rensa, sortera, kasta

En vän på fb skrev nyss att han inte haft sin telefon på sen i fredags. Då insåg jag att jag inte har vetat vart min telefon på en vecka. Den har försvunnit bland alla flyttkartonger.

Senast jag såg den låg den på nåt konstigt ställe i sängen. Sen bytte jag lakan, men den ligger inte i tvätten och den är inte tvättad. Den kan ha varit i köket efter det, men det är inget jag minns.

Jag provade ringa till den förut, men den var inte där den borde ha varit (f.ö. den ursprungliga anledningen till att jag inte hittade den). Nu står mitt enda hopp till att skapa ordning i mitt flyttkaos. Egentligen flykt från att kasta saker sen jag gick på högstadiet - det har varit lätt när jag bara kunnat fly från det; börja gymnasiet; flytta hemifrån; lämna en kartong hemma; flytta vidare.

Steg 1: rensa, sortera, kasta - sen är steg 2, 3, 4... ganska de samma.

Jag kan typ aldrig komma hem om jag inte städar nu innan jag åker. Det bara är så.

Öva och städa, städa och öva, öva och flytta till London.

kokkaffe

Det ska vara kokkaffe, vatten till pipen och två skopor kaffe.

Gilda tycker om att äta blåbär, hon plockar de själv från busken när hon tycker att man dröjer för länge. Och om man hittar kantareller har mamma lärt henne att ligga ner så kastar man en pinne åt henne. Jag tror hon hoppas att Gilda ska markera kantareller på det viset. Hunden tycker i alla fall att det är en rolig lek, även när man virrar runt i skogen och stirrar efter kantareller.

Riktigt blåbärsbajs hittar man i urskogen i Virsbo, daterat 2008.

söndag

Jag klipper ut bostadsannonser och surdegsrecept - vet ni att man kan baka kanelbullar på vildjäst (fikon, honung, strösocker, ljummet vatten och sen mjöl DN Söndag 30/8) - men det är inte på riktigt, det går ju inte... Jag ska ju bo i South Kensington med Hyde Park tvärs över gatan. Jag åkte igenom området i lördags med Frances. Jag sa att jag kunde tänka mig att bo i ett av de där husen. Hon skrattade åt mig.

Jag är glad ändå jag. Jag och Gilda åkte till Bredatjärn. Fast istället för att gå dit hamnade vi på svampspåret till Stora Myggharstjärnen och mossarna, det var gott om fin storskog emellanåt.

Den som säger att det inte är ett bra lingonår med mycket lingon i skogen har inte varit där...

Igår körde jag och pappa över till Avesta och lekte turister. vi gick på konstutställning på Verket - sista chansen imorgon. Det var Brutus Östlings fågelfoton, konstnärer från Ruhrområdet, Tysklands industriområde, motsvarigt till Bergslagen - Ruhr KunstKraft, en permanent glasutställning samt Nicolas Cesbrons "The post industrial djungle".

Nicolas Cesbron

Mycket sevärt, alltihopa i Avesta gamla järnverk, där lokalen i sig är ett äventyr att få gå runt i industrihallarna där konst och historia möts. Jag kan verkligen se en konsertlokal framför mig också, kammarmusik mm. På det temat hade de även en interaktiv musikverkstad med skrotinstrument.

För övrigt anser jag att någon bör uppfinna telepati snarast möjligt.

Som det ser ut nu är det mitt bästa alternativ för att billigast möjligt ta mig till London nästa vecka ( seeent ute, jag?). Om jag inte hitta en rik beundrare och därmed får åka gratis vill säga. Jag har faktiskt aldrig åkt privatjet, det kanske är kul? Nej, det bästa alternativet är att bege sig utanför den här förbaskade unionen till vårt broderland. Norwegian Air trafikerar London för 490 spänn och Gardermoen var en trevlig upplevelse senast. Pappa ska till Karlstad så de första 4-5 timmarna får jag i alla fall sällskap.

Att vara hemma

Förutom att det är lite kallt emellanåt så är det bra (pappa ska inte elda på hela sommaren d.v.s. fram till på tisdag och solen skiner inte tillräckligt för solpanelerna att göra varmvatten - han säger man kan duscha, men jag vet att det inte är sant - sen pekar han på termometern och säger 19 grader, det är tillräckligt varmt).

Hemma får man hallon, hembakt bröd, svampfest, blåbärskräm, skogsprommenader, städa, en hund, Dagens Nyheter och två katter som inte riktigt vill ligga i knä och bli klappade men gärna går och lägger sig i ens säng.

Idag har jag tagit ut och piskat gossedjur. Jag har oändligt många, men nu ska de flyttas. Allting ska flyttas. Tio banankartonger ska stuvas in någonstans. Flytta-hemifrångrejerna är tillsvidare no longer needed. Det kapitlet är inställt. London kräver handdukar på sin höjd lakan - that's it. Jag ska bo helackorderad a hall of residence for female students studying in London. De kommer ta hand om mig, mer än vad jag är i behov av - det blir fint!

Mitt stabila bollplank ANNA har flytt fältet, med all rätt.

Hon har kastats ut i verkligheten och är en stolt representant av Skurups basistkår!

Jag är stolt!

men alltså har jag ingen att berätta för att jag vet alldeles för mycket om hur det är att vara Charlie Schulmans pappa

att jag bara måste öva lite, i princip lika mycket som jag har gjort på ett helt år, de närmaste veckorna & då kommer allt gå bra. jag som inte har övat in ett nytt stycke ordentligt sen 07-08 (det går ett tag att leva på gamla meriter), måste övervinna min skräck på de här 2,5 veckorna och hitta på nåt ruggigt bra t. ex. Vivaldi...

att det är skönt att mellanlanda lite hemma, dock inte att ha miljoner flyttkartonger att behöva packa upp - jobbigt nog att packa ihop de kan man tycka.

Det är skönt att vara hemma och jag ska packa upp och göra fint!

Jag ska bara komma på var jag kan börja.

honör för

Jag tror vi måste lyssna lite mer på Lily Allen och ge henne liite mer credit

the fear

it's not fair

fuck you

Sen måste vi lyssna lite mer på Vivaldi, för det är ungefär samma.

kaskad

Jag är oomkullrunkelig.

Jag är onekligen obstinat och odräglig. En odåga.

Jag är oförtrutet oframdräktig.

Mittåt!

Mig veterligen och om jag inte missminner mig,

månne och måhända, är jag en marodör.

Kolossalt klipsk kuf.

En kaskad av kvintessens kongeniala kättja.

Kavt kondemnerar jag kavaljerens kynne.

En sån kanalje i kalasbyxor.

Hart när en humanist.

En huld herrbekant dock. En hjärtevän.

Hugad, en hugnad.

Han är habil men halsstarrig.

Hursomhelst låter jag mig hugsvalas, hideöst hialös.

Heders ska herrn ha.

Föga förmäten.

Tämligen formidabel och för all del förnöjsam.

Flanerar före nattfall.

En frände, en filur, en fager fadäs - en fägring.

adoptera-ett-ord-listan

synonymer.se

Adoptera ett ord

Något som uppenbarade sig för mig under min kontrabasresa var det engelska språkets brist på ord och kanske framför allt utövarnas slappa uttal. Engelskan har inte allt!

Vi hade en kontrabasgosse på kursen, med norskt ursprung som en lockig blond prins eller äkta viking. Han gick på Eton, en internatskola som anses vara lite förmer, men det som utmärkte hans tal var snarare att han mindre än alla andra var välartikulerad. Kristina, som gått två år i Storbritannien, berättade att hon fått träningsvärk på loven av att tala svenska igen.

Vi hade en del språkdiskussioner under föregående vecka. Speciellt när undertecknad letade efter rätt ord. "Ni vet bekräftelse, man söker bekräftelse..." Nja, sa de.

"Oj, har ni ett ord för det!?" (ang att fimpa)

Speciellt min pultkompis Tom tyckte det var extra roligt. Han hade engelska som ett av sina A-level-ämnen och skulle söka engelsk litteratur eller liknande vid universitetet. Liksom Ben som förtjust konstaterade att jag kunde så många bra ord och fraser, som "vi knappt använder själva". Utan att för den delen mena att de var gammelmodiga utan snarare mer precisa. Och som nästan gav mig en kram när jag slängde ur mig ett cut the crap, när de stod och tuppade sig vid te-bordet. - Öh, du, häll upp en kopp te åt mig, tack - till nån av småkottarna, som inte vågade nåt annat.

Jag får känslan av att svenskan är mer nyanserat, att ett engelskt ord kan vara tre svenska (ett ytterst ovetenskaplig påstående).

Slutligen hade signaturen Gunnar Dalgren, Hägersten en poäng, när han i en insändare i dagens DN skrev:

"Låt oss fortsätta väcka liv i goda svenska ord, som hamnat i skuggan. Själv vill jag bidra med dessa:

• understundom
• lappkast
• bostad (i stället för boende)

Ett lappkast åskådliggör en helomvändning. Bättre än "göra en pudel"."

Som svar på DNs Adoptera-ett-ord-kampanj

Bass Club!

Lawrence, Marianne and Edmund in bass orchestra.

I Chambermusic masterclass with Ali Yazdanfar, Canadian/American bassplayer and Caroline Emery and Jan Alm. Quartet: Paul, Karin, Sara, Tom

II Gareth Wood conducting his second quintet for duble basses in rehersal, first preformance. Quintet: Frances, Rodrigo, Ruan, Kristina, Ben - all examples on the standing technique with Rabbath-endpin(stackel).

III Class with Ali: Paul, Caroline Emery, standing on chair, Tom, Ali Yazdanfar, Karin, Katie. Revealing the relaxed natural approach to the bass - movement from sholder, whole body, a relaxed arm, using of body weight.

Master classes, technique classes, orchestra classes, ensembles, quartets, trios, bass orchestra. Bass, basses, bassists. From junior to advanced continuation course. Lots of fun and the juniors were quite impressing. UK, Sweden, Spain and South Africa was represented.

Rodrigo & Kristina with the 8va 1/32 minibass.

Pictures by Kristina Edin and Ben Daniel-Greeps.

gardermoen-london

gräset är grönare på den andra sidan och gräsmattorna är mer välskötta

jag har kommit fram, jag är i ett sammanhållande stycke. jag fick av kontrabasen av bagagebandet, fick med den ut ur flygplatsen (Gatwick är hemskt stört och onödigt krånglig med hemskt dålig luft)

ikväll blir det häng på en musikfestival inne i London. imorgon börjar allvaret med Bass Club!

arvika-gardermoen

jag gillar pantertanter och pantertanter gillar mig.

lisbeth från bemanningen (som jobbat mkt på sistone då t.o.m. vikarierna varit sjukskrivna,) hjälpte mig på tåget idag. hjulen som perra hade fixat till hard caset höll precis så länge att jag kom till lillestrøm, men inte av tåget. men jag gav mig fan på att det skulle gå & det gick.

sen var jag så driftig så kontrabasen har jag redan checkat in!

berätta inte för någon att jag har knölat ner multum med stuff och nothäften i kontrabasfodralet. hur mycket kläder får man inte ner i ett kontrabasfodral liksom - vadering!

det värsta är över. imorgon väntar nya äventyr. som att åka till london - jag är så frän!

jag lever ut mina rocker-drömmar på hotell, häller folköl på golvet, har badkar och internet på rummet! bekvämt!

Hej då Arvika!

Om en timme drar tåget ut från tågstationen. Då är det Good Bye Arvika och Hello future!

Jag, kontrabasen nerpackad i hard caset (tungt, jävligt och dant). På söndag börjar allvaret, en veckas kontrabaskurs. Några svenskar, Jan Alm från Göteborg, min blivande lärare Caroline Emery, hennes elever och andra britter, nån spanjor och en professor från Kanada. Tjockt spännande.

Wish me luck!

Vem träffar jag när jag minst anar det? 2.0

Min hemliga beundrare dök upp. Ni vet inte, men han som jag stötte på en onsdagsnatt i Stadsparken för en månad sen, eller så.

Jag hade en hopplös dag, hade sovit bort hela morgonen, slöat bort hela dagen. Gick ner till Tingshuset för att kolla mailen (i inboxen intet nytt), åkte vidare för att kanske köpa med mig en tidning och ta en kopp kaffe. Jag vet inte om det är för att jag börjat dricka så mycket kaffe på jobbet eller om jag verkligen blev bakis av en enda öl igår, men huvudvärk hade jag (och den är borta nu).

Det är någon slags tradition jag har infört, att på en ledig dag ta mig utanför min borg och gå på nåt café och dricka en kopp kaffe, läsa en bok, skriva ett brev eller dylikt. Ta sig ut helt enkelt. Idag kap!

Nöjesbutiken har fortfarande inte fått in Dagens Nyheter, en skam för mänskligheten (en gång är ingen gång, två en vana). Därför bestämde jag mig för att börja med kaffe och fortsätta till biblioteket och läsa sunkiga damtidningar, som jag miserabelt förklarade för min syster samtidigt som hon åkte hiss.

Jag ringde också till min kontrabaskompis från Göteborg. Vi har spelat för samma lärare i Örebro och jag har hjälpt till att lura med henne på kontrabaskurs i London om en och en halv vecka. Jag har också på något sätt övertalat henne att det är en god idé att vara kontrabasist på Ingesund och pendla till Örebro. Varför låter jag andra göra om mina misstag(!?). Jag vet, det är inte vad ni vill veta (-flykt från ämnet). Men det är en del av min miserabla dag, som är grunden till vad som hände.

I alla fall, bäst som jag sitter och bläddrar förbi sidorna om "såhär tänker vi killar om sex" så kommer killen som har suttit borta vid datorerna fram till mig. Han kollade för en stund sen. Jag hade kollat lite snabbt på honom när jag gick förbi, om det kanske kunde vara han, men kommit fram till att det nog inte var det. Mitt minne svek mig. Han kom i alla fall fram och satte sig i soffan bredvid mig och gav sig till känna. Han hade kommit fram till att det inte kunde vara någon annan än jag.

Och vet ni, nu sitter jag med det där fåniga leendet på läpparna. Han bad om mitt nummer, jag fick hans. Han var tvungen att rusa, men ringer mig imorgon. Det är dags för lite hederlig dejting. Han är garanterad en old school gentleman, åtminstone i mina drömmar. Detta må vara alldeles ovanligt svamligt, om det här är något ni behöver prata om, bearbeta eller så, ring mig, maila så kan vi prata om det...

men mest av allt längtar jag efter en telefon som fungerar

sweet dreams are made of this

sweet dreams are made of this

who am I to disagree?

Gårdagen bjöd på hårt arbete, en lugn stund, utstädning av 1 koloni tallfrön och ett halvt ton grus ur min lägenhet, pannkakor, en öl och ett och annat gott skratt.

Neela och jag gick ut på Brygga' med det bestämda målet att få daaansa! Och nog fick vi det! Synd för alla de tusen och åter tusen av män som stod på kö för att få dansa med oss. Igår hade de inte en chans. Inte han med röda skärpet, inte ounz ounz-grabben, inte afrikanerna och inte boldie.

travelled the world of the seven seas

everybody's looking for something

I'm stuck at the library!

Höjde äntligen sadeln på min cykel.

Gjorde det samtidigt som jag skulle cykla till jobbet imorse. Men vad man förlorar på gungorna tar man igen i karusellen. Ofattbart varför jag inte tagit med mig mina (inte skruv- men fasta) nycklar ner och gjort det mycket tidigare!! Markant skillnad.

Fartig dag på jobbet. Det är bra roligt att jobba morgon emellanåt också. Förra månaden var 18/21 pass kväll, nåt i den stilen.

Har suttit på biblioteket görlänge och skrivit okynnesmail på engelska i evigheter. Funderar på hur jag bäst kurerar mig inför veckans stordåd, glass fungerade inge vidare.

Tittar lurt på tidningshörnan men bestämmer mig för att ta med något med högre densitet med hem. Lurar åt första delen i Hanne-Vibecke Holst Kronprinsessan.

Sen måste jag införskaffa mig tråd och komma på bästa sättet att sy en kjol vidd med volang.

Livebloggning av Barbro Alvings Sommar i P1 från 1981

Öppnar stort med en ypperlig anekdot om telefonkataloger.

Lägger ribban med att spela Verdi, Fångarnas kör, som öppningsmusik.

oops, jag glömde av mitt ansvar.

Det svänger!

Hon ger en hacka åt de som säger skaffa barn. Det är inget man bara skaffar, som en båt eller villa. Kan man inte åtminstone säga väntar barn?

Alltså Barbro Bang Alving i Sommar i P1 från 1981

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2071&artikel=3001416&date=2009-07-01

to cool to waste a sunny day

sunny sunday mitt nya kall

Vad kan man göra en ledig söndag, allt utom alltför materialistiska saker, i alla fall om man är i Arvika, för här helgar vi sabbaten, åtminstone den kristna

Jag kände mig lite europeisk, så jag gick förbi geschäften på hörnet och köpte mig en söndagstidning. Tidningsleverantören hade bestämt att det inte skulle vara DN, därför blev det heller ingen dagens nyheter, tog med den och satte mig på en uteservering med en kopp kaffe.

Det var jag och världen. Sen fick jag en väldig lust att pränta ner saker på papper, så det gjorde jag. Allt möjligt mellan himmel och jord. Gick vidare när de stängde vid fyra, satte mig i parken och telefonerade lite över Sverige. Vissa var för viktiga för att svara, andra för upptagna för att prata, några hade just den lilla stunden över för ett samtal om vitt och brett.

Sen gick jag upp till Tingshuset och slog upp min macbook, bombarderades med funderingar om hur det ska gå i England. Även funderingar om det inte vore fint för de att söka själva. Jag tror vi har skapat en trend, vi föregångare. Genom att visa vägen och visa att det går.

Det går alldeles utmärkt att tänka lite outside the box.

Två av tre Lilla Akademiare som jag har pratat med på sistone funderade starkt på om inte London vore något för dem. Det tycker jag de gör rätt i. Tänka stort och göra större!

Hör bara på Christian Lindbergs beskrivning i sommar i P1, vad han som sjuttonåring fick som svar på - hur blir man dirigent? Jag vet inte vad herrarna på sina höga hästar hade föreslagit exakt, men något i stil med - Jo, det är mycket svårt. Först ska man vara virtuos på ett instrument, och gärna pianist, sen ska man vara både pedagog och instrumentlärare, sen en kandidat i teori och harmonik. Seen, kan man möjligtvis börja tänka på en dirigentutbildning.

Vem kan någonsin klara sig igenom det nätet av hinder som vi sätter upp?

Vill man något här i världen så är det i alla fall ingen idé att vänta på att någon ska komma och visa en vägen, det är ett som är säkert.

Lika bra att han gick sin egen väg och bestämde sig för att ta trombonen till nya höjder - göra den lika virtuos som en violin.

an auf hinter in neben über unter vor zwischen

jag diktar på vers som en annan

poet, vars boning jag sett

jag suktar efter eldstadens värme

då vinden pinar min kropp

jag ljuger friskt som en vägman

jag ljuger så gott som jag kan

men sanningen skiner igenom

som solen, så varm mot min hand

att dikta det kostar föga

ej mera än papperets vikt

om ej då du dikta en visa

och minna den djupt i ditt sinn

ge diktaren credit för mödan

som följer i diktarens spår

att blotta sin själ och sin börda

kan kosta långt mer än det sår

som bultar i diktarens inre

som bränner hens törstande själ

som varar och blöder, ej läker

ej förr än diktarn själv är död

likt Andersson minner en jungfru

så minner jag mången man

som kommit att söka mitt sällskap

men ej kunnat vinna min hand

jag firar så stolt min enhet

jag har här blott med mig själv

jag höjer ett glas till min ära

ty ärbar och stark är jag

ni trodde då detta var över

min hyllning till självaste mig

tro ej att detta är över

förrän diktaren ligger begravd