free at last, free at last...

Vill jag så kan jag, är det inte så det borde låta - alltid.

Klockan är inte ens 23.59...

Jag har fått ett ok. Jag har fått iväg min uppsats utan alltför mycket tekniska krångel (jo, alltså jag var tvungen att prova två lösenord och i stillsam panik försöka gå igenom - glömt ditt lösenord? en gång utan att komma in... tredje gången gillt, ska inte det gå det?)

Jag har fått ihop någonstans bortemot 1300 ord

och inte vilka ord som helst, utan jäkligt bra sådana!

Knappt något ordbajseri, utan ord av omtanke och mening.

Och är det inte när nöden är som störst som människor bekänner färg - Till det bättre ska jag säga (om jag ens har rätt i detta antagande - men jag låtsas som om det regnar och säger det med pondus)!

Louisa mittemot tittade in i mitt rum ungefär en gång i kvarten och frågade hur det gick.

Hon stod ut med mitt blaj om vita tavlor och tysta kompositioner (för det är vad jag dealat och haft ångest över i över en vecka) - Hon sa till och med att det var bra. Inte ok, utan bra.

Jag kan faktiskt stå över känslorna av otillräcklighet och säga att det där, det gjorde jag ganska bra ändå.

Mot slutet blev det kanske lite mycket ord och lite lite tanke - men det allra mesta skrev jag med viss eftertanke. Med så mycket frihet och idisslad fakta som jag bara hunnit med efter min minst sagt lite långsamma start...

Jag kan bara checka av förra inlämningsuppgiftens lista (och tänka att den som kommer efter det här kanske blir värre, om än på en annan nivå):

• Jag har använt verb.
• Jag har använt ord jag begriper.
• Jag har skrivit korta meningar.
• Jag har skrivit begripliga meningar framför allt.
• Jag har låtit röda trådar löpa genom min uppsats (om än, på vissa håll, lite dåligt sammanfogade ^^)

Jag klarade det. Jag sa nog aldrig det själv, snarare;

hur ska det här gå, hur ska det här gå, vojne, vojne, hur ska det här gå?

Men allt utom att ge upp är en vinst. Att sen slänga in några snygga tankar och sköna referenser, det skadar ju inte.

Jag har dessutom fått komplimanger av en främmande människa för hur jag hanterar min panik - på tal om att inte vara färdig med sin uppsats och ändå snällt infinna sig och sköta sina åtaganden. Men att jag inte var färdig tidigare har jag bara mig själv att skylla - det ska väl inte gå ut över mig heller?*

Dröm sött - för det tänker banne mig jag göra!

* I den meningen att, mitt jag i nuet inte ska behöva ta alltför mycket skit av det jaget samlat på sig åt mig.

Det är skillnad på konsekvenser och konsekvenser.