klagomuren

Måndagar alltså

Speciellt de med hard core orkester

nog för att Taras Bulba är ett ganska så mäktigt stycke

att det faktiskt börjar låta

6 timmar undervisning sånär som på förflyttning och lunch

5 timmar orkester med paus för middag

(var den nån som sa att jag hade råkat vända på dygnet?)

Men rackarns ni vad roligt vi hade

- fast hade det inte varit kaffepaus så vet jag inte om det hade gått så bra

Nu ska jag stoppa ner mig själv i badkaret, bara flyta bort lite,

bli ren bakom öronen

sen ska jag dunka mig själv i ryggen och sova (jo, faktiskt)

---edit---

Märk väl hur matpauserna noga finns antecknade. Det är inte en slump, sådant är viktigt ska jag säga er. Om inte annat så att jag kan peka, svart på vitt, att jo, mamma, jag äter ordentligt.

Det kan också ses som en pastisch på framgångsrika föregångare (läs Vi fem och Sagan om ringen).

I den stora litteraturen (läs föregående parantes igen) är det av ytterst vikt att inte utelämna dramaturgiskt avgörande händelser (läs intag av föda), det säger ju sig självt.

Det var ju inte för intet som Halmet sade:

Äta bör man, annars dör man.