EUSKEFEURAT

Hej bloggen!

Jag sitter här och dricker kaffe med mjölk i gott sällskap.

Till frukost var det nybakta scones med hallonmarmelad.

Idag har jag ätit stuvad spenat, potatis [sic!] och världens bästa linsröra med tahini, spiskummin och stekt lök, mums mums mums!

Igår åt jag falafel som kommit direkt ur fritösen - vi snackar riktig falafel och sen gick vi ut för att dansa. Fast vi dansade aldrig, men vi hade grymt trevligt.

I förrgår träffade jag Jocke-Pocke som har rymt hem till Sverige och inte kommer och tar med mig ut på en kaffe eller London Pride längre. Han hade ett himla fint kammarorkesterprojekt på gång med några drivna musikstudernadekollegor. Jag blev bara så glad, glad, glad! Ta mig dit liksom.

Vad mer? Spenatpaj, ostomelett, Karin-linser-lök-tomat-kryddor-deluxe och i måndags på lokal i Oxford med KRULLET; italiensk pizza och tiramisu.

Ikväll pratar chattar jag med min syster på skype.

Hon skickar mig en sån himla fin lista som hon gjort till sin tidningsredaktion.

Det är musik som ska beskriva Sverige, säger hon. Och det är fint, fint, fint!

Mitt i allt det där så ser jag en låt med EUSKEFEURAT!!11 På SPOTIFY!!!!! 11111ett ETT ett!

Jag lyssnade på de här skivorna om och om igen när jag var liten.

Det var Euskefeurat, De lyckliga kompisarna, lite Uggla och Carola(!!111ett).

Jag tyckte om så många av de där Euskefeuratlåtarna.

De var lite roliga, melodiösa och fulla av känslor.

Jag tog till och med med mig skivan till musiklektionen på mellanstadiet.

Det var Aqua, Markoolio, Spice Girls och sen jag ...

Maja sitter hemma i Uppsala och sjunger med till en av våra favoritlåtar.

[2010-02-27 18.02.12] Maja Nordström:

"och de sa att det var framtiden och den framtiden är idag"

Det gjorde mig så fantastiskt glad

[2010-02-27 18.03.38] Karin Nordström: Euskefeurat
[2010-02-27 18.03.41] Karin Nordström: det håller
[2010-02-27 18.03.44] Karin Nordström: det är faktiskt bra gjort
[2010-02-27 18.03.56] Karin Nordström: roligt, textmässigt, musikaliskt, sångmässigt

Det är lycka!

Vi hörs snart!

glad

pause

play from the soul, not like a trained bird!

Kronken is back. Idag ska vi tala om Musik.

Får jag lov att presentera........ världens mest krävande instrument, klavikordet:

Ett känsligt instrument för känsliga människor (okej, inte för alltför känsliga människor - det är ett HELVETE att stämma det). Med egenskaper som vibrato, pianots dynamiska skillnader, cembalons subtiliteter, svag ljudstyrka är klavikordet inte likt något annat. Kanske det mest intima instrumentet man kan tänka sig, eftersom man måste sitta några meter från det för att ens höra något...

C.P.E Bach (klavikordvirtuos, kompositör, författare, cembalist, känslosam man) älskade sina instrument. Ett av hans favoriter var Silbermann-klavikordet. En annan av hans favoriter var en student som levde i Sverige (det måste ha varit en alldeles fenomenal student, av C.P.Es handlingar att döma). En dag bestämde han sig för att skicka sitt Silbermann-klavikord som en gåva upp till denna student i Norden. Men innan satte han sig ner och skrev detta: Farewell to my Silbermann clavichord-Rondo (http://www.youtube.com/watch?v=Km4-Awgtnuc). Man bör älska sina instrument.

Klavikordet är varje äkta musikers dröm: man kan realisera alla subtiliteter man någonsin kan föreställa sig på detta instrument. Det är också fruktansvärt, en mardröm för den som inte har tänkt igenom sina fingersättningar, den som inte har ett perfekt legato, den vars fingrar är kalla och okänsliga.

Men, att spela klavikord är så mycket mer än detta: det är en social upplevelse av gigantiska mått (det kan förstås också vara en enslig upplevelse om man hellre vill, för ensamma dagar av regn och melankoli). Framföranden på detta förföriska instrument bör helst ske inför nära vänner, och under natten, eller andra tidpunkter av förtrolighet. Hur lär man bättre känna någon än genom klavikordspel? One could say that the clavichord is capable of expressing the inexpressible (sålänge klavikordspelaren är det, förstås).

Så, hur gör man för att få uppleva detta underbara instrument till fullo?
1) skaffa ett klavikord och lär dig spela. Det är ingen idé att köpa en massa skivor och grejer. Mystiken och stämningen kring detta instrument går förlorad när man spelar in det - det måste upplevas live!
Inte så lockande? Alternativet är:
1a) skaffa en vän som spelar klavikord. Men välj med urskiljning och försiktighet - klavikordspelare är inte alltid att lita på. Svårhanterliga, nyckfulla, tar år att vänja sig vid, men också alldeles underbara och förföriska när man väl lär känna dem (ni ser nu att jag slutligen har hittat rätt instrument efter åratal av kämpande med klarinetten).
2) stäm instrumentet - eller hitta någon som kan göra det åt dig om du inte känner för att spendera fyra timmar av "gah, jag hör INGENTING? Är detta en ren kvint!?"
3) sätt dig på golvet på behörigt avstånd från musikerns fötter (dvs nära). Eller ta en stol, om du är mer lagd åt det hållet. I England har ju alla golv heltäckningsmattor, men hemma i Sverige kanske en stol, eller en kudde, är en bättre idé.
4) beroende på din väns talanger, be om en improvisation eller en sonat av C.P.E Bach, eller något helt annat. Glöm inte att titta på klavikordspelarens fingrar. Vad du nu kommer att få uppleva är extraordinärt:
5) låt dig beröras, skratta, gråta, häpna, svimma, av ljuden som detta lilla instrument föder.

Innan jag avslutar tänkte jag passa på att önska er alla en underbar söndag full av musik, solsken och fågelsång. Hihi.

Puss
Kronken
(http://kronken.wordpress.com)

malmö

håll dig undan från Malmö bara

- ett ställe att akta sig för

jag håller fast vid det

P undrar varför; jag vet inte hur jag ska förklara

allt dåligt - börjar och slutar med ...

som en känd profet, inte helt ordagrant*, sade

Så enkelt är det

I övrigt är Skåneland det nya Göteborg

Malmö är bara lite det svarta fåret

Ni kanske undrar var den faktiska argumentationen befinner sig

Jag undrar om jag inte har sagt nog?

Inget gott händer i den av gud fögätna staden
De må ha Möllan, men det är bara ett inneställe för hippt white trash att tro att det är reko att hänga på - inget är som på den gamla goda tiden - Malmö har slukats av köpenhamnskomplexet

P försöker:
men Inkonst är fint har jag hört iaf
och Babel
och även Kulturbolaget
- jag har hört det från säkra källor

Alltså, varje stad har sina guldkorn
Arvika hade Ritz, Tingshuset och Västgår'n
Men inget är som det ska längre;

inget är som det ska

*ja, alltså profeten kan ha sagt något i stil med "allt roligt ..." men det hör inte riktigt hit

illustrerad matblogg

mera matblogg

- mat är en nödvändighet

upprepning är en dygd

cheesy pictures går väl ihop med lördag kväll, vänta bara ska ni få höra:

• Nybakt bröd för £1
• Italienskt fullkornsris för £1,80/kg
• Vin på tapp i flaska med patentlock, vad säger ni om det? Refillidén är idealisk.
• 2,5 hg torkad finfrukt (blåbär, tranbär, surkörsbär) och pecannötter för £2,50

kap kap kap och yogite på det - I will survive

psst, har jag inte fina lakan så säg

allt snack om barn; jag förstår alldeles inte var det kommer ifrån

det är år sen jag gick runt och spanade in barnvagnar, såå 2007

men om omgivningen ska envisas så ska inte jag vara den som är den

heders åt er alla som håller elden vid liv

• ta Philip till exempel
• eller Krullet - Kronken goes wild n' crazy
• eller Ketchupmamman - hur klockrent kan det bli?

(för att inte hyckla, så även undertecknad då, ni har antagligen inte glömt mammabloggsinlägget?)

nice saturday in the house

strunta i väckarklockan, strunta i frukosten

vakna lagom till sådär en timme innan lunch

ligga och filura lite, fundera över alla underliga drömmar - jag vet inte vad, tävlingar och möblera rum och lite allt möjligt; det mesta av de har jag glömt

Jag funderade på att ha en liten frukostcermoni för mig själv

istället när jag kom ut till vattenhålet (vi kan inte dricka kranvattnet för att det är bly i ledningarna så det är typ som på savannen fast istället i slutet på korridoren) för att hämta tevatten så hörde jag det fantastiska ljudet av kontrabas så istället för frukost precis innan lunch så knackade jag på hos R och satte mig i hennes fönstersmyg och lyssnade/hjälpte henne lite. R bor på solsidan, så morgonsolen sken in genom fönstret och Bottesinin var alldels underbar.

Sen lite lunch, lite underliga konversationer - proteiner för första gången på evigheter. Jag vet egentligen inte hur jag överlever här. Den vegetariska maten vi får innehåller i princip inga rena proteinkällor - kanske för att engelsmännen inte förstår sig på det eller för att det typ är bara är jag i hela huset som är regelrätt vegetarian. Jag antar att mjölk till frukost och all ost de har maten får mig att överleva. Eller bara hoummus och en näve nötter emellanåt - jag saknar att laga min egen mat!

Sen hade vi en liten wild n' crazy afternoon med en tur till High Street Kensington. Underligt hur lite fönstershoppning kan göra dig glad. Eller inte enbart. Ta på, önska sig, utvärdera, prova och i värsta fall köpa saker. Jag kom hem med världens sjystaste dressed up mysbyxor från American Apparel (ja, ja, jag har en crush på American Apperel, men har ni sett deras hemsida och bäbiskläderna? då förstår ni).

När vi kom tillbaka och R lyssnade på när jag spelade lite skalor mm. Rosie är lite av en Alexandertekniknörd och det är en fantastisk infallsvinkel. Alla saker vi gör i omedvetet och hur närvaro i vad vi gör kan förändra saker så mycket mer än timme efter timme av övning. Ok, det är svårt att förklara. Ganska obegripligt - men fantastiskt.

Sen har vi kollat på det kinesiska kontrabasstycket Fisherman's song. Fras efter fras. Det är fantastiskt att få hjälpa någon annan - det ger en lite distans till sig själv om inte annat!

Sa jag att vi gick till Whole foods? Det är ett fantastiskt affärskoncept. Man kan köpa saker på lösvikt och typ förpacka det själv. Nötter, linser, torkad frukt, kaffebönor, vin, olja, allt möjligt. + Mycket ekologiskt och bra kvalité på det mesta. Och bäst av allt, det är inte dyrt. Det man köper på lösvikt är ofta billigare än i vanliga affärer.

Nötter, torkade tranbär, blåbär, sura körsbär, kryddiga téer och ris, linser det är kap rakt igenom!

Nu, back to practise. Vi håller till dels på R's rum och uppe i övningsrummen. Utsikt över himlen, Royal Albert Hall, Hyde park och Royal College of Arts. Det är vackert och roligt. Peppen är hög!

listan

Häj läsarna.

Jag tänkte berätta lite om vad Karin har att se fram emot på måndag.

* Bachs matematiska geni materialiserat i underbara inspelningar av Brandenburgkonserterna
* Oxfords bästa sushi (Bach och sushi VS Scarlatti och pizza - vad väljer man?)
* diskussioner för att lösa livets alla problem
* att få ge mig grovt bröd
* solen som skiner ute, fåglarna som sjunger
* ett Krull på gott humör
* kryddigt te och persisk poesi
* live klavikord, om hon har lyckan med sig

Som ni ser kan listan göras mycket lång. Själv längtar jag förstås också dit, men även till nästa lördag då jag ska få träffa Bollen i London :) puss på Bollen!

Mitt nästa inlägg kommer att handla om klavikordet - guds instrument på jorden - dess historia och dess funktion. Utlovas: 101 sätt att använda ett klavikord! Något att se fram emot, minst sagt.

/Krullet

i biblioteket

Våren 2006 tror jag bestämt det var.

Tekalas och ananas. Kanske födelsedagskalas till och med.

För förvirrade läsare så är det alltså ett kort om dagen som gäller (med viss modulation av ett). Dessutom är det lampvecka-special. Den här lampan har dessutom min mamma gjort, om jag inte minns fel. Lampskärmen är gjord av rispapper och olika växtpressade gräs.

fredag gott folk

dagen utvecklar sig i en bra riktning

saker att klara av idag börjar checkas av

tvätta: check

hitta den optimala sommarkursen: check

duscha: jag bävar fortfarande för den

gå ut: på väg va?

öva: delvis check

Lite roligare är kanske att istället titta på vad jag har i min väska - inte sant? Typiskt fredagsbloggning i den svenska bloggosfären. Ska vi ta oss en titt?

Från vänster

- Tre sorters frimärken - svenskt, brittiskt in- & utrikes, mobiltelefon, ett ensamt örhänge, ett litet smutsigt får utan ben

- Portmonä med diverse brittiska mynt, en femma, en turkisk 25-öring och en sedel som bevisligen inte var en £20-sedel utan någon mystisk sedel värd 2 någonting-med krylliska bokstäver

- StudentID, öronproppar, en rulle polo, ett engelskt mintpåfynd, två blyertspennor, en kastanj

- Våtservett, intyg om vaccination, en biljett till en konsert i Istanbul, två sorters läppcerat, nycklar, huggtänder, två lossnade knappar, parfym i burk och en kapsyl med en humla på.

at a night of the proms

the ceiling of royal albert hall

post, post, post

breven börjar komma

mera, mera;

jag lovar, jag svarar!

---edit---

de två första breven i retur, roligt

den konstnärliga lampan

det är mars 2008, våren har inte riktigt kommit

jag har äntligen flyttat från tanten; kungsholmen i all ära

tre månader, om så i ett überrosa rum; någonstans bakom medborgarplatsen

med halva stan och en drös med uppförsbackar mellan mig och skolan ÄR uthärdligt

i förhållande

speciellt med världens ljusaste kök och frihet världen sällan skådat

not too bad, no too bad

hej, här får du en kopp te.
ska du med och öva?
nehej, om du inte tänker öva så får du hjälpa mig istället
jag har alla de här crap pieces till min recital som bara låter skit

sure,
vem tackar nej till en kopp te?

det är skillnad på att fundera på hur det vore att hoppa ut genom fönstret
och umgås över en kopp te - det är mer fredligt på något sätt

bättre att leka sadist åt någon annan;
en gång till, tänk på lägesväxlingarna
from the top B

så bara de där tre takterna
nej, långsamt
3 gånger till

jag fick dessutom höra Elgars cellokonsert
live from front row (dvs från golvet på ca 2 meters avstånd)
det var något annat än kinesiskt kontrabasstycke

inte sämre eller så

cheers

cheers;

to the greatest lovestory of them all,

the one that never was;

to the beauty and the beast,

to the one with a prince on a white horse,

to the frog that turns into a prince,

to the greatest story invented by human mind;

a tricky one to reveal

but

raise your glasses; take a look; see, experience and believe

and after tonight comes dawn and yet another day

spöktåg

ni har väl inte glömt att det är lampvecka?

och har jag sagt att min pappa tycker om tåg?

om att gå under

det är ganska tråkigt

skrattretande

och ensamt på samma gång

isolerande

utan att nödrop som "utan snus i tre dagar, försmäktar vi på denna öde ö"

resulterar i att en Söderhavskonung eller liknande hoppar fram med en patentlösning

det är något panikartat över det hela

jag är oändligt trött

men kan för mitt liv inte somna

tror ni mig inte? inte jag heller

förutom den underliga känslan av att faktiskt vilja hoppa ut genom fönstret så tror jag att det mest bara är humbug för att hålla mig vaken

sicket myteri - man över bord! (inte undertecknad)

elegans

Brillians

En spänst och lätthet.

Spänning.

Gracen som bara kompositörer av sent 1700-tal kan åstadkomma.

Vi pratar Haydn C, Pichl samt Kraus. Högaktade personer av berömmelse och ryktbarhet!

Även C.P.E. Bach och fransk barock på ett hörn, har ni hört något bättre?

Det är jag och 1700-talet!

"the beat of your heart is the rythm of your soul"

det regnar

det borde sluta med det, inte värst vidare artigt

dagens ofog, can't touch this,

byta ut ditt engelska sim-kort till ditt svenska

sluta vänta på att någon ska ringa

och leva i dimman av att inte någon gör det

hört vid frukosten:

... "when you're resting against someone's chest and you can hear their heartbeat."

sagt vid frukosten:

my soul has stopped talking to me

inredningsbloggen

de varma färgerna, det nakna träet mot det röda,

lampan och stukaturen ska vi inte prata om

det är något med mig och lampor

det är också så himlarns hemtrevligt med hänsvisningar

det hela faller sedan på plats när golvets rutor möter takets kupning

den väggfasta papperskorgen får man på köpet

- Avesta-Krylbo samt ett länktips till Sveriges järnvägsstationer - spännande läsning

och det bästa? det kommer mera

säg, ska vi inte ha lampvecka resten av veckan?

läggdags om en timme, mhm

- jag gillar denna nya värld

som har en början och ett slut

jag fortsätter lyssna på Marit Bergman

en fin låt

dagens tumme ner

jag har inte gråtit så här mycket på evigheter

dagens tumme upp

jag har inte gråtit så här mycket på evigheter

och jag tänker banne mig inte göra en vana av det

om världen vill vara skit så får den väl vara det

jag råkade ramla in på Rs rum mitt i den värstaste och vildaste passagen i hennes solostycke

vi redde ut det, sen la hon ner basen, gav mig en kopp te, satte igång att baka flapjack och gav mig en kopp te till, ganska ok på det hela taget.

nu ska jag öva en stund innan jag går och lägger mig

sov gott nattdjur och lejon

- när vi hörs igen är det inte längre måndag

mannen i mörkret

mannen i mörkret, vem är han egentligen?

hur ser han ut? vad äter han?

många frågor, få svar

so many questions - remember;

any and every day can be a thrilling day

I will always be you soldier

someone who says:

- "we'll work it out"

and holds my hand.

I woke up yesterday morning

and I knew that feeling all too well.

I had slept on the floor with a pillow created out of jumpers and not overly used towels.

I felt dry, beaten and perplexly dazed

I hadn't been drinking worth mentioning since November.

I recall wondering if that really was the actual state of things?

It is, but still, I have had enough;

and in either case is this the breaking dawn of a new era.

Good morning early bedtime and betimes mornings - we'll be seeing a lot of one another from now on.

We used to call each other Katherine and Eve

I don't know from where we got those names.

We used to love each other with deep intencity

We used to fight with kicks and fist and nails

If I had a dime for everytime I've been bad

I'd be a millionaire by now

You used your big sister comb

to tease me to tears

I used to pinch you a little bit too hard

(...)

Världens bästa, stora, bästaste SysterYster! Jag saknar dig och du är så himla långt bort. Jag vill bara sitta där i kökssoffan med er, skratta rakt ut i luften, söndagsbruncha och låta tiden gå.

Tala om stort och smått, höra det senaste, fuldansa och ge dig en hård, riktig kram.

Lycka till i spåren och har du vägarna förbi så skulle den här kalufsen mer än något annat behöva en klippning (men den har roligt ändå).

dagens behållning

Jag hoppas att ni inte har missat den magkittlande samlingen av etiketter här till höger. En kan hitta det mesta av det bästa.

Bara en knapptryckning (och aktualisering) bort.

Dagen till ära har jag på ingen mans begäran samlat ihop uppdateringar om HÅR i en förtjusande liten katalog.

Om det någonsin, mot all förmodan (förbannad vare den dagen) skulle vara så att denna, med finess utformade, bloggkreation inte är fullkomligt uppdaterad - då, mina damer och herrar, behöver det således föga gå någon nöd på er.

Det finns etiketter för ALLT.

---edit---

Förutom nattliga äventyr styrda till Oxford snickrar jag på något som ska likna en presentation. Den är nu ute på revidering och så småningom, när den fått godkänt från högre ort och känner sig mer redo att möta världens granskande blickar ska bloggen få första tjing på den. Tills vidare, skicka ett brev vettja!

Vet ni, jag har fått mitt första brev.
Joho, ni, för i England delar de minsann ut post på lördagar också!
Ända från Cambridge.

Det gjorde succé vid middagsbordet, speciellt som det var stämplat med Happy Valentine.
Mhm!

Kära brevvän ...

talk to the hand

händer även de bästa

---edit---

ordvitsen bara blev, den bara hände sig.

det här var ingen vanlig dag

det var vår käre Albert av Kölns högtidsdag anno år 2008

det firades som ni ser med både ballonger, tårta, pompa och ståt

idag är heller ingen vanlig dag

idag ska jag åka upp till Oxford och träffa Krullen

det är strålande, underbart och sagolikt härligt

jag blir glad av Krullen (och kålrabbi höhö)!

noterat

Britterna sätter tvn på ljudlöst och spelar, nästan, creddig musik på sina caféer.

Jag får det inte att gå ihop, bilden av sönderkomersialiserad musikvideokanaler

lättklädda damer och gangster med lite jazz och svängig calypso

- inklusive textning:

"Do you want a temporary tattoo baby?"

(...)

"So come my baby girl."

Kom hit själv, bäbis.

Det är återkommande.

Kolla.

Jag kanske har en anledning att åka tillbaka till H&M trots allt.

Skåda sammarbetet med Sonia Rykiel liksom.

Fast jag gillar inte hon till vänster, jag får aldrig mina ben att glänsa sådär.

Och mamma har sagt att man inte ska ha plattåskor för då kan man inte hoppa hopprep.

Allt för en snubbe i Musse Piggtröja liksom.

brevvän sökes, penpal wanted, Brieffreund wo bist du?

Mitt postfack är så fasligt tomt så jag när jag stod i den ändlösa kön till posten (det enda stället där man kan köpa frimärken för Europa 5 st för £2,80) så kom jag på det! Vi ska naturligtvis bli brevvänner ni och jag! Så jag tänkte, vad är bättre än att skriva en liten annons. Jag har försökt minnas hur de brukade se ut i Kamratposten. Skulle inte ni också bli fasligt glada över ett brev som damp ner i brevlådan?

Om du läser det här med Google translate, (varför du nu inte har lärt dig svenska än) så är du naturligtvis välkommen att skicka många och långa brev du med. Mer än gärna!

Här är den i alla fall.

Hej hej hej!

Karin heter jag. Mina intressen är äventyr, plockepinn,

min kontrabas Kim, killar och musik.

Jag blir 21 år i vår och letar efter en brevvänner i alla åldrar.

Jag bor i London men det spelar ingen roll vart du bor.

Lyssnar på allt från Lady Gaga (inte så ofta) till det senaste

(av Monteverdi, det svänger bättre än vad man kanske tror).

Kille eller tjej spelar ingen roll!

Jag har spelat kontrabas i 4,5 år. Förut spelade jag blockflöjt.

Jag gillar flanellskjortor, galna frisyrer och har snygga ögon.

Om du bara längtar efter små delikata, intrikata brev -

släng dig på på papper och penna och skriv!

PS min favoritbok är Vem ska trösta knyttet? tror jag. Vilken är din?

Pen pal wanted!

The address as follow:

Karin Nordstrom

London

UK

Ain't that a cute picture?

I hope to hear from you soon and that you want to be my penpal

English, German, Swedish ... with a little help, any language you prefer.

Do not hesitate to give it a go.

Every attempt is appreciated and I promise you

- you won't be disapointed.

Och vet ni? Jag svarar på allt, jag älskar att svara!

Dela med er av små tips och finurliga idéer - skriv skriv skriv!

Fantastiska epistlar kan räkna med snabb respons.

Och ni, om ni inte har någon bild att skicka med

är det helt ok om ni bara ritar en själv!

Jag är ingen ful gubbe så var inte oroliga.

Aber natürlich möchte ich auch einen deutschen Brieffreund.

Ich liebe zu hochlesen, üben, springen, Zeitungen lesen, Musik hören, mit meinem Kontrabass reisen, Orchester spielen, traumen, sprechen, lacheln, wiegen und tanzen und singen dich ein.

Tveka inte mina vänner! Posten fixar fram det mesta.

Foto des Tages

Vad har vi här? Kategorin naturbilder vid vatten.

Varför min bror ser så glad ut på den översta bilden? Jo, det ska jag säga er. Det är för att pappa råkade sjösätta kaffekannan i den lilla fjällpölen och någon, jag nämner inga namn, sedan drog av sig kläderna för att rädda den (behöver jag tillägga att det var ganska kallt)

- det är så man känner igen en äkta hjälte.

En kafferast och en bit av pappan vid havet.

rena rama grekiskan

運命は呼ぶ - "destiny calls"

Allt snack om Mad Men hit, fem säsonger Grey's Anatomymaraton dit

Jag har inte glömt det riktiga eposet* :

"My name is Claire Bennet, and this is attempt number ...

I guess I kind of have lost count."

- Heroes s04e19 - Brave new world

eller Save New York som jag läste det först.

Som en förvrängning av "Save the cheerleader, save the world"

Jag var bara inte helt övertygad av cellospelet.

"It's a brave new world"

* hur är det med pluaralformer på grekiska egentligen?

kontrabasisten känns igen på leendet,

den avslappnade attityden, den mentala styrkan

jämte det något skrymmande instrumentet.

kanhända lite av orkesterns elefant

kontrabasisten låter sig dock inte tyngas av en sådan petitess

ikväll spelar vi så tagel ryker, det är allt eller lite mer som gäller

för är det i någon miljö kontrabasisten känner sig extra hemma

(förutom i övningsrummet eller ute på äventyr), så är det i orkestern

ni får ha undseende, det är förstås något av en hjärtefråga

thuesday is fine

I'm trying to open my hopeless suitcase which has decided to change its three-number code

- I have reached 500. In worst case senario: 499 more to go.

It's been a nice evening of doing nothing at all,

Well, gather for a gathering in the hall,

talking loud,

spinning around on the floor,

exploring your fysical limits by doing weird gymnastic excersises,

insulting each other:

you sound like a parrot - your legs are short - leave - talking Swedish to none Swedish speakers

Such a nice way to end a long day.

We even had a long discussion about parrots;

such an (if not only anoying also a bit) amazing animal

I won't tell you what(/but I had beetroot, carrots, millionaire cake and coffe) for dinner.

And I was almost going to give R a bass lesson tomorrow morning.

We're already getting going with the Swedish:

jag orkar inte öva - jag ska gå till mitt rum och läsa min bok

She's got some potential (for learning Swedish, she's allready a bass player, 4th year ^^).

But she cancelled, I'm sure she's cheating on me with the bathtube again.

"it's a nervous tick of motion of the head to the left"

Jag är periodare, är det inte det ena så är det andra - på repeat (jag brukar inte berätta om mina svaga stunder, men 2 timmar Raymond & Maria gör underverk för människan)

Sedan jag slutat lyssna igenom första akten av Proserpin om och om igen

använder jag Andrew Bird som avvänjning - det funkar fint.

Just nu går jag också igång på symfoniska orkesterverk med turntable-solist.

Ni läste rätt. Vi snackar tunga grejer, scratch, samplingar och hysteriska pizz. (För den inte fullt så musikaliskt bevandrade är det alltså inte någon underligt komponerad maträtt som avses utan pizzicato, att knäppa strängen, istället för att använda stråke, arco. Det hysteriska i det här sammanhanget är hur vi lyfter strängen en fem centimeter ut i luften och släpper den för att smälla den i greppbrädan, Bartok-pizz-lookalike. Det är ganska kul)

Det är ett nyskrivet verk av en college-composer.

Hon manövrerar själv de fyra skivspelarna.

Check her out!

Imorgon är det konsert som gäller. Vi repar inte förrän på eftermiddagen.

För den som kanske missförstått så gillar jag både orkester och att repetera.

Ibland stiger bara allt gillande mig åt huvudet (typ efter 11 timmars arbete). En kopp kaffe i pausen brukar hjälpa. - Jag får dock inte throw my money på kantinmannen, han bjöd mig tydligen på mitt kaffe igår när de visade sig att jag bara hade ett 1 pence-mynt (hallå?). Jag ville bara göra rätt för mig idag.

På programmet är några riktiga höjdare.

Förutom Turn-table concerto, Dvořák - Wild dove, Janáček - Taras Bulba (riktigt grymt stycke hörrni) och Dvořák - Karneval

---

För den som kanske missförstod även mitt tidigare inlägg. Var det alltså inte Hamlet, ni vet han med egen pjäs och allt, som jag pratade om utan hans något mindre kända bror Halmet. Så var det sagt.

Foto des Tages

Hund i snö.

The words of a drunken Couperin

Krullet: Mina nära och kära, nattugglor och sjusovare,

Vad jag tänker avhandla idag (inatt) är kort och koncist, en liten konversation. It will tell you the story of one man, with a million of wishes. I present to you: the legendary, Francois Couperin "le Grand"!

Francois: Eh ja, asså jag heter ju inte så egentligen. Det är bara nåt folk kallar mig för.

K: Vadå, "jag heter inte så egentligen", vad menar du?

F: Ja asså. Le Grand. Jag är ganske petit faktiskt. En klar 36a

K: Vadå, 36a? Det är ju en tjejstorlek. Har du tjejkläder eller?

F: Nej, klart jag inte har..... men på min tid så hade killar stumpbyxor, högklackat. Vi bejakade den feminina, känsliga sidan hos männen.

K: Vadå, det förklarar fortfarande inte storlek 36-grejen?

F: Vadå, vadå, vadå. Måste du börja alla dina menar med "vadå"?!

K: Okej förlåt då.

F: Är det här den första intervjun du gör med en kompositör?

K: Nej, faktiskt inte. När jag gick i åttan intervjuade jag Beethoven för en uppsats i engelska. Det gick inte så bra. Han var typ sur hela tiden.

F: Hm.

K: Så, berätta lite om dina mål med komponerandet?

F: Nämen gud så förutsägbart. Ska jag berätta lite om min familj också eller vadå? Vad jag egentligen vill tala om är nånting helt annat. Min namn.

K: Ditt namn?

F: Ja, mitt namn. Jag är så jävla trött på att alla ska missbruka mitt namn. Jag hörde er nog idag på den där middagen!! "Hahahaha! That's such a funny name! "Le Grand", why is he called "le grand"!? Hahahaha!"

K: Ja alltså eh, jag försökte ju faktiskt försvara dig.

F: Jag ska säga er alla att jag heter så för att jag var den störste kompositören i min familj, och vi är en stor familj med många kompositörer. Så det så! Det har bara att göra med min musikaliska talang. Jag tycker det är så himla jobbigt när folk skämtar om mitt namn.....

K: Så, var det därför du gömde dig under bordet tidigare?

F: Ja.

K: Åh. Jag tyckte väl att det var nån som kröp runt där och nöp folk i fötterna.

F: Hehe. När han organisten vaknar imorgon bitti kommer han tänka dels: ahh, vad gjorde jag igår!? samt: varför är mina tår alldeles blå!? Han behöver öva lite mer, han är en sån slöfock.

K: Ehh.

F: Mhm. Dessutom, jag tycker det är lite skumt hur saker funkar på det här plejset. Ni kan ju inte bara gå ut och supa med era lärare sådär, kan ni?

K: Ehhh. It's part of "The Oxford Experience".

F: Bah, humbug.

K: Var det där en imitation av Scrooge?

F: Nä vadå? Shit vad trött jag är.

K: Kan du inte spela nåt för mig? Snälla!

F: Okejrå. Jag kan väl improvisera lite. Här kommer ett stycke bara för dig, om dig, av mig: http://open.spotify.com/track/5lJqCVOmYxgx92GMGCBWLd

K: Vicken konstig titel hörru.

F: (för sig själv) Ah, inspirationens musa är alltid lika nyckfull. Hon blandar högtravat och ädelt tal med meningar som "vicken konstig titel hörru".

K: Va, vad snackar du om?

F: Kristina. Nu ska jag visa hur man rör vid cembalon.

K: Näru, jag tänker sova nu.

F: Imorgon?

K: Okej, på ett villkor: du förklarar för mig den där grejen om 36an.

F. Je te promets.

Så; kära läsare! Jag tackar er för ert tålamod och hoppas att ni fann denna lilla konversation upplyftande. Vi höörs hihi :---D

//// Kronky

-"You are so profoundly sad."

-"No, it's just my people are Nordic."

Hästar, brev som kommit fel och cigaretter.

- Mad Men s02e03

-"You are so profoundly sad."

-"You are wrong."

klagomuren

Måndagar alltså

Speciellt de med hard core orkester

nog för att Taras Bulba är ett ganska så mäktigt stycke

att det faktiskt börjar låta

6 timmar undervisning sånär som på förflyttning och lunch

5 timmar orkester med paus för middag

(var den nån som sa att jag hade råkat vända på dygnet?)

Men rackarns ni vad roligt vi hade

- fast hade det inte varit kaffepaus så vet jag inte om det hade gått så bra

Nu ska jag stoppa ner mig själv i badkaret, bara flyta bort lite,

bli ren bakom öronen

sen ska jag dunka mig själv i ryggen och sova (jo, faktiskt)

---edit---

Märk väl hur matpauserna noga finns antecknade. Det är inte en slump, sådant är viktigt ska jag säga er. Om inte annat så att jag kan peka, svart på vitt, att jo, mamma, jag äter ordentligt.

Det kan också ses som en pastisch på framgångsrika föregångare (läs Vi fem och Sagan om ringen).

I den stora litteraturen (läs föregående parantes igen) är det av ytterst vikt att inte utelämna dramaturgiskt avgörande händelser (läs intag av föda), det säger ju sig självt.

Det var ju inte för intet som Halmet sade:

Äta bör man, annars dör man.

Scen 1. Aria Atis

”En grym Vulcan min själ förtär;
Jag Etna i mitt hjärta bär;
Ack, kom förnuft, att lågan släcka!
Men fåfängt jag din hjälp begär,
Det blott åt människor givet är
Att med ett fruktlöst hot förskräcka.”

Scen 2. Duett Atis-Cyane
Cyane: ”Ack, kom min Atis, kom tillbaka
I mina fordom ljuva band.
Kom att den sällhet evigt smaka
Som bjuds dig av din Cyanes hand.”

Atis: ”Jag kan ej mer mitt bröst försaka
Åt en så djärv, som brottslig brand.
Jag kan ej mer den sällhet smaka
Som bjuds mig av din trogna hand.”

Cyane: ”Vad, Atis mot mig trolös vara!
Må jag så grymt belönas bort!”

Atis: ”Jag söker ej mitt brott försvara,
Jag av ditt hat mig värdig gjort.
Gå, låt mig all din hämnd förfara!”

Cyane: ”Grymme! Du mitt hat begär!
Mån det i mitt välde är!”

Atis: ”Ack, vad kval mitt bröst förtär!”

Cyane (talar): Kom och allt förlåtet är; Atis! Skåda mina tårar!

Atis: Du mig in i själen sårar.

Han sliter sig från henne.

ur Lilla Akademiens uppsättning av Proserpin på Confidencen 2008

en opera (1781) av Joseph Martin Kraus med libretto av Johan Henrik Kellgren

efter en skiss av Gustav III

Foto des Tages

Det är våren 2006. Jansson residerar på köksbordet.

Murre är borta och gör tok.

Är människorna borta ligger katterna på bordet.

take me to the moon

What a way to start a Sunday morning ...

I'm self-evidently referring to the fact that Saturday became kind of an all-nighter.

Trying to sleep around 2-3 showed out to be mission impossible. Instead it was me, the sky and bird twitter outside my window. It was us against the world until 6 o'clock. At that time of the day we had had enough. Exhausted of all the coolness (there was an open window involved) it was good night. For at least 3 hours.

Breakfast time. Sundays at 8.30-9.30. Dude, you don't want to miss it. It's weetabix (or cereal of your own choice), milk, raisins, all kinds of coffee or one kind of tea, juice (this morning it was even apple juice; something was seriously wrong, it looked like pee).

There is toast, sometimes straight from the toaster, sometimes not that newly born. And wait - there is jam and that marmite-thingy all British people seems to like (if not try, at least google it, it's disgusting), butter and peanut butter. And ! On weekends there is even chocolate spread and instant hot chocolate.

You got it. I go for some cereal, a glass of water and buttered toast.

I’m meeting up with M at Shepherd’s bush at 12 for a day at the mall. Just like ordinary people do. Walking, looking, touching, laughing, talking. Some coffe, great toilets, not much of actual shopping - after all. This Westfield place is huge. Like a spaceship (with Louis-Vuitton and Karen Millen).

We finish up, taking a walk round H&M. It’s a fact, H&M outside Sweden is nicer, tidier and neater. The staff seemed to actually be enjoying themselves.

I haven't been to H&M for ages. About time?

It was a nice surprise. I don’t usually like H&M.

And yes. There was a boy.

Smiling, dressed in a Mikey Mouse-sweater.

Cute.

Made my day.

Foto des Tages

Jag presenterar temat kort på människor framför okända turistaktiga attraktioner.

Det här är min bror, från vår minitrip till Oxford (då det förnämnt nog serverades vin i skål och gjordes djur av sockor) i höstas, framför ett okänt torn; förslagsvis tillhörande en mycket gammal kyrka.

Om man går ungefär åt vänster från där vi står kommer man till en väldigt spännande butik, som dessvärre sällan tycks vara öppen - belamrad med kläder - bättre än en skattkammare.

Foto des Tages, mina damer och herrar.

Nybörjarens guide till "cembalospel"

Godmorgon mina nära och kära! (jag har ju fått klagomål på mitt alltför informella tilltal, så jag tänkte göra ändring på det nu)

Låt oss gå rakt på dagens tema utan krusiduller: män med kultur i blodet hittar man INTE på en folkhögskola ute i bushen. Du, kära läsare, som bor i det pulserande London - världens nav - har alla möjligheter att finna vad du egentligen behöver. Min vän C.P.E Bach berättade imorse för mig att redan på hans tid såg saker och ting ut på det här sättet. Han är en fantastisk man utan skrupler, och visade mig vilka ironiska iakttagelser han hade skrivit ned om sina lantliga cembalistkollegor:

Bamboozler, our keyboardist, has fine hands [alltid något! ff. anmärkning]. But he is unable to put them to good use except when the gorverness, hired by the mother, excuses herself for a moment, leaving him alone with his young lady students.(1)

= ett mycket talande exempel på oraffinerande sluskar från landet.

Emanuel sa också till mig (vilket förstås också stämmer till punkt och pricka) att "it is easy to imagine the kind of sounds produced by stiff, wire-strung fingers"(2). Vad vi ska leta efter istället är nån som kan konsten att röra vid eh, instrumentet(3). Som den här mannen t ex:



Francois Couperin "le Grand". En fascinerande figur; någon med kultur och musikalitet i blodet! Svettiga flanellskjortor kan förstås ha sin charm, men jämfört med dry martini, spröd cembalomusik (Engelska sviterna - yes!), Chanelklänningar? Dessutom: varje ålder har sin egen uppgift att uppfylla - vi börjar med att födas, då helst i en lantlig miljö (sandlådor, gräsmattor, geggamoja, gungställningar och hela kittet). När man inträder i tonåren är den lite mer urbana miljön mycket mer suitable för ett ungt och rastlöst hjärta. Och efter den slutgiltiga frigörelsen från föräldrarna passar det sig mycket bra att flyga högt över Londons skyskrapor.

Poängen med detta är:

a) staden och landet har båda sina njutningar(4). För att bli lycklig måste man utforska det man har till hands - även om starka önskningar såklart måste tas i beräkning!

b) satsa högt! Varför inte satsa på dirigenten den här gången, istället för nån anonym andraviolinist? Nu verkar ju förstås Karins dirigent vara lite för gammal. Lösningen kommer här: som cembalist vill jag förstås tala för min egen sektion. Vi är fantastiska. Om du nångång hamnar i en barockorkester vet du vart du ska titta.

Som sagt: det är vi som är dom riktiga kapen i orkestern - när vi väl spelar i den, förstås. Oftast behöver vi ju inte fler instrument, men när vi gör det så är det förstås vi som leder dem. Vi är kompromisslösa, strålande, någonting alldeles extra. Do you seriously think this is optional? Och med detta vill jag avsluta för idag.

Puss
Krullis

Fotnoter och bibliografi:

1) Carl Philipp Emmanuel Bach, Essay on the True Art of Playing Keyboard Instruments (Columbia University, Cassell and Company Limited: 1951, 2nd edition) p. 11

2) Ibid, p. 30

3) se Couperin, Francois le Grand, Konsten att röra vid "cembalon", publiceringsdatum? ehh.......

4) Lorenzo de Medici, Selected poems and Prose (Pennsylvania, Pennsylvania State University Press: 1991), chapters "The Supreme Good", "The Novella of Giacoppo"

PS. Men ibland känner vi cembalister oss lite ensamma också, och då längtar vi tills nån kommer och hälsar på oss. Och då antingen nån som vi kan få skratta med eller nån att bjuda på vitt vin i en skål, men allra helst nån som vi kan beordra att sova på golvet, nån som vi kan få sätta våra spår på i form av några hälsosamma blåmärken på ryggen, etc...

PPS. Ni måste tycka att jag är helt störd som skriver sån här skit på Karins blogg? Asså jag lovar, jag e typ inte såhär på riktigt!!

har du sett det senaste?

Slavhandel är på tapeten igen. For a good cause, som vi säger i branchen. "All the money goes to charity!"

SLAVE AUCTION. If you've never seen one before, beware! We're looking for slaves - people to catwalk down the baRCM in chains while people bid for their services for the day. Your slave will be yours for the day - whether it be making your breakfast, doing your laundry or running a hot steamy bath...

WE NEED SLAVES! E MAIL YOUR NOMINATIONS TO sa.president[a]rcm.ac.uk

Jag pratar förstås om Facebook-eventet, vad annars?
Min omgivning har sänt ut kryptiska signaler på sistone.

NEUESTE AKTIVITÄT

Mikaela wird an RAG WEEK - Charity Challenge Night teilnehmen.· Kommentieren · · Personen einladen

Karin Nordström

hahaha

Mikaela Grönberg

och du ska med, haha :)

Vad är Swedish massage egentligen? - och hur ska jag kunna veta? När inte ens Natascha Peyre vet säkert ...

Foto des Tages

I trappan, hos mormor och morfar i Saltis.

--- edit ---

Rubriken betyder alltså dagens bild. Genitiv och tyska, vi snackar tunga grejer.

Jag har bläddrat igenom mina bilder så många gånger och tänkt, vem ska få den äran?

Ni så klart, världens bästa bloggläsare!

En ny era har börjat!

"Why did you do that? Why did you leave me?"

Booty call, en påhälsning från det förflutna och mer cigaretter.

- Mad Men s01e05

"I'm glad you can make it sound like you're all working so hard."

"Utopia - The greeks had two meanings for it: Eutopos, meaning the good place and Utopos, meaning the place that cannot be.

Mad Men s01e06

"- I do feel this attraction. I want him and I wanna ignore everything else about him.

- It's 1960, we don't live in a shadow, we can mary for love.

-I'm not sure people do that any more.

-Why do you have to be so cynical?"

A sunshine walk in Hyde Park and some apple juice

jag satt på ett café på sveavägen

bland en massa folk.

jag hade en bra konst/mode-tidning

jag tänkte, jag läser hennes brev först

jag sitter där med en latte

öppnar brevet och läser post-it lappen

och tänker: nu kommer lite snack

om hur jobbigt det är att bo där hon bor

och lite ditt och datt om ditten och datten

sen fick jag se mig om för jag blev lite generad

men jag gillade att sitta så där offentligt och läsa det

slutet var lite överraskande och ganska imponerande måste jag säga

jag vaknade -

det hade varit en dröm, men

jag bar med mig känslan