tisdag 22 februari 2011

nu


Nu har ni i alla fall början på det här nya kapitlet i Londonfararens liv,
varje kväll, more or less, så trampar jag de 100 trappstegen upp till mitt lilla hak och så finner jag mig själv på fredad mark - för skulle det komma någon och vilja mig något här måste de först hitta den lilla lilla öppningen i häcken, sen ta sig förbi den stora läskiga draken på bottenvåningen och sen klättra alla de snirkliga trapporna hela vägen upp till taket - och jag säger er - det är inte vem som helst som klarar det.
- för att det dessutom ska bli mer sagolikt så har jag åtminstone två madrasser, varav en mycket knölig, precis som det sig bör i det här landet - sen håller jag på att sparar ut mitt hår (iaf stora delar av det) så om någon känner för att rädda mig genom att klättra upp för mitt långa vackra hår - så kom tillbaka om några år!

Ovanpå det så har jag ett eget litet kök, dock utan avlopp för tillfället, men med en liten liten spis och ett litet litet kylskåp. Jag har en egen toalett, med ett alldeles eget badkar - dock i SANN engelsk anda så har vi för säkerhets skull separata kranar - även i badkaret och ingen duschslang (som i alla fall jag är van vid hemifrån): hur blir man ren där är frågan?
- Se det blir man inte, för vad jag har erfarit så räcker varmvattentanken bara till ca 30 cm ljummet vatten, eller om nu tidsangivelserna för ett varmt bad var lite otillräckliga - och badrummet innefattas inte av underverket till element som är övervåningens värmekälla placerat i mitt sovrum - dvs ohyggligt kallt med en touch av frisk luft pga enkelglasen man föredrar i sina fönster förvisso förgyllt av fågelsång från den vackra parken som ligger bakom husen.
Tvaga sig gör man alltså med fördel annorstädes, hos t.ex. bekant alternativt på College.

Vill man tvätta är även det ett äventyr - man packar sin tvätt på för ändamålet lämpligt sätt och så tager man den under armen och spatserar runt kvarteret tills man finner den utmärkta kurdiska tvättomaten där man för det förmånliga priset av £3 beviljas tvätta sin tvätt.

Transporterar sig gör man med fördel - då det är ett mkt lämpligt sätt att ta sig från en plats till en annan - medelst apostlahästar alt buss, då hållplatsen som tager en raka vägen till College behändigt nog stannar på ett ungefär stannar tvärs över vägen (ha då i beräkningen att medelst kontrabas är det 4 krokiga trappor senare och det kan vara äventyr nog för en resa) - från och med lite mer än en vecka från idag kan jag också lägga till den begagnade lilla cykeln jag köpte för £35 på Portabello Market till listan av färdmedel. Mkt behändig liten sak.
Premiärturen togs således om aftonen på lördagen och det plingades vänligt på alla medtrafikanter som envisades med att köra på fel sida av vägen. De signalerade hövligt tillbaka inkluderat diverse gester.

Ni måste naturligtvis höra om min landlady och diverse andra saker med, men det får nog bli vid annat tillfälle. Vi har för stunden som de säger i det här landet, exhausted the subject.
Fridens liljor.

alltså

ingenting är fan lätt när man inte har koll på upp och ner, knappt ens fram och bak
när man helst inte pratar med folk gör man inte så många nya bekanta
- tar man definitivt inte hand om gamla - av någon anledning känner de sig exluderade - inte mkt jag kan göra, för jag vet inte heller vad som händer - ännu mindre vad någon ska göra, allra minst jag själv & goda råd går in genom ena örat och ut genom andra
tacksamt läge kan man säga.

ännu peppigare när vi kör en runda, jag skickar dig till den här experten för konsultation

ja, hum, säger du det
inte mycket jag kan göra
det finns ju inga quick-fixes som du säkert känner till
det här kommer ta tiiiiiiiiiiiiid

Mmm, precis vad jag är sugen på.
Vad har jag att förvänta mig under den här tiiiiiiiiden, tänker DU?

vi kan ju förstås prova det här pillret, vad tror du om det
om vi byter ut det här andra pillret du har?
jaså, varit trött säger du - ja det kan ju vara en bieffekt
inte velat äta? ja, det också.
Ja, hahaha, i över ett halvår.
13 timmar sömn och bara mjölk och flingor, så lustigt du.

Just lustigt. Det är precis den känslan jag också känner.

Så, om ni undrar så jag simmar väl på här i min ände av bassängen. Om du vill vara med så kommer jag ju inte säga att du är välkommen, men jag behöver dig säkert här ändå - fattar inte sånt så bra och har liksom tappat hoppet här.
Sex veckor till en ny sån här referal. Prova farbror terapeuten som har en tid i månaden på ett ungefär. Alltså Tjene!

jaha?


Jag går på mina lektioner som jag ska, men jag är inte riktigt med.
Sen händer något mer som kan i det närmaste kan liknas med en frontalkrock.
Inte så lyckat vill säga.

Jag hade tankar om att jag ville byta kontrabaslärare när jag skulle komma tillbaka till College. Redan tidigt hade jag den bilden klar för mig, att det liksom skulle vara dealen jag gjorde mig mig själv - och framför allt att det skulle vara BRA för mig.
Nu blev det inte så och min vana trogen så tänkte jag, ska inte det gå det. Satte huvudet först och gav mitt allt. Det räckte liksom inte och orkesterkrumbuktandet bättrade inte på oddsen. Vi var liksom överrens om att det inte var det optimala för mig - själva lärare-elevrelationen - då det sedan tidigare är en känslig punkt. Huvudet före, ärlighetens flagga i topp. Jag ville själv "reda ut"/berätta detta för läraren jag tänkte lämna.
Ett mycket hedersamt men inte särskilt strategiskt drag från min sida - eller vem vet vilka stormar som stormat annars - jag hade ju tagit patent på min sida av storyn och hade spelat mina kort så ärligt och rättvist jag kunnat.

Men fy fan. Fy fuckin fan.

Det rörde upp så sjukt mkt dåligt gammalt groll - det här är nu över tre veckor sedan och jag liksom sitter fortfarande här. Vill ta mig samman, vet åt vilket håll (och det är ett bra sådant) men jag vet liksom inte längre hur man gör.
& hur kan man glömma något sånt?

så det är väl ungefär det jag har att säga.
ni får ursäkta att det inte kommer några blogginlägg - dels har jag en grav twittercrush - sen vet jag knappt vad som är upp och ner & jag pratar knappt, ännu mindre skriver av mig själv när det är så.

sen då?


Noter måndag, repen börjar imorgon. Jaså, jaha, jo, när sa du?
Jag är inte bra med change of plans så jag det tog mig kanske 3 dagar innan jag kom över första chocken. Och det är som bekant inte hela vägen till att acceptera något.

Lagom till konserten en vecka senare hade jag kommit tillfreds med att jag var där, att det var ok, att jag gjorde mitt bästa och att det faktiskt var en fantastisk upplevelse att få vara med och spela i det här projektet - men det var som sagt inte med den känslan som jag gick in i det.

Jag ska inte klaga, det kändes fortfarande bra att vara tillbaka, grymt att vara back in the game.
Bara en liten vinglig start. - Självklart underskattar jag effekten detta har på mig.
Vill köra på som om inget hade hänt, fullt ös medvetslös - nej, men liksom rakt in en vägg.

När ska man någonsin lära sig av sina misstag och låta saker sjunka in och inte vara mer übermensch än att man erkänner att saker påverkar en. Precis det undrar jag. Ska bli bra på det någon dag.

ok såhär:

Jag kom till London, bara det en seger i sig.
Det var det klokaste jag kunde tänka mig efter 10 månaders slit, blod och tårar på hemmaplan. Ok inte så mycket blod, men ändå.
Och jag tog inte den korta vägen. Nej. Jag tog båten.
Med all min packning ungefär överallt och ungefär inga händer fria tog jag mig via Stockholm, Bahareh i Sollentuna, Köbenhavn, Esbjerg, Harwich till London Paddinton och därifrån till mitt hus med den vildvuxna trädgården på Elgin Cresent, Notting Hill. Ja och de fyra trapporna upp till min lilla vind på det.

Allt det här kanske ni redan visste, eller så är det ointressant pga out of date - men jag tänkte det var lika bra att kasta in.

3 dagars aklimatisering. Måndag, början på januari och plums ner i bassängen, i den djupa ändan.
Eller kanske inte direkt.
Jag hade en vecka, from heaven sent - när jag kände, alltså, det här kan bli riktigt, riktigt bra.
Jag ska bara sätta det här med övningen, inga stora projekt så här mitt framför näsan, jag kan liksom ease in to it - jag har en bra känsla ang det här alltså.

Vad händer sen?
En fantastisk helg som jag tror till och med ni fick uppleva här nedan.
Party, pannkakor och äventyr på det hela taget.
Men också ett litet huvudbry. Sms sent fredag eftermiddag: Karin, kom in och hämta noterna till orkesterprojektet är du snäll. Jag bara oj, vad har jag missat nu. Jag är ju inte schemalagd i något orkesterprojekt förrän i mars och det är ju egentligen PERFEKT - för då hinner jag komma i gång, i fatt och i form.
Men det var inget jag hade missat, mer än att lyckas logga in på min collegemail för hela bilden. Hon simmar, vi kastar ut henne på djupt vatten & jag hade hamnat i ett orkesterprojekt med 3-4or och post graduatestudenter - i en hel vecka.
Men jag behöver ju öva minst 2 helst 3 timmar om dagen. Och nu 6 timmar symfoniorkester och jag som inte ens ska vara här. SERIÖST HJÄLP!

update på gång


Dagen då jag tröttnade på att vänta?
Eller snarare ni kanske jag borde säga - ni vill veta vad som händer.
Det är inte en fråga, det är ett krav.
Ord och inga visor.
Ge dem kakor - eller kanske inte den just nu.
Ni ska få the good stuff senare.


lördag 12 februari 2011


Utlovar fortsatt uselt bloggande!

måndag 31 januari 2011



Krullet säger att jag måste blogga mer & jag misstänker att hon har rätt.
Jag har kört fast lite och sen har jag fastnat på twitter - ni skulle bara veta vad tok man kommer på sig själv med att skriva där.
Söndag var dagen idag.
På eftermiddagen gick jag ut och spatserade lite. Införskaffade mig skräp på storpack att ha med russin i min mjölk. Jag hittade också en sån underbar liten manick som renar vattnet från klor och allt möjligt - äntligen är dilemmat med simbassängsvattnet avklarat - det smakar nästan, men bara nästan som hemma! Väl investerade £13. Till skillnad från att välja mellan att vara uttorkad, bära hem vatten eller spä ut simbassängsvattnet med socker/sötningsmedels-stinna koncentrat så tror jag att dessa £13 i längden sparar mig månget besvär.
Uppdateringen på min ont i halsen som jag haft hela veckan och en bit in i veckan innan har gått över till att vara inbordes slem, ett berg av näsdukar och torrhosta. - Jag låter riktigt sjuk, men det är inte så illa.
Igår var det lördag. Jag träffade Kymi för en sen liten minisemester och varm choklad vid kl 10 på den gasolvärmda uteterassen - de tycker inte riktigt om oss där, men vi tycker om stället, så vi går dit ändå. Jag menar, kulörta lampor, värme och varm choklad mitt i natten, kan det bli bättre än så?
Jag har även byggt en liten borg av min säng. Vi hade alltid klossar under benen i huvudändan av sängen när vi var små - så nu provar jag höghöjdsmetoden för min hosta.


Lägger också in en bild innan slemmet och högfärdshostan tog över (ni vet, man bli grön, inifrån och ut, det röda runt näsan är bara en skenmanöver - men snyter sig och snyter sig - men det tar banne mig aldrig slut) - jag var lycklig då - det är så jag vill bli ihågkommen om jag begravs av detta berg av snorpapper!
Nu är det efter läggdags. Håll till godo.
Det kan hända att det händer ngt spännande i veckan - vem vet?

Ja, jag ska inte glömma att säga att jag har cyklat på fel sida av vägen. Det är totalt förvirrande att vara trafikant av alla sorter i det här landet där högersvängar är livsfarliga.

Och bakpulverkuren går över förväntan - ni ser väl själva vilka lockar. Jag gillar't.
På återseende!

måndag 24 januari 2011

vadå, tvätta håret två ggr i veckan!!?


Behöver köpa nytt schampo och gick in på Boots igår för att se över utbudet. Jag är inte tilltalad av att stoppa vad sjutton som helst i mitt huvud - min senaste hårtvättregim är både hård och rättvis - ni vet det där som står på alla flaskor som man aldrig gör - massera in hårbotten dvs - inte gnugga runt allt hår uppe på huvudet och slita det mot varandra - sedan bara klämma ut det i längderna. Det on top of att duschsituationen är som den är och jag av gammal vana ändå inte tvättar det så ofta gör att mitt hår och min hårbotten mår bättre än någonsin. (Lite sjysst hårbottenmassage, inget balsam i hårbotten där det inte hör hemma så är det liksom klappat och klart)

Men har ni egentligen tänkt på vad schampo innehåller - vad alla de där ingredienserna gör med ditt hår? Är du någorlunda bevandrad har du hör det där med att det sliter ner det naturliga skyddet - ju mer du tvättar det dessto mer i obalans blir det - flottigt hår till dig.

Tydligen är schampo egentligen ett rent rengöringsmedel i stil med diskmedel, the shining touch det lämnar är bara fejk, bluff och båg. Det rensar bort allt naturligt skydd, har flera agenter som bryter ner hårets och hudens naturliga skydd för att andra agenter ska addera fejk -shine, -volume & "-skydd"

Med vattnet vi har idag behöver vi något som bryter ner det - jag kan inte min kemi helt - men man behöver något svagt basiskt. Eg, tvål, diskmedel, schampo - det är här vi kommer till det den magiska faktorn - BAKPULVER. Tydligen ska man kunna skippa allt bull, använda bakpulver, ev lite äppelcidervinäger eller citron för shine i längderna och det ska vara bland det bästa du kan göra för ditt hår.

Tänk bara det himmelska, hur mkt kan bakpulver tänkas kosta - du behöver inte välja märke och böka, en tsk med vatten och you're ready to go. Tänk bara vad du gör för miljön, både i produktion- och restavfallssynpunkt alla dessa produkter som hanteras för att du ska göra ditt hår en gentjänst.

Sorry om ni tycker att det här är bull - men det för mig är det i klass med att jag inte vill smörja in min kropp med mineralolja och bensinrester som täpper igen huden - slippa tvätta håret så ofta och kanske framför allt slippa undra om det verkligen är värt multum med pengar för att köpa något fancy schampo.
I'll go baking soda!

Två länkar:
Schampoo and the planet - om vad ett schampo kan innehålla
How to clean your hair without schampoo - en av länkarna jag ramlade över när jag googlade runt lite - en been there done that guide utöver min nyfrälsta utlägg här ovan.

Och ni får ju ändå erkänna - det är ett av mina återkommande teman om ni har varit med ett tag. Smuts på en piedestal borde ju egentligen ha ett eget kapitel eller något liknande. Kanske en varningstriangel för finkänsliga människor uppe i hörnet?

söndag 23 januari 2011

voine, voine

oj oj oj
dålig fart här må jag säga

kan det bero på att jag suttit i orkester 6 timmar om dagen den senaste veckan - här ska det inte tas det lugnt inte - eller på att jag är ute och äter pannkakor hos kompositörer, dricker choklad mitt i natten, åker på buss-safarin, lyssnar på Mozartkvintetter och snusar på mina sista nytvättade lakan hemifrån.

hum hum, tror mkt på den sista - de är väldigt inbjudande. speciellt i kombination med 6 timmar brittisk orkestermusik (han Vaughan Williams och han Gustav Holst, som alltså också är inböling här) - och då spelar vi alltså inte Planeterna, utan en hel massa annat (ni vet Beni Mora, Perfect fool, St Pauls suite osv ni vet)

sen låter jag bli att tvätta håret - i vanlig ordning kan väl tyckas - men här snackar vi separata kranar i extremum; i badkaret; utan duschslang; ska jag alltså typ, jag vet inte vad, stoppa huvudet underkranarna, sjukt oergonomiskt, eller tvätta det(+ mig) i "smutsigt" badvatten? tror inte de tänkte till där riktigt - dessutom verkar bara min varmvattenberedare räcka till ett lagom 30 centimetersskvalp - vilket gör att det iskalla badrummet blir mer än outhärdligt. voine, voine. till och med jag börjar bli lite konfundersam över hur det här ska gå. *väntarpåattdetblirvår*

något mer på tapeten?
en halv vecka med ont i halsen, semi-feber
samt en mkt arg busschaufför som kastar av snälla kontrabasister som bara vill ta sig in till skolan en söndag för att repa
och att jag är kissnödig*

*det är som sagt väldigt kallt på toaletten**

**vilket dock bärs upp av att jag har en mkt fin gardintoffs att dra i för att det ska bli ljust - varde ljus säger jag och drar i toffsen (hon hollywoodtanten skulle bli grön av avund!)

lördag 15 januari 2011

cöllegepaaaaarty




För er som fått er en sneakpeak på what's up and going via twitter (här på sidan eller på autotroll) och undrar lite precis hur kan ett sånt hära collegeparty utspela sig, de sägs ju vara legendariska - vad vore London utan collegepartyn, tanken i var mans huvud, så tänkte jag att jag kunde ge er beskrivningen av ett sådant.

Först ska man vara noga med de subtila undertitlarna till dessa partyn. 'Back to school' betyder inte bara en möjlighet att träffas efter long time no see - nej, nej. Då har man inte förstått någonting! Det är istället en möjlighet att plocka fram det trashigaste din garderob har att erbjuda, kortkort, knästrumpor, genomskinliga skjortor, den pushigaste av pushup bras, gärna allt på en gång och högklackat så du du slår huvudet i dörrposterna är naturligtvis självskrivet.
Om du bara läste dress fancy så är du alltså fel ute.


Ölen är billig, musiken dålig, lokalen samma gamla vanliga - men folket är crazzzzy.

Det ramlas, det dansas, det skrålas och det strulas kors och tvärs. Hon som bedyrar på damernas i början att kvällen att hon har en sååån fantastisk pojkvän hamnar med tungan långt ner i halsen på både en och annan snubbe. Grabben som du drar upp på dansgolvet för att röja loss med gör snabbt upp med sin polare om vem du stöter på och vill dra iväg dig för att visa "the concert hall" har jag sett den? Han är dessutom både från Kina, Armenien och spelar trombon, allt på en och samma gång. Men det är inte det som är själva grejen liksom. Jag är föga intresserad av att stoppa tungan i främmande mäns ansikten som inte dansar. Det är grunden i en god man. You wanna get with me you better show me some moves!

Den bästa partystrategin är att ett DANSA, två ha en god chaparone, adoptera några på vägen och lära känna folket som är där på ett eller annat sätt. Jag tror till exempel Arne blev glad när jag bad honom rädda mig från den främmande mannen och ta mig med ut och röka.
En fest är också ett utmärkt ställe för jämförande empirisk forskning. Vi studerade chest hair och tafflig cigarettrullning - även socker som partydrog.

Någonting i den stilen!

torsdag 13 januari 2011

post'n måste också få jôbbe


Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.
Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.
Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).
"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"
Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.
Nog får vara nog.
Posten måste också få jobba.

onsdag 12 januari 2011


Och om någon undrade om det var synd om mig på resan, om folk höll upp dörren ordentligt och inte stannade och kliade sig i huvudet mitt framför mig så är svaret nej, det var inte synd om mig. Dessutom insisterade Bahareh på att få skicka med mig typ en miljard kexchoklad (eg. 4st) varav jag har två kvar - svenskparty, svenskparty!

landet med de röda bussarna


Ni kanske undrade var det blev av mig?
Alldeles under snedtaket på 99 Elgin Cresent är mitt svar då.
Hur jag kom dit är inte en fullt lika enkel fråga.
Jag råkade ha en hel del packning med mig, lite för mkt om jag får säga det själv. Det var bara att bita ihop. Regeln lyder nämligen som följer, man skola icke packa mer än man kan bära själv. Därmed att erkänna att jag packat mer än jag kunde hantera vore ett nederlag! Och med resultatet i hand ska jag därför berätta att det GÅR att ta sig fram med 27+13+8 kg + kontrabas om än att styrförmågan och mobiliteten är vagt kompromissad.

Jag bor på en väldigt lugn gata inte alls långt från händelsernas centrum, ryktesvägen har jag hört att det ska ta ca 10-15 min att per cyckel ta sig in till college. Passar mig utmärkt.
Andra natten vilken jag ändå inte planerade att få sova mig igenom efter att av en händelse ha vaknat någon gång sådär lagom till eftermiddagen höll en väldigt enträgen liten fågel mig sällskap. Jag sjunger vackrast om natten, sade han. Sedan natten till igår trummade det ett litet regn mot hustaket. Fint tänkte jag, man ska veta att man är vaken om man nu är det.

Ovanpå detta har jag även klarat av första dagen på College, åkt röd buss med min kontrabas (för vad kan längre vara omöjligt om man har säg BARA en kontrabas), haft en kontrabaslektion, träffat min beundrare, övat 6 timmar so far och konstaterat att jag vill vara ett träd - mer om det en annan gång!

onsdag 5 januari 2011

underhållningsvärdet i och tjusningen med att ha packat mameluckerna


Kan inte sova.
Vet inte hur jag skulle beskriva min dygnsrytm just nu.
Tiden är lite ur led.

Igår, idag, imorse heter det nog, för några timmar sedan iaf, så stängde jag igen mina väskor. Det som inte är med nu får antingen åka i handbagaget eller inte alls.
När jag inte kunde somna så låg jag istället här och fnissade åt att jag i alla fall inte glömt mameluckerna. Vem vet, de kanske blir 2011 års mest användbara plagg.
Sen tänker jag på små dvärgar, smider planer och ser fram emot att komma iväg.
Avfärd, imorgon (det vill säga idag) kl 12 tänkte jag.
Några timmar i Stockholm och sen åka hem till världens bästa Bahareh för övernattning och vem vet vad som kan hända. Tillbaka in till Stockholm C för morgontåget mot Köpenhamn och världen.
Ungefär 1 timmes marginal nere i Köpenhamn, obligatoriskt wienerbröd och morsning på Tivoli sedan tåget mot Esbjerg.
Där avgår båten runt klockan sex över det stora vattnet till det främmande landet.
18 timmar ska vi klara, jag, all packning och kontrabasen, sjögång inberäknad.
Torsdag blir fredag, båten lägger till i Harwich, om den inte ändrat rutt och får för sig att åka till Chile - då tar det nog lite längre innan vi är framme, därifrån tåget in till London Liverpool street och en spännande resa med lite för mkt packning fram till mitt nya hem, på en gata nära till Portabello Road.
På måndag väntar första kontrabaslektionen på seriöst evigheter och efter det finns ingen återvändo. Full fart framåt.

MEN även om jag är vaken när jag borde sova, så är jag det med ett leende på läpparna. För första gången på ungefär evigheter. Ska inte det här gå det?

tisdag 4 januari 2011

2010 - als wäre ich Superman


2010 har jag

januari: 1, 2, 3
gråtit en hel sjö (och Frankensteins monster gick ned till havet)
februari: 1, 2, 3
mars: 1, 2, 3

lämnat London & tagit ett steg tillbaka
hängt i Malmö, käkat falafel, lagat pannkakor med Grodan och blivit kompis med världens sötaste 2 åring
sökt jobb i smyg men varit sjukskriven

1.


semestrat vid Vägs ände
gjort slut med en psykolog och senare en hel psykiatriavdelning - de kan se min rygg när jag går (våga vägra permanenteras i den svenska sjukvården)

april, maj, juni: 1, 2, 3, 4, 5, 6

erkänt, börjat acceptera och slutat älta
inte druckit en öl på 8 månader

juli, augusti, september: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

fikat med ett blivande kommunalråd
varit i Tyskland, Danmark och Östergötland (med en liten detour till Småland)
blivit hämtad in the middle of the night med bara en resväska
slagit mig gul och blå
varit på en hel polsk mässa utan att förstå ett ord

oktober 1, 2, 3

2.


spelat Händels Messiah & Mozarts Requiem - 2011 önskar jag mig att få spela Bachs Juloratorium
november, december: 1, 2, 3

hängt måndagar med mina nya polare, damerna i Belladonnakören
åkt till London och mot många odds tagit tillbaka min plats på College
hamnat på Odd Fellows julbord
tappat bort mig själv #mission2011
lärt känna Monteverdi, Vampire Weekend & mot min vilja, om än smått underhållande, Wagner
funderat på att ringa dig, men nog inte kommit mig för

3.


årets rubriker: