Idag har jag brottats lite med en kopiator. Jag borde kanske tänkt en gång extra när jag såg att de hade kallat in proffesionskunniga att bearbeta den andra kopiatorn i musikbiblioteket. Men så långt tänkte inte jag.
Av någon anledning hade iaf den här kopiatorn ont i magen sedan någon bestämt sig för att skriva ut ett extra besvärligt partitur på A3-papper. Det hade helt enkelt fastnat och någon hade helt enkelt bara övergett skeppet och dragit. Jag aborterade först ett papper, sedan två och tre till. Sedan frågade jag kopiatorn om det inte kunde vara min tur nu, vi kom överrens om det. Kopierade ett fint litet intyg. Bra så, papper ur andra facket, svartvit kopia, ensidig, ja, javissst.
Men sen då? Jo, nämligen det lilla intyget som inte skulle sitta i kö 4-5 timmar här i London utan skulle åka hela vägen till Östersund. Det kunde vi kanske scanna? Ja, så långt var vi överrens. Behöver jag kanske logga in på en dator och ta det den vägen funderade jag (och insåg att det nya lösenordet jag hittade på i dag hade försvunnit samma väg som det kom - alltså helst inte).
"Jag kan maila det åt dig! Jag kan maila det åt dig!"
Jaha, jaså, jo, det vore ju fint. Ploppar in min mailadress och kilar mig i huvudet för att få den att börja scanna. Mhm, den knappen där kanske. Ja, jo. Men så har farbror installatör inte gett scannern tillgång till internet eller tillåtelse att maila eller vad det nu var. Och då gav jag upp. Drack en kopp te och gick hem.
Nog får vara nog.
Posten måste också få jobba.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar