fredmans epistel nr 2

första lediga aftonen på evigheter känns det som tillbringas i mina gamla hood - tingshuset - back to the crime scene, datorn dör snart, så även jag

har spenderat mesta delen av tiden nere i övningsrummen, ehum... försökt klura ut ett fancy arrangemang av Fredmans epsistel 2 - nå skruva fiolen, hej spelman skynda dig... - något vettigt måste jag väl ha med mig till London och något måste väl även jag få roa mig om fredagsaftnan?

imorgon tar tjocka släkten med mig till Västanå teater att se Kalevala som tonsatt föreställning, spännande att se vad man har att vänta - allt annat än succé är en besvikelse

stötte på vår gode vän fredrik ute på stan, han roade sig med att hänga i arvika, ett sant nöje må jag säga. hur har jag klarat mig utan honom?

nog om detta.

I've got no party to go to. Got no friends in this town...

Honestly, I’m in that state of mind again. I’m waiting for respons. I’m longing for action. I’m starting to work harder. I am to fill in those gaps of mine I’ve created earlier.

Lucky me, I have friendlyminded pals, knowing to appreciate me trying to reconect.

I hate to not be surrounded by them all the time.

I say that now, I reject it later on.

I’m starting to read a Swedish blog from London, girl living the dream with uniform and paycheck from AA. Might be what I need, as well as to go out dancing, practise and some sun upon my pale face.

If I havn’t called you for weeks, call me!

Things are easy, when you’re big in Japan.

Time will come och då ska jag vara redo!

Drömmer mig bort.

Tänker mig att under stabila förhållande få flytta, reda sig ett bo. Stöka och ställa i ordning.

Det spelar inte så stor roll var, varför och hur. Men att få måla möbler och väggar, sköta om sitt eget, samla loppisfynd, tapetsera med vackra affischer och urklipp. Allt!

Slå sig ner helt enkelt.

Inte alls sugen på att flytta in i ett rum under existensminimum mitt i ett stökigt London utan möjlighet att påverka och få tänka långsiktigt. Inget internet i student rooms, inga nålar, ingen tejp på väggarna, över huvud taget så lite saker som möjligt.

Fast jag vet att jag klarar det också. Medan jag rotar mig i London, på skolan och medans jag bedriver seriös övning så spelar bostaden inte så stor roll. Jag är lycklig som får bo på gångavstånd från skolan med Hyde Rark just runt hörnet. Det kunde varit värre :D

Världen är liten, jag har hört att det är billigt att flyga från London och man kan åka tåg. (Har jag sparat in tillräckligt på mina koldioxidavtryck genom att cykla till skolan och jobbet alt. åkt kollektivt och tååg? - Någon gång i livet får man kanske leva med dåligt samvete) I can go wherever you are, Istanbul, Cambridge, Paris, Oxford, Amsterdam - here I come!

Börjar fundera om det är för att komma till London och långt bort härifrån som jag tror att jag ska åka, eller om jag seriöst funderar på att satsa på musiken. Time will show... Lätt att glömma när man inte är där det händer. Lätt att glömma när allt är upp till en själv. Men jag vet att jag inte vågar gå miste om detta och att när det väl är skarpt läge då jävlar ska jag visa vad jag går för!

tempo!

Vet inte vilken gång i ordningen det här blir. I mitt huvud är det som ett konstant mantra.

Arvika är fuckin' boring & det regnar, igen!

Jag har arbetat bort min helg, var tog den vägen? Ingen som vet, ingen som vet.

Det blir så när en går med på att byta morgon mot kväll och sen står där med 3 kvällar i rad.

Jag anmäler mig till de livegnas skaror.

Idag är jag off duty, har sovit, kokat risgrynsgröt med kardemumma - är det enda jag kan tänka mig att äta nuförtiden (eeeh - hjälp!). Idag är det helg!

Pallrat mig ut, druckit en kopp kaffe på kafé, läst en Vi-tidning som jag hade missat under sängen (de är väl värda att läsa från pärm till pärm), gått till biblioteket. Man kan surfa, man kan spotifya, men inte komma åt mail- och instant messenger-applikationer. Dåålig stiil!

Jag har lovat mig själv att rycka upp mig. Lite dåligt väder ska ju inte komma ivägen.

Jag gick till och med in i Elin ute på stan. Hon lovade att jag skulle få komma förbi och låna hennes symaskin. Kap! Kreativitet har räddat mänskligheten från värre saker än tristess!

if you wanna get with me

you gonna listen carfully

You die when you're young

Shoreline med Anna Ternheim

Sommar med Nour El-Refai

El-Refai skriver i vår bästa tidning Bang.

Bara för att de skriker ska de inte få som de vill. Det är dealen.

Nour spelar Hur lyckliga kan vi bli med Emil Jensen & säger sen:

Efter Melodifestivalen så hade jag blivit etablerad i Sverige. Som hon som var med i Melodifestivalen samtidigt som Björn Gustavsson. "Amen ni vet hon tjejen, som skulle vara rolig bakom scenen men som det inte gick så bra för."

Jag förlikar mig med det underläget. Anamade. Gjorde det till en del av mig. Jag hade ju allt att bevisa nu. Förväntningsmätaren stod på noll. Bakom kvällstidningarnas rygg spottade jag skit på dem med mina medarbetare på Riksteatern. Jag är verbalt begåvad. Jag kan så många fula ord och det kändes så bra att hata dem. Att veta att de spår de satte i mig skulle jag omvandla till min fördel. Sen skulle de vilja komma tillbaka och bli kompis.

...

Det är inte mitt fel att jag sitter tyst.

När jag sitter tyst, då tror de att det är mitt fel. "Ta för dig Nour, ta mer plats!"

Det är inte mitt fel att jag sitter tyst. Det är deras. De fördelar luften broderligt och jag är ingen bror. Om de har tio chanser att säga ett skämt har de råd att misslyckas och säga pass. Jag har en chans. Jag tar den alltid. Men bara när jag är säker på att jag inte kommer misslyckas. Om jag inte är säker så säger jag pass. Då gormar mina manliga kollegor att jag måste våga mer. Det är ett sånt jävla förtryck.

Att uppmuntra kvinnliga komiker att bete sig som de. Som hetsiga apor. -Nä tack. Gud bevare oss om vi skulle börja bete oss som dem. Då skulle man plötsligt upptäcka att det där beteendet inte var OK. En manlig komiker kan först se sin sanna spegelbild, när en kvinnlig komiker gestaltar honom. Det är deras självhat som lyser igenom när de kastar skit på kvinnliga komiker.(Om grabbighet)

Nour El-Refai är grym!

Jag vill vara hennes vän.

Jag har luktat på en blomma som är dödlig

Nattugglar med Maja, för det är det allra bästa.

Imorgon avslutar jag abrubt min vistelse hemma. Alltid vill man hinna mer än man hann.

Nu sova, det är därför Maja cyklar hem. Inte för att vi var färdiga.

Morgen früh på tåget som ska ta oss någonstans!

and that's for sure, there was Wermeland!

Födelsedagskalas.

Ett sånt hejdundrandes kalas sen.

Sockerbitar, kakor, ismaskin, tak och utgång.

För att inte tala om:

VATTENKRIG!

kan du hjälpa mig med dörren?

Sjunger Bellman.

Får betalt för högläsning, att kasta boll och leka med bilar.

Är nervös.

Jobbar för mycket. Sover för lite.

Har varit out and about lite för mycket den senaste veckan.

Undrar hur man hittar en fotbollsspelare.

Jag har cyklat till och från jobbet i regn i 3 dagar nu. inte OK

Klyschigare än så här blir det inte.

a woman got to decide what a woman got to do

"We had to go to the shop to buy softening!"

Vi kom av oss lite, sen ringde Erik, som stått uppe och stekt pannkakor, att de var färdiga. jag höll ett finger för munnen och X drog till med att vi varit tvungna att gå och köpa mjukmedel.

Innan vi gick frågade Erik, Om jag får ett ragg, sover du och X i samma säng då?

33:39

Jag sa, "Ok. Eeh, så länge du inte tänker ragga på mig..."

Han sa bara synd och log.

Söndag. Idag har vi avvecklat. Jag har hjälpt Erik avveckla busshållplatsen, ungefär lika med 150 lastpallar. Kört bil med släp. Slutstädat Artistcampen intill minsta fimp/kanyl. Ett sånt liv om alla kanyler Arvika fotboll skulle springa över efter festivalen. 2 st misstänkta kanyler var allt vi hittade.

En fin dag på det hela taget.

Det mullrar över Arvika.

Festivalområdet börjar fyllas. Än så länge finns ca 2 soptunnor, ingen vet var de resterande 46-56 soptunnorna finns. Men det är inget problem, det är festival!

Jag tar en sväng ner på stan. Tänkte införskaffa handsprit, man vet aldrig vad man möter. Sen åker jag till jobbet. 1430-2030. Vad händer sen, ingen som vet, ingen som vet - det är min lilla hemlighet. Men vad gör det, det är festival!