"it's a nervous tick of motion of the head to the left"

Jag är periodare, är det inte det ena så är det andra - på repeat (jag brukar inte berätta om mina svaga stunder, men 2 timmar Raymond & Maria gör underverk för människan)

Sedan jag slutat lyssna igenom första akten av Proserpin om och om igen

använder jag Andrew Bird som avvänjning - det funkar fint.

Just nu går jag också igång på symfoniska orkesterverk med turntable-solist.

Ni läste rätt. Vi snackar tunga grejer, scratch, samplingar och hysteriska pizz. (För den inte fullt så musikaliskt bevandrade är det alltså inte någon underligt komponerad maträtt som avses utan pizzicato, att knäppa strängen, istället för att använda stråke, arco. Det hysteriska i det här sammanhanget är hur vi lyfter strängen en fem centimeter ut i luften och släpper den för att smälla den i greppbrädan, Bartok-pizz-lookalike. Det är ganska kul)

Det är ett nyskrivet verk av en college-composer.

Hon manövrerar själv de fyra skivspelarna.

Check her out!

Imorgon är det konsert som gäller. Vi repar inte förrän på eftermiddagen.

För den som kanske missförstått så gillar jag både orkester och att repetera.

Ibland stiger bara allt gillande mig åt huvudet (typ efter 11 timmars arbete). En kopp kaffe i pausen brukar hjälpa. - Jag får dock inte throw my money på kantinmannen, han bjöd mig tydligen på mitt kaffe igår när de visade sig att jag bara hade ett 1 pence-mynt (hallå?). Jag ville bara göra rätt för mig idag.

På programmet är några riktiga höjdare.

Förutom Turn-table concerto, Dvořák - Wild dove, Janáček - Taras Bulba (riktigt grymt stycke hörrni) och Dvořák - Karneval

---

För den som kanske missförstod även mitt tidigare inlägg. Var det alltså inte Hamlet, ni vet han med egen pjäs och allt, som jag pratade om utan hans något mindre kända bror Halmet. Så var det sagt.