Vem träffar jag när jag minst anar det? 2.0

Min hemliga beundrare dök upp. Ni vet inte, men han som jag stötte på en onsdagsnatt i Stadsparken för en månad sen, eller så.

Jag hade en hopplös dag, hade sovit bort hela morgonen, slöat bort hela dagen. Gick ner till Tingshuset för att kolla mailen (i inboxen intet nytt), åkte vidare för att kanske köpa med mig en tidning och ta en kopp kaffe. Jag vet inte om det är för att jag börjat dricka så mycket kaffe på jobbet eller om jag verkligen blev bakis av en enda öl igår, men huvudvärk hade jag (och den är borta nu).

Det är någon slags tradition jag har infört, att på en ledig dag ta mig utanför min borg och gå på nåt café och dricka en kopp kaffe, läsa en bok, skriva ett brev eller dylikt. Ta sig ut helt enkelt. Idag kap!

Nöjesbutiken har fortfarande inte fått in Dagens Nyheter, en skam för mänskligheten (en gång är ingen gång, två en vana). Därför bestämde jag mig för att börja med kaffe och fortsätta till biblioteket och läsa sunkiga damtidningar, som jag miserabelt förklarade för min syster samtidigt som hon åkte hiss.

Jag ringde också till min kontrabaskompis från Göteborg. Vi har spelat för samma lärare i Örebro och jag har hjälpt till att lura med henne på kontrabaskurs i London om en och en halv vecka. Jag har också på något sätt övertalat henne att det är en god idé att vara kontrabasist på Ingesund och pendla till Örebro. Varför låter jag andra göra om mina misstag(!?). Jag vet, det är inte vad ni vill veta (-flykt från ämnet). Men det är en del av min miserabla dag, som är grunden till vad som hände.

I alla fall, bäst som jag sitter och bläddrar förbi sidorna om "såhär tänker vi killar om sex" så kommer killen som har suttit borta vid datorerna fram till mig. Han kollade för en stund sen. Jag hade kollat lite snabbt på honom när jag gick förbi, om det kanske kunde vara han, men kommit fram till att det nog inte var det. Mitt minne svek mig. Han kom i alla fall fram och satte sig i soffan bredvid mig och gav sig till känna. Han hade kommit fram till att det inte kunde vara någon annan än jag.

Och vet ni, nu sitter jag med det där fåniga leendet på läpparna. Han bad om mitt nummer, jag fick hans. Han var tvungen att rusa, men ringer mig imorgon. Det är dags för lite hederlig dejting. Han är garanterad en old school gentleman, åtminstone i mina drömmar. Detta må vara alldeles ovanligt svamligt, om det här är något ni behöver prata om, bearbeta eller så, ring mig, maila så kan vi prata om det...