onsdag 12 januari 2011

landet med de röda bussarna


Ni kanske undrade var det blev av mig?
Alldeles under snedtaket på 99 Elgin Cresent är mitt svar då.
Hur jag kom dit är inte en fullt lika enkel fråga.
Jag råkade ha en hel del packning med mig, lite för mkt om jag får säga det själv. Det var bara att bita ihop. Regeln lyder nämligen som följer, man skola icke packa mer än man kan bära själv. Därmed att erkänna att jag packat mer än jag kunde hantera vore ett nederlag! Och med resultatet i hand ska jag därför berätta att det GÅR att ta sig fram med 27+13+8 kg + kontrabas om än att styrförmågan och mobiliteten är vagt kompromissad.

Jag bor på en väldigt lugn gata inte alls långt från händelsernas centrum, ryktesvägen har jag hört att det ska ta ca 10-15 min att per cyckel ta sig in till college. Passar mig utmärkt.
Andra natten vilken jag ändå inte planerade att få sova mig igenom efter att av en händelse ha vaknat någon gång sådär lagom till eftermiddagen höll en väldigt enträgen liten fågel mig sällskap. Jag sjunger vackrast om natten, sade han. Sedan natten till igår trummade det ett litet regn mot hustaket. Fint tänkte jag, man ska veta att man är vaken om man nu är det.

Ovanpå detta har jag även klarat av första dagen på College, åkt röd buss med min kontrabas (för vad kan längre vara omöjligt om man har säg BARA en kontrabas), haft en kontrabaslektion, träffat min beundrare, övat 6 timmar so far och konstaterat att jag vill vara ett träd - mer om det en annan gång!

Inga kommentarer: