denna dagen, ett liv

kl 4, 04.02 går alarmet av. upp och hoppa. 3 timmars sömn.

väskan, passet, nycklarna. dörren, sign out, vit plupp på tavlan, bussen.

det ångar om andedräkten, victoria station, flygtåget, flygplatsen.

check in kön, säkerhetskontrollen, sista souvenirchansen, matsäck bestående av två bananer kaputt.

gå till gaten, köa, hitta en plats, slå sig ner, sluta ögonen, somna.

vakna, 45 minuter kvar, läsa en bok, hungrig, äta extra färdkost.

anlända ett gråtyngt istanbul, skippa visumkön på ren chansning - britter betalar £10 för visum till turkiet, svenskar betalar inget.

missar efter lite om och men en havas med minuter, sätter mig på nästa buss, halvtimme kvar, slappnar av

åker över istanbuls kullar in till taksim, många minareter, många hus.

kommer fram till taksim, hittar systeryster, får en kopp te - framme framme framme!

vi korsar istanbuls mest trafikerade väg bort till nattens hostel, känner oss lite som hemma, maja är lite stammis här, bundis med våra roomies, två grabbar med datorer, hon sov här härom natten också. taksim är kvarteren där det händer. jag byter om, lämnar vinterjackan, vädret är trots allt lite mer londonlikt än sverige (även om london börjat bli ganska så kyligt).

vi möter upp med en tysk och en tjeckisk doktorand med sin mamma på fiskmarknaden, äter meze - färskostrullar, hoummus med pistagenötter, bröd, en tomat-aubergineröra och oliver.

maja sticker kanske inte ut så mycket, men jag gör, vi misstas inte för turkar direkt. lite som på brick lane ropar alla efter en, kom och ät hos oss, kom och ät hos oss. special price, look at the menu. även knepet med, oh, you look so beutiful, ett leende, dessa vackra ögon - "like a hunny-bunny" kanske inte så smickrande trots allt?

för min del slutar kvällen med ett par koppar äppelte och några parti backgammon på en uteservering på en tvärgata, de spelar kent när vi kommer dit, när vi går manu chao, vi luktar rök, det regnar lite och är ganska så kyligt.

jag är trött men turkisk tid så är ju klockan halv tolv så det är nog befogat.

imorgon gör vi lite av istanbul, sen åker vi tillbaka till universitetet, pluggar, tvättar och har vardag. jag har en bra känsla i magen för istanbul!

soundtrack: lite dunka-dunk från gatan, bilar som tutar, människor i rörelse och någon som lirar turkisk musik