”En grym Vulcan min själ förtär;
Jag Etna i mitt hjärta bär;
Ack, kom förnuft, att lågan släcka!
Men fåfängt jag din hjälp begär,
Det blott åt människor givet är
Att med ett fruktlöst hot förskräcka.”
Scen 2. Duett Atis-Cyane
Cyane: ”Ack, kom min Atis, kom tillbaka
I mina fordom ljuva band.
Kom att den sällhet evigt smaka
Som bjuds dig av din Cyanes hand.”
Atis: ”Jag kan ej mer mitt bröst försaka
Åt en så djärv, som brottslig brand.
Jag kan ej mer den sällhet smaka
Som bjuds mig av din trogna hand.”
Cyane: ”Vad, Atis mot mig trolös vara!
Må jag så grymt belönas bort!”
Atis: ”Jag söker ej mitt brott försvara,
Jag av ditt hat mig värdig gjort.
Gå, låt mig all din hämnd förfara!”
Cyane: ”Grymme! Du mitt hat begär!Mån det i mitt välde är!”
Atis: ”Ack, vad kval mitt bröst förtär!”
Cyane (talar): Kom och allt förlåtet är; Atis! Skåda mina tårar!
Atis: Du mig in i själen sårar.
Han sliter sig från henne.
Cyane (talar): Kom och allt förlåtet är; Atis! Skåda mina tårar!
Atis: Du mig in i själen sårar.
Han sliter sig från henne.
ur Lilla Akademiens uppsättning av Proserpin på Confidencen 2008
en opera (1781) av Joseph Martin Kraus med libretto av Johan Henrik Kellgren
efter en skiss av Gustav III
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar