Hjalmar Gullberg

ur Förklädd Gud

VII.

Än vandrar gudar över denna jord.

En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.

Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller prupurskrud.

Blott på hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:

är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.

Tror du att fåren skulle

beta i morgonglans

på gräsklädd jordisk kulle,

om inte gudar fanns?

Tror du att våren skulle

binda sin blomsterkrans

på alla dödas kulle,

om inte gudar fanns?

XI.

Bjuder ett människoöga

till stilla kärleksfest

oss, kyliga och tröga,

som folk är mest,

lägger, som himmelsk läkning

för djupa själasår,

en vän, fri från beräkning,

sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida

sig kring vår plågobädd -

då sitter vid vår sida

en gud förklädd.

Hjalmar Gullberg

ur "Kärlek i tjugonde seklet" (1933)