioner. Eller så kan man faktiskt sjunga dem. Som en serenad; vem skulle inte bli glad av att få höra detta (på italienska förstås) utanför sitt sovrumsfönster en sen kväll:

Jag brinner, jag brinner,
jag kämpar bland flammorna!
Vänner, grannar, kom hit, kom till den brinnande platsen!
Här har skett stöld, bedrägeri och mordbrand,
Kom med stegar, yxor, vatten och hammare!
Ni heliga kyrkklockor, var tysta -
låt brandklockorna ringa, för jag är hes av att skrika!
Berätta för alla om faran, utelämna ingenting,
och be om medlidande för min stora eld.

Två vackra ögon var tjuven, och tillsammans med Amor
kastade de in gnistor i mitt obetänksamma hjärtas fort.
Ack, men nu ser jag, det är försent...
Man säger till mig:
"Vilket vacker eld! Låt den brinna ut, så att ditt hjärta blir till aska, och var tyst".

And THIS is why we all have to learn Italian. Ja Karin, DETTA är varför jag yrkar på att vi gör en månadslång resa till Italien i september i sommar, bor på ett kloster och pluggar lite språk.

Nästa steg i invigningen i Monteverdis värld blir Poppeas Kröning, men det ska vi inte tala om ännu...... Puss hej
/Krullet

PS nästa inlägg kommer att handla om Lady Gaga, jag lovar