torsdag 31 december 2009

jag har fått sms från Bosporen, två från okänd ort och två från Riga respektive Stockholm - ett bra urval på det hela taget


vi doppar fingrarna i stearin, dricker kryddat vin med honung som de gamla grekerna och konverserar kring feminina kontra maskulina glas
vi har lämnat diskussionerna om vem som ska ha vilket mumintroll på sin mugg och den om parfymer och nagellack och nyårsmenyn bestod av en fulländad spenatsallad med rostade solroskärnor, squashrullar och en liten quinoakreation - inte fy skam.

Krullet har en mössa med en stor fjäder, Månster har en grön sari, pappa Selén har röda byxor och prickig fluga och mamma Selén en glittertröja - det är en fin afton
kalasbyxorna har kommit fram ur garderoben.

Krullet har lärt sig spela backgammon och krossat hasselnötter med en kastrull medan pappa Selén höll i påsen (roligt) idag - det har varit en bra dag på det hela taget;
här får man låna diverse godluktande kladd när man duschat och man kan få sina pektoralismuskler halvt sönderklämda, i ett gott syfte!

så var det jul igen


glad sjunde dag jul
på den sjunde dagen vilade hon, likt några av de andra
stockholm, den sista i raden av huvudstäder för det här året.
det får bli bra så.

jag har sovit på gästsängen hemma hos Krullet.
igår fick jag en tysk kringla och lakritste, vi låg halva natten och pratade
om livet, cembalomusik och universum
jag har en bra känsla för det nya året.

jag är inte lite snorig, det har målats nagellack, planerats nyårsmenyer och luktats på parfymer i det Selénska hemmet. det har klappats kaniner, kokats gröt och bjudits på äppelte.
onda axlar har masserats, nyårsduschen är avklarad och till kvällen vankas det månsterbesök, Semifreddo och turkisk lokum.

mina ben är alldeles blåslagna av turkiska trottoarpinnar, de var alldeles för korta för att man skulle komma ihåg och jag ständigt in i dem.

det här en perfekt dag för lite julmusik ala Sufjan Stevens och utanför fönstret faller snön ner

måndag 28 december 2009

nästa jul ska vi också ha små gyllene röda trummor i julgranen!


Tågkompisar på vägen:
Engelsmän?
Svenskar!
Ahh, Ibrahimovic!!

Passkontroll på passkontroll. Turkiet, Bulgarien, Serbien, Ungern.
Ett bulgariskt natttåg, upp och ut för passkontroll halv 4, kvart i fem.
Framme i Sofia, växla lite pengar, kirra matsäck.
Tåget till Belgrad.
Nattlig jakt på mat en söndag kväll, tredje dag jul...
Fantastisk utsikt över Belgrad från lägenhetsfönstret.
Tåget mot Budapest.
Fixa en taxi, sick-sacka sig fram mellan gatorna, ett fint hostel, en tjej som pluggat svenska ett halvår i Stockholm och läser ungersk litteraturhistoria.
Pappa gör en deal med taxichauffören, han plockar upp oss imorgon förmiddag och kör oss till flygplatsen för 4300 floriner.
Middag med gulaschsoppa, gnocchi. En titt på Donau i mörkret. Efterätt på värsta placet, apfelstrudel, huspianist och choklad parfait med surkörsbär - surkörsbär som för övrigt är bland den här resans bästa!
Nu är det bara ungefär en tågresa kvar. Kastrup-Malmö-uppåt Sverige!
God natt från Budapest och the Aboriginal Hostel - det är rödvin och allsång som gäller. Paranteserna har jag bäddat ner, de sover gott efter en lång dag på resande fot.

lördag 26 december 2009


jo, de har raggare i Istanbul
och vi ska till Budapest också!

manchettknappar


for your boyfriend, lady

no, thank you, have a nice day

with you. yes.

turkarna, ena riktiga charmörer

Det är kanske lite det som är dealen, du kan köpa dina egna julklappar.
Men det bästa av allt, är att få vara tillsammans och vara ute på äventyr.
Hela Istanbul är ett äventyr och om inte att pruta i stora basaren, hitta den vackraste sjalen i hela Istanbul uppe i Sultanahmet, få tusen komplimanger av turkarna, åka taxi i 150 km/h och uppför nästan lodräta backar är äventyr nog, så vet jag inte vad.

Jag har nog aldrig varit så ren som de här dagarna. Julbad, javisst, tvätta sig en gång om året. Men inte ens så här noga. Skrubbad, från topp till tå på Sultanens hamam från 1300-talet. Eller vad sägs om bad i varma källor uppe i bergen på andra sidan Marmarasjön.
Vi har sett Blå moskén från insidan och om man är uppe med tuppen imorgon på Annandag jul kan man få följa med och se både Profetens skägg och kanske Hagia Sofia.

Sen tar inte äventyren slut här, utan sen bär det av med nattåg upp genom Bulgarien, till Sofia vidare till Belgrad (om nu serberna skickar med nattvagnen till Istanbul, det vet man inte förrän den kommer - och om man ens kan åka tåg i Serbien, för de har strejkat i flera veckor nu - men allt det är en del av äventyret). Sen sover vi en natt i Belgrad, tar flyget oss upp till Köpenhamn och vidare med tåg genom Sverige. Beräknas ta tre dagar, ankomst Stockholm tisdag kväll.

Över och ut. Nu ska jag krypa ner i min säng, för även om Istanbul har visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna (inget ösregn, inte så fasligt kallt och heller ingen snö) så bär det inte upp att vårt armenska hus inte är så isolerat och att mitt rum har inget element och därför är kallt som attan. Nu har vi i alla fall vatten, idag kom två gubbar och grävde lite här utanför så vi fick vatten in i huset. Som sagt, det har varit ett litet äventyr. Men upplevelser är så 2009, 2010 och alla år framöver!

Vi mötte en katt på väg hem igår, han var svart, lite lurvig och hade en underlig knorr på svansen.
Mamma döpte honom till Göran.
Och idag har jag för andra dagen i rad köpt en blårutig flanellskjorta (gårdagens var för stor, men pappa gillade den). Man får dem i en påse med massa rosor på.

söndag 20 december 2009


Vi sitter på en turkbar och dricker en lite vattnig salep. Här röker man, de spelar turkisk musik och man spelar backgammon.
Idag har vi diskuterat backgammonreglerna, de tråkiga eller Izmirregler, Izmirreglerna eller de tråkiga? Sedan har vi ätit mantil, turkiska spenatfyllda ravioli med chili-myntayoghurt och sedan tagit en kopp kahve med tillhörande backgammonomgång i Ortaköy.

Vi har varit ute på bussenäventyr då vi fortsatte vidare med bussen, i tron om att den skulle vända och fick vi en svindlande vacker busstur längs Bosporen ända bort till Svarta havet. Lasse bondade med en armenisk gubbe som varit gift med sin fru i 50 år och förr om åren hade fridykt 75 meter ner i Marmarasjön som berättade för oss hur vi skulle ta oss tillbaka till Taksim, 25 T, ingen annan och visade oss till bussstationen.

En fin dag :D

lördag 19 december 2009

Idag var det om möjligt ännu kyligare, men som viking så är kylan inget problem. På med långkalsonger, på med ylletröjan, på med regnjackan, om, jag säger om det skulle regna så ska man vara förberedd - ut på stan.

Vi tar bergbanan från Taksim ner för kullen till båten över till Kariköy på den asiatiska sidan. Bosporen visar sig från sin bästa sida. Man kan nästan ana en gnutta sol. Vi möter upp med brittiska Gemma. Strosar runt på gatorna i diverseaffärer och marknader. Tar en tur utmed stranden och äter kumpir. I de trånga marknadskvarteren finns bodar för nötter och torkad frukt, turkisk lokum, ost och oliver - det mesta faktiskt. Efter att ha handlat lite lokum, nötter och blandade russin till vårt hem letar vi efter ett kahveställe. I ett hörn av en butik rostar de kaffebönor och vi blir bjudna att slå oss ner. Det turkiska kahvet kokas i små kärl och serveras mycket sött, som det mesta här, med sumpen kvar. Till det bjuder de oss chokladöverdragna kaffebönor, nötter och lokum - en lite andningspaus mitt i kommersen. Vi tackar för oss efter att ha kompletterar vårt förråd med torkade fikon, aprikoser och mullbär och går tvärsöver gatan och köper in vit ost, frukostoliver och den sura körsbärssylten - bara det bästa när familjen ska komma.

Idag ska vi få flytta in i vår lägenhet. Vad vi inte vet är att vi kommer få vänta på kvinnan i närmare en timme ut i kylan, för nu är det faktiskt ganska kallt och de tre senaste dagarnas massiva regnande har gjort att Istanbuls kommun har stängt av vattnet i delar av staden - vår lägenhet inberäknad. Alltså kommer vi erbjudas en annan lägenhet till på måndag, då läget ska vara under kontroll (de närmaste dagarna säger prognosen 18 grader och en värmande sol).

Alltså sitter jag här nu. Blandade europeiska hit, jamba jamba och jag vet inte vad utanför fönstret. Vi är mitt i festen! Och runt hörnet ligger hårdrocksklubben, där svartklädda, skinnbeklädda och mcknuttar hänger. Klockan är halv två, kanske funderar man på när de ska lägga av. Men sen känner jag att vad spelar det för roll. Det är lördag, det är Istanbul och det är fest fest fest! Vår andra lägenhet ska ligga i lugnare kvarter, man ska höra fågelkvittret, tills dess gillar jag läget!

Vi tog båten tillbaka till Kadeköy, gick upp för kullen, väntade, fick nycklarna och lägenheten visad för oss, satte på värmen - turkiska hus är lite som engelska, råa kyliga och dåligt isolerade... (när ska jag få bli riktigt varm igen?) Vi plockar upp vår abi Lasse, som på grund av dålig telefonkommunikation fått vänta vid Taksim i 20 minuter efter en 14 timmar lång resa från Stockholm, dricker lite äppelte och äter peumacun med ost och chili - när jag råkar blinka och le samtidigt åt en ung turk i skinnjacka har jag honom på halsen. Han sitter nedanför oss på uteserveringen, hans ögon ler och han tar sig rätten att spana in mig noggrant. Inte helt säker på att jag gillar den turkiska rättframheten. Ok, han var ung, men när det är medelåldersgubbar, som dessutom enligt Majas erfarenhet gott och väl kan fråga efter ditt nummer och om du har en pojkvän och de råstirrar kan det kännas lite sisådär.
Vi chillar lite, Maja går ut och köper vatten och bröd. Lasse har med sig dagens DN och jag kan få ligga där och filosofera lite. Svensk tidning det var bra länge sedan.

Äta bör man, så även vi. Vi har fått ett tips som vi tänkte kolla in. Går förbi Tyska sjukhuset där bilarna köar och köar uppför backen till Taksim, de verkar inte röra sig alls. Istanbul är inte riktigt byggt för alla dessa bilar, eller människor kanske - men det är en del av charmen. Det är mycket folk i rörelse just i dessa kvarter. Vårt tips visar sig vara köttigt värre och vi spanar istället in ett ställe som heter Prinsens café. Här blir man bundis och bästis med kyparen. Som Lasse beskrev det: En kypare som räcker ut tungan, ogillar den turkiska livemusiken de spelar, frågar vad man gör på fritiden och avslutar med att berätta att han är en väldigt intressant person... Det är helt fantastiskt att sitta mittemot abi och kizkardesin, skåla i turkisk Effes pilsner och bara vara glad över att äntligen vara tillsammans.

Och solnedgången över Bosporen är något alldeles speciellt, som solnedgångar tenderar att vara.

tittar ut genom fönstret och det snöar fortfarande, çok ([:tjock] mycket)
och människor som sover sparkas och slåss, lite, på ett vänligt sätt, precis när de somnar.
och ibland snarkar de också.

fredag 18 december 2009

the vikings & det snöar i Istanbul

Idag har vikingarna haft lektioner ute på Sabanci, Gender issues in the Ottoman empire and modern Europe, ätit mer turkisk frukost, sur-körsbärssylten är çok güsel!
Sen har vissa av oss pluggat lite (andra har vikt tvätten, men inte hela dagen). Vi har druckit mer çay och ätit hallumisallad till eftermiddagslunch (de som studerar hårt har inte tid att ta lunch). Tagit bussen in till stan i världens regnoväder. Det regnade floder längs med vägen. Man blev genomsur på den lilla 3 minutersprommenaden till bussen.
Åter gjort oss hemmastadda på det lilla hostelet precis bakom Taksim, sett ett avsnitt Grey's och opererat upp väskan som låst sig med kodlåset ingen kan. Därefter tagit oss ut på stora gatan och hittat ett av Istanbuls bästa göz leme-ställen, 4-5 personer som passar upp på gästerna, en kurdisk cinemaist, cinemafantast, en filmexpert helt enkelt, 2 tjocka tanter som sitter i fönstret och gör de tunna pannkaksliknande göz leme fyllda med till exempel spenat, lök och chili eller en potatisröra och kanske ost på det. Mer vit ost. Alltid vit ost!
Och till det bästa - när vi kommer ut från restauranten så istället för massa snett regn som kryper innanför kläderna, så snöar det. Inte mycket. Men man behöver inte ens använda sin fantasi, det snöar och om man tittar upp mot himlen så ser det fantastiskt ut.
En liten snöflinga smälter på tungan, tusen stycken fastnar med regnet i håret. Men det är inte långt hem. Jag skulle vilja säga att med lite vilja så är det inte långt någonstans i den här stan. Det är ett enda stort äventyr.
-Allahallahaismarladik (Gå i guds beskydd när du lämnar mitt hus)
-Güle, güle (Jag går leende för jag vet att gud är med mig)
Turkiska är inte så pjåkigt trots allt.
Iyi geceler (Må du sova gott alla nätter)

torsdag 17 december 2009

Istanbul

Istanbul har varit lite kallt sen jag kom hit. Men jag var beredd på det. Mössa, vantar och stor halsduk kommer väl till pass. Men o så fascinerande det är!
Människorna, miljöerna, vad man gör, vad man får se!
Idag har jag ätit typisk turkisk frukost, menemen en ost och grönsaksomelett, bröd, vit ost, oliver, honung, syrlig körsbärssylt och çay. Det blir mycket çay.
Vi blev tjenis med killen som serverade oss, han pratade 6 språk, men helst inte tyska för det var så många tyskar från Tyska skolan som kom dit och han ville kunna tjuvlyssna på de ifred.
Sen gick vi förbi second handaffären med som hade en eldstad mitt bland allt förutom en hel massa kläder och prylar.
Utöver det har vi knatat runt, gått över Gyllene hornet där massa män stod och fiskade på bron och fiskmåsarna flög tätt. Därifrån kunde vi spana in både Sultanens palats, Blå moskén och Hagia Sofia. Vi tog en paus för att ladda batterierna med äppelte och baklava - mums!
Sen mötte vi Majas kompis Maja för att försöka se Mosaikmuséet men det var stängt, istället hängde vi lite med katterna och ruvade på en hämd mot Majas pojkvän som bara hängde runt på Armémuséet - köpa vackra porslinsplattor var lagom avreagerande.
Nu ikväll innan vi tog otobusen över Bosporen till Majas uni Sabanci på den asiatiska sidan så hängde vi på ett vegetarisk ställe där man kunde få falafel, något som inte hör hemma i det turkiska köket och där de för övrigt spelade veckans andra svensk, Lisa Ekdahl, två gånger. Underligt.
Nu ska vi få sova. Imorgon väntar en dag som student, vika tvätt och kanske kvällspasset inne i Istanbul.

onsdag 16 december 2009

denna dagen, ett liv

kl 4, 04.02 går alarmet av. upp och hoppa. 3 timmars sömn.

väskan, passet, nycklarna. dörren, sign out, vit plupp på tavlan, bussen.
det ångar om andedräkten, victoria station, flygtåget, flygplatsen.
check in kön, säkerhetskontrollen, sista souvenirchansen, matsäck bestående av två bananer kaputt.
gå till gaten, köa, hitta en plats, slå sig ner, sluta ögonen, somna.

vakna, 45 minuter kvar, läsa en bok, hungrig, äta extra färdkost.
anlända ett gråtyngt istanbul, skippa visumkön på ren chansning - britter betalar £10 för visum till turkiet, svenskar betalar inget.
missar efter lite om och men en havas med minuter, sätter mig på nästa buss, halvtimme kvar, slappnar av
åker över istanbuls kullar in till taksim, många minareter, många hus.
kommer fram till taksim, hittar systeryster, får en kopp te - framme framme framme!

vi korsar istanbuls mest trafikerade väg bort till nattens hostel, känner oss lite som hemma, maja är lite stammis här, bundis med våra roomies, två grabbar med datorer, hon sov här härom natten också. taksim är kvarteren där det händer. jag byter om, lämnar vinterjackan, vädret är trots allt lite mer londonlikt än sverige (även om london börjat bli ganska så kyligt).
vi möter upp med en tysk och en tjeckisk doktorand med sin mamma på fiskmarknaden, äter meze - färskostrullar, hoummus med pistagenötter, bröd, en tomat-aubergineröra och oliver.
maja sticker kanske inte ut så mycket, men jag gör, vi misstas inte för turkar direkt. lite som på brick lane ropar alla efter en, kom och ät hos oss, kom och ät hos oss. special price, look at the menu. även knepet med, oh, you look so beutiful, ett leende, dessa vackra ögon - "like a hunny-bunny" kanske inte så smickrande trots allt?
för min del slutar kvällen med ett par koppar äppelte och några parti backgammon på en uteservering på en tvärgata, de spelar kent när vi kommer dit, när vi går manu chao, vi luktar rök, det regnar lite och är ganska så kyligt.
jag är trött men turkisk tid så är ju klockan halv tolv så det är nog befogat.

imorgon gör vi lite av istanbul, sen åker vi tillbaka till universitetet, pluggar, tvättar och har vardag. jag har en bra känsla i magen för istanbul!

soundtrack: lite dunka-dunk från gatan, bilar som tutar, människor i rörelse och någon som lirar turkisk musik

måndag 14 december 2009


Engelska hus är såå kalla, tacka gud för heltäckningsmattorna! (Och förbanna mig för att packa alla varma kläder i väskan till Istanbul. Dubbla byxor och tre tröjor är inte helt optimalt)
Tåget två timmar ut to the english countryside, christmas basses, 8 personer, ett kök, massa kontrabasar och ett kapell att spela i. En amerikansk basist från Göteborgssymfonikerna som lär oss allt om nördiga stråkarter och låter oss spela skalor i omöjliga rytmiseringar och tar oss genom de mest fantastiska orkesterutdrag, allt från Mozart, Beethoven till Brahms.
The Carlie-bowing is a real keeper!
Det är samtidigt väldigt avkopplande, en kopp te framför brasan lite nu och då. En tur till närmaste byn med en fantastisk hattaffär och en varm mysig pub i Norfolk - julregnet är fantastiskt! (Jag har hört att det snöar i Sverige, men jag låtsas som att jag inte har hört talas om det...)
Vi har handlat grönsaker hos den lokala bonden och inhandlat linser till en fantastisk curry-fest ikväll!

lördag 12 december 2009

why do men like blow jobs? because that's when women will be quiet


jag är sexist, våldtäcktsman och jag slåss
det må vara ohållbart men det ska de inte få ta ifrån mig
män, de kan få göra annat, dammsuga och diska eller nåt

malmö var nice
jag och grodan skakade hand på 2010, bättre lycka nästa gång
han är fortfarande my man in sweden, lite som en spion

alltså, kalla mig själv flickvän, säga att jag har pojkvän - öhh
i'm not there yet

jag har inte träffat rätt gosse?
i all välmening
jag har inte alla pusselbitar på plats.
jag letar inte efter en fröhållare, ett förhållande

jag gillar't. nu ska jag packa en väska med en bok och en extra t-shirt
imorgon tar jag och kim tåget inåt landet, mitt hår ser ut som ett fågelbo (inga dreads, än), jag ska på kontrabaskurs. jag borde tänka på att nätverka men jag antar att de får ta mitt dräggliga jag som det är - inte helt torr bakom öronen

this is the year?


veckans bästa?
att ändra till svenskt spotify när jag ändå var i malmö och därmed kunna ligga på sängen och lyssna på marit bergman bäst jag vill.

you're with me!
I will allways be your soldier

hur som helst
to do today?
plocka undan alla lösa pinaler och på något organiserat sätt lägga de i garderoben och i byrån, ser inte fram emot att komma tillbaka och behöva plocka fram allt igen, så it better be good.
ta reda på logistiken de närmaste dagarna. premiäråka med kontrabas ensam och långt i det här engelska landet.
packa upp och packa om utan att hinna tvätta. vad behöver man i istanbul, hur länge kommer jag få vara i sverige efter nyår, när ska jag få öva, torka torka torka.

ibland är det trist, det är så det är. men skåne, sverige och malmö var riktigt trevligt. inte riktigt lika kul att komma tillbaka till verkligheten om ens det, när allting är upp och ner. ge mig januari nu!

can I keep him?

torsdag 3 december 2009

alltså...


December är här, men vad märks det? Med ganska så mycket välvilja kan man kanske få det här gråtunga Londonvädret att bli en extremt varm decemberdag, eller 8 grader, nej - det duger inte!
Anna Hed har dragit till Istanbul för att reka lite, tog kontrabasstråken och drog.
Själv känner jag att jag måste göra något åt den här fullständiga opeppen på jul, röda underkläder, mössa, packa väskan och dra!

Alltså, jag behöver inte jul egentligen, men vintern - vem klarar sig utan vinter?

Vet ni vad? Solen skiner i Malmö. Jag är så glad för lite luftombyte. En vecka i Skåneland, ett riktigt kök, en man, en vän, ett äventyr och en och annan överraskning.
Jag måste bara klara mig till imorgon, ta ner tvätten, skriva ut biljetterna, öva, stiga upp och iväg!

Och den som behöver lite extra julpepp kan alltid spana in julkalendern! Drömma sig bort då man rusade upp och såg till att ha ätit frukost så man hann se julkalendern innan man gick till skolan. Där morgonsamlingen började med att rummet var alldeles nedsläckt och alla hade små värmeljus på sina bänkar - du inte undra på att julpeppen är borta! Alltså, för att inte tala om alla julsånger och rep inför luciatåg -
Julen kom tillbaka!!