jaha?

Jag går på mina lektioner som jag ska, men jag är inte riktigt med.

Sen händer något mer som kan i det närmaste kan liknas med en frontalkrock.

Inte så lyckat vill säga.

Jag hade tankar om att jag ville byta kontrabaslärare när jag skulle komma tillbaka till College. Redan tidigt hade jag den bilden klar för mig, att det liksom skulle vara dealen jag gjorde mig mig själv - och framför allt att det skulle vara BRA för mig.

Nu blev det inte så och min vana trogen så tänkte jag, ska inte det gå det. Satte huvudet först och gav mitt allt. Det räckte liksom inte och orkesterkrumbuktandet bättrade inte på oddsen. Vi var liksom överrens om att det inte var det optimala för mig - själva lärare-elevrelationen - då det sedan tidigare är en känslig punkt. Huvudet före, ärlighetens flagga i topp. Jag ville själv "reda ut"/berätta detta för läraren jag tänkte lämna.

Ett mycket hedersamt men inte särskilt strategiskt drag från min sida - eller vem vet vilka stormar som stormat annars - jag hade ju tagit patent på min sida av storyn och hade spelat mina kort så ärligt och rättvist jag kunnat.

Men fy fan. Fy fuckin fan.

Det rörde upp så sjukt mkt dåligt gammalt groll - det här är nu över tre veckor sedan och jag liksom sitter fortfarande här. Vill ta mig samman, vet åt vilket håll (och det är ett bra sådant) men jag vet liksom inte längre hur man gör.

& hur kan man glömma något sånt?

så det är väl ungefär det jag har att säga.

ni får ursäkta att det inte kommer några blogginlägg - dels har jag en grav twittercrush - sen vet jag knappt vad som är upp och ner & jag pratar knappt, ännu mindre skriver av mig själv när det är så.